Man får hoppas…..

…att jag inte är sanndrömmare, för jag vaknade till en hemsk dröm i morse och var verkligen glad när jag lyckades ta mig ur den. Sedan låg jag en lång stund och samlade kraft innan jag orkade gå upp, men nu är jag på gång i alla fall.

Jag drömde att jag låg och sov i vårt gamla sovrum på Stenstugu som låg ovanför den här verandan och där vaknade jag av att det sprang omkring folk ute i trädgården och det kom polisbilar inkörande. Jag fattade ingenting, men gick upp och kollade och då fick jag se att hela verandan hade kapsejsat och låg i spillror och under dem låg Åke blödande och död.

Folk undrade om jag inte skulle ringa efter ambulansen, men det tyckte jag inte behövdes, polisen var ju där i alla fall och för Åke var det för sent. Usch!

I dag då? Det är mulet, men ganska stilla, så jag tror jag ska ta mig en förmiddagspromenad ner till Konsum. Jag springer och småhandlar och nu är det bland annat röda ljus som ska hem och eventuellt också sillfiléer. Det börjar bli dags om sillen ska bli god till jul, för nu är det ju bara en vecka kvar. Det är klart att jag kunde ta bilen, men då får jag ju ingen motion, men i slutet på veckan måste jag givetvis göra det, för det är mycket som ännu ska hem och jag är dålig på att bära.

Morgondagen går bort, för då ska jag åka med en ordförande till Visby och när mötet, som vi ska på, är avklarat tänkte jag gå till Östercentrum. Jag fick en kallelse från optikern och det kanske är klokt att utnyttja den. Det är några år sedan jag gjorde någon synkontroll och ögonen är ju viktiga, inte minst när man sitter här vi datorn.

Dagens ordspråk:
Den ena vargen biter inte den andra.


Ha en fin tisdag!