Årets första glada måndag

I dag är det en helt vanlig vardagsmåndag och en riktigt vacker morgon med lite lätt snö och en himmel där man ser blåa luckor bland molnen, men det är ombytligt och som man sitter och väntar på att solen ska visa sig börjar det snöa. Det är vinter!

Bloggvännen Carita tycker att vi ska uppmärksamma de lite tråkiga måndagarna med någon trevlig bild och jag nöjer mig med de jag tog på min söndagspromenad igår.

Jag hade egentligen tänkt gå Vallekvior och upp över Bönders, men det var alldeles för halt. Först gav jag mig iväg utan broddar, men när jag rappade till med ena foten redan innan jag ens kommit ut på vägen, vände jag och gick in och letade fram mina Yngsjöbroddar. Dem kan man lita på! De väldigt lätthanterliga och lätta att ta av och på när man ska gå in i någon affär, men de har en svag punkt bara och det är bandet man sätter runt hälen. Det har en tendens att gå sönder efter några år.

När jag fått på mig broddarna valde jag ändå att gå ner i skogen och ta en sväng på Barkan i stället för att gå på den hala asfalten. Är man rädd för att halka spänner man sig när man går och det är inte behagligt alls. Det blev en riktigt skön promenad i solskenet och det var tur att jag valde att gå ut på förmiddagen, för fram mot eftermiddagen mulnade det till igen.

På eftermiddagen satte jag mig och läste i min julbok; Alex Schulmann´s Överlevarna och den är riktigt bra. Jag tycker att han skriver väldigt fängslande och även om det här är en fiktiv historia, så har han nog hämtat mycket från sin barndom. Konkurrensen mellan syskon känns nog igen i många familjer och har man då föräldrar som utnyttjar de krafterna kan det bli förödande för gemenskapen syskon emellan.

Dagens ordspråk:
Ingen vet vad han förmår förrän han har försökt.

Ha en glad måndag!

Lördagsmorgon

Jag vaknade till vid halvåttatiden och såg ett eldrött ljussken genom springorna i persiennen, så blev tvungen och tassa upp och glänta på den och det var verkligen en spektakulär syn som mötte mig. Det fick bli en bild genom vardagsrumsfönstret och sen kröp jag ner under täcket igen. Nästa gång jag öppnade ögonen möttes jag av den vanliga slätmulna himlen.

Soluppgång i dag 07:39

Förrädisk, bräcka och rannsaka – vad betyder orden? Jag har gjort veckans språkkviss i DN. De här orden gick ju bra och nästan alla de andra också, men jag stupade på det sista; dityrambisk, så jag fick bara 11 av 12 möjliga rätt. Dityrambisk betyder hänförd, så nu vet jag det om ordet skulle dyka upp i något korsord.

I dag ska det bli regn och rusk och om man tittar på SMHI:s Radarblixt ser det riktigt hotande ut. Det ser verkligen ut att vara läge för inneaktiviteter den här lördagen.

Jag ska ge mig på köksfönstret tänkte jag. Och jag har inventerat mitt förråd av gardiner och hittat en som jag ska prova.

Sen väntar jag på att Bosse ska komma hit med handel från Konsum, för förråden behöver en påfyllning.

Läsningen ligger jag lite efter med också. Just nu läser jag 438 Dagar och den ger en helt annan bild än filmen av vad Johan Persson och Martin Schibbye gick igenom under sin fångenskap i Etiopien.

Dessutom ordnade Gaetano så att jag fick en månads prov av Bookbeat, så sysselsättning saknar jag absolut inte.

Dagens ordspråk:
Skomakarens hustru och smedens häst har de sämsta skorna.

Trevlig lördag!

Att känna ansvar (eller inte)

Solen lyser riktigt vackert i dag och jag ska ta mig en promenad om en stund. Jag har just tvättat och fönat håret, så det ska få svalka av sig lite innan jag går ut. Och jag var minsann ute på en tur igår också, även om det var mulet. Hösten är så enormt vacker i år, så det är en ren fröjd.

