Igår gick jag ut på en promenad efter lunch. Jag tänkte göra ett försök att hitta den där checkpointen som jag letat efter två gånger förut och det passade bra att gå i skogen, för det blåste rätt isiga vindar.
När jag kom in i skogen funderade jag på hur jag skulle gå och tog en lite annorlunda väg än förra gången. På kartbilden fanns det en stor sten alldeles ute vid stigen och när jag trott mig hitta rätt bumling gick jag in i terrängen där, korsade efter ett tag ett vattenfyllt dike och lite längre in i skogen fick jag, efter en liten stunds klivande bland tuvor och nerfallna träd, syn på vad som skulle kunna vara ett röse och det var precis vad jag letade efter. Enligt gps:en var jag på rätt ställe. ”Här måste det vara”, sa jag högt! Och där stod den!
När jag letat mig ut till stigen igen dök det helt plötsligt upp två personer från skogen. ”Vi är ute och orienterar,” sa mannen, som på något sätt var bekant och efter lite frågor fram och tillbaka visade det sig att vi varit på samma bussresa med Karlsson till Gardasjön i april 2003, ganska precis för 18 år sedan alltså. Det var en väldigt trevlig resa där vi även besökte Venedig och sedan Bodensjön och Mainau på tillbakavägen.
Paret, som nu bodde i Visby, var hängivna hittaut:are. De åker Gotland runt och letar checkpoints och det här var den sista de hade kvar i Klintehamn och de höll med om att just nr 121 varit i knepigaste laget, eftersom den låg rakt ute i terrängen och det inte fanns någon stig dit.
När jag kom hem kollade jag i mina fotoalbum, för de där första bussresorna var jag väldigt organiserad och tillsammans med fotona sitter kartor, deltagarlistor och ett referat från respektive resa. Det har jag haft glädje av många gånger när jag stött på folk som vi har åkt tillsammans med på olika resor. Jag är lite ansiktsblind och har svårt att känna igen folk ibland. Jag vet att jag eventuellt kan ha sett dem, men sen är det blankt.
Innan jag satte på eftermiddagskaffet och parkerade framför tv:n för att se McLeod´s Döttrar tog jag mig en dusch. Jag litar inte helt på det där fästingmedlet när man går i så snårig terräng.
I dag lyser en ganska blek sol och det var -1,5º i morse, men temperaturen lär väl stiga under dagen. Få se om jag kommer ut något den här torsdagen. Jag väntar på besök av en ordförande, så det beror lite på när hon kommer.
Dagens ordspråk:
I krig och kärlek är alla medel tillåtna.
Trevlig torsdag!
Livet efter 80 