Klinterunda och Glad måndag!

Igår var jag helt inställd på att det skulle bli en innedag och efter lunchen satte jag mig och läste en stund, men så såg vädret så lockande ut – solen sken, det var bara två minusgrader och det var nästan vindstilla. Jag bestämde mig raskt för att gå ut på en Klinterunda.

Fotona från min promenad kan väl passa bra till bloggvännen Caritas måndagsutmaning Glad Måndag. Hon tycker att vi ska muntra upp oss med några trevliga bilder så här i början av veckan.

Åvallegården, där det väl inte är någon verksamhet längre, det såg i alla fall väldigt ödsligt ut.

Region Gotland skriver på sin hemsida: Ett nytt särskilt boende vid Odvalds i Klintehamn stod klart vid årsskiftet 2025/2026. Det särskilda boendet Åvallegården i Klintehamn avvecklas därmed i början av februari 2026.

Här arbetade mamma i många år då hon blev änka, bara 44 år gammal och här bodde hon de sista fem åren av livet.

Jag tror att kajorna fryser, även om solen skiner.
Klinte kiosk och vägen ut till hamnen.
Norra Kustvägen
Donnersgatan låg öde på söndagseftermiddagen.

Det blev en riktigt skön promenad och ännu skönare var det att få slå sig ner i tv-fåtöljen med en kopp kaffe när jag kom hem igen. Ibland tycker jag att det är kallt inomhus, även om det står 21 grader på termometern, men när man varit ute ett tag känns det alltid varmt och gott.

Måndag morgon:

Det var kallt ute i dag när jag steg upp vid åtta-tiden, men solen skiner och eftersom jag har ett behov av att göra ett besök på Apoteket, så ska jag nog ta mig en promenad i dag också.

Jag tog den sista tabletten mot högt blodtryck i morse, så det är väl bäst att se till att få fylla på pillerförrådet. Dessutom går högkostnadsskyddet snart ut.

Det gäller att passa på!

Glad måndag!

Minnen från Toscana

Det blev en riktigt behaglig shoppingrunda till Coop igår. Snöfallet blev det inte så mycket av fast det var mulet, men det var en plusgrad och alldeles vindstilla och från stuprören droppade det lite stilla av smältande snö. Så skönt! Enda problemet var att den snö som kommit på förmiddagen var blöt och packade sig vid hjulen på rollatorn, men jag tog mig dit och hem i alla fall.

När jag plockat in min handel tog jag med mig en kopp kaffe och satte mig framför tv:n. Jag längtar ju efter sol och värme, så jag valde att se en dansk film på SvtPlay, som heter Toscana. Jag har sett den förut, men det gjorde ingenting. Den handlar mycket om mat och mat är något som man verkligen kan njuta av i Italien.

Jag var i Toscana på en bussresa i oktober 2012 och då var vi på en vinprovning där vi blev serverade en sån här läcker tallrik till de olika vinerna.

Här följer några bilder från den resan.

Det är härligt att kunna plocka fram såna minnen nu mitt i vintern! Vi bodde i Montecatini Terme och förutom vinprovningen var vi på besök i Pisa, Florens och Terme Tettuccio.

Mindre härliga är en av rubrikerna på helagotland.se i dag:

STOR POLISJAKT: A-traktor körde över 100 kilometer i timmen. Ska verkligen 15-åringar få köra omkring med sådana?

Kylan ska fortsätta påstår SMHI! Det är bara att hoppas att de har fel, för i dag är det inte heller någon minusgrad och det är mulet och vindstilla, precis som igår. Jag kanske kan hitta på något ärende i dag också så att jag kommer ut en stund.

Man glömmer fort, men 11 februari 2021 hade vi massor av snö

Trevlig onsdag!

Söndagslunch på Stenstugu

Jag kom iväg på en promenad till Coop igår precis som jag tänkt mig. Enligt termometern var det +1º, men det var väldigt gråkallt och rätt blåsigt, så speciellt behagligt var det inte, men rätt skönt ändå att komma ut och få lite frisk luft och få röra på sig ett tag.

När jag kom hem igen var det dags för eftermiddagskaffe och sen satte jag mig och läste ett tag innan jag hamnade i tv:fåtöljen och där blev jag sittande med avbrott för kvällsmat, en härlig semla med varm mjölk.

I dag har det varit en solig och vacker söndag med ett par minusgrader. I natt sov jag ganska bra och ganska länge. Jag gick inte upp förrän vid halvnio-tiden. Till frukost blev det en repris av gårdagens kvällsmat. Semlorna säljs ju parvis!

