I dag kan man läsa om Livet efter 80 i GA

Jag skrev ju i onsdags att jag haft en spännande besök och besökaren var en journalist från Gotlands Allehanda, som ville intervjua mig om mitt bloggande och om hur jag som 80-åring hanterar den nya tekniken och alla digitala möjligheter som finns i dag.

Här tog vi en selfie så att jag skulle få en bild till dagens inlägg. Henrik Radhe heter han.

Artikeln skulle var med i lördagstidningen, så tidigt i morse tassade ut för att se om den kommit, men det hade den inte, så jag gick till sängs igen, men nästa gång jag vaknade låg den där på dörrmattan.

Och minsann, det fanns en liten bild av mig redan på första sidan och sedan fick jag tre helsidor i söndagsbilagan. Det var väl inte dåligt för en liten 80-årig tantbloggare!

Vi är ju många äldre som bloggar, så det är väl egentligen inte så mycket att orda om, men många tror att det bara är något som ungdomar håller på med och det trodde nog Henrik också, men jag tror jag fick honom på andra tankar.

Skulle man göra en undersökning bland de bloggare som finna med på min lista över bloggvänner, skulle man nog finna att medelåldern är ganska hög. Hur som helst går det givetvis inte att sticka under stol med, att det är roligt att bli uppmärksammad. Vi behöver nog alla bli bekräftade för att må riktigt bra.

Igår tog jag en promenad bort till Carina och Bosse och jag gick genom skogen dit och via samhället hem. Det var en riktigt skön promenad trots blåsten.

På hemvägen fick jag några trevliga pratstunder med bekanta som jag mötte. Jag börjar faktiskt bli bättre och bättre på att ”slå mig i slang” med folk. Förr var det Åke  som var den som pratade med människor, både kända och okända, som vi mötte och jag stod bara bredvid och kom med något litet inpass då och då, men nu kan jag också.

Någon är rädd om sin katt

Dagens ordspråk:
Ingen vet var haren har sin gång.

Trevlig lördag!

Fem en fredag v37: Namn

Det är en mulen och blåsig fredagsmorgon, men molnen ska dra bort påstår SMHI. Igår gick jag en Klinterunda och det var riktigt varmt och skönt. När jag passerade Konsum gick jag in där och köpte ett par fläskkotletter till lunch och så hade jag ett ärende på Apoteket. Få se om det kan bli en promenad i dag också.

Här kommer några årsdagsblommor och presenter:

Och så är det dags för elisamatildas fredagsfrågor:

1. Har du eller har haft något smeknamn?
Egentligen inte – mamma och pappa kallade mig för Ingerittan ibland, men bland kompisar och skolkamrater kallades jag alltid för Ingrid.

2. Har du velat heta något annat?
Jag kallades faktiskt för Elisabeth, mitt mellannamn, under hela skoltiden på läroverket. Lärarna döpte helt enkelt om mig, för det var så många som hette Ingrid och Inger. Jag hette Ingrid Svanborg och så fanns det en som hette Inger Svanborg också och det klarade de inte av.

3. Vet du vad ditt namn betyder?
Det lär ska betyda skön och älskad och jag fick namnet för att pappa hade haft en väldigt trevlig fästmö som hette Ingrid.

4. Finns det något namn som går igen i din släkt?
Jag vet väl inte det precis, men barn får ju ofta äldre släktingars förnamn som mellannamn och så är det här också.

5. Matchar ett namn med personligheten?

Det vet jag inte om jag tycker, det är snarare så att personen gör namnet. Ibland kan man tycka att föräldrar väljer fel eller konstiga namn till sina barn, men helt plötsligt är lille Zäta en liten Zäta.

Dagens ordspråk:
Det man kan ta med händerna behöver man ingen stege till.

Trevlig fredag!

80-årsdagen

Många hälsningar och gratulationer har det kommit under dagen via sms, facebook och telefon. Varmt tack till alla!

Vid halvelvatiden kom Eva och hämtade mig och så åkte vi till Visby. Vi började med att ta en promenad till Botaniska trädgården och på väg dit slank vi in på Skoboden där Eva köpte sig ett par nya skor. Det var rätt mycket folk i ”Botan”, solen sken och det var riktigt skönt. Vi satte oss på en bänk och njöt av friden och de vackra blommorna och bakom ryggen på oss höll en av trädgårdsarbetarna på och klippte bort vissna blommor och en man gick och sprutade ogräsättika. Det finns mycket att ansa i en sån där anläggning.

När det började bli dags för lunch gick vi till Rosengården. Eva åt en Wallenbergare och jag valde en Snitzel, som var väldigt god (och väldigt stor), ett glas rött vin fick jag också, för det tyckte Eva att jag skulle ha och sen fick jag en Irisch coffee till efterrätt, trots att det var mitt på dan. Jag protesterade lite lamt, men Eva sa att det bara var ett tecken på att vi var kontinentala. Gott var det i alla fall!!

Vid tretiden var vi hemma igen och på dörrhandtaget hängde det en kasse med blommor. Det var i och för sig förväntat, för jag hade fått aviseringar om det och förfrågan om det var ok att de gjorde så. Det var kusin Göran och hans dotter Kia som kommit ihåg mig och så bloggvännen Kraka, som gratulerade med en vacker bukett.

Tack Eva och varmt tack till alla som uppvaktat mig i dag!

Dan före dan

All ev uppvaktning undanbedes, har jag ju annonserat om, men trots det har jag blivit firad på alla sätt och vis i dag.  I förmiddags kom Krister och Thomas och hämtade mig strax för elva. De hade utlovat en utflykt till södra Gotland och lunch på Holmhällar. I morgon, på min egentliga dag, jobbar de ju och det går ju precis lika bra att fira en dag i förväg.

Solen sken och även om det var lite småkyligt i luften såg det ut att bli en fin dag. När vi väl var framme tog vi en promenad ner till stranden innan vi gick och beställde mat.

Det var massor av folk vid restaurangen, men allt var ordnat väldigt bra och betryggande coronaanpassat och maten smakade alldeles utmärkt. Vi satt där ganska länge och sedan började vi åka hemåt. När vi närmade oss Stenstugu undrade Thomas om vi skulle svänga in där och hälsa och när vi kom närmare, fick jag se att flaggan var hissad och att det var dekorerat med ballonger både här och där på staketet. Det var ännu mera firande på gång!

Jag blev mottagen med sång och gitarrspel och i salen var det  uppdukat med ett helt fantastiskt kaffebord med kakor,  tårta och bubbel och stora korgar med presenter och ute på vägen tutade den ena bilen efter den andra.

Jag fick gott att dricka, gott att äta och gott att använda i badrummet, lotter, ett halsband, presentkort, ett aktivitetsarmband (där får jag lite att pyssla med minsann) och så en vacker blombukett.

Tack mina underbara barn, barnbarn och systrar! Vilken dag det blev!

Nu ser jag med spänning fram mot morgondagen!