Lunchen på Stenstugu & Glad måndag

Det blev en riktigt trevlig söndagpå Stenstugu igår och som vanligt smakade maten mycket bra. Eva hade gjort en god pasta och så fick vi rabarberpaj med vaniljsås och färska jordgubbar till efterrätt.

En härlig pasta
Det bästa farmor har ställde hon på bordet
När det var dags för efterrätt ville farbror Gaetano inte ha någon, så han tog över Alba
Lilla familjen har slagit sig ner i skuggan
Efter maten gick Claudio ut till Bosse och hjälpte till med vedklyvningen

När jag kom hem tog jag min krysstidning och gick ut och satte mig på framsidan i solskenet ett tag och fick mig en pratstund med några grannar också, men det blev i varmaste laget, så jag tog tidningen med mig och satte mig vid köksbordet i stället. De är så mysigt i köket nu på eftermiddagarna när solen flödar in.

Det var skönt att vakna i morse, för jag har gått vilse i Gaggi i natt. Gaggi, är orten på Sicilien där Eva o Claudio har bott och där de ännu har ett hem kvar. Jag var ute tillsammans med några, vilka de nu var, men helt plötsligt var jag ensam och mobilen var borta. Jag irrade runt och letade och kom längre och längre bort och kände inte igen mig alls. Jag frågade dem jag mötte om de visste var Via Roma 7 ligger, men det fanns ingen som visste det. Hade jag fel adress kanske? Så träffade jag på en man, som inte hade några armar, men han talade i alla fall svenska. Fast inte heller han kunde hjälpa mig. Det var onekligen skönt att vakna. En timme och fem minuter påstår Fitbit att jag har befunnit mig i drömmarnas land.

Det är en solig och fin måndagsmorgon med nästan 20º och jag har varit ute en vända med vattenkannan och då fick jag se……

….att de första tomaterna är på gång och det måste man ju var glad över.

Glad måndag!

Sommardäcken på och körkort nr 7

Det blev en riktigt solig och fin måndag och vid 15-tiden körde jag till Stenstugu där Edoardo hade förberett däckbytet, så det var kvickt avklarat. Sen ville jag ha bilen tvättad också, så han och Claudio hjälptes åt med högtryckssprutan. Nu är all vintersump och damm ett minne blott.

Medan bilen blev vårfin satt jag i solskenet på terrassen och pratade med Sally

Tack Edoardo och Claudio!

Det var postdag igår och då kom en avi som talade om att jag hade ett rek att hämta ut hos PostNord. Det nya körkortet! Så på hemvägen körde jag till Konsum och löste ut det.

Mitt första körkort fick jag 1964-04-29, så det här nya jag hämtade ut igår är mitt sjunde. Det första finansierade Bosse, för moderskapspenning, som jag fick när han föddes i december 1963, använde jag till det.

Jag började i körskolan någon gång på vårkanten 1964. Jag tog båda barnen med mig till Visby och så bodde vi hos Åkes syster Natalie några dagar i ett par omgångar och hon tog hand om barnen medan jag var ute och övningskörde. På körskolan ordnade de så att jag fick köra några dagar i rad med lektioner både på för- och eftermiddag och på kvällarna var det teorilektioner.

Jag kommer inte ihåg varken vad det där första körkortet kostade, eller hur många lektioner jag körde, men jag tror att det var tio. Moderskapspengen räckte i alla fall och jag var mäkta stolt när jag rattade svärfars mörkblå PV för första gången på egen hand. Och svärmor var glad, nu behövde hon inte be ”karlar” om skjuts när hon skulle ner i frysfacket på Klinte eller åka och handla.

I dag har vi +4º, det blåser och det är ganska mulet, men solen finns där någonstans i alla fall. Det är tisdag, så jag ska försöka samla ihop mig och ta en vända till Konsum för en veckohandel när jag har morgonpysslat färdigt.

Trevlig tisdag!

Kroppkaksmåndag och Selfie om namn

Det är eftermiddag och jag har just kommit hem från Stenstugu där Eva och jag har producerat en massa kroppkakor. Eva o Claudio har besök av två släktingar från Sicilien och ville att de skulle få smaka på den speciella rätten.

Vi är ett bra team, Eva och jag. Eva skalar kokar och pressar allt potatis, den här gången var det 5½ kg, och jag gör fyllningen. Sen träffas vi i köket på Stenstugu och jag gör jag degen och formar kroppisarna och Eva ser till att de blir kokta.

67 stycken gjorde vi i dag. Det som inte gick åt till lunchen blir ”uppstekta kroppkakor” och det tycker jag nästan är godare än nykokta.

Det har varit en dimmig måndag på Gotland och flyget har haft det besvärligt, men nu mot eftermiddagen har det klarnat upp lite och solen har visat sig.

Klimakteriehäxan har väckt den roliga utmaningen Selfie med ord till liv igen och den här veckan handlar det om namn

 1. Är du bekväm med namnet dina föräldrar valde att ge dig? Absolut, jag gillar både Ingrid och Elisabeth.

2. Om du har barn, vad avgjorde i valet av deras namn?  Eva var självklart, Bo hade jag egentligen velat döpa till Anders, men blev nedröstad och namnet på Krister (som aldrig kallats Krille) vet jag inte varifrån vi fick.

