Onsdagens regnväder

Det tog sin tid vid datorn igår förmiddag och när jag var klar och varit ute och fixat lite var det dags för lunch och den var rätt fort avklarad. När jag stod i köket och donade tittade jag ut – det hade börjat regna. Så bra, då gjorde det ingenting att jag hoppade över kvällsvattningen i tisdagskväll.

Efter maten var frågan om jag skulle sätta mig och läsa eller hitta på något annat, för det var ju inte läge för någon solstolsvila. Jag har lånat en ny e-bok, som jag fått ett tips om hos Znogge, ”Det stulna barnet” av Elinore Axelsson. ”Lagom spänning för stunden”, skriver Znogge och det passar mig bra.

Fast det blev ingen läsning, jag blev kvar i köket i stället. Jag har gått och längtat efter goda småkakor länge nu, men inte haft lust att dra igång med bakning när det varit så soligt och härligt ute. Igår passade det utmärkt!

Ett par timmar senare var två kakburkar om inte fulla, så i alla fall halvfulla

Nöjd med min prestation kokade jag mig en kopp kaffe, tog några kakor med mig och satte mig framför tv:n och där blev jag sittande. Och ute strilade det livgivande sommarregnet så sakta ner. När det började kvällas kollade jag regnmätaren på baksidan och då hade vi fått snudd på 15 mm.

Fast vid dagens koll på framsidan ser det mera ut som 14 mm, men det är inte illa det heller, nu kanske gräset kan börja grönska igen.

I dag är det torsdag och en rätt solig morgon börjar mulna till mer och mer. Jag har varit ute och kollat skålen med mat, som jag satte ut till igelkottarna igår och av det jag gav dem, några små bitar falukorv och några brödbitar, har falukorven försvunnit, men brödet gillade de inte, det har de krafsat ut på marken. Nu vet jag inte om falukorv är så lämpligt, så jag ska ta en promenad till Konsum och köpa lite kattmat.

Trevlig torsdag!

I väntan på regnet

Det blev en ganska lugn och behaglig tisdag igår, och när jag var klar vid datorn satte jag mig och läste färdigt ”Aprilhäxan”. Jag har verkligen fått större förståelse för Majgull Axelssons sommarprat sedan jag läst den. Hennes engagemang för utsatta barn speglas både boken och radioprogrammet.

När jag läst färdigt åt jag en sen lunch och sedan kunde jag ju inte motstå en stund i solstolen, trots att det inte finns något Sommar i P1 längre (det är lätt att skapa sig ovanor), men Kulturnytt gick bra det också. Man pratade om Göran Greiders nya bok om Cornelis, ”Nu är man död” och det var intressant det också. Den ska jag absolut läsa.

Sen fick jag ta mig en dusch, för det var varmt i solen och jag hade en tid hos frissan och ville ju inte komma dit och lukta svett och så måste ju håret tvättas. Nu är jag alltså nyklippt och som vanligt känns det lite kort, men det växer ju så fort. Ett par veckor bara, så känner jag igen mig själv. Efter besöket hos Ida åkte jag till Konsum och tisdagshandlade och så gick den dagen…..

I dag är det onsdag och jag sitter och väntar på regnet som SMHI påstår ska komma in över ön någon gång på förmiddagen och har de rätt, så ska det faktiskt kunna bli några mm. Hoppas, hoppas, för det behövs storligen! Jag har som vanligt varit ute en vända med vattenkannan på morgonen och blir det inget regn, får jag nog ta och dra upp slangen i kväll.

Jag har inte sett av någon igelkott sedan jag skrev om dem senast, men i dag såg jag spår efter en (eller flera) på min uteplats. Det kan nästan inte vara något annat. Jag får väl testa och lägga ut något gott till dem, så får vi se……

Med risk för att verka tjatig kunde jag inte motstå att ta några bilder på en pelargon som jag gillar skarpt – Picotee pink. De blir så stora och har så vackert bladverk och de stora blombollarna påminner om en hortensia och den kallas ibland också (felaktigt) för hortensiapelargon. Jag kommer inte riktigt ihåg när jag köpte den, men den fanns med förra sommaren också och tålde min vinterbehandling.

Trevlig onsdag!

