Helger – Sida 21 – Livet efter 80

Trettondagen

6 januari, 20246 januari, 2024 av Ingrid, publicerad i Gäster, Jul, Trettonhelgen, Väder

6 januari, Trettondedagen jul, har vi i dag och dagen firas till minne av att de tre vise männen kom fram till Jesus i stallet i Betlehem med sina gåvor. I många länder anses den här dagen vara slutet på julen, medan vi i Sverige ser Tjugondag Knut som slutpunkt, även om många tycker att den bara räcker fram till Annandagen. Själv ska jag nog ta och börja ”jula av” när det blir vardag igen. Tomtarna börjar se lite dammiga ut!

Vi hade en trevlig kväll igår tycker i alla fall jag och lutfisken smakade som den ska smaka.

Och jag fick en vacker tulpanbukett. Jag älskar tulpaner den här tiden på året. Och de här ser väldigt fräscha och fina ut, så dem kommer jag nog att ha glädje av ett bra tag.

Igår läste jag i DN att vi har haft ett nationellt isdygn här i Sverige. Jag förstod vad det innebar, men jag kan inte påminna mig att jag sett eller hört det uttrycket tidigare, men det kanske bara har gått mig förbi, för det är visst relativt ovanligt. Från klockan 19 på torsdagen och 24 timmar framåt uppmätte SMHI:s samtliga omkring 200 mätstationer i landet minusgrader. Senast det inträffade i Sverige var under vintern 2021.

Vintern fortsätter, men det är inte lika många minusgrader i dag som de senaste dagarna. Just nu har vi bara -3.2º, men det är mulet och grått.

Jag kom upp sent i dag och sedan satt jag länge vid köksbordet med min kaffekopp och löste Helgkrysset i GA. Nu är jag i alla fall klädd och redo för dagen.

Trevlig Trettondag!

Trettondagsafton

5 januari, 20245 januari, 2024 av Ingrid, publicerad i Dagligt skrivande/Dailyprompt, Jul, Nostalgi, Väder

Det är kallt! Destination Gotlands färjor på Nynäshamnslinjen är försenade ett par timmar hela fredagn på grund av hårt väder och risken för nedisning. I morse hade vi -8º, men nu är det lite varmare, bara -4º. Solen har visat sig nu på förmiddagen, som man kan se på bilderna, men rätt vad det är mulnar det till och så kommer en snöby igen. Plogbilen var här för en stund sedan, så nu är det min tur att gå ut och skotta uppfarten. Jag gjorde det igår eftermiddag, så det är inte så mycket att ta vara på, men plogbilen har ju lagt upp en vall som jag behöver ta bort.

Vackert är det i alla fall och det får man väl passa på att njuta av

Trettondagsafton förr i tiden var en kväll för julkalas och många år i rad var vi vid Åkes kusiner vid Bosarve i Fröjel just den här kvällen. Det var härliga matkalas med hela släkten inbjuden och efter maten samlades gubbarna för sig och spelade kort, medan vi tanter sökte oss till köket, för där hade de tv:n. Trettondagsafton innebar ju revy och på den tiden ville man inte missa ett trevligt underhållningsprogram. De var inte så många!

Nu är julkalasens tid förbi, men jag ska ändå ordna ett litet kalas här i kväll, för nu ska den där lutfisken som inte blev tillagad till första advent konsumeras. Carina o Bosse har piggnat till och kommer och hjäper till att äta den i kväll.

WordPress undrar:

Lägger du mer tid på att tänka på framtiden eller det förflutna? Varför?

Jag tänker väldigt mycket på det förflutna och när jag till exempel tittade igenom inläggen från 2023 upptäckte jag att det var många av dem som handlade om, eller refererade till ”förr i tiden”. (se bara på det här!) Vi hade en bekant som brukade säga att ”när livet är som bäst är det arbete och möda” och det kan jag verkligen hålla med om. Livet var som bäst när man hade fullt upp och den tiden tänker jag mycket på. Däremot brukar jag inte fundera över om de beslut jag tagit genom åren varit felaktiga eller inte. Gjort är gjort och jag är glad att jag har många fina minnen att plocka fram när det känns lite tungt och trist.

Framtiden då? Jag tänker givetvis på den vår och sommar som väntar om bara några månader, men för övrigt använder jag inte mycket tid till att tänka på framtiden. Den blir som den blir och man får ta en dag i taget. Eller som Åke brukade säga: ”Man får vara glad för varje dag man kommer upp.”

Trevlig trettondagsafton!