3. Vilket är det otrevligaste kvinno- respektive mansnamn du vet?  Jag vet inte om det finns något namn som är speciellt otrevligt. Personen gör namnet.

4. När folk gifter sig – tycker du då att makarna ska ha bådas efternamn eller ska en av dem skala bort sitt? Hur gjorde du?  Jag tog min mans efternamn, det var ingen diskussion om att det skulle vara på något annat sätt.

5. Bästa hundnamnet? När jag var barn hade vi en Ruff, mamma hade en hund som hette Ruff och när Åke och jag skaffade egen hund fick han heta Ruff. Så bästa hundnamnet på en hanhund är helt och klart Ruff.

6. Ska bilar och andra ägodelar ”döpas” och i så fall varför? Det är väl upp till var och en att göra det om man tycker så.

Ha en skön fortsättning på måndagen!

Alba

Igår kom jag iväg ut på en promenad efter lunch, men det tog emot och jag var ganska glad när vår kassör Laila (SPF) ringde och ville komma ner med lite papper inför stundande årsmöte, för då fick jag anledning att vända hemåt. Annars var det ganska skönt ute den här lördagen.

Jag scannade in årets ekonomiska rapporter och sedan fikade vi och satt och pratade ett tag och när Laila åkt hem, hade jag lite pyssel med att uppdatera vår hemsida. 

På kvällen började Melodifestivalen, men det är ingenting som intresserar mig, så jag fortsatte att se på ”30 Grader i Februari” i stället, tills det var dags att gå till sängs.

Så blev det söndag och i dag var jag bjuden till Stenstugu på lunch och då hoppades jag på att få träffa lilla Alba för första gången och visst fick jag det. Eva bjöd på en god söndagslunch och sedan blev det ”bebisgos” innan den lilla familjen åkte hem igen.

Det har varit en ganska grå och småregnig söndag, men fram på eftermiddagen tittade solen fram då och då. Nu är jag hemma på Odvalds igen och även om jag fick kaffe på maten, tror jag att jag ska ta mig en kopp igen.

Trevlig fortsättning på söndagen! 

Söndagslunch på Stenstugu

I går var jag bjuden till Stenstugu på lunch igen. Det är så underbart att få sätta sig till dukat bord tillsammans med familjen Foti och slippa sitta ensam och äta och allting smakar dessutom väldigt bra.

Jag var så glupsk så vi nästan hann äta upp maten innan jag kom på att jag skulle fotografera den. Härliga stora italienska köttbullar i tomatsås med tagliatelle och grönsaker till bjöd Eva på. Den här bilden får bli mitt bidrag till bloggvännen Caritas måndagsutmaning.

Efter maten fick vi kaffe och goda bullar som barnbarnen hade haft med sig. På hemvägen stannade jag till vid Konsum och kompletterade veckohandeln lite och när jag kom hem fortsatte sedan söndagen med läsning och tv-tittande.

Det var mulet och grått hela söndagen, men ingen blåst i alla fall och så är det i dag också. Den här måndagen är det ett riktigt hökväder, vad nu höken har gjort för ont för att bli omnämnd i det här sammanhanget, men det var ett uttryck som Åke ofta använde när det var mulet, fuktigt och vindstilla och så är det i dag. Det känns som om regnet hänger i luften.

Jag har googlat på fenomenet och fick svar från Bing AI: Hökväder är en meteorologisk term som används för att beskriva en typ av väder som kan uppstå vid högtryck. Det är vanligtvis förknippat med klart och soligt väder, men det kan också innebära kallt och torrt väder.  Alltså tvärtemot Åkes teori 🤔

Ha en glad måndag!

Söndagslunch

I dag åkte vinterjackan på när jag skulle gå ut, för även om vi haft sol, har bara 7-8 plusgrader och det är väldigt blåsigt. Någon promenad var det inte tal om, men jag skulle ta mig ut till bilen för att köra till Stenstugu, där vi skulle fira Gaetano.

Någon present hade jag inte med mig, för efter att ha passerat Gulf i Burgsvik befinner den sig nu i Stockholm igen för ett nytt sorteringsförsök.

På tisdag påstår P0stN0rd att den kan anlända till Konsum i Klintehamn.

Det ska bli spännande att se om de lyckas med sorteringen den här gången?

Eva bjöd på en härligt god lasagne
Gaetano skär upp tårtan under pappa Claudios överinseende
Och jag fick med mig en stor bit lasagne hem och en påse nymald parmesan från Sicilien

Nu har jag fördelat parmesanen i några plastburkar och lagt dem i frysen och sen är det bara att ta fram burken och skrapa av så mycket man vill ha och sätta in den igen.

Trevlig fortsättning på söndagen!

Det hade jag inte trott att jag skulle klara av

Beskriv det mest ambitiösa gör-det-själv-projekt du någonsin tagit dig an.

Sommaren 1980 skrapade och grundmålade jag plåttaket på Stenstugu.

Åke tvättade det först med högtrycksspruta, sen fick han upp mig på taket och det jag påbörjar gör jag färdigt också, så där tillbringade jag ett antal timmar. När jag var färdig med skrapning och grundmålning kom ”Kalle Målarn” som målat det övriga på huset och gjorde slutstrykningen av taket, så att det skulle bli riktigt fint.

Ett annat ambitiöst projekt var ladugårdsmålningen några år senare, men då slapp jag taket. 😍