Tulpanens dag

I år är det 25 år sedan vi började fira tulpanens dag och då borde man givetvis ha haft en riktigt vacker tulpanbukett att visa upp, men jag nöjer mig med fredags- och söndagsbuketterna. De börjar bli lite bedagade och speciellt söndagsbuketten, den gula, har växt något enormt. Jag kortade ner skaften innan jag satt dem i vatten och sedan har jag kortat av dem två gånger till. Fredagsbuketten har åldrats vackert tycker jag och den får hänga med någon dag till.

I dag är det ännu en blåsig och mulen dag och väldigt milt. Just nu har vi +7,7º och det är ju helt galet varmt mitt i januari. Jag hade ju månadsbilder under några år tagna just 15 januari och här följer några av dem.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu ska jag ge mig iväg ut i blåsten, för en deltagarlista ska levereras på Kupan.  Nu är kortoxarna igång igen efter juluppehållet. Jag skulle ha lämnat in den igår när jag var ute och for, men den låg kvar hemma. Det man inte har i huvudet får man ha i benen. 😉 Och blodprovet var helt ok.

Dagens ordspråk:
Ju lägre lön, desto större betydelse har den.

Har du ett beredskapslager?

I dag har gårdagens fantastiskt vackra väder bytts ut till det sedvanliga gråslasket igen. Jag har varit en vända till Hemse på förmiddagen, för Linda på osteoporosmottagningen var inte nöjd med blodprovet jag lämnade efter julhelgen och vill ha ett nytt. De håller koll på mig!

Det var ett intressant ämne på gårdagens månadsmöte och vi var många som samlades i församlinghemmet för att lyssna på Britt-Marie och Sonny Flisberg. De har fått utbildning av MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, så de visste vad de talade om.

En kris behöver ju inte nödvändigtvis innebär krig, utan det kan räcka med ett långvarigt elavbrott, svår torka, brand, översvämningar, cyberattacker osv. Inför kriser har vi ett egenansvar och ska se till att vi kan klara oss under en tid i alla fall.

Jag kom osökt att tänka på när vi var barn och fick uppleva efterkrigstidens ransoneringar och det Kalla kriget. Familjen samlades runt radion som stod i ett hörn i vardagsrummet och där lyssnade vi på nyhetssändningarnas dystra budskap. En dag hitta mamma brödskivor bakom ryggkuddarna i soffan. Det blev räfst och rättarting om vem som lagt dem där och varför? En av mina systrar erkände att det var hon.
”Men varför i hela världen har du gjort så”, undrade mamma.
”Det ska jag ha om kriget kommer”, fick hon till svar.
Lillasyster var helt rätt ute som la upp ett beredskapslager, fast mamma uppskattade det inte.

Beredskapslager fanns det förr i tiden. Här i Klintehamn hade vi till exempel ”Kolhögen”. Vid Smitterbergsväg lades det upp ett helt berg med kol och det låg där år efter år och det var en uppskattad pulkabacke vintertid. Till slut tyckte man tydligen att världsläget var så stabilt att man kunde forsla bort all kol och det gjordes någon gång i början på 90-talet.  I Tingstäde fästning fanns det förr lager av förnödenheter som skulle kunna försörja 5000 personer i 30 dagar. Jag var där och tittade under en Röda Korsutflykt och såg bland annat de stora karen där det hade legat insaltat kött Nu räcker det att någon färja får krångel så sinar varorna i butikerna. Tala om sårbart.

Nu är frågan om man ska skaffa sig ett gasolkök för att kunna laga mat och några plastdunkar för att lagra vatten i och en plastlåda med torrskaffning, men jag tror inte att det blir av den här gången heller. 😉

Det skulle vara väldigt intressant att veta om det är någon av er läsare, som har ett eget beredskapslager?
 

Dagens ordspråk:
Ekonomi är konsten att använda sina pengar på ett sådant sätt att man inte får minsta glädje av dem.

Glad måndag 13 januari – Tjugondag Knut

Tjugondag Knut ska julen ut, heter det ju! Jag trodde att jag fått bort alla resterna efter julen, men igår när jag gick och tittade mig omkring, hittade jag minsann lite julrester här och där. I vardagsrumsfönstret hängde två pinglor bakom gardinen och på ledningen till taklampan i köket satt det en tomte och blängde på mig. Men nu är allt förpassat till jullådan och den bar Bosse ut i förrådet igår.

I dag skiner solen så vackert och då blir man lite glad, men om inte det hjälper kan jag ju alltid glädja mig åt att mina två orkidéer har börjat blomma. Inte är det någon större prakt, men jag begär inte så mycket mera.

Det är bloggvännen Carita som tycker att vi ska förgylla måndagarna med en bild.

Det har varit lite kallt  här måndagsmorgonen och Gotlandsradion har varnat för halka, men jag tror inte att det är så farligt längre, för nu är det i alla fall +4º. Jag ska ut med bilen, men inte några längre sträckor utan bara till Klinte församlingshem där SPF ska ha ett månadsmöte i eftermiddag.

😀 Och Klintehamn ska få en ny färghandel – Det måste man ju också vara glad över.

Dagens ordspråk:
Det är aldrig försent att få minnen för livet.

Glad måndag!

