Solen skiner och det är en riktigt vacker lördagsmorgon och även om det inte är så många grader varmt, så har jag suttit ute och druckit morgonkaffe och löst korsord en stund. Det märks att våren är sen i år, för jag kollade på 1 maj 2020 och då hade grannens spireahäck börjat slå ut och lyste så vit och fin. I år har den nätt och jämt börjat grönska.
Jag kanske går händelserna i förväg, men nu får i alla fall Åke vara med i headern, för är det maj ska han vara där och lite senare i dag ska jag åka upp på graven med lite blommor, för det var den 1 maj som vi hade urnnedsättningen.
Igår blev det inte så mycket vettigt gjort, jag satt vid datorn en hel del. Dels deklarerade jag för Bosse, men det var fort avklarat för det var väl förberett och sen höll jag på med årskrönikan för 2009. Nu är det bara ett par månader kvar så är den klar. Det är kul att gå igenom ett helt år så där och jag hittar en hel del som jag vill spara. I september t ex hittade jag det här inlägget om Plånboken.
Dagens ordspråk: Konst är något man inte kan, för när man kan det är det ingen konst.
….eller Masshagen, som vi alltid sagt. I Masshagen har jag varit flera gånger varje vår sedan jag var barn och dit vill jag gå på våren för att få njuta av blomsterprakten i den fina hassellunden, fast det börjar se lite skräpigt ut där nu med många nerfallna träd som bara ligger och murknar.
Igår kom jag i alla fall iväg dit efter lunchen, även om jag var lite tveksam till att börja med, men solen sken och det blåste inte så mycket, fast det var ganska kyligt ändå. Efter en del funderande tog jag vinterjackan på mig och det visade sig vara ett bra val. Barhuvad var jag och utan handskar, men det gick bra.
Jag körde ner till Flisen och ställde bilen där och gick in i hagen därifrån. Det är en ganska lång och lite tråkig grusväg till att börja med, men sen blir det mjuka stigar. Jag gick genom hela hagen ner till stranden och på vägen dit hittade jag både vitsippor och två checkpoints, nr 120 och nr 128.
Visst fanns det vitsippor, men det där fantastiska vitsippshavet får vi nog vänta på ett tag.
När jag passerade de här stora stenbumlingarna såg jag på kartan att det borde finnas en checkpoint där och minsann, bakom en av dem stod nr 120.
Jag fortsatte stigen fram och var nästan framme vid havet där jag hittade nr 128. Lätt som en plätt! Där fick jag också en trevlig pratstund med en cyklist som stannade till när han såg mig. Vi utbytte tankar om orientering och om hittaut. Han var en riktig orienterare och gick minsann inte efter mobilens GPS, utan för honom var det karta och kompass som gällde. Han var mycket sympatisk, vi diskuterade gemensamma bekanta och han hade dessutom bott här på Odvalds för många år sedan.
Ute på havet stävade en stor röd båt iväg
Sen gällde det att gå tillbaka hela den långa vägen, men det mötte inga problem, fast visst var det skönt när jag var framme vid bilen igen. På hemvägen svängde jag in på Konsum och köpte en grillad kycklingfilé. Egentligen gillar jag inte den styckningsdetaljen, men igår var det sista dietdagen och då skulle det vara kyckling till middag och jag iddes inte anstränga mig med att laga till en kyckling själv.
I dag är det onsdag och jag har suttit vid köksbordet och löst Lyckokvadraten. Nu har jag bara ett ord kvar som jag inte kan komma på, Bra att ha för den som vill slå upp, 7 bokstäver, börjar på L, ett K som nr 5 och slutar på N. Någon som vet? Fast det klarnar säkert under dagen.
Vädret är som det är, ganska mulet, 5º och småblåsigt. Jag har morgonrustat, satt igång tvättmaskinen, vattnat blommorna och samlat ihop soporna och nu ska jag ta mig en vända till soprummet.
Dagens ordspråk: Den som gör vad han vill gör sällan vad han skall.
Det är en ganska mulen fredagsmorgon, men det finns visst hopp om att det ska ljusna fram på dagen. Jag har druckit morgonkaffe och suttit och lyssnat på radion där ett par inslag intresserade mig särskilt mycket:
1. Mitt yngsta barnbarn Edoardo var med i ett inslag i P4Gotland där han där han representerade Visby Tennisklubb. De var på Tjelvarskolan och där pratade han om vikten av motion, rörelse och frisk luft. Min reaktion: Han lät så vuxen och pratade så bra svenska!
Här är Edoardo bara 9 år. Tennis har han spelat hela livet och nu har han det som yrke.