Det var ansvarslöst av mig att lämna Roberto och Ana i serien Velvet åt sitt öde i söndagskväll, för när jag tittade till dem igår, efter att ha sett finalen av Decenniets Mästerkock, hade de verkligen bökat till det för sig; Roberto har gett sig iväg, Ana är med barn, Christina har utvecklats till rena monstret, Rita kan inte få barn och så har det dykt upp en ny varuhuschef, en tjusig italienare som heter Marco. Det är stor spansk dramatik! Jag höll på att aldrig komma i säng innan jag rett upp det värsta.

♥ Vår bibliotekarie är en ansvarsfull person och bara ett par timmar efter gårdagens blogginlägg om filmen 438 Dagar levererade hon boken. ♥

Dagens ordspråk:
Man har inte roligare än man gör sig.

Ha en fin tisdag!

Titta vilken härlig blandning…

…biblotekarien här i huset har levererat i dag! Nu har jag något att ta till om höstrusket skulle tillta. Anders Hansen gillar jag skarpt – han är lite av min husgud, Diamanthandlarens änka är säkert en romantisk historia och Sofie Sarenbrant, som jag har läst deckare av förut, kommer säkert inte att göra mig besviken. Det har blåst och varit rätt ruggigt i dag och på helagotland.se kan man läsa att Destination Gotland har senarelagt kvällsturerna mellan Visby och Oskarshamn. Det har nog blåst mer på södra Gotland än här, för det rapporteras också om att nedfallna träd skapat problem i trafiken i närheten av Fidenäs. Dessutom har det dykt 3 nya coronafall. Jämmer och elände!

Jag har har hållit mig inomhus och faktiskt ägnat mig  åt den försummade städningen några timmar i dag.  Nu ska jag gå och fixa till lite kvällsmat och sedan är det dags för 18-nyheterna.

Ha en trevlig kväll!

Golunus dag

I Allnakku står det i dag att det är Golunus dag:

Golunå är gott humör, gott lynne, och det passar verkligen en sådan här dag. Om vi tänker efter inser vi att vi har mycket att vara tacksamma för.

Och visst kan man bli på Golunå när solen skiner och det är 11º den 11 oktober. Egentligen känner jag för att gå ut och rusta i täppan, men det är ju söndag och att man ska helga vilodagen sitter djupt rotad. Vissa saker måste man göra, men inte något som kan vänta till en annan dag. Det fick jag lära mig hemifrån och ännu viktigare var det att avhålla sig från söndagsarbete när jag kom till Stenstugu. Aja baja! Inte sitta och sticka eller brodera på en söndag. Det var syndigt!Jag har varit ute på Klinterundor alla dagar den här veckan, så jag kanske rent av ska ta en riktig vilodag och sätta mig och fortsätta läsa om Alice Hart. Boken är väldigt bra och så vackert illustrerad.


Varje kapitel inleds med en teckning av en blomma och information om den. Nu är det förstås australiska växter och jag är dessutom inte någon speciellt duktig botaniker, men det gör ju inte så mycket. Det är vackert i alla fall!

Dagens ordspråk:
Man ska inte elda för kråkorna.

Ha en skön söndag!

I dag för ett år sedan….

landade ett plan från Visby, fullastat med gotlänningar, på Catanias flygplats. Många skulle sedan, liksom jag, vidare till Giardini/Naxos.

Vi var många som hade valt att bo på Villa Giardini

I dag är det en mulen och grå torsdag här på Odvalds och jag har suttit och läst inläggen från den härliga veckan på Sicilien. Nu skulle det vara bra trevligt att kunna åka dit och förlänga sensommaren lite i år också, men det låter sig ju inte göra, så man får försöka roa sig på andra sätt.

Jag har tänkt att jag ska muntra upp mig med en vända till Konsum efter lunch för veckohandel och om molnen lättar lite, så att det inte ser ut att hota med regn, tar jag mig nog en promenad innan dess.  Igår satt jag inne hela dagen och så kan man ju inte hålla på.  Jag hade tänkt gå ut efter lunch, men så började jag läsa och fastnade i fåtöljen.