Söndag

Det har varit en grå och blåsig söndag med lite regn från och till. Jag var ute en vända på förmiddagen, för jag hade bjudit Carina och Bosse på lunch och upptäckte att grädden var slut. Jag kan inte tänka mig att göra svampstuvning utan grädde, så det var bara att ge sig iväg till Konsum och det var faktiskt rätt behagligt ute.

Tulpaner är väl aldrig så härliga som i januari-februari, för de är som ett förebud om våren. Jag köpte mig ju en bukett i fredags och den utvecklas väldigt vackert och i dag fick jag en till i present av Carina och Bosse.

IMAG1943
Årets tulpanbukett nr 2
Och på tv åker de skidor dag ut och dag in!
Jag bjöd på fläskytterfilé och de hade med sig wienerbröd till eftermiddagskaffet. Nu har vi fikat och de har åkt hem till Sicklings igen.

Dagens ordspråk:
Jag sätter mig ner ett slag – tills brådskan går över.

Datadag

I morse var det jättevackert ute, solen kom upp och färgade några lätta moln alldeles rosa och taken lyste vita av frost. -3º hade vi vid halvnio-tiden, men nu har solen försvunnit det är några plusgrader och det far någon obestämbart i luften då och då.

De sista omgången

Jag har fastnat vid datorn i dag, för det är en hel del att pyssla med efter ett årsskifte och nu håller jag på och uppdaterar för SPF. I dag har jag skrivit en verksamhetsberättelse för år 2019 och lagt in Programmet för 2020 på hemsidan. Klicka på länken så kan du få se vad mycket trevligt vi har på gång!

Lunchrast – En härlig Carbonara

Nu ska alla programpunkterna läggas in i medlemsregistret också så att de kommer med i flödet på hemsidan. Det är ett sällsynt trögjobbad system, som jag inte är helt överens med. Sedan ska jag fortsätta att uppdatera hemsidan angående det kommande årsmötet.

Ett litet tips: Har du som tillhör dem som sätter på tv:n vid fyra-tiden på eftermiddagen upptäckt, att det kommit en ny australisk serie som går dagligen måndag, tisdag och onsdag eftermiddag? Först var det serien Äntligen hemma och sedan Hjärtats vägar och den nya heter McLeod´s döttrar. Det är samma typ av serie; lite banalt, oförargligt och rart, men en stunds trevlig underhållning i all enkelhet. Man behöver varva de hårdkokta deckarna, den otäcka nyhetsrapporteringen och sporten med något snällt ibland. Serien finns på SVTPlay också.

Dagens ordspråk:
När alla tänker lika, tänker ingen särskilt mycket.

Trevlig helg!

Fem en fredag v2 – Fem ord

Det börjar dra ihop sig till årsmöten och i dag har jag varit på ett styrelsemöte med SPF. Det har varit en mörk och dyster dag och när jag körde hem vid fyra-tiden vräkte regnet ner. Jag hatar att köra när det är mörkt och dessutom regnar, men hem kom vi i alla fall.

Nu har jag suttit och renskrivit mina anteckningar från mötet och fått till ett protokoll, så nu är det dags för nästa uppgift vilken är dagens bloggutmaning:

Fredagsbuketten

Den här veckans utmaning vill Elisamatilda att vi ska begränsa orden i våra svar.

Med fem ord, hur har din vecka varit?
-Som de flesta andra veckor.

Med fem ord, vad behöver du just nu?
– En stunds lugn och ro.

Med fem ord, hur är ditt humör?
– Bra! Är oftast en optimist.

Med fem ord, hur ser ditt hem ut?
– Det börjar se normalt ut.

Med fem ord, vad gillar du med januari?
– Att dagarna blir allt längre.


 

Dagens ordspråk:
Livet är som en cykel. Slutar man trampa faller man av.

Olycko vakar – Årets första vårpromenad

I morse gick jag runt och plockade bort alla juldukar och dammade och när det var klart tog jag fram strykbrädan och strykjärnet för att stryka alla de ordinarie dukarna. Jag var på gång och tänkte göra det häromdagen, men det är ju lika bra att få lägga på dem med en gång, så jag sköt upp det.

Jag satte upp strykbrädan och satte i sladden till strykjärnet, men brädan  stod lite illa på köksmattan, så jag ville rätta till den lite. Då den gled iväg och ramlade omkull och med den ramlade också strykjärnet och jag och så låg vi där på golvet alla tre. Men vi tog oss upp igen och ingen av oss fick några större skador, så nu är dukarna på plats. Nu är det gardinerna kvar…..

Efter lunch gick jag ut på en promenad och jag gick ner till dammen för första gången på länge. Det kändes faktiskt som en riktig vårpromenad. Det var nästan vindstilla, solen lyste lite svagt och det var 4-5 plusgrader. Så skönt!

De här stigen är en gammal järnvägsbank och det var ju tur att det bara var jag som skulle fram och inte ett tåg.
En gammal vacker vagn helt i trä med järnskodda trähjul står dold bland buskarna.
Inte en fågel i sikte

Jag vet naturligtvis att det ännu är långt till våren, men för varje dag närmar den sig ju i alla fall och man börjar märka att det ljusnar lite för var dag. Det är bara att hoppas på flera fina dagar när man kan gå ut och slippa vara rädd för halka.

Dagens ordspråk:
Framgång är inte att synas och höras utan att få någonting gjort.