Nostalgi – Sida 4 – Livet efter 80

Matminnen

4 juni, 20254 juni, 2025 av Ingrid, publicerad i Matprat, Nostalgi, TV

Det är en ganska varm, men lite molnig onsdag. Jag har varit runt och vattnat både ute och inomhus. Igår låg jag ute i solstolen ett tag efter lunch och det var riktigt skönt. Få se om det blir någon stund där i dag också?

Jag brukar se på Fråga Lund och i fredags var det ett inslag om maten förr i tiden och när man serverade grisfötter i gelé, dök ett minne upp i mitt huvud och sedan fortsatte tankarna att snurra.

Grisfötter i gelé och njure var något som provsmakarna förfasade sig över

När jag gick första året på realskolan var jag inackorderad i Visby och där ingick all mat, men ibland gick jag ändå ut och köpte mig något gott och just grisfötter i gelé tyckte jag om. Det låg en slakteributik i närheten av Stora Torget och där kunde man köpa den läckerheten.

När jag drog mig till minnes de där grisfötter, kom jag också att tänka på Mjölkbaren, som också låg på Stora Torget. Dit gick jag ibland och åt varm chokladsoppa. Undrar om den rätten serveras någonstans i Visby i dag?

Njure gillade ju inte panelen heller, men det har jag ett minne av som något riktigt läckert. Jag var med mamma i Stockholm och då var vi på en restaurang och åt njursauté och jag minns det som en väldigt välsmakande rätt.

Senare i livet har jag hanterat både grisfötter och njurar, för på Stenstugu slaktades det grisar två gånger om året och allt på grisen skulle tas vara på. Just inälvor, till exempel lungor och njurar och kött från huvud och fötter och sådant som man inte kunde använda till något annat, maldes och blandades med vanlig fläskfärs, mald brynt lök och mald kokt potatis och smeten man fick smaksattes med salt och kryddpeppar och sedan gjorde man små pannbiffar, smäckar, av röran.

Det mesta av smäckfärsen hamnade givetvis i frysen och där blev den liggande lite för länge i bland. Det var en fet färs och den hade en tendens att härska. Smäckar som smakar härsket är inte gott och hade panelen fått smaka på dem, hade de nog rynkat på näsan. Jag måste erkänna, att efter svärmors dagar, gjordes det inte några smäckar på Stenstugu längre.

Trevlig onsdag!

Inte en liljekonvalj i sikte

24 maj, 202524 maj, 2025 av Ingrid, publicerad i Mors dag, Nostalgi, Odvalds

Det är en lördag med ganska behagliga temperaturer, men det blåser och molnen kommer och går. På radion pratade man om regnskurar i morse och jag hade ju planerat att åka och plantera på gravarna inför Mors dag, så jag gav mig iväg på förmiddagen, så fort jag morgonpysslat färdigt. Först åkte jag till Konsum och handlade plantor och sedan till Klinte kyrkogård där jag satte tre petunior.

Sedan körde jag till övre Fröjel och tog vägen genom skogen ner till Fröjel kyrka, för där plockar jag alltid liljekonvaljer till Mors dag. Förr var det Åke som skötte om det och varje Mors dag fick jag en stor bukett, men nu plockar jag till honom. Det var knastrande torrt i skogen och i år blir vi utan konvaljer, för trots att jag stannade till på tre ställen och var inne i skogen och letade, hittade jag inte annat än några enstaka blad.

Den här buketten plockade jag den 22 maj förra året och inte bara den, utan jag satte en bukett på graven i Fröjel också och när jag kom hem var jag inne med en bukett till en av mina grannar.

På graven i Fröjel satt jag en Morsdagros i varje låda. En till Åke och en till svärmor Ruth. Hoppas att de kommer att utvecklas lika bra i år som förra årets gjorde. De blommade hela sommaren och långt in på hösten.

När jag kom hem satte jag på en gryta potatis och medan de kokade gick jag ut och tog bort de sista påskliljorna och satte de plantor jag fått över efter kyrkogårdsbesöken. Sen åt jag en sen lunch och till potatisen åt jag gravad lax med hovmästarsås och en näve snacktomater.

Efter maten städade jag upp på terrassen och gick till soprummet med plast och förpackningar. Mitt förråd skulle också behöva få en uppsnyggning, men det sparar jag till en annan dag. Den som spar den har!

