Lite motigt

I dag skulle Åke ha fyllt 98 år och då vill jag ju gärna sätta blommor på hans grav, så igår eftermiddag bestämde jag mig för att ta en promenad till Coop, för det var ganska hyfsat väder, även om det kom lite yrsnö på förmiddagen. Jag tog på mig ytterkläderna och gick ut till förrådet för att hämta min rollator, men jag fick inte upp förrådsdörren. Jag ryckte och slet, men den hade tydligen frusit fast.

Jag förbannade mig själv som satt in rollatorn där när jag visste att det skulle bli kallt och gav upp efter en stund och gick in igen. Tog av mig ytterkläderna och tänkte gå in och sätta mig framför teven igen, men så ilsknade jag till. Jag tar väl bilen då!!

På med stövlar, jacka och mössa igen och ut till garaget. Där var det inget problem att få upp porten i alla fall och glad i hågen låste jag upp bilen och satte mig tillrätta. Stoppade i startnyckeln och vred om den – bilen var helt död! Den hostade inte till en gång. Alla kontrollampor lyste några sekunder och sen blev det svart igen. Jag sa några väl valda ord och så gick jag ut och stängde garageporten om eländet.

Men jag är ju envis, så innan jag gick in igen gav jag mig på förrådsdörren en gång till och nu fick jag upp den och kunde få ut min rollator så att jag kunde komma iväg till Coop. Det blev en rätt behaglig promenad och jag fick köpa den där tulpanbuketten som hör den här dagen till. Fast några rosor till graven blev det inte. Nu måste jag ha hjälp att få igång bilen och rollatorn får stå i badrummet till det blir blidväder igen.

På eftermiddagen blev jag sittande och såg jag en kinesisk film som heter Beskyddaren. Den finns på SvtPlay fram till den 25/2 och det är bloggvännen Professor Deutsch som tipsat om den. Den var verkligen fängslande. Den handlar om Chen, som blir mobbad i skolan och tar hjälp av en ung brottsling, Xiao, som blir hennes beskyddare. Visst kan den ses som ett inlägg i mobbningsdebatten, men det viktiga tycker jag var kärleken mellan de två huvudpersonerna. Så vackert beskrivet! Fast man förstår att kinesiska ungdomar lever under en väldig press, där det gäller att prestera till varje pris, för att komma någonstans. De verkar vara tävlingsinriktade till 100% och lite till.

På kvällen blev det mer lättsam underhållning med Downton Abbey, På Spåret och Jeopary innan jag gick till sängs.

I dag är det lördag och lika mulet och mörkt som igår och ett par minusgrader. Snön som kom igår har gjort att hustaken blivit vita igen, annars har den inte satt några större spår.

Trevlig lördag!

Trettondedag jul

Trettondagen är den sista helgdagen i julen och sedan får vi vänta till den 3:de april och Långfredagen innan det blir någon extra röd dag. Årets 12 oxveckor är här!

På Trettondagsafton är det av tradition någon revy på tv och det var det igår kväll också, men jag verkar ha vuxit ifrån den typen av underhållning, för jag tyckte inte alls att den var särskilt rolig och tröttnade efter en stund och valde en film på Svt1 i stället. The Phantom of the Open hette den, fast det gick lite fort när jag bytte kanal, så jag trodde första att det rörde sig om The Phantom of the Opera, men upptäckte snabbt att det var något helt annat, men den var rätt rolig och visade att med ett gott självförtroende kan man komma långt.

Här i Klintehamn hade vi tur igår kväll, som slapp strömavbrott, för nästan 12000 abonnenter här på ön blev utan el några timmar på kvällen, men i dag rapporterar helagotland.se att samtliga har fått tillbaka elen igen.

Den här fasliga vintern, som vi har fått nu, ställer till det minsann och så här mycket snö är vi inte vana vid. Fast jag minns år 1988 då jag skulle börja en anställning i Burgsvik efter Trettonhelgen. Det var nog lika mycket snö då, som vi har i dag, men jag var yngre och tuffare, så jag gav mig iväg de drygt 4 milen i alla fall, men när jag kört några km och inte visste var jag hade vägen, vände jag hem igen. Det tog ett par dagar innan jag vågade mig på ett nytt försök, men sedan gick det bra. Det var bara en dag till under den vintern som jag måste stanna hemma på grund av vädret.

