Jag kom iväg på en promenad igår efter lunchen och även om det inte var något solsken blev det en behaglig upplevelse, för det var nästan helt vindstilla och då trivs jag. Jag gick Donnersgatan ner och det var stilla och lugnt på samhället.
När jag kom fram till biblioteket lämnade jag in en bok som jag läst ut
Konsum kan jag ju inte gå förbi, så på hemvägen jag gick in där och handlade några lättburna saker. Jag tog det sista ägget i fredags när jag gjorde en morotspannkaka och utan ägg kan man ju inte vara.
På väg hemåt – ännu finns det rosor som blommar
När jag kom hem var det lagom dags för eftermiddagskaffe och sedan förflöt resten av lördagen framför tv:n. Jag fick se att Six Feet Under finns på Netflix nu. Jag har sett den serien förut, men kan inte riktigt komma på när det var, men den gick i USA 2001-2005 och finns i 5 säsonger med totalt 63 avsnitt, så där har jag att göra ett tag.
I dag är det söndag och Fars dag och jag är bjuden till Stenstugu på farsdagslunch, så då får jag passa på att gratulera pappa Claudio, men innan jag åker dit ska jag köra till kyrkogårdarna och tända ljus för pappa Helge, pappa Adolf och pappa Åke. Förhoppningsvis ska det gå lättare att få ljusen att brinna i dag än det var förra söndagen, då det blåste hemskt. I dag är det en stilla, och vacker söndagsmorgon och solen har varit framme och visat sig, men nu börjar det mulna till igen.
Igår hade jag tänkt gå ut på en promenad när fredagens dammsugning var avklarad och samtidigt passa på att gå i skogen och plocka lite mossa, men det blev inte så mycket av promenaden, för när jag kom iväg duggregnade det, så det blev en snabbis till skogen bara, så nu har amaryllislöken fått ett mosstäcke.
Sällan har jag sett den här ån så bräddfylld av vatten förut
Vi har ett uttryck på gutamål/gotländska som heter vintardalar och i Allnakku står det: Vintardalarärfördjupningar i marken som endast är vattenfyllda på vintern. Åke påstod att den riktiga vinterkylan inte kommer förrän ”vintardalar var fulle”. Nog är de vattenfyllda nu alltid, för det blänker av vatten lite varstans både i skogen, på åkrarna och i trädgårdarna.
När jag hade klarat av gårdagens lunch satte jag mig och läste ut Vilseledaren. Det var en riktig bladvändare, så jag kunde inte släppa den.
När jag läst färdigt satte jag på tv:n och såg ett avsnitt av En plats i solen, för det är ett program jag gillar. Oftast är de i Spanien och på spanska fastlandet har jag aldrig varit, bara på en massa öar, så där finns ingen igenkänningsfaktor, men igår besökte de Madeira och Funchal. Jag blev tvungen att leta i mina 10-årskalendrar och fotoalbum för att få reda på när vi var där.
Det var i februari 1989. Vi bodde på ett litet hotell mitt inne i stan och där blev vi bekanta med Hulda och Rune. Åke var ju så social och slog sig i slang med alla och med dem fick vi bra kontakt när vi satt i hotellbaren på kvällarna och när de var på Gotland, många år senare, var de och hälsade på oss. Den där veckan på Madeira glömmer jag inte. Vi åkte på bussturer och vi gick på levadavandringar och vi var i den vackra botaniska parken och beundrad allt vackert där.
Här är vi ute på en äventyrlig bussutflykt och Åke är givetvis med och hjälper till
På kvällen såg jag ”På spåret” och det är alltid lika trevligt. Det är ett av de gamla programmen som SVT kör med år efter år som jag ännu gillar.
I dag är det ganska ljust och i eftermiddag kanske vi ska få se solen, så då får jag väl göra ett nytt försök med den där promenaden.
Igår började jag med att åka på gravarna med mina nyinköpta ljus och det var inte lätt att få dem att brinna i blåsten och de Krister o Thomas varit där med i lördags hade slocknat de också. Förra året hade jag batteriljus och det ska jag absolut satsa på nästa år. Det kanske inte är så charmigt, men de lyser i alla fall.
Förutom blåsten var det faktiskt riktigt skönt väder med behagliga 10º och även om man inte kunde kalla det för solsken, så fanns solen där i alla fall. Jag kom hem igen vid halvtolvtiden och då skulle jag väl egentligen ha lagat lunch, men jag ville passa på att ta en promenad medan det ännu var skönt ute, så när jag satt in bilen i garaget gav jag mig iväg igen.
Jag gick inte så långt utan höll mig på BarkanNär jag kom fram till Klinteskolan satte jag mig på en bänk en stund här vid den lille tyngdlyftaren och sedan vände jag hemåt igen.