Våra paradisäppelträd blommar så vackert just nu

Trevlig lördag och en riktigt härlig Mors Dag önskar jag alla!

Åke-dagen och Gaukblommars dag

8 maj, 20258 maj, 2025 av Ingrid, publicerad i Allnakku, Nostalgi

I dag är det den 8 maj och då har Åke namnsdag. Nu tronar min Åke i headern och det får han fortsätta med hela maj månad, men det finns ju andra med det namnet. Bland bloggvännerna har vi Åke Nacka 144, som håller oss sysselsatta på lördagar och söndagar. Grattis till dig och alla andra med det namnet!

I Allnakku kan man läsa att det också är Gaukblåmmars dag den 8 maj:

Det finns flera sorters gaukblåmmar eller gökblommor, gullvivor, som är vildväxande, och trädgårdsprimula som ofta har brunröda blommor och finns kvar länge i gamla igenvuxna trädgårdar.

Jag borde också gå ut och lyssna efter om någon gök har anlänt ännu, för Åke påstod alltid att den kom på Åke-dagen, men jag måste säga att jag inte har hört någon på flera år och vädret lockar inte direkt till några uteaktiviteter, för det är bara 6º och regnet hänger i luften och några stänk har det redan kommit, det upptäckte jag när jag var ute och tog dagens bild av mina gaukblåmmar.

0,5 mm i eftermiddag påstår SMHI att det ska kunna bli.

Trevlig torsdag!

Onsdag och gravkontroll

7 maj, 20257 maj, 2025 av Ingrid, publicerad i Matprat, Nostalgi

Det är lite växlande väder i dag och runt 8º och jag skulle nog kunnat ta mig en promenad, men igår när jag var på Konsum såg jag att de hade zonalpelargonior till bra pris, men då passade det inte att köpa några eftersom jag gick.

I dag hade jag tänkt åka till kyrkogårdarna och kolla läget på gravarna, så då passade det ju bra att stanna till vid Konsum och köpa två röda och två rosa till köksfönstret. Förr året hade jag också fyra stycken där och de blommade så fint hela sommaren.

När jag fått mina pellisar åkte jag först till Fröjel kyrka för att se om påskliljorna kunde vara kvar ett tag till på gravarna och de var ännu ok. Jag behövde bara rensa bort lite vissna blommor.

På Klinte kyrkogård har det kommit upp en ny skylt vid graven – KULTURGRAV .

Medan jag skrev början på det här inlägget stod en form med ostsåsgratinerad blomkål och falukorv i ugnen och nu är lunchen avklarad.

Nu ska jag plantera om nyförvärven, för de har väldigt små krukor.

Trevlig fortsättning på dagen!

Hoppa på tåget – Svunnen tid

15 mars, 202515 mars, 2025 av Ingrid, publicerad i Hoppa på tåget, Nostalgi

Så är det lördag igen och som vanligt uppmanar lokförare Åke oss att hoppa på tåget. I dag hade han tänkt sig något som har med svunnen tid att göra. Och svunnen tid finns det mycket av i mina arkiv. Både i minnesarkivet och i fotoarkivet.

Och jag dyker rakt ner i vad ungdomarna väl kanske kallar forntiden.

Farmor Ebba, järnhandelsidkerskan, pappa Helge och mamma Runa med mig i knät och farbror Erik längst till höger.

Farmors bur med kanariefåglar har också fått komma ut i solskenet och på filten ligger en stor kudde, som jag har fått mig berättat, att jag kallade för gugga och gugga måste jag ha, om jag skulle kunna sova. Tala om svunnen tid!

Några rader om farmor Ebba. Hon föddes 1874 och gifte sig 1903 med Victor Andersson och fick i rask följd fem pojkar (mellan 1904 och 1911). Hon fick dock inte behålla Victor så länge, för 1922 dog han av halsböld. Han var då bara 56 år och nu stod hon ensam med sina pojkar, ett stort hus och en järnhandel att ta hand om. Hon var dock en handlingskraftig kvinna och skaffade hjälp till järnaffären tills två av sönerna, min pappa och hans yngste bror, kunde ta över den. Huset lät hon modernisera och bygga till och på tomten byggdes det ett uthus där hon hade grisar och höns.

