Eva och Claudio

Det är en mulen och grå lördag där regnet hänger i luften. Jag ska gå/åka och klippa mig på förmiddagen, så jag sitter här med nytvättat hår. I eftermiddag kommer Krister och Thomas och hälsar på ett tag och dessutom håller Eva och Bosse på med slakt, så jag måste nog titta till dem lite också.  Det är mycket på gång den här lördagen minsann.

Eva har en gammal skolkamrat från skoltiden i Eksta, som heter Hans-Åke Norrby. Hans-Åke har en trevlig Youtubekanal där han lägger ut inspelningar han gör med personer som han tycker har något intressant att berätta. Nu i veckan var han på Stenstugu och pratade med Eva och Claudio. Naturligtvis kollade jag mobilen med en gång i morse och i dag fanns inspelningen med.

Lite kort får det här inlägget också bli, för nu ska jag snart iväg. Det regnar rätt rejält just nu, så det blir nog en biltur till frissan och då får man starta tidigt, för man kan inte lita på att skitbilen fungerar.

Dagens ordspråk:
Tro inte allt du ser och tvivla på hälften av vad du hör.

Trevlig lördag!

 

Kossorna

2a4ff-tvJag såg på Babben Larsson igår eftermiddag och programmet Min sanning med Anna Hedemno som värd och intervjuare. Det var väldigt bra tycker jag och Babben pratade så varmt om sina kossor. Det var hennes trygghet i barndomen att få vara hos dem och den dagen de såldes var en av hennes värsta dagar i livet.

Det fick mig att tänka på våra kossor, som jag tyckte väldigt mycket om, men jag sörjde dem väl ändå inte direkt den dagen de såldes. Jag hade börjat jobba heltid och Åke kunde få mjölkpension, så då gjorde vi oss av dem. Jag vet att bönderna är kända för att få bidrag, så då kan jag ju spä på de fördomarna med att berätta att  han fick 5000:-/mån i 5 år bara för att inte producera någon mjölk. Det var lantbrukspolitiken på den tiden.

Jag har kollat i min 10-årskalender det året vi sålde korna, men där står inte en enda rad om det. Allt upptänkligt annat, men inte om de kor som gick till slakt eller såldes som livdjur. Kanske förträngde jag det på något sätt.

Mitt liv med kor pågick bara ca 25 år, men  jag tyckte som sagt väldigt mycket om dem. Kor ar verkligen personligheter och på somrarna när de  gick hemma kunde jag sitta och titta på dem hur länge som helst.

Kor är väldigt sociala och spelet dem emellan var intressant att följa. Det fanns två stycken som alltid höll varandra sällskap. De gick och betade mule vid mule och gick den ena och drack följde den andra med, även om hon inte var törstig. En gång kom en kossa på fel sida om ett stängsel när de skulle flyttas och blev tvungen att gå tillbaka för att kunna ansluta till flocken och då hjälpte en av de andra till att visa henne vägen så att hon kom rätt.

Kossan Anna var väldigt kärvänlig och kom och la upp sitt tunga huvud på axeln på mig och flåsade mig i örat. Andedräkten var inte helt angenäm. Vi hade elstängsel till dem när de gick hemma, men hon hade kommit på att om hon hakade upp eltråden på hornet kunde hon sedan gå och äta långt in på nästa åker utan att få någon stöt. Konstigt nog slet hon aldrig sönder tråden.

I dag är det halvmulet och ganska blåsigt, det upptäckte jag när jag var ute i soprummet. Jag är ännu lite öm i armen efter vaccinsprutan och igår tyckte jag att jag inte mådde helt bra. Jag var väldigt frusen och hade nästan lite frossa, så jag bäddade ner mig under en pläd i soffan och låg där och såg på tv på eftermiddagen. I natt sov jag gott och i dag mår jag bra igen.

Dagens ordspråk:
Den som vill sitta på två stolar faller lätt ner mitt emellan.

Ha en fin onsdag!

Grattis Claudio!

I dag hissar jag den italienska flaggan, för i dag fyller min sicilianska svärson Claudio 65 år och det ska vi fira, även om allt firande i år görs med en viss försiktighet. Till att börja med är jag bjuden till Stenstugu på lunch tillsammans med enbart Eva och Claudio. Sönerna kommer senare.

Inte kunde jag väl tro att den där semesterresan 1979 skulle leda till att Eva skulle åka tillbaka till Sicilien och så småningom  gifta sig med en sicilianare och bosätta sig där för gott. Jag kan verkligen varna för att ta med tonårsdöttrar till Italien. Men nu är de till min stora glädje här och Claudio säger att han trivs på Gotland  och Stenstugu trots våra tråkiga vintrar.

