Det var en helt ljuvlig morgon i dag och jag tog kaffekoppen och tidningen med mig ut. Det var bara 10º i skuggan, men alldeles vindstilla och en härligt värmande sol.
Jag satt ute ett bra tag och funderade över gårdagskvällens båda program på Svt om hjärnan. Först var hela Fråga doktorn ägnat åt vad som händer när man får en hjärnskakning och sedan var det Anders Hansens tur att prata om vår hjärna och hur den fungerar. Det var väldigt intressant och ämnet hjärnskakning fick mig att tänka på när jag fick en sådan i 11-årsåldern. Vi bodde i Vallekvior och hade en bit till skolan och oftast gick vi, men en dag skulle jag få åka med pappa. På cykel alltså, för någon bil hade vi inte.
När vi kom ner på samhället var bommarna fällda vid järnvägsövergången, för på den tiden fanns det tåg på Gotland och jag vet inte om olyckan hände när pappa skulle stanna eller om den skedde efter att tåget passerat. Man tror i alla fall att jag fick in foten i cykelhjulet, för den ena skon var alldeles deformerad. Cykeln gick omkull, pappa bröt armen och jag fick en kraftig hjärnskakning. Jag har inga som helst minnen av händelsen, utan det första jag minns är att jag ligger nedbäddad i soffan i vardagsrummet och har väldigt ont i huvudet och allt är bara suddigt och konstigt.
Jag tycker att jag har väldigt dåliga minnen från min barndom och jag har en känsla av att det jag kommer ihåg har jag fått berättat för mig. Den där minnesförlusten kanske har något med hjärnskakningen att göra?
Anders Hansen, programledare i Svt:s nya serie Din Hjärna, pratade om att vår hjärna inte har hängt med i utvecklingen under de miljontals år som gått sedan vi skapades. Den reagerar fortfarande som om vi levde på steppen som vilda djur, som jagade eller jagande. Att hjärnan inte är synkad med vår normala tillvaro. Kan det var därför användningen av psykofarmaka ökar mer och mer både bland barn och vuxna. Vi lever i den bästa av världar, men verkar vara världens olyckligaste människor? Det ska bli intressant att se fortsättningen på serien.
Anders Hansen jagar ut mig på promenader, för han påstår att det är så nyttigt, inte bara för kroppen, utan också för knoppen. 30 min rask promenad om dagen förbättrar minnet och är det så enkelt vore det ju dumt att inte följa det rådet.
När jag kom hem fick jag se tre främmande personer som kom gatan fram utanför mitt köksfönster, först en välklädd kille, sedan en kvinna i snygg kappa medförande en vit storpudel och sist en man som bar hatt.
Nej, men inte nu igen! De var ju här för bara ett tag sedan! En gick mot min dörr, jag var beredd på att dörrklockan skulle ringa, men det skramlade bara till i brevinkastet och på golvet låg ett meddelande om att de tycker att jag ska komma på ett möte i Rikets sal. Jehovas vittnen är på gång igen!
Dagens ordspråk:
Den illa gör, han illa far, och så har det varit i alla dar.
Livet efter 80 