….. inledning på februari, även om det väl inte var riktigt stabilt solsken igår, men det fick bli en vända med både dammtrasan och snabeldraken, för solen avslöjade att jag fuskat och hoppat över fredagsstädningen. Sedan gick jag ut och tog ner ljusslingorna och förpassade dem till förrådet.
Det kändes rätt behagligt ute även om det blåste lite och jag hade inte bestämt vad jag skulle äta till lunch, så jag beslöt mig raskt för att ta en promenad ner på samhället. På facebook hade jag sett att Kustgrillen, som vanligt hade Thai-mat på lördagsmenyn, så jag gick dit och köpte mig en portion kycklingfilé (fast utan ris). Maten smakade jättebra och den friterade kycklingen var härligt knaprig och god, med ett mört och välsmakande kycklingkött innanför paneringen.
När jag ätit färdigt satt jag kvar vid köksbordet och löste korsord ett tag innan jag gick in och satte på tvn för att umgås med familjen Braverman en stund (Parenthood).
I dag behöver jag inte fundera på matlagning, för jag är bjuden till Stenstugu på lunch och inte vilken söndagslunch som helst, utan vi ska fira lilla Alba som fyllde ett år i onsdags.
I dag skulle jag ju iväg och tisdagshandla och jag var i valet och kvalet om jag skulle ta bilen eller inte. I morse var det väldigt dimmigt, men det lättade lite fram på förmiddagen och vi har haft 6-7 plusgrader och ingen blåst, så jag bestämde med för att gå och det behövde jag inte ångra.
Det var ganska lugnt på Konsum trots att det var tisdagsförmiddag, så handlandet var snabbt avklarat, förutom att jag fick plocka igenom min kasse med varor en extra gång, för när jag skulle gå hem hittade jag bara en handske. Den låg givetvis i botten på kassen, men huvudsaken var ju att den kom tillrätta.
När jag kommit hem och plockat upp handeln satte jag igång med att göra en köttfärssås. Lasagne gillar jag att ha i frysen och den har varit slut länge. Köttfärssåsen ska koka länge för att bli riktigt god, så den där lasagnen kommer jag att göra i morgon.
Egentligen var inte köttfärssåsen färdig, men jag var hungrig och kokade en portion spaghetti och tog en slev av såsen i alla fall.
Gårdagens väder var helt fantastiskt med solsken hela dagen och fönsterputsningen gick i ett huj. Det var dessutom lä på den sidan av huset, så jag passade på att räfsa upp löv som blåst in på min tomt sedan jag gjorde det senast. Det blev ett par vändor till trädgårdskomposten innan jag var klar.
Sen tog jag Golfen och åkte till Konsum och handlade. Det var så mycket på min lista igår, så jag var rädd att jag inte skulle kunna få hem det på rollatorn. På listan stod det bland annat julskinka och jag hade tänkt mig en eller ett par förpackningar skivad kokt skinka, men så fick jag se att det fanns färdigkokta miniskinkor, som såg rätt fina ut, så då köpte jag en sån, plus en massa annat. Det satt bra med 5% rabatt i dag!
När jag kom hem och tagit vara på varorna, var det dags för en sen lunch, sedan slog jag in en julklapp och så griljerade jag den lilla skinkan. Jag funderade på vad jag skulle lägga den på för fat när den var klar, men så kom jag på, att högst uppe i ett av köksskåpen har jag en fin, gammal ostkupa i glas, som jag inte använder, så den fick det bli.
Ostkupan fungerar alldeles utmärkt som skinkkupa. Jag provsmakade skinkan på kvällsmackan och den är mycket godare än de färdigskivade, som jag köpt förut.
På kvällen satt jag och såg ett par avsnitt av Hundra år av ensamhet, en serie på Netflix, men jag tror jag avstår från fortsättningen. Den är för konstig för mig och dessutom greps jag av vakenpest, en sjukdom som grasserade i Macondo. Fast det gick inte riktigt lika illa för mig, som för människorna i serien. Jag somnade vid två-tiden och vaknade relativt pigg vid halvåtta-tiden i dag.
Vakenpesten började med att man slutade sova och i början blev befolkningen väldigt effektiv när man fick så mycket extra tid, men sedan började hjärnan ta stryk av sömnbristen. Man satte upp skyltar överallt, för att hjälpa de drabbade med vad saker och ting hette och hur de skulle användas, men till slut vandrade alla omkring som zombies. Som tur var kom det en vetenskapsman, som kokade ihop en dekokt, som han gick runt och gav alla och så fort de fått en tesked av den somnade de och vaknade sedan friska igen.
