Julen närmar sig….

…och i dag är det den andra advent. Jag hoppas att det är trevligare på andra ställen i landet än här på Gotland, för här har det regnat ihärdigt hela morgonen och förmiddagen och det ser ut att fortsätta så resten av dagen.

Mörkret tätnar i advent och vårt andra ljus blir tänt.
Gud bevare dem som gråter.
Låt dem le och leka åter.

Igår tog jag mig samman och gick ut på en Klinterunda efter lunch och det var skönt att få röra på sig och få lite frisk luft. När jag kom hem hamnade jag framför tv:n. Jag ser en evighetslång serie på Netflix just nu, som heter Outlander och den tar jag till när ingenting annat passar. Jag läste om den i en blogg och skulle bara kolla vad det var, men fastnade.

En snabb presentation:
När Claire Randall är på smekmånad i Skottland med sin man Frank, transporteras hon tillbaka till 1700-talet där hennes frihet och säkerhet hotas. För att överleva gifter hon sig med Jamie Fraser, en skotsk krigare med ett komplicerat förflutet.

Sedan tar hon sig tillbaka till nutid och lever där i 20 år, men beslutar sedan att transporteras tillbaka till 1700-talet och leta reda på Jamie igen. Hon hittar honom och planerar för framtiden tillsammans med honom. Under åren i nutid har hon studerat till läkare och blivit kirurg, kunskaper som hon har både nytta och men av, för hon kan ju inte låta bli att lägga sig i när hon möter 1700-talets okunskap och vidskepelse. Nu börjar jag närma mig slutet av tredje säsongen, men det finns en fjärde, så ännu har jag mycket kvar.

Jag fattar inte vad det är med mig, men jag är så innerligen utled på alla fåniga lekprogram och såpor, så jag ser till och med sån här fantasy i stället för dem. Just fantasy har jag bara fnyst föraktfullt åt förut. 😉

Dagens ordspråk:
Säg inte allt vad du vet, men vet allt vad du säger.