Flundror och Igelkott

Det var en varm och skön onsdag igår med lite lätta molnslöjor på förmiddagen, men det klarnade upp fram på dagen ringde Bosse och berättade att han varit och fiskat och frågade om jag ville ha flundror och det tackade jag ju inte nej till, så han kom hit med dem och så bestämde vi att han och Carina skulle komma hit och äta fram mot kvällen.

De var rensade och fina, så jag behövde bara dra skinnet av dem.

När flundrorna var flådda och sköljda en extra gång, åkte de in i kylskåpet i väntan på stekning och jag gick ut och satte mig och läste tills det var dags för lunch, som fick bli en enkel variant. Efter maten hade jag tänkt lyssna på Sommar i P1 och la mig i solstolen medan jag väntade på att klockan skulle bli ett, men ångrade mig efter ett tag och fortsatte läsa i stället, tills det var dags för eftermiddagskaffe och en glass och efter en stund framför tv:n, var det sedan hög tid för att dra ut i köket igen.

Potatisen kokar och flundrorna har hamnat i stekpannan. De var riktigt goda!

När vi satt och åt ropade Bosse plötsligt: ”En igelkott! Det kommer en igelkott ute på vägen.” Fridolf blev upprörd över uppståndelsen och började skälla, men jag tog mobilen och sprang ut och mycket riktigt, där kom en igelkott knatande i god fart. När den fick se mig blev den givetvis rädd och satte fart, men jag hann få en bild på den i alla fall, innan den försvann in till grannen på andra sidan vägen. Det var årets första igelkott för min del i alla fall!

En sällsynt gäst numera.

När Bosse och Carina åkt hem gick jag ut och drog upp slangen och vattnade lite på rabatterna, för det är varma dagar nu och ännu varmare ska det bli. Krukor, tomater och annat vattnar jag med kanna, men jag orkar inte bära så stora kannor från köket och får inte så mycket med mig i varje vända, så det är god hjälp att kunna vattna med slang någon gång då och då. Jag kanske ska tillägga att i Klintehamn får vi vatten från ett bräckvattenverk, så vi har inga bevattningsförbud här.

I dag är det torsdag och enligt SMHI lär det ska bli årets varmaste dag. Vi får väld se hur det blir med det? Egentligen skulle jag åka och få bilen besiktad i dag, men har bokat om tiden, för i kväll ska jag med Eva o Claudio till Visby på en konsert i S:r Nicolai ruin och det kändes lite onödigt att åka till stan två gånger samma dag, när jag har så många dagar som ska fyllas med aktiviteter. ”Gentlemen & Gotland Brass Spelar Bee Gees” är titeln på konserten. Det blir säkert jättetrevligt.

Trevlig torsdag!

Hoppa på tåget – Husdjur

Det är en kylslagen lördag med bara någon enstaka plusgrad, tjocka moln och blåst. Någon promenad lockar inte direkt, jag tar tåget i stället…..

Som vanligt är det Nacka144/Åke som är lokförare.

Tåget på bilden är Gotlandståget som går mellan Roma och Hesselby – En museijärnväg, för sedan 1962 finns det inga andra järnvägar på Gotland.

Tråkigt nog har jag inga nya husdjursbilder att komma med, så alla som har följt min blogg ett tag får nöja sig med gammal skåpmat.

När jag var barn hade jag och mina systrar inte så många husdjur, men vi hade en tam kråka, som vi kallade Krakow och vi fick efter mycket tjat en katt och sedan den älskade taxen Ruff.

Annat blev det ju när jag gifte mig med Åke och kom till Stenstugu. Där det var massor av djur. Någon innekatt hade de inte då, bara ladugårdskatter, men det ändrade jag ganska omgående på. Någon hund fanns det inte heller, men Åke var jägare och hade haft en setter och han ville gärna ha en jakthund igen, så vi skaffade först en pointer och sedan en till, men efter att ha fått båda två överkörda, gav vi upp tanken på hund och nöjde oss med katter.

Barnen hade inte bara katter, även om de dominerade, för det föddes kattungar nästan varje vår på höloftet, och när kattungarna klarade sig utan sin mamma ”släpade” barnen in dem. De hade nästan alltid varsin kattunge. Sen fanns det en period med både iller, kanin, vita möss, akvariefiskar, grodyngel, ödlor och vandrande pinnar.

