Kategori: Nostalgi

Klinteberget / Falsklarm

av Ingrid, publicerad i Klintehamn, Läkarbesök, Nostalgi

Igår tog jag bilen och åkte på en kyrkogårdsrunda för att se till att det var någorlunda snyggt på gravarna till jul. Först var jag och hälsade på Åke och sedan på kyrkogården i Klinte och familjegraven där. Det var inte solsken, men hyfsat väder ändå, så innan jag körde hem tog jag en tur upp på Klinteberget. Det är så fint där och det är länge sedan jag var där. Det blev ingen längre promenad, för jag hade bara lågskor på mig, men en liten vända tog jag i alla fall.

Djurlivet har utökats sedan jag var där senast
Utsikten är fin även en molnig dag

Jag kom hem till en sen lunch och medan jag åt var radion påslagen och där var det tjo och tjim, intervjuer och musik om vart annat. ”Fasligt vilket oväsen”, sa jag och stängde av den och då blev det tyst och lugnt.

10 minuter senare ringde det på dörren och där stod en glad tjej, som sa: ”Här är det ingen som behöver hjälp ser jag”. Jag hade på något sätt kommit åt larmet, som jag har på handleden och oväsendet, som jag trott kom från radion, var högtalartelefonen som hör till larmet och när jag inte svarade sände de ut en hjälpande hand till mig. Det som bekymrar mig lite är att jag inte har en aning om vad som utlöste larmet? Men nu vet jag i alla fall att det fungerar om det skulle bli skarpt läge.

I dag behöver jag inte ha larmet på mig, för om en stund kommer svärmorstaxin och hämtar mig för vidare transport till röntgenavdelningen på Visby lasarett, men det är inte samma chaufför i dag som i måndags. Den här gången är det Carina som ställer upp.

Trevlig torsdag!

Tredje advent och Tomten

av Ingrid, publicerad i Advent, Nostalgi

Igår var det mulet och blött hela dagen och jag var inte ute mer än en vända till soprummet. Jag körde en maskin tvätt, städade, satt vid datorn och uppdaterade SPF:s hemsida och så slog jag in de julklappar jag har fått hem. Ännu fattas det ett par stycken. En är beställd på nätet och jag hoppas verkligen att den hinner komma fram i tid.

När tredje ljuset brinner
vi juleklappar syr
och alla bakar kakor
och har ett fasligt styr.

Visst är det så, julen nalkas och det är ett fasligt styr så här 10 dagar före jul. Jag har bakat färdigt, men så flitig som på bilden, som är från 2010, har jag inte varit. I år blir det varken Norrlänningar, Uppåkra eller Chokladbröd, men förutom de två sorter som inte är kryssade har jag bakat Mazariner, så tre sorter blir det i alla fall.

Den här tredje söndagen i advent är det visserligen inte solsken, men det är ordentligt ljust och solen glimtar till då och då. Jag sov dåligt i natt och helt plötsligt dök en tomte upp i mitt huvud. Mammas tomte! Jag har ju glömt att ta fram mammas gamla tomte! Så det första jag gjorde i morse, innan jag ens druckit morgonkaffe var att titta efter om han stod där jag ställde honom efter förra julen. Puh! Han var på plats.

Den här tomten är jag så rädd om, så den lägger jag inte i jullådan, utan han får stå i ett av överskåpen i köket och ta igen sig mellan jularna. Det var därför jag missat honom.

Jag vet inte hur gammal han är, men han har alltid funnits hos oss och mamma har omsorgsfullt tagit hand om honom och lagat benbrott och annat som hänt under åren. Även luvan har fått sig en smäll, men på långt håll och med svaga ögon, syns lagningarna nästan inte.

Ha en fin söndag!

Pipparkaksdagen

av Ingrid, publicerad i Nostalgi, SPF

11 december är det enligt Allnakkku Pipparkaksdagen: Många vill ha en pipparkaksdag. Det finns ju utmärkt goda pepparkakor att köpa, men somliga har egna figurer och dekorerar dem, och andra vill ha doften av nybakta pepparkakor i huset.

Jag minns hur roligt jag tyckte det var att få vara med och baka pepparkakor när jag var barn. Speciellt när jag fick gå till faster Nanny och ”hjälpa” henne. Vi bakade pepparkakor många jular i rad. Hon hade inga formar, utan vi använde urklippta figurer, som man la på den utkavlade degen och med hjälp av mallen skar man sedan ut stora fina pepparkakor, som efter gräddningen dekorerades med kristyr i olika färger och de blev helt underbart vackra.

