Det har varit en kylig påskaftonsmorgon och som kallast i natt har vi haft nästan -2º, men nu är solen framme och värmer lite. Någon värme ser det dock inte ut att bli, för +4º är ingenting som lockar mig att sitta ute i alla fall. Däremot skulle jag ju kunna gå ut och ta en promenad och kanske rent av leta reda på någon checkpoint. Det lär ska finna några stycken inte så långt från Odvalds. Det kan vara en lagom förmiddagssysselsättning innan det är dags att åka till Stenstugu på lunch.
Här kommer några påskrepriser:
Repris nr 1 är en sann påskhistoria som jag tänkte berätta i år igen, bara för att jag tycker att den är så söt. Den har varit med i bloggen tidigare några påskar då och då, så en del har säkert läst den, men bloggläsare kommer och bloggläsare går, så säkert är den ny för några i alla fall. Här kommer den:
När Krister var liten hade jag ett dagbarn för att han skulle få en lekkamrat och första påsken den lille gossen var vid oss, fick han vara med när Krister skulle leta reda på sitt påskägg. Vi hade höns på den tiden och när barnen var små gömde vi deras påskägg ute i hönshuset i ett äggrede. Vi sa, att till påsken var det tuppen som värpte och att han bara kunde värpa en gång om året, eftersom äggen var så stora och fulla med godis.
Naturligtvis hade tuppen värpt ägg till dem båda två. Dagbarnet, som var i 4-årsåldern, var enormt imponerad när de hittade de fina påskäggen fulla med godis i redet. Hans mamma berättade att när han kom hem med det, slog han bokstavligen näven i bordet och sa med eftertryck: ”Nu jävlar, ska vi ha höns!”
Repris nr 2 är påskmusiken. Den finns det ju inte så hemskt mycket av, men jag har två favoriter: den italienska Buona Pasqua och så barnvisan om den lilla kycklingen Gullefjun och i år slår jag på stort och bjuder på båda två.
Dagens ordspråk:
Den höna som kacklar högst värper minst.
Livet efter 80 