Jag hade rester kvar sedan lördagen, så en sen lunch var snabbt fixad. Den kolliderade nästan med eftermiddagskaffet, men vad gör det.
Dagligt skrivförslag
Hur hanterar du skärmtiden för dig själv?
Jag har inga som helst tankar på att begränsa min skärmtid, utan jag kör på precis så mycket jag vill. Datorn står ständigt redo och mobilen också. Däremot tittar jag normalt aldrig på tv förrän fram mot eftermiddagen när det börjar bli dags för kaffe.
I dag är det 6 november också kallad Gustav Adolfsdagen. En dag som man enligt Allnakku kan kalla för Tukdagen: När novemberdimman tätnar och dagarna är korta och mörka, är det inte så lätt att se ljust på tillvaron. Dimma heter tukå eller tuke,tjåkkå eller tjåkke på gutamål.
Tukdagen är ett ord jag aldrig hört användas men däremot sa man ofta tjåcke när det var disigt eller dimmigt och tjåcke var det i morse, för dimman låg ganska tät över Odvalds ett tag, men nu har det lättat lite och vi har nästan 10º i dag också.
Få se vad jag hittar på den här måndagen? Återvinningen är öppen och jag skulle kunna tänka mig att göra ett besök där och bli av med lite skräp.
Inte kom jag mig för att gå ut igår eftermiddag, även om det inte blev så mycket av regnet. Lusten gick av mig totalt och jag blev sittande vid datorn och framför tv:n. När kvällen kom gick jag och la mig som vanligt vid 22-tiden utan att ha ställt om en enda klocka, men det var onekligen angenämt att få ligga en extra timme i sängen i morse och lite ljusare än vanligt var det när jag steg upp. Fast det lär komma surt efter i eftermiddag. Jag skulle verkligen önska att vi kunde få ha sommartid året runt.
Nu har jag ställt om de klockor som inte gör det automatisk och det är bara klockan i bilen som ska justeras och så ska jag kolla att den automatiska parkeringsskivan har hängt med i det här med tidsomställningen, men det har fungerat förut, så det gör det säkert nu också.
Det har varit en ganska ljus och fin söndagsförmiddag, även om man inte kan påstå att det varit solsken och i dag gick jag ut på en promenad före lunch, för enligt SMHI ska det bli regn senare i dag. Det är bäst att passa på!
Jag hade tänkt mig en Klinterunda i dag, men ryggen och benen svek mig, så jag nöjde mig med en vända på Barkan där det kommit upp nya fina skyltar.
Solen hann försvinna innan jag kom iväg på min promenad igår, för det tog ett tag innan jag var redo att gå. Efter lunchen kokade jag en omgång björnbärssylt igen och när den var färdig och upphälld i burkar, tog jag mina utlästa böcker i en kasse och gav mig av. Det gjorde ingenting att det hunnit mulna till lite, det blev en rätt behaglig promenad i alla fall.
Jag gick Donnersgatan ner till samhället och när jag passerade branddammen kunde jag inte motstå att ta några bilder av lönnarna, för de är verkligen vackra nu.
När jag kom fram till biblioteket tittade jag in i Galleriet också, men där var inte så mycket att se, bara en rad stora skyltar där Region Gotland gjorde reklam för sina olika verksamheter. Sedan gick jag uppför trappan, återlämnade de lästa böckerna och lånade två nya: Tala med de döda av Anna Jansson och Mörkret vet av Arnaldur Indriðason
På hemvägen slank jag in på Konsum och där är det inga som helst tvivel om vilken helg som väntar nästa vecka. Och jag är redo för den jag också, för innan jag gick hemifrån hade jag plockat fram min lilla Halloween-prydnad och hade tänkt gå till Suderviljan för att skaffa en liten orange kalanchoe att sätta i den, men i Konsums blomsterhörna hittade jag precis det jag ville ha.
Jag kom hem lagom till kaffedags och sedan läste jag en stund och såg på tv. Fråga Lund, Första hunddejten och Kockarnas kamp bland annat. Jag ser en repris av en serie på SvtPlay också, den svensk/finländska Tjockare än vatten. Jag har ju sett den förut, då den gick första gången 2014, så en hel del är glömt.
Det var bra att jag passade på att vara ute igår, för i dag är ordningen återställd. Det är väldigt grått och det duggregnar och regnandet började redan igår kväll, men hitintills har vi bara fått ett par mm.
….och det är hemskt vad veckorna går fort. Nu går vi in i andra halvan av oktober, en månad som jag inte alls är nöjd med. Blåst, blåst, blåst… nästan varenda dag. Men visst har det varit en och annan fin dag också och jag har försökt att utnyttja dem.
Igår till exempel höll morgonens fina väder i sig, så efter lunchen gick jag ut på en promenad. Det gäller att passa på medan det går att vara ute och det var ganska behagligt trots blåsten, men jag tog en mössa på mig för att hålla håret på plats.
