I dag kan man läsa i Allnakku att det är Haustjamninggi:
Dag u nat jär likk si langge när vörr har hinne ti haustjamninggi, vilket betyder att dag och natt är lika långa, när vi har hunnit till höstdagjämningen.
Det är en riktigt fin höstdag den här tisdagen, men speciellt höstlikt är det faktiskt inte. Det där ordentliga regnet vi fick för ett tag sedan har gjort underverk och till och med björkarna, som hade massor av gula torra löv efter den långvariga torkan, ser gröna och friska ut igen.
Igår tog jag mig en Klinterunda efter lunchen och fick några trevliga pratstunder då jag träffade på bekanta både i Vallekvior och nere på samhället. Humöret lättade och energin återvände, så när jag kom hem klippte jag gräset både på fram- och baksidan.
I dag får vi se om lusten räcker till för en städning i uteförrådet. Det är verkligen behövligt, för nu har jag bara ställt in saker huller om buller en längre tid, men först ska jag ta och göra i ordning några kuvert med frön från Skvättivägen.
Dagens ordspråk:
Det örat inte hör, det hjärtat inte rör.
Trevlig tisdag!
Livet efter 80 