Jag tog en sväng upp på kyrkogården efter lunch och hälsade på Åke och rosorna som jag satte på hans grav den 8 februari är fortfarande hur fina som helst. Rosor är det bästa man kan sätta ute när det är vinter, bara det inte blir alltför kallt.
När jag kom tillbaka till Klintehamn gick jag in på Kupan och fikade. Jag tog inget vaniljhjärta utan valde en bit äppelpaj i stället. Varje torsdag samlas de som känner för det och dricker kaffe, spelar kort eller sitter bara och pratar.
Sedan när jag kom hem och öppnade dörren låg det ett paket på dörrmattan. Det kom från Åland det såg jag direkt på de vackra frimärkena. Och det kom från Eva, som lyckas pricka in den här dagen perfekt varje år.
I dag är det mulet och grått igen, men gårdagen var helt underbar. Vårkänslorna fick sig en riktig push och jag utnyttjade verkligen det fina vädret. På förmiddagen gick jag ut på en promenad och efter lunch var jag ute och räfsade bort spåren av snöhögarna på framsidan och jag var minsann inte ensam om att göra det. Vaktmästaren höll på ute han också. När jag var klar med det åkte jag en vända till Hemse på torra och fina vägar. Jag känner ett visst behov av att få handla i en ICA-butik ibland och jag är inte ensam om att åka till Högbyhallen och shoppa. Igår stötte jag på tre klintebor.
Alla Hjärtans Dag – Valentins dag – Kerlaiksdagen, kärt barn har många namn, men vi har just inte brukat fira dagen på något särskilt sätt. Jag vet att Kupan serverar vaniljhjärtan i dag, något som jag inte alls uppskattar. Vaniljhjärtana alltså, inte initiativet att ha det med i sortimentet den här dagen. 😉
Här kommer en liten Allahjärtansdagshistoria som jag har berättat många gånger, så de som läst den förut kan lugnt hoppa över det här stycket:
Vi var ju väldigt förtjusta i godis både Åke och jag och för många år sedan köpte jag en ask geléhjärtan till Åke dagen före ”Alla Hjärtans Dag”. Jag smugglade upp den i sovrummet och gömde den under min säng, för att ha den i beredskap på morgonen. Klockan ringde tidigt som vanligt, jag tände min sänglampa och knäppte av väckarklockan och sedan böjde jag mig ner för att plocka upp min överraskning. Just när jag böjer mig ner, ser jag i ögonvrån hur Åke göra precis samma manöver och upp kommer vi båda två med varsin ask geléhjärtan. Det måste ha sett otroligt komiskt ut och jag kan inte låta bli att tänka på det varje år den 14 februari.
Alla hjärtans dag på Valentins namnsdag är ju ett nytt, importerat påfund. Men tanken är fin, och kärleken, kerlaiken, behövs alla dagar.
Livet efter 80 