21 september 1942, 68 år gammal, snubblade hon i farstutrappan och ramlade så olyckligt att hon bröt nacken. Det berättade mamma om många gånger, för det var hon som hittade farmor när hon skulle hälsa på tillsammans med min, då 3 månader gamla lillasyster Barbro. Mamma knackade på dörren, men ingen kom och öppnade, så eftersom dörren var olåst, gick hon in och där låg farmor död nedanför trappan. Vilken chock!

Det här fotot är från juni 1932 och här står farmor Ebba med sina fem pojkar: Knut, Karl-Gustav, min pappa Helge, Erik och Bertil. De hade alla smeknamn och kallades: Knoppen, Nurre, Grossis, Pe och Moppe.

Jag har givetvis inga minnen av farmor Ebba, jag var ju nyss fylld 2 år när hon gick bort, men mitt flicknamn, Svanborg, påminner mig om henne, för ”pojkarna Andersson” bytte namn från Andersson till Svanborg.

En del hjälp med fakta i det här inlägget har jag fått från kusin Görans släktforskningssida.

Trevlig lördag!

Lördagsfynd och Lördagsfilm

9 mars, 20259 mars, 2025 av Ingrid, publicerad i Film, Netflix, Nostalgi, Vårtecken

När lördagens köttgryta puttrat färdigt och jag ätit lunch, gick jag ut på en promenad i Vallekvior och på Barkan. En lite blek sol värmde gott och jag fick ta av mig både mössa och handskar och öppna upp jackan i halsen.

Jag hittade massor av snökrokus och vintergäck och när jag egentligen gett upp hoppet fick jag se årets första blåsippa och ett par meter längre fram ännu en. De första blåsipporna är verkligen härliga vårtecken och nu vet jag att de är på gång även i Vallekvior.

Precis när jag kommit hem ringde min syster Kerstin och när vi pratat färdigt kokade jag kaffe och satte mig framför tv:n och såg några avsnitt till av ”Lost”. Jag såg inte på Melodifestivalen, men jag var ju nyfiken på vem som skulle vinna, så medan jag väntade på omröstningen såg jag en dansk film på Netflix, som heter Sult på danska, Hunger på svenska, med skådespelarna Rosalinde Mynster och Joachim Fjelstrup i huvudrollerna som Mia och Emil. Det var inte en film om hungerproblemen i världen utan om hungern efter ett barn.

Jag är lite svag för danska filmer och serier och den här gillade jag, även om ämnet, barnlöshet och kampen för att bli gravida, kanske inte var så muntert.

Efterhand som Mia och Emil kämpade med olika behandlingar, som tärde hårt på deras förhållande, kunde jag inte låta bli och sitta och tänka på mina egna ”problem”.

Det var ett helt motsatt förhållande, för när jag var ung gällde det att inte bli med barn. I alla fall så länge man var ogift! Jag hade aldrig en tanke på att jag kanske skulle bli barnlös, utan att jag skulle få barn förr eller senare tog jag för givet.

Sedan de där tonårs- och ungdomsåren och efter att ha fått tre barn, har jag insett, att bli gravid är en stor gåva, som inte är förunnat alla och att få tre friska barn är en ännu större gåva.

Filmen var slut precis lagom tills omröstningen av Melodifestivalen började och visst vann KAJ, som vad jag har förstått varit favorittippade och deras låt är ju glad och klämmig, men hur den kommer att göra sig i Basel är nog tveksamt. Ska de sjunga på svenska där också?

Söndagsmorgonen har varit ganska kylslagen och när jag kom upp vid åttatiden hade vi nollgradigt och nu på förmiddagen är det bara ett par plusgrader. Jag är bjuden till Stenstugu på lunch i dag och det ser jag fram emot.

Trevlig söndag!

Hoppa på tåget – Black & White

22 februari, 202522 februari, 2025 av Ingrid, publicerad i Dagbok, Hoppa på tåget, Nostalgi

I dag ger lokförare Åke oss i uppgift att tolka Black & White. Jag vet ju inte riktigt hur han tänkt sig, men i stället för att konvertera färgfoton till svartvita letar jag upp några original.

Mamma Runa lämnade efter sig ett fotoalbum med svartvita foton, men också en ask med ateljéfoton som hennes föräldrar låtit ta. Vilka personerna är, kan knappast intressera någon, men jag bifogar mammas anteckningar. Annars låter jag bilderna tala för sig själva. Titta bara på de vackra klänningarna.