Fem en fredag v 7 – Avkoppling

Det är en ganska solig och fin fredag. Jag håller på med städning, mattorna är ute för vädring, en blomma är omplanterad och nu återstår dammsugningen. Ryggen tycker dock att det vore bra med en paus, så här kommer Fem en fredag:

Dagens tema i Fem en fredag som elisamatilda valt den här veckan är Avkoppling. Fler som grubblat över de här frågorna hittar du bland kommentarerna i elisamatildas inlägg.

1. Hur kopplar du av på bästa sätt?
Nu är jag väl ganska avkopplad hela tiden, men läsning betyder avkoppling för mig. Jag kan inte ligga och läsa på kvällarna, för då somnar jag, men som pensionär är jag ju så lyckligt lottad att jag kan sätta mig med en bok mitt på dagen. På sommaren älskar jag att sitta ute och läsa, i solen om det inte är för varmt och annars i skuggan. Det är total avkoppling.

2. Är du bra på att vara ledig?
Det tycker jag nog, även om ledigheten ibland känns ganska ensam och trist. Jag har nog skrivit det förut, men jag vill citera en nu avliden släkting som alltid sa: Livet är som bäst när det är arbete och möda.

3. Vad gör dig stressad i en avkopplad miljö?
När man inte kan släppa tankarna på något olöst problem. Då kan miljön vara helt perfekt, men man kan ändå inte njuta av den.

4. Använder du dig någonsin av skärmfria tider?
Visst blir det skärmfria tider ibland, men inte medvetet och organiserat. Tv, dator eller mobil är för det mesta i närheten.

5. När kände du dig som mest avkopplad sist?
Igår kväll när jag satt och halvsov framför tv:n.

P1070546

Tack Eva!

Jag tog en sväng upp på kyrkogården efter lunch och hälsade på Åke och rosorna som jag satte på hans grav den 8 februari är fortfarande hur fina som helst. Rosor är det bästa man kan sätta ute när det är vinter, bara det inte blir alltför kallt.

IMAG0048

När jag kom tillbaka till Klintehamn gick jag in på Kupan och fikade. Jag tog inget vaniljhjärta utan valde en bit äppelpaj i stället. Varje torsdag samlas de som känner för det och dricker kaffe, spelar kort eller sitter bara och pratar.

Sedan när jag kom hem och öppnade dörren låg det ett paket på dörrmattan. Det kom från Åland det såg jag direkt på de vackra frimärkena. Och det kom från Eva, som lyckas pricka in den här dagen perfekt varje år.

IMAG0049

♥♥♥♥ Tack Eva ♥♥♥♥

Kerlaiksdagen

I dag är det mulet och grått igen, men gårdagen var helt underbar. Vårkänslorna fick sig en riktig push och jag utnyttjade verkligen det fina vädret. På förmiddagen gick jag ut på en promenad och efter lunch var jag ute och räfsade bort spåren av snöhögarna på framsidan och jag var minsann inte ensam om att göra det. Vaktmästaren höll på ute han också. När jag var klar med det åkte jag en vända till Hemse på torra och fina vägar.  Jag känner ett visst behov av att få handla i en ICA-butik ibland och jag är inte ensam om att åka till Högbyhallen och shoppa. Igår stötte jag på tre klintebor.

Alla Hjärtans Dag – Valentins dag – Kerlaiksdagen, kärt barn har många namn, men vi har just inte brukat fira dagen på något särskilt sätt. Jag vet att Kupan serverar vaniljhjärtan i dag, något som jag inte alls uppskattar. Vaniljhjärtana alltså, inte initiativet att ha det med i sortimentet den här dagen. 😉

Här kommer en liten Allahjärtansdagshistoria som jag har berättat många gånger, så de som läst den förut kan lugnt hoppa över det här stycket:

Vi var ju väldigt förtjusta i godis både Åke och jag och för många år sedan köpte jag en ask geléhjärtan till Åke dagen före ”Alla Hjärtans Dag”. Jag smugglade upp den i sovrummet och gömde den under min säng, för att ha den i beredskap på morgonen. Klockan ringde tidigt som vanligt, jag tände min sänglampa och knäppte av väckarklockan och sedan böjde jag mig ner för att plocka upp min överraskning.  Just när jag böjer mig ner, ser jag i ögonvrån hur Åke göra precis samma manöver och upp kommer vi båda två med varsin ask geléhjärtan. Det måste ha sett otroligt komiskt ut och jag kan inte låta bli att tänka på det varje år den 14 februari.

IMAG0046
Alla hjärtans dag på Valentins namnsdag är ju ett nytt, importerat påfund. Men tanken är fin, och kärleken, kerlaiken, behövs alla dagar.

 

 

Pennor – Vårtecken

Jag är faktiskt så gammal, att jag var med på den tiden när man fick lära sig skriva med bläckpenna, som doppades i en liten glasflaska med bläck. Man började givetvis med blyertspenna, men sen var det dags för den där bläckpennan. Det var en konst att få lagom mycket bläck på stiftet, så att det inte blev en plump på pappret.

pennaMen så en dag fick jag en reservoarpenna av pappa och jag har för mig att det var en Parker. Det var inte så många som hade en så fin penna och jag var väldigt stolt över den.

Jag hade faktiskt inte en aning om att den här typen av pennor fortfarande finns kvar. I min enfald trodde jag att kulspetspennor helt tagit över, men när jag tänker efter så borde jag begripa, att alla viktiga dokument världen över givetvis måste signeras med en ”riktig” penna.