2024-01-01

1 januari, 20241 januari, 2024 av Ingrid, publicerad i Nyår

Visst är det lite speciellt första gången man skriver det nya årets datum. Vad bär 2024 i sitt sköte? Det är nog tur att man inte vet det, men jag hoppas att det blir ett bra år för oss alla. Och det viktigaste av allt, att vi alla, unga som gamla, får vara någorlunda friska både i kroppen och knoppen.

Efter lunchen igår tog jag mig en promenad ner till Konsum. Dels ville jag ut och röra på mig lite och dels ville jag köpa en tulpanbukett till kvällens värdinna. Tulpaner på nyårsafton hör i hop tycker jag.

När jag kom hem igen hamnade jag i tv-fåtöljen och där blev jag sittande tills det var dags att snygga till mig lite inför kvällens festligheter och vid 19-tiden kom Claudio och hämtade mig. Sedan hade jag en härlig nyårsafton på Stenstugu med massor av god mat och sång och musik. Tänk er en hel nyårsafton med en svart tv-skärm!

Edoardo o Matilda hade med sig ett sällskapsspel, så tiden gick fort och rätt vad det var närmade klockan sig det magiska tolvslaget och vi skålade in det nya året i bubbel och önskade varandra ett gott nytt år.

Sedan serverades den traditionella linssoppan som är förutsättningen för att det nya året ska bli bra, speciellt pengamässsigt. En eller annan trissvinst kanske?

Efter en stunds kortspel åkte sedan vi klintebor (Edoardo, Matilda och jag) hem och strax efter två kröp jag ner i sängen.

2023 års nyårsafton var över!

I dag är det en blåsig och gråmulen nyårsdag. Av förklarliga skäl låg jag länge i morse, men efter att ha fått mitt morgonkaffe är jag fit for fight igen.

Om det skulle vara någon som inte kan få nog av Livet efter 80, finns nu årskrönikan över 2023 publicerad och jag lägger det året till handlingarna.

Gott nytt år!

Nyårsafton 2023

31 december, 202331 december, 2023 av Ingrid, publicerad i Nyår

Ännu ett år har gått, ett år som bjudit på både sorger och glädjeämnen. Igår satte jag mig ner vid datorn och tog på mig terminalglasögonen och gick igenom andra halvåret av mitt bloggår, för min tillvaro ser inte exakt likadan ut som på bloggen, om nu någon trodde det. Man behöver en privat zon och det finns många tankar och funderingar, som jag behåller för mig själv.

Något som slog mig när jag granskade blogginläggen är, att det har varit väldigt många återblickar och minnen som jag relaterat till under 2023 . Visst hände det en hel del trevliga saker under året och då tänker jag på mötena med SPF, bussresan till Bohuslän och resan till Sicilien och alla trevliga träffar med barn och barnbarn, men annars känns det som om tillvaron har krympt på något sätt. Det blir fler och fler bilder från Odvalds och allt färre från andra platser runt om på ön. Fast det kan kanske beror på att jag inte känner mig helt bekväm med att ta fram mobilen och ta foton i en del sammanhang.

Jag har årskrönikor från 2005 och framåt, något som jag egentligen gör mest för mitt eget höga nöjes skull. Det är ju så behändigt att kunna gå in och på ett enkelt sätt kolla när, var och hur man har gjort det ena eller det andra. I morgon ”släpper jag” 2023 års upplaga. Jag måste ju få med nyårsaftonen också.

En riktigt fin nyårsafton och ett

Gott nytt år önskar jag alla som tittar in här!

Astäuens dag

30 december, 2023 av Ingrid, publicerad i Bloggteman, Jul

I dag säger Allnakku att det är Astäuens dag:

Astäuen betyder grannen. Förklaringen till ordet kan vara den att man från början talat om personen i den ”andra stugan”.

Förr var de här dagarna mellan jul och nyår fyllda av trevliga grann- och släktkalas och inte bara hemma på Stenstugu, utan även här på Odvalds. Vi var ett antal grannar som träffades i mellandagarna och fick umgås och prova på varandras julkakor och julgodis. Så kom pandemin och därmed försvann den gemenskapen.

Igår fick jag i alla fall ett kärt besök, även om det inte var några astäuar, för vid tvåtiden kom Thomas och Krister och det var så trevligt att ha dem här och få höra lite om deras julfirande i Skåne och få berätta för dem om hur vi haft det.

Otis fick också följa med / Fotograf Thomas

Fem en fredag v52: Gott slut 2023

Jag missade Elisamatildas fredagsfrågor igår, men här kommer mina svar:

1.Vad var det bästa med det här året? Resan till Sicilien i augusti tillsammans med Eva o Claudio är verkligen något jag minns med glädje.

2.Vad ser du fram emot med ett nytt år? Att få träffa mitt första barnbarnsbarn.

