Natthiko R.I.P.

Jag blev så ledsen i morse när jag läste att Björn Natthiko Lindeblad avslutat sitt liv. 26 juni 2020 var han värd i Sommar i P1 och hans sommarprat glömmer jag aldrig.

Och jag skrev: Så vackert och känslosamt han pratade om döden, för det var den programmet handlade om. Han berättade om när han och familjen följde med den kol-sjuke pappan till en klinik i Schweiz för att avsluta hans liv och om Björns egen förestående död efter att han fått diagnosen ALS bara sju veckor efter att pappan dött.

Världen blir nog lite gråare och tristare utan den levnadsglade Natthiko!

Minnen väcks till liv

”Jag skakar, man blir så ledsen”, det säger en av de personer som är drabbade efter nattens dåd på Irisdalsgatan i Visby, där 18 bilar i en carport blivit sönderslagna; vindrutor och strålkastare har krossats och plåt slagits sönder med hammare. Ett meningslöst våld som drabbar helt oskyldiga människor. Måtte polisen få fast de ligister som utför gärningen.

Uppdatering 15:30 Polisen meddelar enligt helagotland.se att en kvinna intagits till förhör, misstänkt för vandaliseringen.

När jag läste det här kunde jag inte låta bli att känna mig tacksam över att min Golf står i ett låst garage och det är inte många dagar eller nätter, som den inte har fått stå inne och absolut inte sedan händelsen i maj 2012, då jag hade inbrott i den av några som trodde att de skulle kunna tjuvkoppla den. De lyckades ta sig in i bilen och förstöra en hel del, bland annat rattlåset. Bilen måste hämtas med bärgare och det tog en hel månad innan jag fick tillbaka den. Samma natt var tjuvar, troligen samma, inne i en annan bil i Klintehamn, en Jetta och inte heller den lyckades de få igång. Jag polisanmälde givetvis händelsen, det måste man ju om inte annat så för att få ut försäkringen, men den anmälan ledde som väntat inte till någonting.

De här inbrotten eller försöken till bilstöld, hade dock ett syfte, att tillskanska sig en bil, vilket på intet sätt ursäktar dem, men vettvillingarna som gick loss på Irisdalsgatan, var bara ute efter att förstöra.

Det har varit en orolig tid i Visby nu ett tag med flera bränder, troligen anlagda och så nu det här. Man pratar om att sätta upp övervakningskameror på fler ställen och fortsätter det så här, blir det väl nödvändigt. Jag skulle absolut inte ha något emot det om det kunde få ner brottsligheten, så att folk kan få känna sig tryggare.

Det blev ingen visbytur i dag, för jag fick ett samtal just när jag skulle iväg och sen tyckte jag att det blev för sent, så jag tog en sväng med bilen till Konsum i stället. Visby ligger förhoppningsvis kvar ett tag till. 😉

Minns du 11 september 2001?

Den frågan har ställts i pressen de här senaste dagarna, för i dag är det 20-årsdagen av det värsta terrorattentatet mot civilisationen i modern tid, då tre kapade flygplan flögs rakt in i World Trade Center och Pentagon. Det fanns ett fjärde plan som störtade och det trodde man var avsett för Vita Huset.

Jag minns mer än väl vad jag gjorde, för jag var på jobbet, på Faktab som företaget hette på den tiden. Min arbetsplats var i receptionen där jag satt och höll på med avstämningar. På förmiddagen skulle jag gå in på Dagens Industri och kolla ekonominyheterna när jag fick se de hemska bilderna på det som hände i USA. Först trodde jag att jag hamnat i någon äventyrsfilm, men fattade ganska snabbt att det var verklighet och det gick också som ett sus genom huset: ”Har ni sett? Kolla nyheterna! Vad är det som händer??” Det pratades inte om något annat den dagen.

I dag är det en varm och skön lördag och jag har just kommit in efter en skön middagsslummer i solstolen. Det är lite molnslöjor som gör att solen inte är så stark, så det var väldigt behagligt tills det small till något hemskt. Jag satte mig upp och undrade vad det kunde vara och min granne tittade in över planket och undrade också vad det var som hänt? Det lät inte som någon ljudbang, utan mera som en explosion. Vi får väl se om vi får någon förklaring?

Dagens ordspråk:
Det man kan ta med händerna behöver man ingen stege till.

Trevlig lördag!

Glad måndag 19/7

I dag är det behagliga 21º och det seglar in moln då och då och enligt Klart.se ska vi kunna få hela 0,3 mm regn. Visst är det skickligt av dem att kunna vara så exakta, men med tanke på vad som hänt i Tyskland och Belgien får vi väl vara glada över måttliga nederbördsmängder.

Åke sa alltid: Torka lämnar någonting, för mycket regn tar allt.

Nog visar den senaste tidens väderfenomen med den förfärliga värmeböljan i Kanada och översvämningarna här i Europa att det finns stor anledning att ta klimatforskarnas larmrapporter på allvar. Man känner sig onekligen lite vanmäktig och det känns svårt att se framtiden an med tillförsikt. Vad är det som väntar mina barn och barnbarn.

Nog om detta och till dagens uppgift, för på måndagarna tycker bloggvännen Carita att vi ska muntra upp oss lite och det känns lite extra viktigt just nu.

Den ena plantan av min grannes humle har nu nått allra längst upp på humlestören och de två andra är på god väg. Lite drygt fem meter är störarna, så det är en ansenlig höjd för plantorna. Sen får vi se om det blir några humlekottar på dem också.

Dagens ordspråk:
Bättre förekomma än att förekommas.

Glad måndag!

Något vi inte får glömma

Den 27 januari är det årligen sedan 2015 Den internationella minnesdagen för Förintelsens offer – samma datum som förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades 1945. År 2021 är det 76 år sedan. Det är en viktig dag att uppmärksamma, för ju längre tiden går, desto större är risken att man glömmer vad som hände de där åren under andra världskriget. Snart finns inga vittnen kvar som kan berätta om det vansinne som fick nazisterna att begå sådana fruktansvärda övergrepp. Det har redan sedan många år tillbaka funnits krafter som påstår att hela historien om förintelsen är påhittad och aldrig har inträffat.

I september 2005 var Åke och jag med på en bussresa till Tyskland som hette Tyska småstäder med Rehn och Moseldalen och Lena, med bloggen Lena i Wales och Spanien, var reseledare. Det var en fantastiskt trevlig resa och där ingick också ett besök vid koncentrationslägret Bergen-Belsen, där man uppskattat att över 70 000 människor fick sätta livet till på grund av nazisternas vansinniga idé att utrota judar och oliktänkande. Att förinta dem!

Det finns inte mycket kvar av lägret. Alla baracker brändes ner efter krigsslutet p g a risken för smitta av olika sjukdomar, men i museet kunde man se hur det varit uppbyggt.

Det var en märklig känsla att gå runt där och se minnesmärkena. Jag hade gråten i halsen nästan hela tiden och jag glömmer aldrig det beviset för människans ondska.


Det är mulet och grått den här onsdagen och vi har någon enstaka minusgrad. Den 27 januari är det också lillasyster Kerstins födelsedag och den får man inte heller glömma och  jag har just ringt och grattat henne.  Nu har vi inte setts på länge på grund av den här pandemin, men hon är annars en trogen återvändare till hemön och jag har brukat ta mig en tur för att hälsa på henne någon gång under året. Nu är det länge sedan vi sågs,  men vi får hoppas att det inte dröjer så länge innan vi kan träffas igen.

Dagens ordspråk:
Att anställa någon är ett mycket fastare engagemang än att ingå äktenskap.

Ha en fin onsdag!