Och August har namnsdag i dag. Det hette Åkes farfar. Tänk om han hade vetat att det nu bor italienare på gården.

Här sitter August tillsammans med Emma och de två äldsta barnen Amalia och Reinhold. Fotot är från 1880 ungefär.

Det har snöat/regnat på morgonen i dag, men nu ser det ut att lätta en aning och för en stund glimtade solen till några sekunder. Jag sov så gott i morse, trots att jag gick till sängs ganska tidigt igår kväll. Jag somnade med en gång, vaknade till vid femtiden, men somnade om igen och sov tills klockan var nästan nio och då upptäckte jag att det var ganska ljust ute. Nu hade det i och för sig kommit en aning snö, men jag tycker ändå att man börjar märka att dagarna blivit en liten, liten aning längre.

Dagens ordspråk:
Den som blundar om dagen sover dåligt om natten.

Ha en fin torsdag!

Det räckte med en Ingrid

Igår kväll tipsade Kraka mig om att det finns en serie på SvtPlay som heter I vår Herres hage och efter några avsnitt av Velvet Colleccion såg jag det första avsnittet och det var verkligen ren nostalgi.

Serien är en nyinspelning av en populär 1970-talsserie om en ung veterinärs liv i Yorkshire och när serien startar är året 1937.  Jag antar att jag såg den då på 70-talet, men jag har inget större minne av den.

I gårdagens avsnitt var veterinären bland annat ute på en gård och drog fram en kalv och när jag lagt mig tog det ett bra tag innan jag kunde somna, för jag låg och tänkte på alla kalvar jag har varit med om att hjälpa till livet.

Vi hade som mest 25 kor och vi hade höstkalvning, så då var det en jobbig period och full koncentration på ladugården och vad som hände där.  Men vi hade friska och sunda kor och jag kan inte påminna mig om att vi förlorade varken någon ko eller kalv just i samband med kalvning, men en gång var det lite kritiskt.

En ko lyckades inte klämma fram sin kalv och det hjälpte inte hur Åke än drog och slet. Ingenting hände! Om en kalv ligger rätt, kommer den ut med frambenen och huvudet först och benen var framme och han kände huvudet, men kalven satt fast.

-Jag måste hämta Tryggve, sa Åke och gav sig iväg.

Tryggve var räddningen så fort det skulle göras något tungt och besvärligt på Stenstugu. Tryggve hjälpte till när det skulle plockas sten, när kalvstior skulle göras rena, när hönsen skulle ha nytt strö och när trädgårdslandet skulle grävas. Han var stark som en oxe och han skulle säkert få fram kalven.

Åke gav sig av och jag var kvar hos kon. Då fick hon en kraftig värk, jag tog tag i kalvbenen och drog för allt jag var värd och där kom den.

Det behövdes varken en Åke eller en Tryggve, det räckte med en Ingrid

Nåja, jag somnade till slut och vaknade till en slätmulen söndagsmorgon, men det blåser lite så det kanske ljusnar fram på dagen. Igår blev det bara en kort promenad, få se om jag kan ta mig samman och gå ut på en längre vända i dag.

Dagens ordspråk:
Man må fara hur långt man vill, aldrig kommer man ändå ifrån sig själv.

Ha en skön söndag!

Nu ska vi fira

Det är mulet i dag också, men det har i alla fall varit ordentligt ljust på morgonen, men nu lägrar sig molnen över Odvalds igen och mörkret sänker sig. Nu längtar man verkligen efter en solskensdag. I morse hade jag en fundering på att åka till Visby, men nu gick lusten av mig igen. Jag nöjer mig nog med att ta en promenad innan det börjar regna.

Många temadagar finns det och i dag ska vi fira Svärmödrars dag och Internationella Nalledagen.

Svärmor Rut med Krister i famnen. Jag tror att fotot är från Kristers dopdag

Min svärmor Rut var 66 år när jag kom till Stenstugu och jag har skrivit om henne förut och vill du läsa lite om henne och svärfar Adolf kan du klick HÄR.

Nalledagen firas den 27 oktober varje år vilket är president Theodore Roosevelt´s födelsedag. I samband med en jakt vägrade han att skjuta en infångad björn, vilket väckte uppmärksamhet i media. Någon kom sedan på idén att tillverka en nallebjörn och kalla den Teddy´s Bear. Teddybjörnen  blev sedan hans maskot.

Alla barn har väl haft en nalle och min älsklingsnalle hette Margareta och här ligger hon i sin säng med näsan i vädret. Det var nog pappa som snickrat ihop sängen  och mamma som sytt lakan och täcke till Margareta.

Dagens ordspråk:
Man ska inte kasta bort det smutsiga vattnet förrän man får det rena.