När morgonpysslet var avklarat började jag förbereda mig för en biltur. Jag har inte använt Golfen sedan Bosse hjälpte mig att ladda upp batteriet, men bilen startade och allt verkade fungera, puh… Anledningen till bilturen var dels att ville jag göra ett besök på kyrkogården i Fröjel och dels att jag var bjuden på lunch på Stenstugu.

Eva bjöd på jättegoda pannbiffar och när vi ätit klart satt vi kvar vid bordet och pratade en stund innan jag åkte hem igen. När ”bilen ändå gick” passade jag på att stanna till vid Coop på hemvägen och köpte toa- och hushållspapper. Det är stora förpackningar när man ska forsla dem på rollator.

Trevlig fortsättning på söndagen!

Lite motigt

I dag skulle Åke ha fyllt 98 år och då vill jag ju gärna sätta blommor på hans grav, så igår eftermiddag bestämde jag mig för att ta en promenad till Coop, för det var ganska hyfsat väder, även om det kom lite yrsnö på förmiddagen. Jag tog på mig ytterkläderna och gick ut till förrådet för att hämta min rollator, men jag fick inte upp förrådsdörren. Jag ryckte och slet, men den hade tydligen frusit fast.

Jag förbannade mig själv som satt in rollatorn där när jag visste att det skulle bli kallt och gav upp efter en stund och gick in igen. Tog av mig ytterkläderna och tänkte gå in och sätta mig framför teven igen, men så ilsknade jag till. Jag tar väl bilen då!!

På med stövlar, jacka och mössa igen och ut till garaget. Där var det inget problem att få upp porten i alla fall och glad i hågen låste jag upp bilen och satte mig tillrätta. Stoppade i startnyckeln och vred om den – bilen var helt död! Den hostade inte till en gång. Alla kontrollampor lyste några sekunder och sen blev det svart igen. Jag sa några väl valda ord och så gick jag ut och stängde garageporten om eländet.

Men jag är ju envis, så innan jag gick in igen gav jag mig på förrådsdörren en gång till och nu fick jag upp den och kunde få ut min rollator så att jag kunde komma iväg till Coop. Det blev en rätt behaglig promenad och jag fick köpa den där tulpanbuketten som hör den här dagen till. Fast några rosor till graven blev det inte. Nu måste jag ha hjälp att få igång bilen och rollatorn får stå i badrummet till det blir blidväder igen.

På eftermiddagen blev jag sittande och såg jag en kinesisk film som heter Beskyddaren. Den finns på SvtPlay fram till den 25/2 och det är bloggvännen Professor Deutsch som tipsat om den. Den var verkligen fängslande. Den handlar om Chen, som blir mobbad i skolan och tar hjälp av en ung brottsling, Xiao, som blir hennes beskyddare. Visst kan den ses som ett inlägg i mobbningsdebatten, men det viktiga tycker jag var kärleken mellan de två huvudpersonerna. Så vackert beskrivet! Fast man förstår att kinesiska ungdomar lever under en väldig press, där det gäller att prestera till varje pris, för att komma någonstans. De verkar vara tävlingsinriktade till 100% och lite till.

På kvällen blev det mer lättsam underhållning med Downton Abbey, På Spåret och Jeopary innan jag gick till sängs.

I dag är det lördag och lika mulet och mörkt som igår och ett par minusgrader. Snön som kom igår har gjort att hustaken blivit vita igen, annars har den inte satt några större spår.

Trevlig lördag!

Trettondedag jul

Trettondagen är den sista helgdagen i julen och sedan får vi vänta till den 3:de april och Långfredagen innan det blir någon extra röd dag. Årets 12 oxveckor är här!

På Trettondagsafton är det av tradition någon revy på tv och det var det igår kväll också, men jag verkar ha vuxit ifrån den typen av underhållning, för jag tyckte inte alls att den var särskilt rolig och tröttnade efter en stund och valde en film på Svt1 i stället. The Phantom of the Open hette den, fast det gick lite fort när jag bytte kanal, så jag trodde första att det rörde sig om The Phantom of the Opera, men upptäckte snabbt att det var något helt annat, men den var rätt rolig och visade att med ett gott självförtroende kan man komma långt.

