…med sju givna fraser! En utmaning från Astrid som jag gjort en gång tidigare.
- hon stod på knä och ….
- att det skall vara så svårt att ….
- Ingen kommer att märka att ….
- att telefonen plötsligt skulle ringa …..
- det ringde på dörren …
- Nej, hon var inte intresserad av …
- Nej, inte senare heller ….
TEATERRESAN
I hotellrummet var det alldeles tyst, men när hon öppnade dörren till balkongen strömmade bruset från trafiken utanför in och en och annan fågeldrill hördes också. Nu skulle hon bara packa upp och sedan gå ut en vända innan teatern började. Hon la upp resväskan på sängen öppnade låset och började hänga in kjolar, blusar och långbyxor i garderoben och underkläder i lådorna. En liten ask med några olika örhängen och halsband hamnade i lådan i nattduksbordet.
Plötsligt var det något som skramlade till! Det var nyckeln från väskans hänglås som ramlat ner på golvet och hon hade råkat sparka in den under sängen. Hon böjde sig ner, men kunde inte se nyckeln, så hon tog fram mobilen och tände lampan på den för att se bättre där hon stod på knä och spanade in under sängen.
-Det var väl också konstigt, att det skall vara så svårt att se den, sa hon för sig själv, men till slut lyckades hon i alla fall hitta den.
Nu var hon redo för att ge sig iväg till teatern, men först tänkte hon gå ner i baren och ta sig något att dricka. Hon tog på sig en sval, fladdrig kjol och en top, hängde handväskan på axeln och skulle just gå ut, när hon kom på att hon glömt en sak. Hon skulle nog ha snyggat till sig lite. Efter resan såg hon nog inte speciellt fräsch ut.
-Äsch! Ingen kommer att märka att jag är osminkad tänkte hon. Jag struntar i det, för vad gör det i en främmande stad där ingen vet vem man är.
I baren drack hon ett glas vitt vin, kollade att hon hade biljetten med sig och sedan gick hon till teatern. Hon fick en bra plats och satte sig ner och såg sig omkring. Så kom hon att tänka på mobilen och tog fram den och ställde den på Stör-ej-läge. Hon ville ju inte att telefonen plötsligt skulle ringa mitt under föreställningen. Det blev ett par trevliga timmar, så tiden gick fort och när pjäsen var slut och applådåskorna tystnad gick hon ut i den sammetsmjukt varma sommarnatten. Nu var det dags att få något i magen.
Hon gick tillbaka till hotellet och gick upp på rummet för att hämta en kofta, för trots att det var varmt, blev det lite huttrigt. Hon var i badrummet, när det ringde på dörren. Där utanför stod det en städerska, som undrade om hon ville ha rena handdukar? Nej, hon var inte intresserad av det, svarade hon. Städerskan gick och hon gjorde sig färdig och gav sig ut på stan igen.
Bara något kvarter från hotellet hittade hon en trevlig restaurang där hon fick ett bord. Servitören frågade om hon ville ha en drink innan maten, men det tackade hon nej till.
Han tog upp hennes beställning och maten var snabbt på bordet och smakade väldigt gott.
Vid ett bord en liten bit bort satt det en man i hennes ålder och hon märkte att han tittade på henne. Till slut kom han fram till henne och frågade om han fick slå sig ner och det hade hon ingenting direkt emot, men på något sätt kändes det inte riktigt bra.
-Får jag bjuda dig på någonting, frågade han och hon svarade nej.
-Kanske lite senare?
–Nej, inte senare heller, sa hon och reste sig upp.
-Nu måste jag gå!
Han såg lite snopen ut när hon begärde att få notan, betalade och gick. Väl hemma på hotellet ångrade hon sig nästan, men så tänkte hon att det nog var lika bra, klädde av sig och kröp ner i sängen och somnade efter en händelserik dag.
Känn dig utmanad!
Livet efter 80 