Jag har bakat ett par sorters småbröd och ska ännu ge mig i kast med mazarinerna, men pepparkakor är det många år sedan jag bakade och det kan nog bero på att jag egentligen inte tycker att de är speciellt goda. Jag nöjer mig med att köpa en liten förpackning färdigbakade, bara för att de hör julen till. Om inte annat kan jag äta dem som tilltugg till filmjök eller yoghurt.

Det är en ganska ljus dag den här torsdagen med en och annan solglimt och 6-7 plusgrader, men det blåser. Lucia nalkas och i dag ska jag åka till Klinte församlingshem på ett SPF-möte med Luciafirande och skinksmörgås. Det blir säkert en trevlig eftermiddag.

Trevlig torsdag!

Fredagsfrågor och Kupan 10 år

av Ingrid, publicerad i Bloggteman, Nostalgi, Väder

Jag fortsatte i sakta mak med mitt julstädande igår, men då blev det bara köksfönstret som fick sig en uppsnyggning. Det regnade i stort sett hela dagen, så någon utevistelse blev det inte och inte blev fönstret putsat på utsidan heller. Det är väl bara att vara tacksam över att snön höll sig borta.

I dag är vädret om möjlig ännu tråkigare än igår så det passar bra att ta en vända med dammtrasan och snabeldraken. Det lär vara fort avklarar, för det är så mörkt så man ser nog inte dammtussarna, men först till dagens utmaning från elisamatilda. I dag handlar frågorna om väntan och det är nog många barn som är förväntansfulla just nu. När kommer tomten?

  1. Vad sparar du till? Inget speciellt, men en buffert är bra att ha.
  2. Vad står högst upp på din önskelista? En mild vinter och att den går fort.
  3. Vad önskar du att december kunde bjuda lite extra på i år? En vit jul.
  4. Vilken liten förändring skulle göra störst skillnad i din vardag just nu? Svårt att veta?
  5. Vad ser du fram emot med vintern? När lugnet lägrar sig efter jul- och nyårsfirande och man kan se fram mot en ny vår.
6 februari 2025

I morgon firar Röda Korsets Secondhandbutik (Kupan) i Klintehamn 10 år. Jag var med där och jobbade en halvdag i veckan i flera år, men i samband med pandemin slutade jag och det har aldrig varit aktuellt att gå tillbaka.

Givetvis ska jag ta en promenad till Kupan och lyssna på svärsonen. Redan igår eftermiddag kände jag att den där bondförkylningen var på tillbakagång och vid ett samtal med Eva på torsdagskvällen höll hon med om jag lät som vanligt igen, så jag har friskskrivit mig.

För 10 år sedan var Claudio och spelade på invigningen av den nya Kupan och i morgon är det dags igen.

Trevlig fredag!

Farsdagsfirandet

av Ingrid, publicerad i Fars dag, Film, Nostalgi

Det är en grå måndagsmorgon, precis lika grå som söndagen var, men jag muntrar upp mig med några bilder från gårdagens farsdagsfirande. Jag tycker att de kan passa bra till Caritas Glada måndag.

Det var så stilla och vackert på Fröjel kyrkogård igår.

Lunchen på Stenstugu var välsmakande och trevlig som vanligt. Eva bjöd på en god Pasta al Forno och båda sönerna med familjer var samlade för att gratulera pappa Claudio.

Pappa Edoardo och Alba

När vi ätit färdigt och suttit och pratat en stund skulle ungdomarna vidare till andra pappor och jag åkte hem jag med. När jag kom hem satte jag mig framför tv:n och tittade på Rolf Lassgårds film Min store tjocke far på SvtPlay. Jag trodde faktiskt att jag sett den förut, men jag kände inte igen den alls. Nu är den i och för sig över 30 år gammal, så jag kan ju ha glömt den. Den var rätt konstig och ingenting som man blev direkt glad över, men Rolf Lassgård och ju alltid Rolf Lassgård.

Trevlig måndag!

Hoppa på tåget – Påse

av Ingrid, publicerad i Hoppa på tåget, Nostalgi, Traditionellt

Det är samma gråa trista höstväder den här lördagsmorgonen som de senaste dagarna. Igår småregnade det hela dagen och verkar bli något liknande den här lördagen också.

Men jag struntar i vädret och Hoppar på tåget i stället. för som vanligt på lördagarna inbjuder lokförare Åke  till en tur och veckans tema är Påse och då kom jag helt osökt att tänka på vår gamla gotländska tradition med påsar vid större kaffekalas.