Donnersgatan – Bojans afrikanska liljor ser ut att gilla vårt oktoberväderNorra Kustvägen – Nu börjar tobaksplantorna se lite trötta ut
På hemvägen gick jag in på Konsum och handlade lite lättburet, men jag hade inte fått medlemskortet med mig, så det blev bara det allra nödvändigaste: en lakritsdammsugare och tre Kick😄. Kaffet och det andra jag tänkt köpa får vara till en annan dag.
Skolgatan – Lönnarna prunkar i höstfärger
Mindre trevligt var ett besked som landade på dörrmattan igår. Det var från Brf;s styrelse, som meddelade att de tagit ett beslut om en avgiftshöjning på 8% och det kom väl inte som någon direkt överraskning med tanke på hur alla kostnader, inklusive räntorna, skjutit i höjden. Det är bara att hoppas att pensionen stiger lika mycket.
Efter en natt som gav oss påfyllning med ett par mm i regnmätarna skiner solen igen, men det är bara 10º och det blåser som attan. Jag har suttit länge vid köksbordet nu på söndagsmorgonen, för jag har ett lördagskryss som har hakat upp sig, men nu ska jag gå och snygga till mig, för i dag väntar trevligheter.
Edoardo o Matilda bjuder på söndagslunch och arancini och cippolini står på menyn, så jag misstänker att det är Edoardo som ska stå vid grytorna. Jag hoppas att vädret håller sig, så att jag kan ta en promenad till Banvallsvägen. När man ska gå dit gör det inte så mycket om det blåser, för då sneddar jag genom skogen.
Jag tog mig en skön förmiddagspromenad igår i stället för att städa sovrummet. Det blåste hemskt, men vi har ju skogen så nära och där är det alltid behagligt att gå. Det tog emot till att börja med, men efter ett par stretch-omgångar kändes det bättre. Jag gick först ned mot Djurgårdslundsvägen, men när jag kom dit blåste det så hemskt, så jag vände in i skogen igen.
Vad tänkte den här hundägaren, som plockade upp efter sin jycke och sedan kastade påsen, inklusive innehåll, på marken? Är det bättre att det ligger en plastpåse ute i naturen än en klick hundskit? Orkade hen inte bära med sig påsen? Det vore ju bättre att tömma ur innehållet på något lämpligt ställe bland buskarna och ta med påsen hem. Kollar man upp vad det är för bajspåsar man köper? Det hjälper inte att skylla på att de är nedbrytbara. Så här skriver bland annat Gibbon om sina gröna bajspåsar:
Gibbon Bajspåse, nedbrytbar Grön är hundbajspåsar som är gjorda i biologiskt nedbrytbar plast. Nedbrytningen börjar efter cirka 18 månader och tar ungefär 3 år innan påsen är helt nedbruten. Framtagna med miljön i åtanke. 50-pack.
Barkan är så välklippt och fin, så det är rena autostradanDen här skylten har jag aldrig sett förut??
När jag vimsat runt på skogsstigarna ett tag hamnade jag på Vallekvior igen och satte kurs hemåt. Det var en behaglig promenad och Fitbit var nöjd med mig och rapporterade 4 km och nästan 7000 steg.
När jag kom hem var det dags för en sen lunch och sen kokade jag plommonmarmelad. Anledningen till det är att jag har gått på en nit igen! Jag har tittat på förpackningarna med vackra italienska plommon, som Konsum lockat med nu ett tag. De ser så läckra ut och i onsdags kunde jag inte stå emot utan köpte en förpackning och blev grymt besviken när jag kom hem och provsmakade ett. De var inte goda alls!
Men jag vill ju inte kasta mat och de kostade en bra slant, så jag gjorde ett försökt att göra något av dem. Jag kärnade ur plommonen, skar dem i små bitar och kokade dem med lite vatten, socker (både vanligt och syltsocker) saften från en halv pressad citron, lite kanel och citronpeppar och sen fick det koka ett bra tag. Det blev ett väldigt bra resultat, så det kan jag tänka mig att göra om. Jag tror att marmeladen kan bli väldigt god till en bit ost också.
Jag provade en rostad skiva bröd med plommonmarmelad på till eftermiddagskaffet och det var hur gott som helst.
I dag får man tänka sig för lite extra innan man drar igång med någonting, för det är otursdagen fredagen den trettonde. Jag bryr mig inte så mycket om det, men Åke däremot tyckte att det var en väldigt otrevlig dag. Jag tror i alla fall att jag ska våga mig på att ta en vända med dammsugaren på förmiddagen. Solen lyser lite svagt den här fredagsmorgonen, men risken för regn i dag ligger på 100% påstår väderprofeterna, så jag får väl snabba på och kasta ut mattorna medan det ännu är fint väder.
Livet efter 80 