Nu ska tydligen snön bort igen, för i dag är det vackra vintervädret försvunnet, det är ett par plusgrader, mörkt och dystert och på radion varnar man för svåra förhållanden på vägarna. På sina håll lär trafiken gå i 20km/tim och det finns vägsträckor som är nästan ofarbara. På våra vägar här på Odvalds ser det riktigt såphalt ut.
Här kommer mina svar på elisamatildas fem fredagsfrågor:
Ta sönder ett pepparkakshus eller ett hus gjort av lego, och varför? Om jag nu måste ha sönder något hus föredrar jag ett pepparkakshus och hoppas att det smakar bra.
Egenbakade eller köpta pepparkakor, och varför? Jag har inte bakat pepparkakor sedan barnen var små. Kanske mest för att jag inte gillar pepparkakor så mycket, men jag brukar köpa en liten förpackning, bara för att det hör julen till.
Insnöad med din närmaste granne eller insnöad ensam, och varför? Jag skulle inte ha något emot att vara insnöad tillsammans med min närmaste granne, men förmodligen sitter jag ensam.
En grön jul eller en regnig jul, och varför? En grön jul känns nog trevligare än en regnig och nog är de flesta jular gröna. Så var det 2020 också, men på juldagen fick vi ett litet lager vitt.
En plastgran eller riktig gran, och varför? Jag har bara en liten bordsgran i plast, mest för att det är behändigast när man bara har en liten lägenhet, men så länge vi bodde på Stenstugu var det självklart att det skulle vara en ”riktigt” gran till jul. Plastgran var näst intill otänkbart.
Dagens ordspråk: Den som trampar på räfsan får slag av skaftet.
Julbaket av i dag är inte mycket att prata om egentligen, annat var det förr när det skulle bakas hur mycket helst: saffransbullar och vanliga bullar, skorpor, surdegslimpor, surbröd och vanligt matbröd, tårtor, fina kakor att ha på julens bjudningar och enklare kakor för vardagsbruk. Kakburkarna stod på rad i skafferiet och bullarna förvarades i 25-liters mjölkspann.
Då fick man börja i god tid för att bli färdig till jul. Jag hade tänkt att jag skulle klara av årets julbak den här veckan, så efter frukosten åkte jag till Konsum och handlade, för det var en del jag behövde få hem. I dag verkar det som om kylan har fått ge med sig, för vi har bara någon enstaka minusgrad nu, men i stället har det börjat blåsa. Det kändes verkligen jättekallt och det var skönt att komma in igen efter bilturen.
Jag blir lika förvånad över priset varje gång jag ska köpa hasselnötter och mandel. Saffran har det varit rea på både på Apoteket och på Konsum, men för nötter och mandel får man betala nästan 45:-/påse.
När jag kom hem och fått plocka in handeln bestämde jag mig för att baka lussekatter i dag och sen satsar jag på kakbak i morgon och på fredag. Det blir inga ”sju sorter” direkt, men det finns en del som hör julen till.
Nu står en liten saffransbulldeg på jäsning
Dagens ordspråk: Säg inte allt vad du vet, men vet allt vad du säger.
Det är regn och rusk i dag också och plantera tulpanlökar är inte att tänka på. Nej, jag tänker på julen i stället och blir lite stressad, för nu närmar den sig minsann.
Och den där julstressen har Svt gjort vad de har kunnat för att få fart på, för Mer Panik i Tomteverkstan har hållit på i flera veckor redan.
Jag har visserligen inte sett det programmet, men kan ju inte undvika det helt i alla fall och jag trodde inte mina ögon när jag fick se det första avsnittet redan första dagarna i oktober. Hur trött kommer man att vara på julen när det äntligen är dags?
På Konsum låg redan julenissarna på lur igår, strategiskt placerade vid kassan och en bit därifrån låg de små lussekatterna i sina påsar och såg lockande ut.
…och idag fick vi reda på vem som blir årets julvärd.
Tareq Taylor blir årets julvär
Jag gillar Tareq Taylor och kan inte tänka mig en bättre julvärd. Han verkar så ödmjuk och genomgod på alla sätt och vis. Det ska bli roligt att se vad han kan göra för att öka julstämningen runt om i Sverige.
Igår kväll låg jag och funderade på vilka gardiner jag skulle sätta upp till advent och hur jag skulle göra med utebelysningen och ljusstakarna. Det går fort nu även om det är nästan en månad dit ……..