Här i Klintehamn hade vi tur igår kväll, som slapp strömavbrott, för nästan 12000 abonnenter här på ön blev utan el några timmar på kvällen, men i dag rapporterar helagotland.se att samtliga har fått tillbaka elen igen.

Den här fasliga vintern, som vi har fått nu, ställer till det minsann och så här mycket snö är vi inte vana vid. Fast jag minns år 1988 då jag skulle börja en anställning i Burgsvik efter Trettonhelgen. Det var nog lika mycket snö då, som vi har i dag, men jag var yngre och tuffare, så jag gav mig iväg de drygt 4 milen i alla fall, men när jag kört några km och inte visste var jag hade vägen, vände jag hem igen. Det tog ett par dagar innan jag vågade mig på ett nytt försök, men sedan gick det bra. Det var bara en dag till under den vintern som jag måste stanna hemma på grund av vädret.

Min snälla granne har just varit och skottat min uppfart, men nu snöar det igen och det är 0°.

Trevlig Trettondag!

Klinteberget / Falsklarm

Igår tog jag bilen och åkte på en kyrkogårdsrunda för att se till att det var någorlunda snyggt på gravarna till jul. Först var jag och hälsade på Åke och sedan på kyrkogården i Klinte och familjegraven där. Det var inte solsken, men hyfsat väder ändå, så innan jag körde hem tog jag en tur upp på Klinteberget. Det är så fint där och det är länge sedan jag var där. Det blev ingen längre promenad, för jag hade bara lågskor på mig, men en liten vända tog jag i alla fall.

Djurlivet har utökats sedan jag var där senast
Utsikten är fin även en molnig dag

Jag kom hem till en sen lunch och medan jag åt var radion påslagen och där var det tjo och tjim, intervjuer och musik om vart annat. ”Fasligt vilket oväsen”, sa jag och stängde av den och då blev det tyst och lugnt.

10 minuter senare ringde det på dörren och där stod en glad tjej, som sa: ”Här är det ingen som behöver hjälp ser jag”. Jag hade på något sätt kommit åt larmet, som jag har på handleden och oväsendet, som jag trott kom från radion, var högtalartelefonen som hör till larmet och när jag inte svarade sände de ut en hjälpande hand till mig. Det som bekymrar mig lite är att jag inte har en aning om vad som utlöste larmet? Men nu vet jag i alla fall att det fungerar om det skulle bli skarpt läge.

I dag behöver jag inte ha larmet på mig, för om en stund kommer svärmorstaxin och hämtar mig för vidare transport till röntgenavdelningen på Visby lasarett, men det är inte samma chaufför i dag som i måndags. Den här gången är det Carina som ställer upp.

Trevlig torsdag!

Tredje advent och Tomten

Igår var det mulet och blött hela dagen och jag var inte ute mer än en vända till soprummet. Jag körde en maskin tvätt, städade, satt vid datorn och uppdaterade SPF:s hemsida och så slog jag in de julklappar jag har fått hem. Ännu fattas det ett par stycken. En är beställd på nätet och jag hoppas verkligen att den hinner komma fram i tid.

När tredje ljuset brinner
vi juleklappar syr
och alla bakar kakor
och har ett fasligt styr.

Visst är det så, julen nalkas och det är ett fasligt styr så här 10 dagar före jul. Jag har bakat färdigt, men så flitig som på bilden, som är från 2010, har jag inte varit. I år blir det varken Norrlänningar, Uppåkra eller Chokladbröd, men förutom de två sorter som inte är kryssade har jag bakat Mazariner, så tre sorter blir det i alla fall.

Den här tredje söndagen i advent är det visserligen inte solsken, men det är ordentligt ljust och solen glimtar till då och då. Jag sov dåligt i natt och helt plötsligt dök en tomte upp i mitt huvud. Mammas tomte! Jag har ju glömt att ta fram mammas gamla tomte! Så det första jag gjorde i morse, innan jag ens druckit morgonkaffe var att titta efter om han stod där jag ställde honom efter förra julen. Puh! Han var på plats.

Den här tomten är jag så rädd om, så den lägger jag inte i jullådan, utan han får stå i ett av överskåpen i köket och ta igen sig mellan jularna. Det var därför jag missat honom.

Jag vet inte hur gammal han är, men han har alltid funnits hos oss och mamma har omsorgsfullt tagit hand om honom och lagat benbrott och annat som hänt under åren. Även luvan har fått sig en smäll, men på långt håll och med svaga ögon, syns lagningarna nästan inte.

Ha en fin söndag!