Kategori: Nostalgi

Dagens fråga skapar också en fråga – Vad är teknik?

Teknik finns överallt omkring oss och är föremål och system som har utvecklats av människan för att fylla ett visst behov. Det kan till exempel vara tekniska lösningar för att stänga en sko eller jacka, för att kommunicera med varandra eller för att transportera sig själv eller olika varor. Den förklaringen har jag läst mig till på nätet.

Dagligt skrivförslag

Hur har tekniken förändrat ditt jobb?

Visa alla svar

Nu är arbetslivet slut, men det innebär inte att man inte har användning för teknik och kanske speciellt IT. Jag gick i pension 2002, så det är över tjugo år sedan och jag tror nog att min pensionärstillvaro hade sett annorlunda ut om jag inte haft tillgång till just den. Det kanske är på både gott och ont, men mest på gott inbillar jag mig. Känner jag mig lite ensam och ledsen och trött på tv:n, kan jag alltid sätta mig vid datorn och ”prata” med mina bloggvänner eller fundera över vad nästa inlägg ska handla om.

Sedan jag började jobba efter min kurs i ”Ekonomi med revision” på Komvux 84-85, har särskilt IT gått framåt något enormt. Min första anställning efter kursen var på en bokföringsbyrå i Burgsvik och där satt vi och skötte bokföringen för bönder och företagare helt för hand i kassaböcker. Man använde inga digitala hjälpmedel alls, men en gång i månaden skickades kassaböckerna till en revisionsbyrå i Visby som bearbetade uppgifterna i sitt datasystem och så fick vi tillbaka fina rapporter. När jag ett år senare hamnade på Faktab/Payex var arbetsrutinerna helt datoriserade. Det gick verkligen undan!

Men ockå på Stenstugu gick tekniken framåt. Några exempel bara på hur utvecklingen på olika sätt förändrade vårt jobb: Jag tänker på när vi fick rörmjölkning och det blev slut på att kånka på tunga mjölkspann. Höblåsaren skrotades och vi skaffade balbana som transporterade upp höbalarna till rätt ställe på loftet, det sparade in många mantimmar och den första självgående skördetröskan inte att förglömma. Jag skaffade dator och bokföringsprogram och slutade att fylla i våra kassaböcker för hand och i hushållet uppdaterades de tekniska apparaterna. Listan kan bli hur lång som helst!

Trevlig onsdag!

Mitt mellannamn är Elisabeth. Enligt Wikipedia har namnet  hebreiskt ursprung (Elisheba) som betyder ’Gud är fullkomlighet’ eller ‘Gud är min ed’. Namnet förekommer på flera ställen i Gamla Testamentet men återfinns i den svenska almanackan för att hedra minnet av det ungerska helgonet Elisabet som levde på 1200-talet. Det tidigaste belägget för namnet i Sverige är från 1286, då med stavningen Elizabet. Namnet är ett av de allra vanligaste i Sverige. Även mamma hade Elisabeth som mellannamn – Runa Maria Elisabeth.

Uppdatering 14:25: Jag är tydligen helt ute och cyklar när det gäller vad mellannamn innebär. Utan att tänka mig för utgick jag från att det är ett förnamn, som inte är tilltalsnamn. Nu vet jag bättre och med den kunskapen kan jag säga att något mellannamn har jag inte. Så lärde jag mig något i dag också. Tack Kraka!

Under några år på läroverket hade jag Elisabeth som tilltalsnamn, för vi var flera Ingrid, Inger och Inga i klassen och en Inger och en Ingrid hade dessutom samma efternamn, så någon bestämde att jag från och med skolstarten skulle jag kallas för Elisabeth. Det var lite ovant i början, men jag vande mig rätt kvickt, men utanför skolvärlden lystrade jag ju till Ingrid som vanligt.

Varför jag heter Ingrid har också sin historia. Jag blev döpt till det för att pappa hade haft en fästmö med det namnet och hon hade varit så väldigt trevlig.

Min dopsked med namnet ingraverat, men tyvärr inget datum. Modellen heter också Ingrid och när min svärmor fick se dopskeden började hon ge mig en sked varje högtidsdag tills jag hade dussinet fullt, plus min dopsked, så nu är jag ägare av 13 dessertskedar av modellen Ingrid.

Trevlig lördag!

Det tog en stund innan jag kunde komma på om jag begått någon lagöverträdelse, men som jag satt där och rannsakade mitt samvete kom jag på en sak.

Jag vet inte riktigt när det var, men mamma bodde på Garvaregatan i alla fall, så det är jättelänge sedan, men en kväll ringde hon ganska sent och ville ha hjälp. ”Kan du komma ner med en katt,” nästan grät hon. Hon var alldeles förtvivlad, för hon hade sett en mus under soffan i vardagsrummet. ”Nej, det funkar nog inte att köra ner med en katt, men jag kan komma ner med en musfälla”, sa jag, tog på mig ytterkläderna och körde iväg.

Vad jag totalt glömde bort i brådskan, var att jag hade druckit vin till middagen och det kom jag inte på förrän jag var nästan hemma igen från det ovanliga uppdraget. Jag tvivlar på att det blivit något utslag på alkomätaren om jag haft oturen att bli stoppad, för det hade trots allt gått ett par timmar sedan vi åt, men det gick några kalla kårar längs ryggraden när jag kom på att jag kanske kört med en olaglig promillehalt i blodet.

Tilläggas kan att musen fastnade i fällan under natten och mamma, som tyckte att det var så otäckt, kastade fällan med mus och allt.

Ja, det var ju också en fråga man kan ställa sig!

När mamma var lika gammal som jag är nu, bodde hon på Garvaregatan i Klintehamn och hade en trevlig tvårumslägenhet där. Hon trivdes nog ganska bra med tillvaron, men skulle bara få bli kvar där ett år till, för då föll hon så olyckligt att hon bröt lårbenet och efter nästan en månad på lasarettet fick hon flytta direkt därifrån till Åvallegården.

Pappa blev aldrig så gammal som jag, för han dog tidigt. Han var bara 49 år gammal när han lämnade mamma ensam med oss tre systrar.