Snart kommer det att avslöjas vad HUI kommer att utse som årets julklapp 2021 och jag tror inte att oddsen för att det kommer att röra sig om ett Stödmedlemsskap i SPF är särskilt höga.
Förra veckan blev det inte av att jag var med och svarade på elisamatildas fredagsfrågor, men här kommer den här veckans i alla fall.
1. Vad lämnar du bakom dig i år?
Ett tråkigt 2020 som förstört i stort sett all social samvaro.
2. Hur vaknar du till lättast?
Ett glas juice, kaffe och en macka och dagens GA, sen är jag redo att möta dagen.
3. Vad är en sak du gör för att känna dig piggare?
Att gå ut och få frisk luft och få röra på mig ett tag gör att jag piggnar till.
4. När åker julpyntet ner?
I dag försvinner tomtarna och det juligaste ner i jullådan, men resten får vara kvar till Tjugondag Knut.
5. Vad hakar du ofta upp dig på?
Jag försöker ha överseende med både min egen och andras dumhet.
Så nu var det avklarat och nu ska jag ge mig på tomtarna. Den lilla bordsgranen som stått i hörnan vid soffan och lyst sedan advent ska släckas och plockas undan den också. Den kommer jag nog att sakna, för det har varit så mysigt med ljuset från den när man kommit upp på morgnarna och tittat in i vardagsrummet.
Sedan hoppas jag kunna gå ut på en promenad. Det är grått och mulet och ett par plusgrader, men det blåser inte och just nu regnar det i alla fall inte, så det kan nog vara ganska behagligt ute.
Dagens ordspråk: Det bästa med framtiden är att den kommer en dag i sänder.
Trettondedag Jul och den sista av alla julens helgdagar är det i dag. Nu dröjer det ändå till den 2 april och långfredagen innan de som jobbar får någon extra ledig dag. Oxveckorna är här!
Jag låter julen vara kvar lite till, men på fredag kommer jag nog att plocka bort det juligaste med final på onsdag i nästa vecka då det är Tjugondag Knut. Då ska hemmet återställas till normalt utseende. Det enda jag inte plockar bort ännu är utebelysningen. Den får vara kvar januari månad ut.
Det är en mörk och ruggig onsdag i dag med ett par plusgrader och SMHI varnar för både regn och snö. Det var tur att jag kom iväg ut på en promenad igår på förmiddagen, för då var det riktigt skönt ute. I dag blir det nog en innedag.
Solen visade sig till och med igår
När jag kom hem från min promenad satte jag mig och läste och sedan kom Eva hit en stund och när hon gått hamnade jag framför TV:n som vanligt.
Rapport från dumburken:
Igår kväll upptäckte jag att det fanns en andra säsong av Virgin River, en serie på Netfix, som jag tittade på för ett tag sedan. Är du sugen på en lättsmält kärlekshistoria med rätt roliga karaktärer, är det här serien för dig. Jag såg fem avsnitt på raken igår innan jag gav upp och gick till sängs. Härom kvällen satt jag och såg filmen Uppvaknanden (också på Netflix), en film med Robin Williams och Robert de Niro i huvudrollerna. Max von Südow medverkar också i en liten roll som en åldrad forskare. Jag tycker att filmen var väldigt bra!
Dr. Malcolm Sayer är en psykiatriker som experimenterar med medicineringen för att ge tillbaka livet till några patienter som befinner sig i ett katatoniskt tillstånd. Leonard är den första patienten som får den kontroversiella behandlingen och visar att den fungerar. Uppmuntrad av Leonards uppvaknande ger Sayer även medicin till de övriga patienterna och under några fantastiska sommarveckor vaknar hela avdelningen till liv igen.
Mycket tv-tittande blir det!
Dagens ordspråk: Man bör säga sanningen, men alla sanningar bör inte sägas.
Det är ett helt underbart väder den här söndagsmorgonen och nu strålar solen från en klarblå himmel och det är alldeles vindstilla. Jag behöver väl inte ens nämna att det blir en promenad på förmiddagen.
”Månen vandrar sin tysta ban och frosten lyser vit på taken” över Odvalds i dag kl 08:15 -2,5º
Idag är det enligt Allnakku Jaullaikars dag, eller på svenska Jullekars dag och förr lekte vi mycket på julen. Och med förr menar jag i första hand när jag var barn och vi lekte inte bara på julen utan på andra kalas också när släkten samlades.
