Igår var det allmänt grått och trist och när jag tagit vara på lite tvätt och strukit det som behövde strykas och ätit lunch, satte jag mig framför tv:n, men så blev jag så trött på att sitta där, så jag tog på mig full vinterutrustning och gick ut på en promenad. Det var inte speciellt behagligt, men det gjorde gott och det kändes väldigt skönt att få komma in igen och ta sig en kopp kaffe.
I dag skiner solen och även om det inte är någon större värme, så muntrar det upp mig, så när jag varit och fyllt på pillerförrådet på apoteket och tisdagshandlat på Konsum tog jag en sväng upp till Fröjel kyrkogård, där man är på gång med renovering, så kyrkan är stängd hela 2024. Fröjelborna får åka till Eksta i stället.
Hela kyrkan är inhägnad och all murgröna bortrensad
Senast den renoverades var 1973, och även då stängdes kyrkan, så när Krister skulle döpas, fick vi ha dopet i Skolgården i stället. Man putsade fasaden och kyrkan gick under namnet ”marängen” ett bra tag, men den vita färgen bytte snart kulör och murgrönan, som man tagit ner även då, växte upp igen.
Inget ont som inte har något gott med sig – Påskliljorna blommar ännu jättefintJag tog en promenad ut till Kastalen också för att beundra utsikten och alla blå och vita sippor.
Det är mulen och blåsig måndag med bara någon enstaka plusgrad, så kung Bore har inte gett upp ännu, så egentligen är rubriken lite felaktig. Jag är måttligt glad måste jag säga!
I dag vill Klimakteriehäxan veta lite om våra tankar när det gäller kroglivet, om drickstvång och om krogrecensioner.
Nu är ju kroglivet inte så utbrett här i Klintehamn och besöken på ”lokal” blir inte många, men visst händer det att jag äter ute någon gång då och då, så jag gör väl ett försök i alla fall. Här kommer mina svar:
1. Den rätten äter jag aldrig hemma men gärna på krogen:Jag tycker om kött och går jag ut och äter väljer jag gärna oxfiléplanka. Det är något som jag aldrig lagat till hemma.
2. Sån är jag som kroggäst: Jag är nog en ganska beskedlig kroggäst.
3. Den ”importerade” maten är en favorit: Parmigiano-Reggiano, den härliga osten har fått följa med hem från Italien många gånger.
4. Den ”etniska” menyn upptäckte jag senast:Det skulle kunna vara den thailändska. Pad Thai från Kustgrillen är en höjdare.
5. Favoritpizzan:Quattro Stagioni – Fyra årstider
6. Så tänker jag kring dricks: Jag jämnar gärna av uppåt, men sitter inte och räknar efter någon bestämd räntesats.
Måndagmorgon och dags för Caritas måndagsutmaning Glad måndag. Jag letade i mitt bildarkiv och hittade den här bilden från 2004 när mitt lilla växthus var alldeles nytt. Så roligt jag hade där!
Jag har just kommit in efter en vända till soprummet med en påse illaluktande kompost och det var ingen angenäm upplevelse. Fy sjutton vad det blåste kallt, men jag hann in innan det började snöa i alla fall, för nu yr snön igen.
Jag genade över gräsmattan och fick se att bland tussilago och violer är gullvivsplantan på gång. Det är tur att den är tålig, så och lite snö gör nog ingenting. De har stått där mitt i gräsmattan sedan vi flyttade hit.
Igår fastnade jag vid datorn ett bra tag på eftermiddagen, för nu är SPF:s nya medlemsregister igång och trots att jag kollade på testversionen var det en hel del nytt att fundera över. De håller oss pensionärer igång minsann. Det här är den tredje versionen av medlemsregistret, som jag är med om och den här verkar faktiskt vara mer användarvänlig än den föregående.
Hemsidan påverkas inte så mycket av det nya systemet, som tur är
Den här söndagen blir nog en innedag, även om det för tillfället är en paus i snöandet och solen tittar fram. Det är april!
Tåget på bilden är Gotlandståget som går mellan Roma och Hesselby – En museijärnväg, för sedan 1962 finns det inga andra järnvägar på Gotland.
Tråkigt nog har jag inga nya husdjursbilder att komma med, så alla som har följt min blogg ett tag får nöja sig med gammal skåpmat.
När jag var barn hade jag och mina systrar inte så många husdjur, men vi hade en tam kråka, som vi kallade Krakow och vi fick efter mycket tjat en katt och sedan den älskade taxen Ruff.