3.Gjorde du vad du tänkt göra under året? Jag vet inte om jag hade någon speciell plan för 2023?

4.Vad har varit din största framgång i år? Några större framgångar har jag inte haft, utan året har rullat på i sakta mak.

5.Hur avslutar du året 2023? På Stenstugu tillsamman med Eva o Claudio och barnbarnen.

Trevlig lördag!

Helgmillum

29 december, 2023 av Ingrid, publicerad i Allnakku, Foto, Jul

Allnakku säger: Alla dagar mellan jul och nyår är helgmillum. Det är vardag, men man sätter inte igång med något större arbete, för det är snart helg igen.

I helgmillum kan man roa sig med lite av varje och igår eftermiddag höll jag på ett tag med årskrönikan över 2023, men tröttnade och när juli månad var genomgången, gjorde jag en annan slags årskrönika. Jag letade fram det första fotot jag tagit varje månad under 2023. Det är lite onödigt många blombilder kanske, men jag ville inte avvika från principen att det skulle vara just de första, så samtliga är tagna den första eller eventuellt andra dagen i respektive månad.

Januari – Linssoppa på Stenstugu på nyårsnatten
Februari – Startade februari med ett blodprov
Mars – Krokusen tittade upp
April – Påskblommor
Maj – Vårens första penséer
Juni – Det blommade inne också
Juli – Var och köpte några millionbells
Augusti – Gräsmattan gulnar, men pelllisarna gläder mig
September – Dahlior och höstanemoner
Oktober – Cyklamen tål oktoberkylan
November – Höst på graven
December – Snön kom tidigt 2023

När jag avslutat daterandet la jag mig i soffan och tittade på Strul, filmen med Björns Skifs från 1988. Jag har aldrig sett den förut och jag kommer definitivt inte att se den igen. Hade jag inte haft det så varmt och gott under pläden, så att jag inte iddes ta mig ur soffan, hade jag nog valt att göra något annat.

I dag är det inte riktigt lika mörkt som igår och man kan ana att det finns både blå himmel och en sol ovan molnen. Jag har just klarat av badrumsbestyren och nu återstår det bara att föna håret. Krister o Thomas a kommer på visit i eftermiddag, så jag måste försöka snygga till mig litet.

Trevlig fredag!

Värnlösa barns dag och upplysta höns

28 december, 202328 december, 2023 av Ingrid, publicerad i Jul, Traditionellt

28 december är det i dag och då fyllde svåger Harry år och som barn gillade han inte att vara född den dagen, som då hette Menlösa barns dag och det hade en negativ klang. Inte ville han vara ett menlöst barn! I Finland heter den 28 december fortfarande så, men här i Sverige bytte den namn till Värnlösa barns dag år 2000. Jag ska inte fördjupa mig mer i det, men för den som är intresserad finns det mer att läsa på Wikipedia.

Det var tur att jag tog mig en promenad igår, för i dag känns det inte lockande. Det är en väldigt mörk morgon och taklampan i köket, som jag släckte när jag gick därifrån efter morgonkaffet, fick jag tända igen.

Jag sov ganska länge i dag, för jag hade ett vakenpass någon gång vid tretiden och var uppe och tassade en stund. När jag passerade den nya nödlyktan, som jag fick i julklapp, dök helt plötsligt en tanka upp i huvudet och det var den som höll mig vaken ett bra tag:

-Jag undrar om det var en liknande lykta vi hade när vi gick och lyste upp hönsen, eller hade vi en ficklampa? (Nu menar jag givetvis inte en sån här nödlykta, för det fanns knappast på den tiden, utan jag tänker mest på det utseendemässiga.)

Var kom de tankarna ifrån? Igår gick jag visserligen förbi huset i Vallekvior, där vi bodde när jag var barn, men då hade jag inte en tanke på det. Nog är det underligt hur hjärnan håller på när man försöker sova.

I uthuset som skymtar mellan buskarna låg vårt hönshus

Av någon anledning hade mamma fått för sig att hönsen inte fick sitta på golvet på nätterna, så en stund efter att kvällsbelysningen i hönshuset släckts, fick man gå ut med en lykta/ficklampa och lysa så att de hönor som inte hunnit fatta att det var dags att sova, kunde se att flyga upp och de som tänkt sig tillbringa natten i ett rede jagades ut därifrån.

Det var ingen populär syssla, för man var lite mörkrädd och det kunde ju finnas råttor där i mörkret, men vi barn fick turas om att se till att hönsen kom på plats på vaglarna inför natten.

Det tog ett bra tag innan jag kunde släppa tankarna på det här och somna om, men sen sov jag gott fram till halvnio i alla fall.

Trevlig torsdag!