Klintehamn – Sida 18 – Livet efter 80

Varvet runt

20 april, 202320 april, 2023 av Ingrid, publicerad i Klintehamn, Promenader

Onsdagsvädret fortsatte att vara soligt och vackert, så när det var dags för mig att ge mig iväg till frissan tog jag en promenad ner på samhället. Det blåste som attan, men man kan ju inte låta bli att röra på sig bara för den skull.

Ida gjorde ett gott jobb och nu har jag en kort sommarfrisyr och som vanligt känns det ovant och lite för kort, men jag vet ju hur fort det växer, så om ett par veckor kommer det säkert att kännas helt perfekt.

Jag var i valet och kvalet, när jag kom ut från salongen, om jag skulle gå direkt hem, eller om jag skulle gå runt Warfsholm, men jag beslutade mig för att jag skulle gå ut på hamnen, över Warfsholmsbron och till pensionatet, så fick jag se sen hur jag skulle göra. En kopp kaffe i den vackra miljön hägrade!

Grisslan har verkligen blivit en symbol för Klintehamn

När jag kommit över bron och gick mot pensionatet fick jag se att kullen, där det legat en gammal kalkugn, var alldeles blå av av blåsippor, men jag har gödslat med så mycket blåsippsbilder i bloggen, så jag tog inget kort på dem, men jag stötte på några turister, som stod där och fotograferade och de var helt lyriska över prakten. De hade aldrig sett så mycket blåsippor förr. ”Jag är förälskad”, sa den ena kvinnan.

Restaurangen var tyvärr inte öppen, så något kaffe fick jag inte, men när jag nu gått ut dit, så fortsatte jag min Varvetrunda i stället för att gå tillbaka.

Birres olvon blommar fortfarande så vackert

I trädgårdarna längs Norra Kustvägen blommar forsythiabuskarna så vackert nu

Sedan fortsatte jag hem via Djurgårdslundsvägen och Barkan. När jag kom in i skogen och det blev lite lä var det riktigt varmt och skönt.

Precis här, 20 steg från min ytterdörr, durrade Fitbit så glatt och talade om att jag gått 10 000 steg.

Nu var det skönt att komma in och slippa undan blåsten, för den var riktigt jobbig emellanåt och på nästan hela hemvägen hade jag motvind. Och så skönt det var att få slå sig ner i fåtöljen med en kopp kaffet. Det smakade väldigt bra!

I dag är det en solig och fin torsdag och jag har satt ut mina två största pelargoniorna på terrassen, för några timmars avhärdning. De behöver få vänja sig lite vid sol och vindar. Nu ska jag bädda och sedan ta var på en strykhög. Sen får vi se vad jag hittar på? SMHI pratar om 16º i dag, så någon typ av uteaktivitet måste det ju bli.

Trevlig torsdag!

Grått, grått, grått

23 mars, 202323 mars, 2023 av Ingrid, publicerad i Klintehamn, Promenader, Trädgård

När jag tröttnat på städningen igår gick jag ut på en Klinterunda. Det var väldigt grått och disigt, men jag kände att jag behövde få en promenad och lite frisk luft. Jag gick in på Kupan och pratade en stund och på hemvägen slank jag in på Konsum och köpte mig en lakritsdammsugare till eftermiddagskaffet.

När jag kom hem gick jag och kollade på rabatten på framsidan av vårt hus och där spirar massor av vårblommor. Det är inte jag som sköter den, så den kan jag inte ta åt mig äran av, men jag njuter av att se den och där finns alltid något som blommar från tidig vår till sen höst.

När jag kom hem drack jag eftermiddagskaffe och åt min dammsugare, plus de sista resterna från julens pepparkaksburk och så såg jag ett avsnitt av Maestro. Som jag satt där plingade det på dörrklockan! Jag trodde först att det var någon från Jehovas vittnen igen, men det var en vän som kom på besök, så det blev en trevlig pratstund.

I dag är det lika grått som den senaste tiden och SMHI hotar ned regn, så det lär bli en innedag. När jag har uppdaterat det här och bloggvandrat en stund ska jag gå ut i köket och putsa kopparbunkarna. Det är mycket skryt med den här vårstädningen, men du ser i vilken takt det går. 😏

Trevlig torsdag!

Torsdagspromenad och Fem en fredag

10 mars, 202310 mars, 2023 av Ingrid, publicerad i Bloggteman, Klintehamn, Promenader

Det blev en helt fantastiskt vacker torsdag med klarblå himmel, någon plusgrad och nästan ingen blåst, så efter lunch gick jag ut på en Klinterunda och det gick förunderligt lätt att gå. På vägarna och trottoarerna var snön i stort sett borta och de var torra och fina, men man fick se upp för en och annan isfläck.

