Visst ville man ha lockar!

Det var tur att jag gick ut på en promenad igår, för i dag faller det en blandning av snö och regn från den blygrå himlen och det är bara någon enstaka plusgrad, så jag håller mig nog inomhus den här onsdagen. Igår var det ganska skapligt väder, så jag tog en runda på Barkan efter lunch och där är det alltid trevligt att gå.

När jag kom hem hade jag lite pyssel vid datorn och sen såg jag en dansk serie på SvtPlay som heter Carmen Curlers:

Den entusiastiske entreprenören Axel och den handlingskraftiga bondhustrun Birthe drar på 1960-talet igång Danmarks största arbetsplats med hjälp av en liten elektrisk papiljott. Serien är inspirerad av verkliga händelser.

Ingrid 15 år

Carmen Curlers är väl egentligen en ganska banal historia, men trots allt ett tidsdokument från 60-talet.

I verkligheten lanserades den där papiljotten 1963, så jag tycker att man borde känna till den, men det gör jag inte.

Det jag däremot minns är när man permanentade håret genom att frissan rullade upp det på spolar och på dem satte hon en klämma som via en kabel värmdes upp med elektricitet. Du milde tid så krulligt det blev!

Första gången jag fick göra en permanent var nog till konfirmationen för då skulle man ju vara fin och sista gången jag såg en sådan teknik för permanentning var på en damfrisering i Riga någon gång i slutet på 80-talet.

I dag har jag bäddat rent i sängen och tvättmaskinen har fått årets första uppdrag och det har den snart klarat av. Nog är det en välsignelse att ha en egen tvättmaskin och slippa boka tvättstugan. Det kostar en slant, för elen får jag ju stå för själv, men det är det värt.

Jag har varit runt en vända med vattenkannan också, men julgruppen från Bosse o Carina fick jag ta ut i köket och vattna, för jag är rädd om bordet där den står.

Trevlig onsdag!

Bättre sent än aldrig

Jag såg ett avsnitt av Go’kväll för en tid sedan där Carl Johan de Geer var med och då visade han sin almanacka för 2023 – Pessimistens Almanacka och jag tyckte att den var så roligt, så den önskade jag mig i julklapp.

Krister nappade på min önskan och beställde en, men den hann inte fram till jul, så igår hade mina gäster den med sig och i dag har jag suttit och tittat i den.

Det är en riktigt familjealmanacka med fyra spalter att göra anteckningar i. Det kommer jag inte att göra, men jag kommer att glädja mig åt de fina (och roliga) teckningarna i den. Anteckningar på sådant jag behöver komma ihåg har jag i mobilen.

Januari skulle jag ju ha presenterat på nyårsdagen, men det går väl lika bra i dag, denna gråa och regniga tisdag. Just januari är nog en tuff månad för många och tidningarna är fulla av tips för hur man ska kunna ta sig genom den efter alla utgifter man haft under jul- och nyårshelgerna.

Bättre sent än aldrig kan det väl också vara att berätta att Årskrönikan för 2022 är färdig sedan några dagar tillbaka. Jag har bara glömt att tala om det. Jag lägger inte ut den som ett inlägg, utan den finns under rubriken Årskrönikor för den som eventuellt skulle var intresserad eller via den här länken.

Trevlig tisdag!

Lillnyårsdagen 2023

Känner du till begreppet Lillnyårsdagen eller Lilla Nyårsdagen? Det är Allnakku som påstår att man ska kalla den andra januari för Leilnöiårsdagen och i år är den en helt vanlig måndag med samma gråa regntunga väder som den senaste tiden och det är ju bara för bedrövligt om Åke skulle få rätt:

Han påstod nämligen att det väder som vi har på Lillnyårsdagen får vi dras med i sju veckor. Sju veckor!! Vi får verkligen hoppas att det inte stämmer!

Även om det nu har varit en vanlig vardagsmåndag har jag haft trevligt i alla fall, för jag har haft gäster och de som brukar se tv-programmen från Böda känner säkert igen Kicki och Leif. De är Kristers svärföräldrar och de har varit här på ön för att fira nyår tillsammans med Thomas och honom och i dag hade jag bjudit hit dem till Odvalds för lite lunch.

Jag hade tänkt mig ett blogginlägg i förmiddags innan jag skulle sätta igång med matlagningen, men telefonen gick varm, så det fick vara. Bättre sent än aldrig!

Ha en skön måndagskväll!

Nyårsdagen 2023

Visst känns det lite speciellt när man skriver siffrorna för ett alldeles nytt år för första gången. Ett år, som man inte har en aning om vad det bär i sitt sköte. Blir det fred på jorden? Eller åtminstone i Ukraina eller kommer kriget att utvidgas ännu mera? Kommer flera pandemier att ställa till det för oss, så att vi måste fortsätta att vaccineras oss flera gånger om året? Det är nog tur att man inte vet vad vi har att vänta.

Första januari 2023 är vädret precis likadant som 2022 slutade; mulet, milt och regntungt och jag har unnat mig en sovmorgon, för jag kom inte i säng förrän en bra bit in på 2023, så nyårsdagsbloggen får handla om nyårsafton.

Claudio och Edoardo kom och hämtade mig vid sju-tiden och på Stenstugu höll Eva på med matlagning och det hade hon gjort hela dagen påstod sönerna och det stämmer nog.

Vid halvniotiden förflyttade vi oss ut till matbordet i köket och fortsatte med fem förrätter till och varmrätten.

Det skulle bli dessert också, som Edoardo skulle ordna, men nu var vi så mätta att vi inte orkade med det, så han planerade att servera den senare. Under tiden vi hungrade till igen underhöll Claudio med musik och Edoardo med sång.

Desserten bestod av en härligt rinnig chokladfondant med hallonsås och grädde. Så gott!
Nu närmade sig tolvslaget och vi satte på tv:n för att höra Lena Olin läsa ”Ring klocka ring”

Sedan återstod ännu en rätt på nyårsmenyn – Linssoppan. Den ska man enligt siciliansk tradition äta på nyårsnatten, för om man gör det ökar möjligheterna att få ordning på ekonomin. Så givetvis åt vi linssoppa halvett på natten.
Och vad hände igen igår kväll!

Ha en riktigt god fortsättning på år 2023!