Just nu läser jag den här boken. Jag har just läst ut Karin Smirnoffs tredje bok om Janakippo och hennes våldsamma och förfärliga fadren och den här boken handlar också om en våldsam pappa, som misshandlar familjen både psykiskt och fysiskt.

Handlingen utspelar sig i Australien och  jag har inte kommit så långt, så jag vet inte riktigt vilken riktning historien kommer att få, men boken är väldigt fascinerande med fantastiska skildringar av natur och blommor och varje kapitel är illustrerat med en speciell blomma och blommor är verkligen temat i boken. 

När Alice blir föräldralös vid nio års ålder tas hon omhand av sin farmor som hon aldrig träffat förut. Farmor June driver en blomsterodling tillsammans med tretton andra kvinnor som helt enkelt kallas Blommorna… 

Längre än så har jag inte kommit.

Dagens ordspråk:

Det ska krökas i tid som krokigt ska bli.

Trevlig torsdag!

Fadren och pannan

Vårt Odvaldsbibliotek har lånat ut Karins Sminoffs trejde bok om Janakippo till mig och eftersom den ska lämnas tillbaka snarast läste jag halva boken igår.

Jag tycker ju att hon är väldigt bra och det speciella sätt hon skriver på gör att det blir ett väldigt driv i texten. Att inte använda kommatecken gör att det blir korta kärnfulla meningar. I den tredje boken dör Bror och Janakippo lämnar  Smalånger för att delta i en utställning i Stockholm. Där kommer hennes förflutna åter i kapp henne, samtidigt som nya möjligheter öppnar sig.

Ett kapitel fick mig att först skratta så att tårarna rann och sedan fortsatte de rinna ett bra tag till av saknad efter min egen eldare. Det var kapitlet om fadrens kärlek till pannan. Fadren, som annars var en väldigt elakt man, hade denna enda kärlek, värmepannan och han lärde Janakippo och bror att sköta den. Janakippo berättar:

Just nu  var jag tacksam för de oändliga lektionerna i en vedpannas mystik. Rattar som skulle vridas två millimeter. Varken mer eller mindre. Spjäll som först skulle öppnas helt. Och efter trettiotvå sekunder stängas med en fjärdedel. Och sedan en fjärdedel till varannan minut tills draget var perfekt. Inte för snålt så att det blev skorsstensbrand. Men inte heller för kråkorna. Vi turades om min bror och jag. Att lyssna på fadren när han sjöng sin herres lov. I pannrummet var han aldrig arbetselak. Höjde inte ens rösten. Det sista han gjorde innan vi gick ut var att klappa pannan på plåten……

Jag hade en make som också älskade sin panna

Det räckte inte med sotarens regelbundna besök, här är det några kanaler i pannan som ska ses över och då var det bra att vara utrustad med pannlampa. Det var något som jag aldrig gjorde under de år som eldandet var på min lott. Under alla år jag var hemma skötte jag pannan utan några större problem. In med ved – ut med aska och den brann dygnet runt, visserligen med ett par skorstensbränder som följd, men de redde upp sig.

Sen började jag först plugga och sedan jobba och eldningen tog Åke över. Helt plötsligt blev en enkel syssla rena vetenskapen. Bosse installerade ackumulatortankar, så att man kunde braselda och att kolla alla manometrar och hålla koll  på värmen i tankarna blev väldigt viktigt.

Under min tid som eldare använde jag en DN som tändmedel om det skulle råkat slockna i pannan, men nu dök det upp tjärved, tändved och andra sorters ved som skulle matas in i pannan vid vissa tillfällen. Jag vågade nästan inte lägga in en vedbit för gjorde jag det tog jag säkert fel sort. Är det inte typiskt hur karlar kan komplicera saker.

Här är maken nöjd och belåten och redo att lämna pannan för en stund

Ser du manometrarna på väggen? När alla tre stod på nästan 100º kom Åke triumferande in och rapporterade det. Jag hoppas att du känner kärleken till honom i min text och inte tycker att jag driver med honom.

Dagens ordspråk:
Göm när du har, så har du när du behöver.

Trevlig torsdag!