Annat blev det ju när jag gifte mig med Åke och kom till Stenstugu. Där det var massor av djur. Någon innekatt hade de inte då, bara ladugårdskatter, men det ändrade jag ganska omgående på. Någon hund fanns det inte heller, men Åke var jägare och hade haft en setter och han ville gärna ha en jakthund igen, så vi skaffade först en pointer och sedan en till, men efter att ha fått båda två överkörda, gav vi upp tanken på hund och nöjde oss med katter.
Min syster Kerstin med taxen Ruff och Eva med pointern Ruff
Barnen hade inte bara katter, även om de dominerade, för det föddes kattungar nästan varje vår på höloftet, och när kattungarna klarade sig utan sin mamma ”släpade” barnen in dem. De hade nästan alltid varsin kattunge. Sen fanns det en period med både iller, kanin, vita möss, akvariefiskar, grodyngel, ödlor och vandrande pinnar.
Grållen och Svarten var ”mina katter” och de föddes på höloftet av en halvvild honkatt. Hon hade flera ungar, men hon fick bara behålla två. Sedan blev hon sjuk och så sjuk att hon måste avlivas och då stod vi där med två oförsörjda vilda kattungar. Jag hade bestämt mig för att de skulle vara ladugårdskatter och bar ut mat till dem i ladugården, men de var ju så söta…….
Så älskade de katterna blev! Två hankatter var de och vi lät kastrera dem, för att de skulle hålla sig hemma och inte springa omkring och göra fler katter. Men de föddes vilda och de blev aldrig riktigt tama. Det var bara med Åke och mig, som de kände sig helt trygga. Kom det någon annan sprang de och gömde sig. Grållen låg hela kvällarna bredvid mig i tv-stolen och Svarten låg hos Åke. Syskon var de ju, åtminstone halvsyskon, men så olika både till utseende och sätt.
Nu då? Jag skulle ju ha kunnat skaffa mig en hund, eller åtminstone en katt när jag blev ensam, men känner på något sätt att djur har styrt så stor del av mitt liv, så att det räcker nu.
07:3009:00Det har varit ett snabbt övergående snöfall nu på morgonen och i regnmätaren skvalpar 5 mm. Nu (09:30) skiner solen lite lätt och vi har fem plusgrader.
Här kommer mina svar på den här veckans fem fredagsfrågot från elisamatilda. I dag är rubriken Antingen/eller
1.Vill du hellre laga mat eller ta hand om disken? Jag föredrar att laga mat, ta hand om disken är den tråkiga biten. 2. Går du hellre på en aktivitet utomhus eller inomhus? Gärna utomhus, sommartid alla fall. 3.Handlar du hellre online eller i affär? Helst i affär, det blir så mycket enklare om man gjort något felköp. 4.Titta på soluppgång eller solnedgång? Solnedgång. 5.Väljer du upplevelser under en semester eller göra ingenting? Både och.
Pellisarna
20/215/318/4 – Nu får de inte plats på fönsterbrädan, så jag har ställt bordet på andra ledden, så att de vidlyftigaste får stå där och några har fått flytta in i vardagsrumsfönstret
I dag då? Det är fredag och dags för fredagsstädning och sen får vi se vad jag hittar på. Allt är beroende av om det går att vara ute eller inte. Jag är ju lite kräsen när det gäller promenadväder.
Jag tog en promenad på förmiddag och kunde inte motstå alla gula forsythior som blommar så vackert nu. Det fick bli en liten inventering i den närmaste omgivningen.
Jag var på Sicilien ensam, vilket innebär att Åke inte var med, men ensam var jag definitivt inte, för vi var ett helt gäng från ”Italiens förening Gotland”, som åkt dit på en charterresa. Men hur det nu var så var jag ute själv en kväll och gick till en bar som heter Sikelia. Det var inte så mycket folk där, så jag fick ett bra bord och fick beställa snabbt.
Jag ville bara ha en caprese och ett glas vin och tänkte att det skulle de väl fixa till kvickt. Men icke!
Vinglaset kom in, men ingen sallad?
Jag väntade och väntade och under tiden började jag sitta och lyssna lite på ett par, som satt vid bordet intill. De lät som de var norrlänningar och efter en stund vände jag mig till dem och frågade om det hade tagit lång tid för dem också att få sin mat.
-Nja, inte speciellt, sa mannen, men jag tror att det är kocken som kommer där på moped, han har nog varit och handlat. Och det stämde nog, för han kom småspringande in i restaurangen och försvann ut i köket med en kasse i handen. Sen kom salladen kvickt.
Vi fortsatte att sitta och småprata, för de hörde givetvis att jag är gotländska och undrade var jag kom ifrån och det visade sig att mannen i sällskapet varit kompanjon med vår grannes svärson, så de hade minsann varit på Gotland de också. Det blev verkligen en trevlig kväll och nog är världen bra liten ibland.
Livet efter 80 