Jag skrev ju i onsdags att jag haft en spännande besök och besökaren var en journalist från Gotlands Allehanda, som ville intervjua mig om mitt bloggande och om hur jag som 80-åring hanterar den nya tekniken och alla digitala möjligheter som finns i dag.
Artikeln skulle var med i lördagstidningen, så tidigt i morse tassade ut för att se om den kommit, men det hade den inte, så jag gick till sängs igen, men nästa gång jag vaknade låg den där på dörrmattan.
Och minsann, det fanns en liten bild av mig redan på första sidan och sedan fick jag tre helsidor i söndagsbilagan. Det var väl inte dåligt för en liten 80-årig tantbloggare!
Vi är ju många äldre som bloggar, så det är väl egentligen inte så mycket att orda om, men många tror att det bara är något som ungdomar håller på med och det trodde nog Henrik också, men jag tror jag fick honom på andra tankar.
Skulle man göra en undersökning bland de bloggare som finna med på min lista över bloggvänner, skulle man nog finna att medelåldern är ganska hög. Hur som helst går det givetvis inte att sticka under stol med, att det är roligt att bli uppmärksammad. Vi behöver nog alla bli bekräftade för att må riktigt bra.
Igår tog jag en promenad bort till Carina och Bosse och jag gick genom skogen dit och via samhället hem. Det var en riktigt skön promenad trots blåsten.
På hemvägen fick jag några trevliga pratstunder med bekanta som jag mötte. Jag börjar faktiskt bli bättre och bättre på att ”slå mig i slang” med folk. Förr var det Åke som var den som pratade med människor, både kända och okända, som vi mötte och jag stod bara bredvid och kom med något litet inpass då och då, men nu kan jag också.
Dagens ordspråk:
Ingen vet var haren har sin gång.
Trevlig lördag!
Livet efter 80 