Det mulnade till fram på förmiddagen, men det gjorde inte så mycket, för det har varit nästan vindstilla och solen har brutit genom molnen då och då, så efter lunch gick jag ut en sväng och det blev Varvet runt i dag också.
Trevlig fortsättning på dagen!
Det är en solig och fin söndagsmorgon, men när jag tittar ut genom mitt sovrumsfönster ser jag att hustaken, som ännu ligger i skugga, är vita av frost och det har varit nästan två minusgrader.
I Allnakku står det att det är stainplukkardagen i dag och det är ett välkänt vårtecken.
Stainplukkardagen kan ägnas åt fossiler som bildades för fyrahundra miljoner år sedan, men man kan också plocka sten som behöver tas bort från åkern eller trädgårdslandet.
När jag kom till Stenstugu som tjugoåring var jag totalt okunnig om jordbruk, men jag lärde mig ju efterhand och naturligtvis fick jag vara med på våren när det blev dags för stenplockning, men jag tyckte ju att karlarna plockade ganska slarvigt, för det låg mycket sten kvar, trots att man sa att det var plockat och klart för sådd. Skulle det verkligen se ut så där? Karlarna tog ju bara bort de stora stenarna och alla små låg kvar. Jag pratade ihop med svärmor och hon höll med om att det inte alls såg bra ut.
Nu skulle minsann vi kvinnor visa hur man plockar sten! Vi gick ut i Storåkern, som ligger intill huset och tog med oss varsin kratta och började räfsa ihop stenarna i prydliga högar. Att svärmor gick med på att göra det förvånar mig verkligen, för det var ju ett rent befängt påhitt. Och vi fick givetvis ge upp ganska snart. Hon hade sina sidor min svärmor, men den gången visade hon en av de bättre!
Ha en fin söndag!
Livet efter 80 