Grållen och Svarten var ”mina katter” och de föddes på höloftet av en halvvild honkatt. Hon hade flera ungar, men hon fick bara behålla två. Sedan blev hon sjuk och så sjuk att hon måste avlivas och då stod vi där med två oförsörjda vilda kattungar. Jag hade bestämt mig för att de skulle vara ladugårdskatter och bar ut mat till dem i ladugården, men de var ju så söta…….

Så älskade de katterna blev! Två hankatter var de och vi lät kastrera dem, för att de skulle hålla sig hemma och inte springa omkring och göra fler katter. Men de föddes vilda och de blev aldrig riktigt tama. Det var bara med Åke och mig, som de kände sig helt trygga. Kom det någon annan sprang de och gömde sig. Grållen låg hela kvällarna bredvid mig i tv-stolen och Svarten låg hos Åke. Syskon var de ju, åtminstone halvsyskon, men så olika både till utseende och sätt.

Nu då? Jag skulle ju ha kunnat skaffa mig en hund, eller åtminstone en katt när jag blev ensam, men känner på något sätt att djur har styrt så stor del av mitt liv, så att det räcker nu.

Trevlig lördag!

Selfie om kosläpp o ”Anna och Idioten”

Gårdagskvällens solsken, som fick mig att jubla av glädje, är ett minne blott och i dag är det mulet och blåsigt igen. Jag har varit en tur till Hemse vårdcentral och fått ett ”putt” i armen igen. Vi över 80 ska tydligen fortsätta vaccinera oss mot covid varje halvår och nu var det dags.

På vägen dit småregnade det, men det blev som tur var inte så långvarigt och när jag kom fram var det uppehållsväder igen. Det var svårt att få parkering, men jag avvaktade lite, för folk kom och gick, så rätt vad det var backade en bil ut och jag kunde överta den platsen.

Måndag är det ju och dags för en selfie:

Vilket trevlig tema Klimakteriehäxan valt den här veckan. Kosläpp hör verkligen våren till och många kosläpp har jag varit med om.

1. Den fetthalten ska ”min” mjölk ha:  Jag köper alltid mellanmjölk, 1,5 %.

2. Den osten vill jag ha: Prästost, 31%, mellanlagrad och skivad.

3. Den ”mjölkmaten” är en favorit: Kan pannkakor räknas som mjölkmat, i så fall väljer jag det.

4. Den yoghurten serveras hos oss: Jag äter aldrig yoghurt.

5. Om du ska ge namn till en ko, vad ska den heta? Jag har gett smeknamn till en och annan favoritko, men de flesta av dem fick bara ett nummer.

6. Har du något ko-minne? Jag har otroligt många kominnen efter att ha jobbat i lagården med dem morgon och kväll, varje dag i veckan i över 20 år. De som följt mig länge kommer nog ihåg en hel del historier jag berättat om ”Anna och Idioten”.

Nu blir det riktig konostalgi, men du kan ju hoppa över stycket om du vill:

Anna och Idioten var två riktigt motsatser, både till sätt och utseende, men väldigt goda vänner. Gick Idioten och drack, följde Anna med, även om hon inte drack själv. Idioten fick sitt föga smickrande namn, för att hon var väldigt korkad. På sommaren tog vi in dem i ladugården för mjölkning och alla de andra korna gick direkt var och en till sitt bås, men Idioten kunde gå in genom den ena dörren, spatsera lugnt idisslande tvärs genom hela ladugården förbi alla bås, och ut genom den bortre dörren. Hon var stor och vacker, men mjölkade inte speciellt bra, medan hennes kompis Anna var en liten kossa som gav mycket mjölk.

En gång när korna skulle flyttas till en ny beteshage lyckades Idioten komma på fel sida om ett stängsel, hon var ensam på den sidan och på den andra gick hela flocken inklusive Anna. Men Anna upptäckte att något var fel och vände och gick tillbaka och då följde ju Idioten med henne tills de kunde mötas på rätt sida om stängslet och med svansarna i vädret satte de av efter de andra som hunnit en bra bit.

Anna var min älsklingskossa och hon fick ett väldigt sorgligt öde. Vi hittade henne liggande död ute på betet. Hon hade förmodligt ätit för mycket av det späda gräset och fått trumsjuka eller något annat.

Trevlig måndag!

Skön söndag och Glad måndag

Det blev en ganska fin söndag igår och på förmiddagen tog jag mig en promenad. Man måste ju passa på när vädret och väglaget är skapligt och det var riktigt skönt ute, för det blåste nästan ingenting. Blött är det i skogen, men det hade varit -4º under natten, så det var ännu lite fruset i backen.

