Igår blev det uppehållsväder fram på dagen, så jag gick ut på en promenad efter lunchen, trots att det var mulet och väldigt blött. Någon längre sträcka blev det inte, men en liten vända i Vallekvior och kvarteren här vid Odvalds, så att jag fick röra på mig en stund. Jag hade egentligen tänkt gå ner till Konsum, för jag var så hemskt godissugen, men det började stänka och jag hade inget paraply med mig, så jag ville inte gå så långt.
Den här måndagsmorgonen är det inga problem att hålla sig för skratt när man tittar ut, för i natt har vi fått en omgång snö igen. Det måste bli starur nr 5, för gårdagens snö försvann kvickt, så det här måste räknas som en ny omgång. Nu är det två stycken kvar tills man kan vara säker på att det är vår.
Bloggvännen Carita tycker att vi ska muntra upp oss med en glad bild på måndagarna och för alla som tycker att det är kul med snö, måste det här ju vara riktigt glädjande. Vi har en minusgrad och snön yr både från taken och från den blygrå himlen. Vaim kund nå ane, att en sleik mane, dei skudde blei av mass?
När jag var barn var min stora önskan att kunna spela piano, men det blev bara en dröm som aldrig gick i uppfyllelse.
Hos kusin Göran fanns det ett piano och som barn satt jag där hos dem och klinkade och tog ut melodier, ibland på gehör och ibland efter noterna i någon sångbok. Givetvis ville jag ha ett eget piano, men mamma och pappa var svårflirtade.
På den tiden fanns det inget google, där man kunde hitta information om vad ett piano kostade, men jag visste på råd och letade bland tidningsreklamen och där hittade jag adresser till firmor som sålde instrument och sedan skickade jag efter broschyrer både en och två gånger. Det gick så långt att en firma tröttnade på mig och ringde hem till mina föräldrar och undrade om vi inte skulle köpa något piano snart. Jag kanske har sagt det förut, men jag var ett försigkommet och envist barn och jag gav mig inte i första taget, men jag fick ge upp till slut. Det blev inget piano och det var kanske lika bra. Jag fick ha drömmen kvar!
Glad måndag!
Livet efter 80 