Min snälla granne har just varit och skottat min uppfart, men nu snöar det igen och det är 0°.

Trevlig Trettondag!

Klinteberget / Falsklarm

Igår tog jag bilen och åkte på en kyrkogårdsrunda för att se till att det var någorlunda snyggt på gravarna till jul. Först var jag och hälsade på Åke och sedan på kyrkogården i Klinte och familjegraven där. Det var inte solsken, men hyfsat väder ändå, så innan jag körde hem tog jag en tur upp på Klinteberget. Det är så fint där och det är länge sedan jag var där. Det blev ingen längre promenad, för jag hade bara lågskor på mig, men en liten vända tog jag i alla fall.

Djurlivet har utökats sedan jag var där senast
Utsikten är fin även en molnig dag

Jag kom hem till en sen lunch och medan jag åt var radion påslagen och där var det tjo och tjim, intervjuer och musik om vart annat. ”Fasligt vilket oväsen”, sa jag och stängde av den och då blev det tyst och lugnt.

10 minuter senare ringde det på dörren och där stod en glad tjej, som sa: ”Här är det ingen som behöver hjälp ser jag”. Jag hade på något sätt kommit åt larmet, som jag har på handleden och oväsendet, som jag trott kom från radion, var högtalartelefonen som hör till larmet och när jag inte svarade sände de ut en hjälpande hand till mig. Det som bekymrar mig lite är att jag inte har en aning om vad som utlöste larmet? Men nu vet jag i alla fall att det fungerar om det skulle bli skarpt läge.

I dag behöver jag inte ha larmet på mig, för om en stund kommer svärmorstaxin och hämtar mig för vidare transport till röntgenavdelningen på Visby lasarett, men det är inte samma chaufför i dag som i måndags. Den här gången är det Carina som ställer upp.

Trevlig torsdag!

Tredje advent och Tomten

Igår var det mulet och blött hela dagen och jag var inte ute mer än en vända till soprummet. Jag körde en maskin tvätt, städade, satt vid datorn och uppdaterade SPF:s hemsida och så slog jag in de julklappar jag har fått hem. Ännu fattas det ett par stycken. En är beställd på nätet och jag hoppas verkligen att den hinner komma fram i tid.

När tredje ljuset brinner
vi juleklappar syr
och alla bakar kakor
och har ett fasligt styr.

Visst är det så, julen nalkas och det är ett fasligt styr så här 10 dagar före jul. Jag har bakat färdigt, men så flitig som på bilden, som är från 2010, har jag inte varit. I år blir det varken Norrlänningar, Uppåkra eller Chokladbröd, men förutom de två sorter som inte är kryssade har jag bakat Mazariner, så tre sorter blir det i alla fall.

Den här tredje söndagen i advent är det visserligen inte solsken, men det är ordentligt ljust och solen glimtar till då och då. Jag sov dåligt i natt och helt plötsligt dök en tomte upp i mitt huvud. Mammas tomte! Jag har ju glömt att ta fram mammas gamla tomte! Så det första jag gjorde i morse, innan jag ens druckit morgonkaffe var att titta efter om han stod där jag ställde honom efter förra julen. Puh! Han var på plats.

Den här tomten är jag så rädd om, så den lägger jag inte i jullådan, utan han får stå i ett av överskåpen i köket och ta igen sig mellan jularna. Det var därför jag missat honom.

Jag vet inte hur gammal han är, men han har alltid funnits hos oss och mamma har omsorgsfullt tagit hand om honom och lagat benbrott och annat som hänt under åren. Även luvan har fått sig en smäll, men på långt håll och med svaga ögon, syns lagningarna nästan inte.

Ha en fin söndag!

Pipparkaksdagen

11 december är det enligt Allnakkku Pipparkaksdagen: Många vill ha en pipparkaksdag. Det finns ju utmärkt goda pepparkakor att köpa, men somliga har egna figurer och dekorerar dem, och andra vill ha doften av nybakta pepparkakor i huset.