2. Dagens utspel från FHM förvånade mig verkligen! Nu påstår man att de som blivit vaccinerade kan få träffa personer från andra hushåll, få krama barn och barnbarn och handla själva. De nya riktlinjerna gäller om man fått en spruta och det har gått tre veckor. Det är helt stick i stäv med vad man sagt förut! Vad ska man tro på?
Fredag är det ju i dag och dags för elisamatildas fredagsfrågor:
1. Vad för ”onödigt” skulle du köpa om du hade obegränsade resurser? Förr var den stora drömmen att köpa en lägenhet på Sicilien, men nu skulle jag nog nöja mig med en vinterresa någonstans.
2. Vad skulle du inte köpa för alla pengar i världen? Droger
3. Konsumerar du någonting mer än vad du tror andra gör? Det tror jag knappast. Jag är nog en ganska måttlig konsument.
4. Vad är något du sällan lägger pengar på? Smink
5. Finns det något du köper till andra, men aldrig till dig själv? Det tror jag inte.
Dagens ordspråk: Kärleken och elden måste man alltid vakta.
….vårt gamla telefonnummer fick! Rubriken på gårdagens inlägg gjorde nämligen att en av mina gamla arbetskamrater inspirerades till att ringa upp mig igår kväll.
Käraste Harriet! Tack så hemskt mycket för ditt samtal, det gladde mig verkligen och du blev den sista som använde vårt gamla telefonnummer.
Harriet och jag jobbade först tillsammans på Mälarskog knappt ett år och ca sex år senare under några år på Faktab (numera Payex).
Sedan vi slutade jobba där, har vi haft sporadisk kontakt då och då och jag vet att hon håller lite koll på mig via bloggen. När vi hade pratat ett tag la min telefon av, precis som härom dagen, så jag fick ringa upp henne via mobilen, så att vi kunde få fortsätta prata.
När vi avslutat vårt samtal tog jag helt resolut bort den odugliga telefonen. Så nu är det mobilen som gäller i fortsättningen och det numret är ju förbluffande likt vårt fasta nummer. Åke fick sin första mobil i julklapp av Bosse och han betalade extra för att få ett mobilnummer som stämde överens med våra sista sex siffror och det numret har jag lyckats hålla liv i.
Det är något speciellt med gamla telefonnummer man har lagrade i minnet! Förr kunde jag många utantill, men sedan mobilerna kom minns jag i stort sett bara mitt eget mobilnummer. Jag minns en gång när jag jobbade och av någon anledning skulle ringa hem, hem till Åke alltså, men under några sekunder var HEM detsamma som hem till mamma och jag slog hennes nummer 240361 i stället för 240069 – så där en 35 år efter att jag flyttat till Stenstugu. 😉 Du ser! Jag var lätt senil redan på den tiden.
I dag är det blåst och regn och rusk som gäller och Destination Gotland har ändrat flera färjeturer på grund av hårt väder. Med andra ord så blir det nog inneaktiviteter i dag. Jag ska börja med att plocka bort påsken och städa av lite. Ta bort påsksakerna är snabbt gjort, för jag plockade ju inte fram så mycket i år.
Dagens ordspråk: Från framgång till motgång är det ett litet steg, från motgång till framgång är det en lång väg att gå.
…och det gör mina minnen också. Det är väl så när man kommer upp i min ålder. Man sitter där och tänker tillbaka på åren och livet som gått. Ett väldigt trevligt påskminne är när jag som 13-åring fick ge mig ut på ett riktigt äventyr! Jag fick åka alldeles ensam till Örnsköldsvik och hälsa på faster Karin och farbror Pe. Min allra första resa på egen hand.
Påsken har varit något av en resehelg. Vi fick ofta åka till Stockholm med mamma och pappa och många påskar har vi tillbringat där. Åke och jag gjorde flera trevliga påskresor, både med buss och charter och så hela familjens resa till Sicilien 1979, som kom att påverka oss alla på ett sätt vi inte förutsett.
I dag skiner solen, men det blåser isande kalla vindar och på min mobil står det, att de fyra plusgraderna lär ska kännas som noll. Det har verkligen varit en kylig helg, men snö slapp vi igår i alla fall och ute i rabatterna växer det till sig även om det går långsamt.
Hoppas att de där påskliljorna snart slår ut
I gräsmattan är det fullt av violer
Det har varit en fin och innehållsrik påskhelg även om nu inte vädret varit optimalt: Jag har fått träffa barnen och deras familjer och fått njuta av både god mat och dryck och trevligt sällskap. Och Enrico har varit här och installerat min nya tvättmaskin, så i dag snurrar den för fullt och Bosse har sett till att bilen har fått sommardäck. Det kändes så bra att jag inte behövde köra på dubbdäck i söndags när jag var i Visby.
