Glad måndag 9 december

Jag tog en promenad till Konsum i förmiddags, för jag hade ingen jäst hemma och bestämde mig i morse för att baka lussekatter i dag. Det är bäst att passa på när lusten infinner sig, för ingen vet när den gör det nästa gång. Det kanske inte blir förrän till nästa jul, men nu står i alla fall en liten deg på jäsning och det är bara att hålla tummarna för att bullarna blir ätbara.

Glada färger på Klinteskolans parkeringsplats.
Jag blir glad varje gång jag får se de här söta mopparna.

Det är Carita som tycker att vi ska förgylla måndagen med en glad bild.

Ett nödvändigt julgodis

För oss är Fudge någonting som verkligen hör julen till och utan det blir det ingen jul.

Första gången jag åt det var när jag låg på BB och hade fått Eva. Svärmor hade kokat fudge och när Åke kom och hälsade på mig hade han en ask med sig. Hon hade inte kokat den tillräckligt länge, så den var lite kladdig, men det följde med en liten silvergaffel att äta med. Åh, så gott det var! Jag hade nästan aldrig ätit något godare och innehållet i asken försvann snabbt.

Ett par dagar efter kom barnsköterskan in och spände ögonen i mig och undrade vad jag ätit för nånting? Eva hade blivit alldeles rödprickig! Jag erkände och grät en skvätt och sen passade jag mig för fudge så länge jag ammade.

Här kommer receptet

Ingredienser: 3 dl socker, 3 msk smör, 2 dl grädde, 1 msk vanilj, 3 msk kakao

Ingredienserna blandas i en vid* tjockbottnad gryta eller stekpanna och får koka tills smeten hårdnar när man lägger en liten kula av den i kallt vatten.

50 gr sötmandel hackas och tillsättes innan smeten hälles upp på en smord plåt.
Sedan skärs den i bitar innan den stelnat helt.

*Enligt Krister är det viktigt att pannan är vid och att smeten får koka livligt annars blir det bara som en vanlig chokladkola, den ska sockra sig och bli lite spröd.

När jag hade hällt upp den färdiga smeten skulle den ju svalna så att den gick att skära i bitar och då brukade jag ställa ut plåten i källaren och dit kunde det bli förunderligt många besök och besökarna brukade medföra kniv. 😉 Det gick ju inte att smyga med vad man gjort heller, för den härliga doften av kakao och vanilj spred sig i hela huset.

Ett år, medan jag ännu jobbade, kokade jag en plåt fudge en kväll och ställde som vanligt ut den i källaren och blev mäkta förvånad när jag kom hem dagen efter och fick se att plåten ännu var orörd, trots att den hade stått där ett helt dygn och ännu mera förvånad blev jag när den var orörd nästa kväll också! Till slut frågade jag barnen om de tröttnat på fudge och inte ville ha det längre och då kröp sanningen fram. De gjorden en ny plåt varje dag!

Dagens ordspråk:
Man får inte säga vad man vill, men man får tänka det.