Din klara sol…

När jag var barn började varje skoldag med en morgonbön, där fröken förutom bönen spelade orgel och vi sjöng en psalm och Din klara sol.. var en av mina favoriter och texten kan jag fortfarande utantill. Jag sjunger den ofta för mig själv när det är en så vacker morgon som i dag.

Din klara sol går åter upp,
Jag tackar dig min Gud,
för kraft och mod och nyfött hopp,
jag höjer glädjens ljud.

Det där med att lära sig psalmverser utantill var ett slit och ständigt fick vi nya att lära oss och dagen efter fick man ställa sig upp bredvid bänken och läsa upp dem. En pina för många och också för mig, men i dag är jag ändå glad över att de ännu sitter kvar i hjärnbarken någonstans och så här i efterhand inser jag att det säkert var nyttigt, men tänk så mycket det finns i huvudet ändå. Jag kan långa ramsor med tyska substantiv i maskulinum som jag i dag inte har en aning om varför jag lärde mig. Det borde gå att deleta en del hjärndata, så att man kunde få plats för lite nytt, för när- och arbetsminnet sviker ibland.

Dagens sol är så klar att jag ser att jag behöver putsa av vardagsrumsfönstret igen. All blåst och det evinnerliga regnandet har gjort att de är allt annat än rena, så det ska jag börjar med så fort solen slutat lysa rakt på dem. Sedan ska jag putsa kopparbunkarna som hänger på köksväggen, för äntligen har Konsum fått hem både silver- och kopparputsmedel och så tänker jag skriva julkorten, så att jag kan få skicka iväg dem. Jag köpte både kort och frimärken igår när jag var på Konsum och nu ligger de på köksbordet och blänger på mig så att jag inte ska glömma bort dem.

Dagens ordspråk:
Den som trampar på räfsan får slag av skaftet.