I skogen var det inte heller några problem att ta sig fram och det var många som hade varit ute på Barkan och promenerat sedan snön kom. Det märktes på alla spår efter skidor, skor, kängor och tassar.

När jag kom fram till biblioteket gick jag in i galleriet och kollade på målningar av Jan Nyberg. Rätt fina faktiskt!

Där Robbjensån rinner under Donnersgatan stannar jag alltid till och tittar ner i branddammen, för att se om det möjligen skulle komma någon öring simmande, men det är länge sedan jag såg någon nu. Igår när jag stod där och spanande längs ån fick jag se något som lyste så gult i snön längs åkanten. Det var vintergäck, så jag blev tvungen att gå och ta mig en närmare titt på dem.

Tänk att de klarat snö och 10-12 minusgrader och ändå ser så fina ut.

I dag är det fredag och det har varit en väldigt solig och fin morgon efter ännu en kall natt. Fast nu växer stora moln till på himlen och på P4 Gotland pratar man om snö fram på dagen. Vi får väl se hur det blir med det? Jag får väl ta och ta fram dammtrasan och snabeldraken, för solen är onekligen avslöjande, men först ska jag svara på elisamatildas fredagsfrågor som i dag har temat FEM:

1. Minns du hur du firade din 5-årsdag? Ingen aning.

2.Vilka fem saker från barndomen har du i förråd/källare? Absolut ingenting.

3.Hur firade du din födelsedag för fem år sen? Tillsammans med barn o barnbarn.

4.Vilka fem kända personer skulle du bjuda på ditt nästa kalas? Jag har inga kändisar i umgängeskretsen.
5.Har du just nu fler än fem saker på din önskelista? Nej det har jag inte. Jag är nöjd och belåten med tillvaron.

Trevlig fredag!

Årets första ”Varvet runt”

15 februari, 202315 februari, 2023 av Ingrid, publicerad i Klintehamn, Promenader, Vårtecken

Jag kom iväg på en promenad igår och även om det tog emot lite i början ställde jag kursen mot Warfsholmen. En bit ner på Djurgårdslundsvägen träffade jag en kvinna som jag slog följe med ett tag och vi gick och småpratade om väder och vind och om den lilla hunden hon hade med sig. Helt plötsligt hade jag glömt bort mina krånglande ben och allt kändes helt ok, så jag fortsatte min tänkta runda när vi skiljts åt.

En av anledningarna till promenaden var att jag ville se om Birres olvon blommade.

Jag larvade omkring ute på Warfsholmen ett tag innan jag tog bron över till Hamnvägen, så när jag kom hem rapporterade Fitbit att jag hade jag gått lite mera än den vanliga vändan. Nu blev det drygt 6 km och 10250 steg.

När kom kom över på andra sidan bron mötte jag ett par bekanta som jag pratade med en stund, men sen gick jag direkt hem, för det var hög tid för lunch. Ett tag tänkte jag gå ut på Hamnkaféet och luncha där, men kände inte riktigt för det, så det fick vara; jag hade leriga stövlar och håret var inte till sin fördel och jag kände mig inte helt fräsch. Nej, det var bättre att gå hem och äta falukorv, stekt potatis och ett par stekta ägg. En stor saftig apelsin hade jag som efterrätt också.

Efter den sena lunchen satt jag en stund vid datorn och sedan hamnade jag i tv-fåtöljen och såg några avsnitt av den mexikanska serie jag för tillfället ser på Netflix, Passionens hetta, innan det var dags för kvällens nyhetssändningar och annat tittande.

I dag är det onsdag, sudoku och lyckokryss är avklarat. Gårdagens vackra solsken är totalt försvunnet under ett tjockt molntäcke och så ser det att bli några dagar framåt. Det var ju för väl att jag tog vara på de fina dagarna i början av veckan i alla fall.

Trevlig onsdag!

♥ 11 år av saknad ♥

8 februari, 2023 av Ingrid, publicerad i Klintehamn, Nostalgi, Promenader, Tacksamhet

I dag, den 8 februari, är det elva år sedan Åke lämnade oss, så jag har varit och hälsat på honom nu på förmiddagen.

Några rosor fick han både på graven och här hemma. Jag gick in i kyrkan också och i ljusbäraren lyste inte ett enda ljus när jag kom in, så jag tände ett för Åke.

I dag blir det nog ingen promenad, men igår hade jag ju bestämt mig för att jag skulle gå ut. Fast innan jag kom iväg hade solen försvunnit och det var mulet och blåsigt, men jag siktade ändå in mig på en Klinterunda. Jag behövde gå ut med lite skräp i soprummet, så jag klädde på mig ordentligt och marscherade ut dit och på tillbakavägen gick jag och hämtade nya kompostpåsar.