I dag är det mulet, bara ett par plusgrader och det regnar, så det var tur att jag passade på att vara ute igår. Jag har bäddat rent och kör en maskin tvätt, sen får vi se hur dagen utvecklas.
Det var en soligt och vacker söndagsmorgon när jag vaknade och även medan jag satt vid köksbordet och drack mitt morgonkaffe och det såg ut att bli en riktigt härlig söndag. Men medan jag pratade i telefon med Ann-Marie och skröt över hur fint väder vi hade i Klintehamn hände någonting, för när jag pratat färdigt med henne var solen försvunnen och nu är det alldeles grått, eller slätmulet, som någon uttryckte det.
I dag är det 80 år sedan Hansakatastrofen då Gotlandsbolagets S/S Hansa träffades av en sovjetisk torped under sin färd från Nynäshamn till Visby och 84 personer fick sätta livet till. Bara 2 överlevande hittades i en flotte. Jag var vara fyra år då det hände, så inte förrän jag blev lite äldre förstod jag vad det innebar och sedan jag kom till Stenstugu, påmindes vi alla om det varje år den 24 november.
24 november fyllde min svärfar år. Han var född 1894 och fyllde alltså 50 år samma dag som Hansa torpederades. Det var som vanligt uppvaktningar från tidig morgon, men fram på dagen började nyheten komma om att Hansa försvunnit på sin färd och oron spred sig bland de uppvaktande.
Den här 80-årsdagen av Hansakatastrofen uppmärksammas på olika sätt här på ön, bland annat med en utställning och till minne av S/S Hansa bjuder Gotlandsbolaget samtliga besökare till utställningen på Gotlands Museum på inträdet i dag mellan 11.00-16.00.
Igår var det soligt och fint hela dagen och jag ville ut och röra på mig, så jag tog en promenad till Konsum och köpte ett par påsar saffran. Det blev en riktigt behaglig tur, åtminstone på hemvägen när jag hade vinden i ryggen. När jag kom hem var det hög tid för lunch och den var lätt fixad, för i min kasse från Konsum fanns det inte bara saffran, utan också ett grillat kycklinglår och en ask potatissallad.
Sedan bakade jag en saffranskaka till kaffet
Medan kakan stod i ugnen satt jag vid köksbordet och löste Peters Kluriga kryss, det lär jag nog ha jobb med ett tag. När jag tagit ut kakan och den fått svalna av lite gjorde jag mig en kopp kaffe och provsmakade den. Den fick godkänt!
Nu är det inte bara mulet och grått, för nu regnar det också och mina funderingar på att ta bilen och köra upp till Fröjel kyrkogård och tända ett ljus för svärfar Adolf på hans 130-årsdag, kom av sig. I dag blir det helt klart en innedag.
Man kan kanske inte se på de här bilderna att gravljusen brinner, men igår eftermiddag var jag och tända dem. En del hade inte bara slocknat, de hade blåst iväg en bit också. Det mulnade till mer och mer under gårdagen, men det var nästan vindstilla, så jag ville passa på att göra ett nytt försök att tända ljusen. Nu får vi se om de fortsätter att brinna ett tag i alla fall.
Familjegraven på Klinte kyrkgård där bland andra min mamma o pappa ligger begravda.Gustaf, Åkes farbror som ännu fanns kvar på Stenstugu när jag kom dit, ligger i samma grav som sin mamma Emma, Åkes farmor. Åke och hans föräldrar och en dag ska jag ligga här också
Förutom den här turen till gravarna var jag ute och räfsade ihop ett par omgångar löv också. Sen blev det väl inte så mycket mera nytta gjort under dagen. Jag håller på och löser Snillekrysset i min krysstidning och jag är definitivt inget snille, så det lär ta ett bra tag innan jag har googlat mig igenom det. Bland annat hade jag ingen aning om att en gardinstång kan kallas för bagett!
I dag är det lördag och vädret typiskt för november: slätmulet och lätt regn. Jag har samlat ihop lite sopor, som ska förpassas till soprummet och sedan ska jag åka och handla någon gång fram på dagen. Jag väntar lunchgäster i morgon, så det behöver fyllas på lite i kylskåpet.
Till lunch i dag ska jag följa Allnakku, som säger att 9 november är Murättpannkakus dag, men jag gör ett avsteg från receptet och ska nog ha lite bacon i min pannkaka också. Jag har ett paket som jag öppnade igår och det som är kvar behöver ätas upp.
