Jag gjorde processen kort….

…med Nicklas Lidström och hans sommarprat och jag visste det från början när jag la mig tillrätta i solstolen i skuggan under parasollet. Det är sällsynt att idrottsmän kan fånga mitt intresse i det här sammanhanget. Musiken? Om man använder Åkes vokabulär räcker det med ett ord –  kravallmusik.

Nej jag stängde av radion och gick in och funderade på vad jag skulle göra i stället i dag. Det blev en promenad genom skogen och ut på hamnen till Hamncaféet och där beställde jag kaffe och kladdkaka och satte mig ute i den svalkande blåsten.

Det var en riktigt god kladdkaka, men väldigt mäktig och gräddklicken var stor, så jag orkade inte äta upp riktigt alltihop.
Herr och fru Svan med sex små dunbollar

När jag gick hem fick jag se den här svanfamiljen och började att fota dem på långt håll med zoom, för jag var helt inställd på att de skulle simma iväg när jag kom närmare, men de var hur orädda som helst. Här står jag precis vid kanten ovanför dem och de bryr sig inte alls om mig.

Trevlig fortsättning på söndagen!

Porr på onsdagkvällen

Hur parar sig igelkottarna? Försiktigt – sägs det! Och det är väl inte konstigt med tanke på de ca 5000 taggarna.

I alla fall tar det god tid på sig, för en halvtimme senare snurrade hanen fortfarande runt honan. Jag tröttnade i alla fall långt för igelkottarna.

Nu ser jag fram mot söta små igelkottungar i sommar. Igelkotthonan är dräktig i 37 dygn och får 2-10 ungar.

Nu är det sängdags för mig och kottarna får hålla på med sina övningar utan bevakning. Det är mörkt nu, men ännu ser jag dem där ute på gräsmattan.

Godnatt!

Det ser lovande ut!

Jag har just kommit hem efter ett parti kubb i Sicklingsparken. I dag var vi sex stycken som spelade och tre omgångar plus kaffe hann vi med. Det småregnade hela tiden, men lite regn skrämmer inte iväg ett gäng pensionärer. Jag blev lite våt på ryggen, men nu är jag ombytt och torr och varm igen.

Den här lilla kajungen fick jag se när jag gick iväg till Sicklingsparken. Den satt på gräsmattan och såg förvirrad ut och i trädet ovanför skränade mamma kaja. Bara en bit därifrån satt en av Odvalds alla katter och glodde. Jag sjasade iväg katten och tog ett snabbt foto av fågelungen och sen gick jag därifrån. När jag kom tillbaka var ungen borta. Hoppas att den klarade sig!

Trevlig fortsättning på dagen!

Kissmisns dag – Kalle

Kattens eller kattungens smeknamn är kissmisn eller bara misn. Annars brukar katter ofta få namn som syftar på utseendet, som Raudar med rödaktig päls och Ringen med vit ring om sin svarta svans.

Så står det i Allnakku i dag och helt följdriktigt hette våra katter Grållen och Svarten. De var våra sista och mest älskade katter och de enda som var riktigt innekatter. Alla andra som passerat revy under åren på Stenstugu var ladugårdskatter.

Den lilla sicilianska katten fick aldrig något namn. Han och hans två syskon hade vi som sällskap en vecka 2009 på Holiday Club på Sicilien. Eva tyckte att det året blev det alldeles för få foton på barnbarnen och för många på kattungarna.

När Krister var liten hade vi en katt som hette Kalle. Han var en svart katt med vita teckningar och jag tror inte att jag har en enda bild på honom. Han var en ladugårdskatt, men var mycket inne också. Innekosten bestod av att han satt på golvet nedanför Kristers stol och passade på när Krister tappade någonting.

Krister och Kalle lekte kurragömma. Krister gömde sig och Kalle letade reda på honom. Sedan gömde sig Kalle och så var det Kristers tur att leta. På kvällarna låg Kalle på golvet under soffbordet som en hund, men när man stängde av tv:n var han som uppslukad av jorden. Då fick man gå upp och se under vilken säng han gömt sig.

En dag var Kalle försvunnen, men han kom tillbaka några dagar senare och såg väldigt sliten och trött ut och när jag undersökte honom upptäckte jag att han fått en fiskkrok i munnen och den satt så illa att den gått igenom tungan och in i undre gomen. Han hade alltså varken kunnat äta eller dricka. Jag blev ju alldeles förskräckt, men Åke tog Kalle och satte sig med honom, lyckades trycka igenom kroken så att hullingen kom ut och kunde sedan knipa av den med en tång och trä ut resten. Under hela proceduren satt Kalle alldeles avslappnad. Han förstod uppenbarligen att han blev hjälpt. När Åke släppte honom stack han iväg in under en vagn och där låg han och tryckte en stund, men när vi började mjölka kom han fram och lyckades lapa i sig lite mjölk.

Kalle hade en fästmö. Grannen på andra sidan vägen hade en honkatt och hon och Kalle blev ett par. Det syntes faktiskt en stig i åkern efter deras promenader fram och tillbaka mellan gårdarna. Givetvis blev det kattungar och när kattungarna blev lite större gick honkatten med dem över till oss när det var dags för mjölkning, så helt plötsligt hade vi ett helt gäng katter. Åke beklagade sig för grannen, men han hänvisade bara till delad vårdnad.

Kalle blev gammal och en dag var han bara borta och kom aldrig tillbaka.

Trevlig onsdag!

 

Krisberedskap

Just nu 6-12 maj pågår årets Krisberedskapsvecka och jag känner mig verkligen orolig. Hur allvarligt är läget egentligen? Här på Gotland där hela försvaret lades ner för bara femton år sedan rustar man nu för fullt.

