Se nu tittar lilla solen in igen…

Ja det är faktiskt sant! Vi har en solig och fin lördag med 9º och på förmiddagen passade jag på att köra upp till kyrkogårdarna och ta bort allt som påminner om vintern. Nu har vi ju snart påsk och då ska jag plantera påskliljor och kanske några penséer också på gravarna. Under förutsättning att vädret så tillåter förstås.

På hemvägen var jag på Konsum och handlade. Jag hade en lång lista på basvaror som jag upptäckte var slut när jag städade köksskåpen, så nu är det påfyllt igen. En vända till Kustgrillen blev det också, för i dag hade de Pad Thai och det är så gott och portionerna är så stora, så jag har mat till två dagar.

Den här helgen börjar sommartiden och enligt rekommendation ska man ska ställa fram klockorna en timme klockan två i natt, så att den blir tre, men jag nekar att göra det då och väntar tills söndagsmorgonen som vanligt. Sommartiden gillar jag, för det är härligt att få en timme längre eftermiddag.

Jag har börjat se den här serien på Netflix och den är verkligen dråplig. Det är två italienska komiker, Salvo Ficarra och Valentino Ficone, som spelar två otursförföljda tv-tekniker. Vid ett besök i en lägenhet råkar de hitta en skjuten man. De blir väldigt rädda och gör allt för att ingen ska kunna misstänka att de är inblandade. Alla deras försiktighetsåtgärder gör att de trasslar till det riktigt för sig och till slut är de förföljda både av polisen och maffian.

Maffiabossen kallas ”Den heliga fadern”, en riktigt ruskig figur, men han har lite dålig pli på sina mannar, för när han försöker kalla ihop dem till ett möte, har de alla möjliga ursäkter för att inte komma. Till slut föreslår någon att de kanske skulle kunna ha mötet via Zoom. Alltså! Jag skrattade en lång stund så att tårarna rann.

Trevlig lördag!

Min första fröken

Dagligt skrivförslag
Vem var din mest inflytelserika lärare? Varför?

Här sitter hon, min fröken i småskolan, Helena Eklund. Vi gick i B-form vilket innebar att man går två klasser i samma klassrum. Det här är klass 1 och 2 och för min del är det klass 2 och jag sitter näst längt ut till höger i randig klänning och en stor vit rosett i håret. Här sitter vi på trappan till Baptistkapellet, för Klinteskolan var full, så vi fick gå de två första skolåren där. Först i 3:an och 4:an fick vi gå i den riktiga skolan.

Helena Eklund, ser du så snäll och rar hon ser ut? Visst var hon den lärare som betytt mest för mig, även om jag har haft många duktiga och omtyckta lärare efter henne, men det var hon som lade grunden, det var hon som lärde mig läsa, skriva och räkna och hon blev en väldigt betydelsefull person i mitt liv. Jag hade ju aldrig gått på dagis eller lekis, så det var hon som skolade in mig i livet utanför hemmets trygga gränser, för även om jag var ett rätt frimodigt barn, var det ett äventyr att börja skolan.