Murrättpannkakå är en god traditionell höstlig maträtt. Man blandar ganska mycket finrivna morötter i en vanlig pannkakssmet, häller i långpanna, täcker med äppelklyftor och gräddar den i ugn.
Det har verkligen varit några riktigt fina höstdagar nu och i fredags var jag ute och rensade upp rabatten med höstanemoner och kanthögg den också. Och så satte jag in alla redskap och tömda krukor i förrådet. Nu är det bara att klippa ner kärleksörten och ta bort de sista krukorna och lådorna som är kvar och det känns bra. Och så är det löven förstås!
Efter en sen lunch sträckte jag sedan ut mig i soffan och såg på tv ett tag. Det är fasligt, att jag som blivit så kort i rocken har så långt ner till marken!
Igår morse vaknade jag i alla fall pigg och alert och det var ju tur, för nu hade jag veckostädningen kvar, eftersom jag fuskade mig ifrån den i fredags, men det fick bli en lättare variant. Varianten med den så kallade hartassen – jag nöjde mig med att damma och dammsuga.
Sedan satte jag mig vid datorn ett tag och fixade till ett referat från torsdagens SPF-möte och sände iväg det för attest och uppdaterade hemsidan. Ute var det soligt och fint och även om det blåste rätt häftigt var det nästan 14º, så sedan jag gav mig iväg ut på en Klinterunda.
På facebook hade jag sett att Kustgrillen hade vårrullar på lördagsmenyn och det tycker jag är väldigt gott och det var länge sedan jag åt det. Jag köper dem utan ris, för det blir för mycket mat för mig annars. För min del räcker det alldeles utmärkt med fyra vårrullar och sallad.
Vårrullar med ett gott Stenstu-äpple som efterrätt – mums!
Igår kväll roade jag mig med en film på SvtPlay, ett svensk/danskt romantiskt drama i restaurangmiljö, som handlar om det perfekta paret Maggie och Carsten som tillsammans öppnar den danska lyxkrogen Malus. Smaken av hunger heter filmen på svenska, Smagen af sult, på danska. Jag har väl sett bättre filmer, men det var en småtrevlig underhållning för stunden i alla fall.
I dag är det en ganska mulen söndagsmorgon, men det gör inte så mycket, för jag är bjuden till Stenstugu på lunch.
….min fredagen den 13:de! Jag klarade mig utan missöden, i alla fall har jag inte upptäckt något konstigt ännu, så det är nog bara att andas ut. Och jag har nog inte så mycket att tillägga till lokförare Åkes lördagsutmaning ”Hoppa på tåget”, som den här lördagen har ämnet Fredagen den 13 onde. (HUA!!!), något som jag tycker att jag avhandlade redan igår.
Det blev en väldigt mulen fredag och det började till och med kännas lite kyligt inomhus, för nu har vi inte haft någon soluppvärmning på ett par dygn och det märks. Jag körde en maskin tvätt och städade på förmiddagen och när jag var ute och ruskade dammet av småmattorna, kom det några regnstänk, annars var det nog i stort sett uppehållsväder.
Jag lyxade till det med torskrygg och äggsås med persilja till lunch. Så gott!
Efter lunchen la jag mig i soffan med en pläd över benen för att räta ut ryggen och vila lite middag och samtidigt passade jag på att lyssna på en ljudbok. Jag lånar böcker till mobilen via appen Biblio och det funkar jättebra. En del böcker finns som ljudbok andra som e-bok och en del finns som både ljud- och e-bok.
Jag hade lånat Jonas Jonassons ”Algot, Anna Stina och det välsignade brännvinet” som ljudbok. Det var Stefan Sauk som var uppläsare och han läste verkligen med inlevelse, men den passade mig ändå inte.
En timme gav jag den, sen började jag läsa Jan Mårtensons ”Den röda näckrosen i stället” och den ska jag fortsätta läsa, för den gillade jag. Det började nästa gå mot kväll innan jag kunde slita mig från dem. Sen blev det korsordslösning och tv-tittande som vanligt och så några pass vid datorn förstås. Kvällen avslutade jag i Neapel med tre avsnitt från den första säsongen av ”Min fantastiska väninna”.
Den här lördagen väntar nya äventyr, solen skiner, även om det är lite molnigt, men huvudsaken är att det inte blir regn, för och om några timmar ska jag ta en buss till Visby…..
Livet efter 80 