Det är ett strålande vackert vårväder i dag och det blåser inte alls lika mycket som igår. Jag kunde till och med gå ut till soprummet i en kortärmad tröja utan att det kändes obehagligt. Vi (jag!) grämer oss över kyla och blåst, men naturen kämpar på och när jag passerade en av de stora björkarna fick jag se att de redan börjar skifta i grönt och små, små blad börjar spricka ut från knopparna.
På morgonen har jag suttit ute med min kaffekopp och gjort manikyr. Det är så behändigt när man kan sitta ute och göra det. Dels ser jag så bra då och så slipper jag skräpa ner i köket med nagelflisor och damm.
Sen stod jag i vardagsrummet och tittade mig omkring och kände att nu är det hög tid att göra någonting av julgrupperna. Till att börja med har jag satt ut dem så att de får avhärdas lite dagtid, sen får jag ju ta in dem på nätterna förstås, men efter några dagar ska jag nog kunna plantera om dem.
Nu blev det skrivpaus, för syster Kerstin ringde, men nu ska jag uppdatera det här och sen får vi se vad jag gör av resten av den här dagen? Jag vill sitta ute och lösa korsordet i GA och kanske läsa något kapitel i boken jag håller på med och jag vill gå på en promenad. Nog är det härligt när man kan göra som man vill!
Dagens ordspråk:
Ingen har så stort hus att han inte behöver en god granne.
Trevlig tisdag!
Livet efter 80 