IMAG0045Min älsklingspenna från den tiden jag jobbade på Payex har jag fortfarande kvar. Det är en helt vanlig kulspetspenna, en Ballograf och nåde den som försökte låna den utan tillstånd. För säkerhets skull satte jag en lapp runt den med min signatur ILE och lappen sitter ännu kvar. Stiftet är givetvis bytt ett antal gånger, för det är ju cirka 25 år sedan jag fick den, men på den tiden hände det att det gick ut ett ”all-anrop” i företaget. ”Vem har ILE-pennan?”

Jag måste rapportera ett vårtecken också. Igår eftermiddag, när vi hade stängt och räknat kassan på Kupan, var det för första gången i år ännu ljust. Innan jag hunnit hem hade det väl börjat skymma en aning, men det var i alla fall inte mörkt. Det var soligt och fint hela dagen och det gjorde väl sitt till, men ändå….

Och solen lyser i dag också!

Grattis Berndt!

Gårdagens snöoväder blev verkligen kortvarigt och vid lunchtid fanns det inte ett spår kvar av det, men det fortsatte att regna nästan hela dagen. Jag gjorde inte så många knop, öppnade bara ytterdörren ett par gånger för att kolla läget, men stängde snabbt till den igen.  Jag funderade ett tag på att ta en sväng till Hemse, men nej; det fick bli en innemåndag.

f5b08-se01I dag får det bli lite mera fart på mig, för jag ska till Kupan och jobba i eftermiddag och innan dess ska jag på en 80-årsuppvaktning för SPF:s räkning. Vi uppvaktar alla som fyller jämt, med en blomma eller några trisslotter. För egen del nöjer jag mig med att hissa flaggan.

Ute strålar solen, men det är nog inte speciellt behagligt, för det blåser och är bara runt 0-an. Jag ska börja dagen med att gå ut en vända till soprummet, för just nu är jag väldigt förtjust i apelsiner och de är stora och har ganska tjockt skal, så den lilla komposthinken i diskbänkskåpet blir full på nolltid. Då får jag känna efter om det blir en promenad till Kupan eller om jag ska ta bilen. Nu kan jag i alla fall inte skylla på halkan. 😉

Trevlig tisdag!

Påfyllning

Lagom när all snö försvunnit och jag hade funderingar på att gå ut och snygga till efter snöhögarna på gräsmattan, satte det igång att vräka ner stora, stora snöflingor……

IMAG0039
….och nu är det ganska vitt igen. Ännu har vi ett par plusgrader, så snön smälter förhoppningsvis igen. Jag tycker att det räcker nu!

tele Telefonen ringde! Det var en bekant som ville ha reda på lite om pappas järnhandel och vad som hänt med den. Det var riktigt trevligt att få rota lite i minnenas arkiv och det blev ett långt samtal.

img001
Här sitter vi tillsammans med pappa på trappan till Klinte Järnhandel.

När vi pratat färdigt efter ca en halvtimme, hade snövädret övergått i regn och nu är snart gräsmattorna gröna igen.

Ha en fin måndag!

Odvalds levererar

Det är en grå och mulen söndag och det blåser som attan. Det upptäckte jag när jag tog en kort promenad på förmiddagen. Det kändes som om jag behövde lite frisk luft efter gårdagens intensiva daterande och så glömde jag att köpa grädde igår när Eva och jag var och handlade. Det blev bara en vända Konsum tur och retur, för blåsten fick mina tårar att rinna så hemskt, som alltid när jag är ute i blåst, för att inte tala om näsan.

För att tala om näsan ja! Jag har fått en väldigt irriterande kärringsnuva och den snuvan bryter ut när jag äter och när jag är ute i kyla och blåst. Jag konsulterade en läkare och fick ett recept på Atrovent, som skulle vara ofarligt och inte vanebildande. På apoteket är de inte helt överens med läkaren och de uppmanade mig att bara använda sprayen när det är absolut nödvändigt. Jag sprayar inte speciellt ofta, för jag har märkt att jag lätt snyter blod dagen efter jag gjort det, så apotekaren har kanske rätt i sina varningar.

Odvalds levererar var rubriken och när jag gick iväg i dag fick jag se de här nyuppkomna vinternarrarna, eller vintergäck som man säger på svenska. Det är otroligt så fort det går, men vi har haft milt i flera dagar nu. Fast nu ska det visst bli kallt igen, så det är väl bäst att inte ropa hej.

Årets första vinternarrar

I eftermiddag har jag lite pyssel i köket, för fram mot kvällen kommer Krister och Thomas på besök. Efterrätten är klar, men det ska till en varmrätt också…..

Trevlig söndag!

Flytt (Nu igen!)

Är jag i valet och kvalet? Det kan man nog lugnt påstå. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska fortsätta blogga, om jag ska fortsätta med blogger, eller om jag ska byta till den här. Det finns för- och nackdelar med allting.

Ibland känner jag för att lägga ner, men när jag sitter här i min ensamhet är ju bloggen och ni ”där ute”, som jag vet tittar in då och då (om jag nu har några kvar efter det här bytet) de jag har att ”prata” med. Jag menar inte att beklaga mig, för det är upp till mig själv att hålla kontakten och se till att det sociala livet inte blir alltför torftigt, men man är som man är och till en del går det nog att skylla på barndomen. Man fick lära sig att hålla sig på sin kant och inte öppna sitt hjärta för vem som helst.

Jag förstår de som inte gillar sånt här velande, men de som hänger med kommer jag givetvis att ta emot med glädje och alla bloggare läggs in i blogglistan efterhand som de dyker upp.

Det finns hopp om livet!