Ett ordentligt kaffekalas skulle innehålla minst sju sorters småkakor, plus givetvis bullar, någon mjuk kaka och tårta. Ingen orkar ju äta så mycket kaffebröd på en gång, men alla skulle ta av alla sorter och det man inte orkade äta upp direkt, fick man ta med sig hem i en påse. Att inte ta för sig av alla sorter ansågs nästan oartigt. Innan det blev dags för tårtan delades det ut påsar, så att gästerna fick plats för tårtbiten på assietten.

Nu tror jag nog att seden med kakpåsar har dött ut (rätta mig gärna om jag har fel). Men det var populärt förr i tiden och barnen gladdes åt när Åke och jag varit på kalas någon kväll och de hittade ett par kakpåsar på köksbordet, när de kom ner på morgonen dagen efter. Det hände till och med att någon av dem ringde oss och bad att vi inte skulle äta upp alla kakor, utan ta med dem hem.

Med ett sådant här dignade kaffebord som vi blev bjudna på när Gaetano fyllde år, borde det verkligen ha funnits påsar, för jag orkade i alla fall inte ta av alla sorter.

Man måste dock ha en plan för vad man stoppade ner i påsen! Mjuka kakor och mördegskakor tillsammans i en påse är till exempel ingen höjdare, för innan man kommer hem är alla kakor mjuka. Och pepparkakan var man tvungen att äta upp, för man ska passa sig att blanda pepparkakor med andra kakor, blir de liggande för länge i påsen smakar allting pepparkaka.

Jag glömmer aldrig när jag jobbade på Pensionat Sjövik när jag var tonåring och vi hade en bröllopsmiddag, som fram på nattkröken avslutades med ett stort kaffebord. Brudgummen, som blivit lite rund under fötterna under kvällen, fyllde en kakpåse med småkakor och sedan toppade han den med en ordentlig bit gräddtårta. Vi ”flickor” förfasades – Såg ni var han gjorde?!? Ja, du milde tid vilka minnen man har. Tack för att du hjälpte mig plocka fram dem Åke!

Trevlig lördag!

Och glöm inte att ställa tillbaka klockan en timme i kväll, för i morgon är det vintertid.

Åvallegården/Odvalds

av Ingrid, publicerad i Klintehamn, Nostalgi, Tänkt

Visst finns det en hel del vinterprydnader till gravarna redan på Suderviljan, det upptäckte jag på gårdagens shoppingrunda, så nu kan jag lägga upp en plan inför kommande helg. Lyktorna står redan uppradade på diskbänken, redo med nya batterier. Jag vet att det är charmigare med levande ljus, men det blåser ju så hemskt hela tiden, så det är hopplöst att få dem att brinna.

Sen fortsatte jag min promenad till Coop och fick handla det som stod på min lista och på hemvägen tog jag en sväng in på Åvallegården, för jag ville ta några aktuella foton därifrån, till det jag egentligen ville skriva om i dag.

Jag vet, jag har skrivit om det förut, men i början av 50-talet, när min familj flyttade till det här huset i Vallekvior, blev vi närmaste granne med en byggarbetsplats, äldreboende Åvallegården.

När mamma sedan blev änka 1957 behövde hon ett jobb och då fick hon en tjänst på Åvallegården som biträde. Hon arbetade där i lite drygt tjugo år, tills hon gick i pension och sina fem sista år i livet blev hon själv en av de boende och även svärmor Rut bodde där några år. Kanske är det därför det svider lite extra i hjärtat när jag läser om att Åvallegården går samma öde till mötes som f.d. Klintehemmet. Verksamheten läggs ner och byggnaden går en okänd framtid till mötes.

Åvallegården, som i dag har 24 platser, stängs vid årsskiftet och samtliga boende erbjuds att flytta till Odvalds.

Lite drygt sjuttio år sedan jag som barn såg Åvallegården växa till sig har jag det senaste året gått en promenad då och då och tittat på hur det nya särskilda boende på Odvalds utvecklats. Där kommer det att bli plats för 60 boende i ett plan.

Det nya särskilda boendetpå Odvalds i Klintehamn (jag har inte lyckats klura ut vad det ska heta) De här fotona tog jag i måndags.

Om man jämför miljön vid Odvalds med den på Åvallegården, ser det här mera ut som ett fängelse än ett boende. Fast det kommer säker att se annorlunda ut när man kommer igång med planteringar av de stora markytorna. Det ska vara färdigt för inflyttning till årsskiftet 25/26.

I dag är det en mulen och småregnig onsdag och så ska det visst förbli, i alla fall enligt radions väderleksrapport, så det var ju tur att jag var ute igår. Jag lär nog hålla mig inomhus, om jag inte får någon avisering om att den efterlängtade musen anlänt till Coop förstås.

Trevlig onsdag!