I dag har Mikael och Mikaela namnsdag och i Allnakku kallas dagen för Mikeli:
Mikeli är den helige Mikaels dag, som förr hölls i större helgd, men ännu är en märkesdag att räkna med. Då har hösten kommit, skörden bör vara bärgad och husdjuren bör vara inne, åtminstone på nätterna.
I Svenska kyrkan firar man ärkeängeln Mikael på Den helige Mikaels dag. Högtidsdagen firades ursprungligen på Mikaels namnsdag den 29 september, men har flyttats till närmast påföljande söndag, och infaller därför mellan 29 september och 5 oktober. Jag är ju inte speciellt kyrklig, så någon Mikelsmäss har jag aldrig varit med om att fira, men det var tydligen en stor helg i det gamla bondesamhället.
Jag har en systerson som är döpt till Mikael och det var ett vanligt namn på sextiotalet. Äldste sonen som är född -63 hade flera klasskamrater som hette det.
Det är en strålande vacker höstdag och då vill man ju givetvis vara ute. Jag håller på och röjer i min täppa och det är inte bara höstanemonerna som faller för sekatören, en annan rabatt ligger också risigt till. Jag tänker så till en som sällan är någon större prydnad. Det är dålig jord där och för skuggigt och jag kan ha några krukor stående där i stället om det skulle se tomt ut.
Varför sitter jag då här mitt i trädgårdsarbetet, jo ryggen tyckte att det var en strålande idé med en liten paus och pausen ska ju utnyttjas.
Dagens ordspråk:
När katten är borta, dansar råttorna på bordet.
Ha en skön tisdag!
Livet efter 80 