Vi har ju papperspåsar till komposten nu och när regionen startade med det var jag väldigt tveksam till att de skulle fungera bra, men det är inga problem alls. Jag trivs rent av bättre med dem, än med de där gröna biobag-påsarna som luktade väldigt illa (alltså själva plasten var äcklig). Och inte har jag behövt köpa någon hållare till papperspåsarna heller, vilket jag befarade. Det funkar jättebra med min lilla luftiga plastback.

Det var gråkallt och otäckt ute, så när jag lämnat av kompostpåsarna i farstun kände jag efter:” naaj, inte sjutton ville jag gå ut” och började ta av mig ytterkläderna. Men så sa jag högt: ”Vad är det för larv!” och klädde på mig igen och gick iväg. Man får ta sig själv i kragen ibland, för inte kan man bara sitta inne och vänta på våren. Jag kan inte påstå att det var speciellt skönt när jag stretade på i motvinden ner mot samhället, men jag hoppas att det gjorde nytta i alla fall.

På hemvägen hade jag medvind, så då blev det lite drägligare

Hemma igen! Och så skönt det var att komma in och med gott samvete slå sig ner framför teven med en kopp kaffe och ett par sockerkaksskivor.

Trevlig onsdag!

Det ligger ett lock….

9 januari, 2023 av Ingrid, publicerad i Film, Hälsan, Klintehamn

…..över Gotland och det är mörkt både ute och inne, men i dag kände jag att jag bara måste ut en vända, för igår blev det inte av och inte i förrgår heller och jag vet att ju längre tid det går mellan promenaderna desto jobbigare är det.

Först skulle jag sätta in en annons för SPF och när den var klar behövde jag gå ut till soprummet för kompostpåsen var full, så jag klädde på mig ordentlig och när jag slängt skräpet gick jag ut på en klinterunda. Vädret var ganska behagligt, med nästan fem plusgrader och inte så mycket blåst, men det tog emot att gå till att börja med och ett tag tänkte jag vända hem igen, men halvvägs ner på samhället blev det bättre och sedan var det inga problem alls.

När jag ändå var vid Torget passade jag på att gå in en sväng på Konsum också och där träffade jag en bekant som jag inte sett på länge, så det blev en liten pratstund. Det började bli lunchdags så jag köpte med mig en grillad kycklingklubba, som jag har ätit nu med potatis, morot och vinbärsgelé till.

På hemvägen fick jag se att Rondo ger Tom Hanks nya film nästa söndag och den ska jag försöka komma iväg och se. Jag tycker att han är så bra.

Filmen hade galapremiär i Stockholm den 13 december 2022 där Tom Hanks närvarade och den är planerad att ha biopremiär i Sverige den 13 januari 2023 och redan en vecka senare får vi se den här i Klintehamn.

A man called Otto är en re-make av En man som heter Ove. Det ska bli spännande att se hur Tom Hanks tolkar den argsinte och vresiga Ove.

Glad måndag!

Mellandagspromenad, Jehovas vittne

30 december, 202230 december, 2022 av Ingrid, publicerad i Klintehamn, Promenader, Tänkt

Den här fredagen har verkligen överraskat med ett riktigt fint väder. Efter gårdagens dystra mörker har till och med solen varit framme och visat sig, så efter frukosten och morgonpysslet gick jag ut på en skön promenad. Det var +6º, men det blåste rätt mycket, men inte så farligt ändå. Jag gick Donnersgatan ner och när jag kom till Snäusbodi gick jag in där och löste in mina vinster från trisskalendern. Jag var ståndaktig och tog ut vinsterna i kontanter och köpte inga nya lotter. Det kan vara bra att ha lite kontanter hemma och slippa gå till bankomaten inför SPF-möten till exempel.

Här är långa Ingrid ute och spatserar på Norra Kustvägen.

Nu har jag ätit lunch, i dag blev det skinka och rödbetssallad och stekt potatis och så lite fruktsallad till efterrätt. När jag satt och åt rasslade det till i brevinkastet och det låg ett brev på dörrmattan när jag gick och tittade efter. I kuvertet låg ett handskrivet brev som började: Hej jag heter Yvonne och jag är ett Jehovas vittne…… sedan läste jag inte så mycket mera.

Nu är det något år sedan vi hade besök av några Jehovas vittnen här i området och den gången ringde de inte på, utan la bara information i brevlådorna, men för ett halvår sedan fick jag ett telefonsamtal från någon som ville förklara vilka möjligheter till frälsning och evigt liv de kunde erbjuda. Jag måste säga att det blev ett väldigt kort samtal. ”Var och en blir salig på sin tro” brukar man väl säga och Jehovas vittnen får behålla sin, om jag får behålla min.