MSB skriver:

Med anledning av det försämrade säkerhetspolitiska läget och den återupptagna planeringen för att hela samhället ska kunna agera vid höjd beredskap och ytterst krig vill regeringen att informationen om hur befolkningen kan förbereda sig ska bli bättre, både på nationell och lokal nivå. Krisberedskapveckan är en del i detta arbete.

Här på Gotland har en familj testat hur det är att leva utan el och vatten nu i helgen och de kom fram till att det gick rätt bra. De grillade korv, spelade brädspel och spolade toan med hjälp av en hink vatten.

Jag minns en vinter för många år sedan då vi verkligen fick prova på vad som händer om man blir av med elen en längre tid. Jag kommer inte riktigt ihåg hur långvarigt avbrott det var, men säker mer än ett dygn.

Det blev kallt i huset, men vi hade vedspis i köket och en kakelugn i vardagsrummet och där kunde vi elda.

Vatten fick Åke köra på Klinte och hämta. Vi hade en stor vattentank som vi använde sommartid och det skulle hem en hel del, för det var ju inte bara vatten till hushållet, utan till alla djur också. Ladugården var full av mjölkkor och ungdjur och de dricker mängder, särskilt korna.

Mjölkmaskinen fungerade ju inte heller utan el, men vi hade en bensindriven motor, som vi använde på somrarna till det portabla mjölkhus, som vi hade när korna gick ute på bete, och den motorn kunde Åke koppla in och driva mjölkmaskinerna i ladugården med. Mjölken gick ju inte att kyla, eftersom det inte fanns någon el till tanken, men jag har för mig att Åke ringde och beställde extra hämtning. Sedan var det vattningen av djuren och det var ett drygt jobb att gå runt med spann, så att de fick dricka. En ko kan dricka upp till 100 liter vatten per dag.

När huset blev riktigt utkylt, klädde jag på mig och gick ut i ladugården och ryktade kor. Det höll mig varm! Barnen var ju i skolan som vanligt och när de kom hem höll vi oss i köket och framför kakelugnen i vardagsrummet.

Det där dygnet var verkligen en test av vad som händer om krisen kommer!

Nej se det snöar, nej se det snöar..

…det var väl roligt, hurra! Nej, det är inte alls roligt och jag hade det på känn redan när jag vaknade och när jag stigit upp och försiktigt gläntat på persiennen fick jag se eländet – det har snöat i natt och det fortsätter att komma byar av någon blaskig vit sort. Usch!
Ett tag tänkte jag krypa ner i sängen igen, men jag tog mig samman och gick och hämtade tidningen på dörrmattan och satte mig vid köksbordet med den, mitt vattenglas och morgonens piller. Det kom ännu en snöby och när jag satt där och tittade ut fick jag se två rödhakar som satt på trälisten till rabatten på andra sidan vägen.

Jag älskar rödhakar, för de ser så pigga och uppkäftiga ut och i min iver viftade jag till vattenglaset när jag trevade efter mobilen, samtidigt som jag höll ögonen på fåglarna. Det var mycket vatten i glaset och det flöt ut över hela bordet. Jag räddade tidningen och hämtade en trasa för att torka upp efter mig och nu var givetvis rödhakarna sedan länge försvunna, så dem blir det ingen bild på.

Det får bli en gammal, flera gånger tidigare använd, bild på en sädesärla i stället, för i dag är det enligt Allnakku Langhalus dag. Det är också en kär sommarfågel och vi hade alltid sädesärlor på Stenstugu. Ett år hade ett par fått för sig att de skulle bygga bo i en av traktorerna som stod på gården. De flög ut och in i traktorn i flera dagar.  Åke höll på med vårbruket och till slut var han tvungen att använda den. Han skulle så foderraps på åkern intill huset och det var just den traktor som han hade såningsmaskinen på, som fåglarna valt ut till boställe. De stackars sädesärlorna flög med fram och tillbaka i flera timmar, innan de gav upp och hittade ett annat ställe för sitt rede.

Sädesärlans gutamålsnamn, langghalu, passar bättre till fågeln än det svenska namnet gör, för den äter ju inte säd utan insekter och småkryp. Men lång stjärt har den, vilket langghalu betyder.

Trots vintervädret ska jag ta och skola om mina småplantor i dag, för de börjar bli långa och rangliga och står i väldigt små krukor, så det är nog dags. Jag fick ju hem jord i lördags, så nu har jag ingenting att skylla på längre.

Trevlig onsdag!

 

Nog är det konstigt

Vi hade två katter på Stenstugu när vi flyttade till Odvalds, Grållen och Svarten, bröder ur samma kull, uppvuxna tillsammans, men ändå så olika. Var och en hade sina speciella hyss.

Grållen gick ut och in genom vårt sovrumsfönster på andra våningen på nätterna när det var sommar och fönstret stod öppet. Det gjorde aldrig Svarten! Han kanske helt enkelt inte ville.

Och varför är fönstret stängt nu då?
Tänker ingen öppna och släppa in mig.

Svarten hade andra egenheter. Han var specialist på ekorrjakt. Jag vet inte hur många ekorrar han släpade hem. Det enda som blev kvar av dem var ekorrsvansen, så den avslöjade honom. Den snälle Grållan höll sig till mössen! I alla fall såg jag aldrig honom med någon ekorre.

Man tycker att två katter uppvuxna under exakt samma förhållanden borde bete sig likadant, att de skulle lära sig av varandra, men tydligen inte.

Katter är egensinniga!