Onsdagen startade väldigt soligt och vackert och jag satt ute på terrassen på förmiddagen och löste korsord medan jag väntade på att det skulle bli dags att gå till frissan. Jag har varit alldeles för långhårig länge nu och har haft funderingar på att ändra tid, men dagarna går och nu var det i alla fall dags.
Forsythiorna blommar så vackert i trädgårdarna nu.
Ida är noggrann och besöket tog över en timme, men till slut var vi båda nöjda med resultatet. Jag kom hem till en ganska sen lunch, men jag tog en snabbvariant, Buffalow wings med Herrgårdsgrönsaker, och värmde det hela i micron.
Efter maten satte jag mig här vid datorn för att skriva dagens inlägg, då det ringde på mobilen, Det var en kille från hemtjänsten som undrade om han kunde komma och få några papper påskrivna på grund av att jag har larm. Jag sa ok och det tog bara några minuter så ringde han på dörren. Jodå! Jag avkrävde honom legitimation innan jag släppte in honom och det tog inte så många minuter att lämna de uppgifter han behövde.
Några vackra kejsarkronor utanför en villa som jag gick förbi på vägen till frissan.
Gårdagens eftermiddag i Sanda bygdegård blev en trevlig stund och tävlingen ”Vart är vi på väg” var rolig, men svår. Lika svår som det brukar vara i ”På Spåret”, med kluriga ledtrådar och frågor och en bilresa där man flög fram på vägarna i ett snöhöljt Gotland, för att hitta till de tre destinationerna det rörde sig om. När tävlingen var slut och resultaten rättats, visade det sig, att laget där jag var med inte fick något pris och jag kände mig lite skyldig till att vårt resultat inte blev bättre, för det var inte mycket jag bidrog med. Jag får skylla på att jag blev lite förvirrad, eftersom jag hörde så dåligt. Som avslutning fick vi kaffe och goda smörgåsar och en kaka att styrka oss med innan vi skiljdes åt.
När jag kommit hem åkte jag en vända till kyrkogårdarna för att hälsa på Åke och kolla läget på gravarna. Påskliljorna är ännu så vackra och penséerna har börjat ta sig, så nu är det lugnt på den fronten åtminstone till nästa vecka. Sen lär jag få ersätta påskliljorna med något annat. På kvällen roade jag mig med korsordslösning och tv-tittande. Just nu ser jag ”Six feet under” på HBO. Jag har sett en del av avsnitten förut, men det var för ca tjugo år sedan serien sändes första gången i Sverige, så det mesta känns nytt.
Det är en solig och vacker tisdagsmorgon, men det har varit kallt i natt och likadant var det natten till igår.
I fredags när jag rustade på framsidan satte jag ut fågelbadet och fyllde på med vatten och i dag skulle småfåglarna kunnat ta sig en iskana på morgonen. Ytan var helt täckt av ganska tjock is, så jag har varit ute och fyllt på med lite ljummet vatten. Våren kommer smygande långsamt i år, men det är väl inte helt fel, nu hinner vi få njuta av den i alla fall.
I dag planerar jag som vanligt för en shoppingvända till Coop, inte för att det är alldeles nödvändigt, men man måste ju passa på när det är tisdag och vädret är skapligt.
Det är en solig och vacker måndagsförmiddag, men det blåser i dag också. I dag är det dags för ett SPF-möte igen och i dag är temat ”Vart är vi på väg”, en gotländsk version av På Spåret. Kaffe och fina priser är utlovat. Visst blir man glad över en sån start på veckan.
Znogge hade en så fin blid av en gullvivsplanta i ett inlägg i sin blogg häromdagen och när jag fick se den sprang jag omgående ut och kollade om det var något liv i min. Den har stått där mitt i gräsmattan varje vår och glatt mig med sina vackra blommor. Det är inte jag som har planterat den, utan den fanns där när vi flyttade in.
Det är inte så mycket med den ännu, men den är full av knoppar i alla fall.
Gullvivan är fridlyst i hela landet och det är förbjudet gräva upp den eller förstöra plantan, men i större delarna av landet är det tillåtet att plocka blommorna, men inte i Halland, Skåne och Örebro län. Man får inte heller plocka dem för försäljning.
Det är bloggvännen Carita som tycker att vi ska muntra upp oss på måndagarna med någon trevlig bild och vad kan vara bättre än en gullvivsplanta.
Jag har just kommit hem efter en väldigt trevlig söndagslunch. Eva och Claudio bjöd mig att äta lunch tillsammans med dem och Edoardo och Gaetano och deras familjer på Warfsholmen i dag. Jag har aldrig ätit High Tea förut och det var riktigt gott och trevligt och mätt är jag verkligen. Jag smakade på det mesta, men något te drack jag inte.
De som ätit julbord på Warfsholmen tidigare under Marie´s tid, kommer nog ihåg hennes sillbåt, nu har den fått en annan användning. Fast bland allt annat gott fanns det sill också.
Smörgåstårta i små kaffekoppar har man aldrig aldrig ätit förut och förutom båten, som innehöll för- och efterrätter, fanns det ett bord med goda varmrätter.
Alba och pappa Edoardo
Det har varit en väldigt blåsig dag, men det var förunderligt lugnt på havet. Här är vi på väg hemåt.