Det var inte bara barnen som lekte, utan de vuxna var också med och de verkade ha minst lika roligt som vi barn. Vi Snottrade, lekte Packa pappas kappsäck, Ett skepp kommer lastat, Charader och Syltkrukor och vi spelade Fillipin när vi fick dubbelnötter och en massa andra lekar.
Har du lekt syltkruka någon gång? Man valde ut en syltförsäljare och en köpare och övriga var olika sorters sylt. De som var sylt satte sig på huk på golvet med händerna i sidorna så att armarna bildade öron att bära krukan i. Köparen smakade av sylten och den som inte var god kastades. Jag har glömt vad det riktigt gick ut på, men jag glömmer aldrig när pappa var hallonsylt och skulle bäras ut…….
När jag gifte mig med Åke och introducerades i den släkten upptäckte jag att deras släkt- och julkalas var helt annorlunda mot våra. Det var stora kalas med både släktingar och grannar och där lekte man inte. Nej, där fick barnen roa sig själva. Kvinnorna satt för sig och pratade om det deras hjärtan var fyllda av och det blev för det mesta prat om barn, mat och sjukdomar. Männen satt för sig och pratade jordbruk, jakt och fiske och det kunde också hända att de samlades i ett rum för sig själva och spelade kort. Det var trevliga tillställningar med mycket och god mat, men den enda underhållningen var möjligen att något försigkommet barn fick läsa en dikt.
Jul på Stenstugu någon gång i mitten på 50-talet. Med på bilden är från vänster Åkes syster Barbro, min svärmor Rut, svåger Martin, Åkes farbror Gustav, svärfar Adolf, Åkes bror Harry och hans fru Mejan och så skymtar man två barn också: Ingrid och Ulla.
Ljusstaken, som står på bordet, finns fortfarande kvar på gården, sliten och skavd efter att ha hängt med varje jul i sjuttio år, men drickeskannan i förgrunden fick flytta med till Odvalds, för den ville ju Åke ha juldrickan i. Pappersbonaden på väggen ovanför Gustav minns jag mer än väl, för den fanns ännu kvar på Stenstugu när jag kom dit. Den rullade man ihop försiktigt, försiktigt, så att man kunde använda den år efter år och blev det någon reva i den lagade man den med tejp.
På senare år har ett annat fenomen kommit in i firandet – Musiken och sången!
När Eva flyttade tillbaka hit från Sicilien med sin musikaliska familj, blev sång och musik ett naturligt inslag de gånger vi träffas på Stenstugu på helger och årsdagar. Claudio spelar och sjunger och det gör yngste sonen Edoardo också och vi övriga försöker tralla med så gott vi kan.
I år blir det ju givetvis inga julfester och inga jullekar heller, men jag saknar inte de där stora julkalasen, för de tillhör en sedan länge flydd tid. Nu roar vi oss på ett mycket stillsammare sätt. Vi ser på TV!
Dagens ordspråk: Ingen vet vad han förmår förrän han har försökt.
I dag tycker Allnakku att vi ska fira Astäuens dag och vad är nu det för en?
I Allnakku står det: Astäuen betyder grannen. Förklaringen till ordet kan vara den att man från början talat om personen i den ”andra stugan”.
På Stenstugu var astäuen eller astufar ett ord som ofta användes om de närmaste grannarna. -Nu kommer astufar, sa Åke och då visste man att Elis var på ingående.
I år har jag ju inte kunnat ha någon julbjudning för mina astäuar här på Odvalds och inte har jag varit hos någon av dem heller, men så är det ju i år. Vi sitter och trycker var och en i sin lägenhet.
Igår kom jag i alla fall ut på en promenad på eftermiddagen och det var faktiskt riktigt skönt ute trots de mörka molnen. Jag tog en vända på Barkan och det var många som kommit på samma idé och jag träffade en bekant som jag fick en trevlig pratstund med. Sånt förgyller tillvaron!
Jag var ingalunda ensam i skogen
Det är mörkt och dystert i dag också, men det blåser inte så mycket, så jag ska nog försöka ta en vända ner på samhället på förmiddagen. Jag har ju några vinster att lösa ut. På min trisskalender vann jag 150:- och på trisslotterna som jag fick i julklapp blev det 60:- i vinst.
Dagens ordspråk: Priset är vad du betalar, värdet är vad du får.
Livet efter 80 