Fästingbetten kliar, men jag har smort lite kortinsonsalva på dem, så att de ska lugna ner sig. Och så har jag beställt antifästingmedel som jag ska hämta på apoteket i morgon. Sen kan jag gå loss i skogarna igen!
Dagens ordspråk: Innan du lånar pengar av en vän bör du bestämma vad du behöver mest, vännen eller pengarna.
I dag börjar påskveckan och det är egentligen först i dag som man ska önska Glad Påsk, för nu är Jesus uppstånden och sorgen efter långfredagens korsfästelse och död förbyts i glädje. Åke och jag, som annars inte var speciellt kyrkliga av oss, gick många gånger på högmässa i Fröjel kyrka just på påskdagen. Psalm 147: Upp min tunga att lovsjunga… kan jag fortfarande utantill tack vare folkskolans tragglande med psalmverser. Det var inte roligt då, när man hade flera verser att lära sig, för att sedan dagen efter stå upp vid skolbänken och visa att man lyckats lära sig dem, men visst har man haft glädje av det under livet som gått.
Här hissar Åke flaggan en disig påskdagsmorgon 2009
Påskdagsminne:
Vi satt i kyrkan på påskdagen, Åke och jag och så tror jag att en av mina syster var med också. Prästen mässade och läste när jag i ögonvrån ser min syster greppa ett ordentligt tag om Åkes vänstra handled och plötsligt hörde jag helt svagt ♫ ♫ Oh Susanna ♫♫…. Han hade glömt att stänga av larmet på sin armbandsklocka! I samma stund klämde organisten i med introduktionen till en psalm och vi var räddade. Den enda som inte märkt någonting var Åke själv, som bara var väldigt förvånad över vad min syster hade för avsikter….
I allnakku kan man läsa om påskdagen att:
Årets näst största helgdag är påskdagen. Det gamla gutamålsnamnet på den är fyst dagen paskar, första dagen påsk, men det finns nog ingen som säger så nu för tiden.
I dag, pa fyst dagen paskar, ska jag köra till Visby, för jag är bjuden till Krister o Thomas på lunch. Det är en solig och vacker morgon, men inte speciellt varmt, bara en 4-5 grader så här vid 10-tiden, men temperaturen stiger väl kanske under dagen. Igår eftermiddag kunde vi faktiskt sitta ute på terrassen på Stestugu och njuta i solskenet ett tag efter den goda lunchen Eva bjöd på.
Dagens ordspråk: Det lättaste sättet att bli lurad är att tro sig själv vara slugare än andra.
Det har varit en kylig påskaftonsmorgon och som kallast i natt har vi haft nästan -2º, men nu är solen framme och värmer lite. Någon värme ser det dock inte ut att bli, för +4º är ingenting som lockar mig att sitta ute i alla fall. Däremot skulle jag ju kunna gå ut och ta en promenad och kanske rent av leta reda på någon checkpoint. Det lär ska finna några stycken inte så långt från Odvalds. Det kan vara en lagom förmiddagssysselsättning innan det är dags att åka till Stenstugu på lunch.
Här kommer några påskrepriser:
Repris nr 1 är en sann påskhistoria som jag tänkte berätta i år igen, bara för att jag tycker att den är så söt. Den har varit med i bloggen tidigare några påskar då och då, så en del har säkert läst den, men bloggläsare kommer och bloggläsare går, så säkert är den ny för några i alla fall. Här kommer den:
När Krister var liten hade jag ett dagbarn för att han skulle få en lekkamrat och första påsken den lille gossen var vid oss, fick han vara med när Krister skulle leta reda på sitt påskägg. Vi hade höns på den tiden och när barnen var små gömde vi deras påskägg ute i hönshuset i ett äggrede. Vi sa, att till påsken var det tuppen som värpte och att han bara kunde värpa en gång om året, eftersom äggen var så stora och fulla med godis.
Naturligtvis hade tuppen värpt ägg till dem båda två. Dagbarnet, som var i 4-årsåldern, var enormt imponerad när de hittade de fina påskäggen fulla med godis i redet. Hans mamma berättade att när han kom hem med det, slog han bokstavligen näven i bordet och sa med eftertryck: ”Nu jävlar, ska vi ha höns!”
Repris nr 2 är påskmusiken. Den finns det ju inte så hemskt mycket av, men jag har två favoriter: den italienska Buona Pasqua och så barnvisan om den lilla kycklingen Gullefjun och i år slår jag på stort och bjuder på båda två.
Dagens ordspråk: Den höna som kacklar högst värper minst.
Livet efter 80 