♥Tack Eva och Claudio för en härligt söndagslunch på Warfsholmen♥
Det verkar som omLokförare Åke fått vårkänslor, för i dag inbjuder han oss på en tur runt om i landet för att se på vårbäckar och nästa vecka är det vårblommor. Vårbäckar är ingenting som jag har speciellt gott om i arkivet, så igår avbröt jag fredagsstädandet efter lunchen och gick ut på en promenad, i akt och mening att leta efter just vårbäckar. Vi har ju Robbjensån som slingrar sig igenom samhället med omnejd lite varstans och jag ångrar absolut inte beslutet att ta en promenad, för det är så vackert nu med alla blåsippor som står i full blom och så vitsipporna som börjar blomma så sakteliga. Många foton blev det, men blommorna sparar jag till nästa vecka.
Här kommer Robbjensån och sedan rinner den under Vallekvior och så småningom ut i Klinteviken.Några blåsippor och alldeles nyutslagna vitsippor får vara med i dag också.
Det blev en promenad på drygt 4 km och när jag kom hem hade jag två val – fortsätta med städningen, eller kratta igenom gräsplättarna på framsidan och ta fram trädgårdsmöblerna där. Jag valde det senare och sedan avslutade jag fredagens utevistelsen med vårens första eftermiddagskaffe i kökshörnan.
Det kändes verkligen som årets första riktiga vårdag.
I dag är det en gråmulen lördagsmorgon och så ser det ut att fortsätta under dagen, i alla fall om man kollar på SMHI, så det var tur att jag tog vara på fredagens vackra vårväder. Nu kan jag med gott samvete ta fram snabeldraken och ta en vända med den.
Jag tog en vända till Coop igår på förmiddagen trots dimma och kyla, men det var åtminstone vindstilla. Det enda riktiga ärendet var egentligen att jag ville köpa en flaska vatten och en ny krysstidning, men när jag ändå var där fick ingredienserna till en köttgryta följa med hem, för jag var så sugen på det. När jag kom hem satte jag igång med grytan, så det blev en sen lunch. Men väldigt välsmakande!
När jag kom hem fick jag se att forsythiorna börjar slå ut. Själv har jag ingen, men de finns här och där i täpporna här på Odvalds.
På eftermiddagen hade jag Carina och lille Fridolf på besök, vi fikade och lekte med hennes nya Samsung Watch. Så fiffigt att kunna ringa direkt från klockan. Såna finesser har inte min fitbit.
När jag blev ensam igen satt jag i köket och löste det första korsordet och sedan blev det mest tv-tittande resten av dagen. Jag var på väg ut ett par gånger, men vände i dörren är jag kände de kalla vindarna. Det är fasligt var jag blivit frusen!
Fredag är det ju i dag och då är det som vanligt dags för elisamatildas fem frågor, som den här fredagen har rubriken För första gången. Här kommer mina svar:
1.Vad var det första du gjorde idag? Kollade Svenska dagbladets morgonbrev.
2.Vad var det första du köpte för egna pengar? Den första riktiga sak jag köpte för egna pengar var en kaffeservis. Jag jobbade som hembiträde och såg en så vacker kaffeservis på Bokhandeln. Lönen var inte så stor (mat och husrum och 150:- var fjortonde dag), men jag fick lägga undan servisen i affären och delbetala när jag hade pengar över och när den var betald kunde jag stolt gå och hämta ut den. Den finns fortfarande kvar…
…men nu finns det bara sju koppar.
3.När var första gången du överraskade dig själv? När jag påsken 1954 (jag var 13 år) åkte och hälsade på en faster och farbror i Örnsköldsvik alldeles ensam. Fast jag hade stöd av en morbror, som mötte upp på Centralen i Stockholm och såg till att jag kom på rätt tåg och likadant sen på hemvägen.
4.Vad var det första du gjorde som fick dig att känna dig vuxen? Jag var 13-14 år och hade sommarjobbat med betgallring. När jag skulle hämta ut lönen fick jag mitt livs första check. Det var stort!
5.Vad är det första lilla steget mot något du länge tänkt på? När jag skrev en egenremiss till ortopeden.
Det har varit en dimmig torsdagsmorgon med bara 3-4 plusgrader, men SMHI spår att det ska bli sol fram på dagen. Jag var ute och kollade regnmätarna och vi har fått knappt 5 mm på ett dygn. Det är ju inte så mycket, men gjorde säkert nytta. Om det nu kunde bli lite varmare blir det nog fart på växtligheten.
Igår skrev jag om vårt dricksvatten och i dag finns den här rubriken på helagotland.se och det är inte att undra på att vattnet smakar illa, för här i Klintehamn med omnejd får vi vatten från just det här avsaltningsverket som rubriken handlar om. Vattnet både smakar och luktar riktigt otäckt. Jag får rysningar när jag tänker på att ”personal rensar för hand”. Jag får nog ta och skynda mig till Coop och hamstra några flaskor vatten, så att jag har något att dricka tills jag får mitt filter. Hoppas att vi slipper koka dricksvattnet som Visbyborna fick göra i flera veckor.
Nu har dimman börjat lätta och solen bryter fram och det är ju tur, för dimman har varit så pass svår att flyget har haft problem på morgonen. Nu ska jag gå till Coop och köpa vatten!
Livet efter 80 