Jag gick en promenad på Barkan…
…och gick ut vid skolan, där jag satte mig en liten stund på en bänk, innan jag fortsatte.

Väl hemma igen var det dags för lunch och sedan satt jag vid datorn ett tag och när jag satt där kollade jag upp dagens skrivförslag:

Dela en av de bästa presenterna du någonsin fått.

Det är en fråga som det är väldigt lätt för mig att svara på. Den bästa presenten jag någonsin fått är den lilla taxvalpen Ruff, som vi fick i julklapp av min faster och farbror någon gång på 50-talet. Efter att ha släpat hem alla tänkbara hundar från samhället och försökt övertala mina föräldrar att få behålla någon av dem, blev lyckan fullkomlig den där julaftonen.

Foto av Ruff och min lillasyster Kerstin. Jag tror att det här är det enda foto jag har av Ruff och det får bli min Glada Måndagsbild

Vi var ofta hos vår kusin Göran och lekte och familjen hade nog fått den här lilla valpen levererad i god tid före jul, så Görans mormor Hildur fick sitta upp på sin kammare med Ruff när vi var där, för att överraskningen inte skulle röjas.

Vi älskade Ruff allihop och kanske mest pappa, som varit så negativt inställd till att skaffa hund. Ruff sov i hans rum på nätterna och när pappa var borta och ringde hem för att kolla hur vi hade det var hans första fråga: ”Hur är det med min lille pojk?”

Söndagseftermiddagen/kvällen bestod av ett par avsnitt av ”River”, en serie på Britbox med Stellan Skarsgård och Nicola Walker i huvudrollerna och så ”Mästarnas Mästare” förstås.

”River”, Stellan Skarsgård, ser och hör avlidna personer och jag kände mig lite besläktad med honom i morse, för när jag vaknade låg Åke som vanligt bredvid mig i sängen. Jag förnimmer honom ofta där några sekunder just när jag vaknar, men i dag hörde jag honom också: ”Och du kan inte sova?”, sa han. Då var klockan kvart i åtta och det var dags att stiga upp.

Det var tur att jag kom ut ett tag igår, för i dag blir det nog en innedag. Det har börjat regna och så ska det visst hålla på den här måndagen

Glad måndag!

Dyrt eller billigt?

Den här måndagen är ännu en i raden av den mörka, trista sorten. Det är någon enstaka plusgrad och det far några blaskiga snöflingor i luften då och då.

Jag var ute i soprummet med lite bråte i förmiddags och när jag ändå hade stövlar och ytterkläder på mig, tog jag bilen och åkte till Apoteket och hämtade ut det jag missade i lördags. På hemvägen åkte jag in till Konsum, för det är ju alltid något som ska handlas hem.

I min fruktlåda i kylskåpet finns det alltid Ingrid Marie-äpplen den här tiden på året. Jag älskar dem och äter minst ett om dagen, men kan inte låta bli att förundras över att de är så dyra. 37:-/kg för svenska äpplen, det tycker jag är mycket.

Men så tittade jag på vad jag köpt mer och som vanligt hade jag inte lyckats att gå förbi lådan med Kick utan att ta tre stycken. De är ju så billiga, bara 4 kr/st när man köper tre stycken. När jag stod där och tittade på Konsumkvittot och beskärmade mig över priset på äpplen, kunde jag inte låta bli att fundera på vad det blir för kilopris för godiset. De väger 19 gr/st, så det går ungefär 52 st på ett kg och 52 gånger 4:- blir 208:-. Det hade jag fått 5,6 kg äpplen för. Jag ska nog välja något annat att dämpa sötsuget med i fortsättningen.

Jag satt och åt lunch när jag fick se den här vackra fasanen. Han sprang givetvis iväg när jag skulle försöka ta en bild, men jag hoppas att du ser honom i alla fall.

På Stenstugu hade vi några snörika vintrar väldig många fasaner som kom på besök. På norrsidan hade vi en granhäck och innanför den strödde Åke ut säd till dem och när vi hade som flest tror jag att de var upp emot 50 stycken om det inte var ännu fler. De landade på åkern utanför och kom springande och sökte skydd i granhäcken. Det gick åt mycket säd de vintrarna, men några av våra grannar ställde upp och bidrog med mat till fasanerna.

Glad måndag!