Jag minns hur roligt jag tyckte det var att få vara med och baka pepparkakor när jag var barn. Speciellt när jag fick gå till faster Nanny och ”hjälpa” henne. Vi bakade pepparkakor många jular i rad. Hon hade inga formar, utan vi använde urklippta figurer, som man la på den utkavlade degen och med hjälp av mallen skar man sedan ut stora fina pepparkakor, som efter gräddningen dekorerades med kristyr i olika färger och de blev helt underbart vackra.

Jag har bakat ett par sorters småbröd och ska ännu ge mig i kast med mazarinerna, men pepparkakor är det många år sedan jag bakade och det kan nog bero på att jag egentligen inte tycker att de är speciellt goda. Jag nöjer mig med att köpa en liten förpackning färdigbakade, bara för att de hör julen till. Om inte annat kan jag äta dem som tilltugg till filmjök eller yoghurt.

Det är en ganska ljus dag den här torsdagen med en och annan solglimt och 6-7 plusgrader, men det blåser. Lucia nalkas och i dag ska jag åka till Klinte församlingshem på ett SPF-möte med Luciafirande och skinksmörgås. Det blir säkert en trevlig eftermiddag.

Trevlig torsdag!

Fredagsfrågor och Kupan 10 år

Jag fortsatte i sakta mak med mitt julstädande igår, men då blev det bara köksfönstret som fick sig en uppsnyggning. Det regnade i stort sett hela dagen, så någon utevistelse blev det inte och inte blev fönstret putsat på utsidan heller. Det är väl bara att vara tacksam över att snön höll sig borta.

I dag är vädret om möjlig ännu tråkigare än igår så det passar bra att ta en vända med dammtrasan och snabeldraken. Det lär vara fort avklarar, för det är så mörkt så man ser nog inte dammtussarna, men först till dagens utmaning från elisamatilda. I dag handlar frågorna om väntan och det är nog många barn som är förväntansfulla just nu. När kommer tomten?

  1. Vad sparar du till? Inget speciellt, men en buffert är bra att ha.
  2. Vad står högst upp på din önskelista? En mild vinter och att den går fort.
  3. Vad önskar du att december kunde bjuda lite extra på i år? En vit jul.
  4. Vilken liten förändring skulle göra störst skillnad i din vardag just nu? Svårt att veta?
  5. Vad ser du fram emot med vintern? När lugnet lägrar sig efter jul- och nyårsfirande och man kan se fram mot en ny vår.
6 februari 2025

I morgon firar Röda Korsets Secondhandbutik (Kupan) i Klintehamn 10 år. Jag var med där och jobbade en halvdag i veckan i flera år, men i samband med pandemin slutade jag och det har aldrig varit aktuellt att gå tillbaka.

Givetvis ska jag ta en promenad till Kupan och lyssna på svärsonen. Redan igår eftermiddag kände jag att den där bondförkylningen var på tillbakagång och vid ett samtal med Eva på torsdagskvällen höll hon med om jag lät som vanligt igen, så jag har friskskrivit mig.

För 10 år sedan var Claudio och spelade på invigningen av den nya Kupan och i morgon är det dags igen.

Trevlig fredag!

Farsdagsfirandet

Det är en grå måndagsmorgon, precis lika grå som söndagen var, men jag muntrar upp mig med några bilder från gårdagens farsdagsfirande. Jag tycker att de kan passa bra till Caritas Glada måndag.

Det var så stilla och vackert på Fröjel kyrkogård igår.

Lunchen på Stenstugu var välsmakande och trevlig som vanligt. Eva bjöd på en god Pasta al Forno och båda sönerna med familjer var samlade för att gratulera pappa Claudio.

Pappa Edoardo och Alba

När vi ätit färdigt och suttit och pratat en stund skulle ungdomarna vidare till andra pappor och jag åkte hem jag med. När jag kom hem satte jag mig framför tv:n och tittade på Rolf Lassgårds film Min store tjocke far på SvtPlay. Jag trodde faktiskt att jag sett den förut, men jag kände inte igen den alls. Nu är den i och för sig över 30 år gammal, så jag kan ju ha glömt den. Den var rätt konstig och ingenting som man blev direkt glad över, men Rolf Lassgård och ju alltid Rolf Lassgård.

Trevlig måndag!