Slabb och slask

Jag har just kommit hem efter en promenad till vår fd vårdcentral, numera Klintehamns Trygghetspunkt. Jag har så nära så det är inte aktuellt att ta ut bilen när jag ska dit. Fitbit rapporterade bara 0,98 km när jag var hemma igen. När jag kom in på parkeringen mötte jag en av mina grannar, som var på väg hem igen efter sitt besök,  så jag fick mig en liten pratstund innan det var dags att gå in.

Nu är blodprovet i alla fall taget och på torsdag får jag reda på resultatet, för då har jag en telefontid med endokrinmottagningen.

I dag har det snöslaskat lite på morgonen och jag funderade på om jag skulle ta paraply när jag gick iväg, men det kom inte så många flingor/droppar, så det var inga problem alls. Nog är det en konstig vinter vi har? Som sköterskan som tog blodprovet sa: ”Det kunde väl få vara lite ordentlig vinter, som förr i tiden och inte sånt här slabb och slask.”

Efter gårdagens lunch la jag mig i soffan och läste färdigt Sofie Sarenbrants bok Syndabocken. Jag var inte speciellt förtjust i den och måste erkänna att jag skummade igenom de sista kapitlen för att avsluta den. Sedan knäppte jag på tv:n och drack ett sent eftermiddagskaffe.

Jag skulle kunna tänka mig en repris av det upplägget i eftermiddag och då är det Björn Hellbergs bok Den ultimata stölden som står på tur. Jag hoppas att den är bättre!

Dagens ordspråk: Det är bättre att fråga och verka dum än att inte fråga och förbli det.

Trevlig tisdag!

Glad måndag är det…

…för i dag har jag blivit gammelfarmor!

I natt fick mitt yngsta barnbarn Edoardo och hans sambo en liten dotter och jag fick äntligen ett barnbarnsbarn. Som vi har väntat på den lilla prinsessan! När jag gick och la mig igår kväll hade ingenting hänt ännu, men när jag vaknade till vid 2-tiden i natt och kollade mobilen fanns nyheten där.

Det var med lätt hjärta jag sedan gick upp vid 7-tiden för att göra mig redo för en busstur till Visby. Det var ett par grader varmt och en aning solsken i morse, men det har blåst kallt som attan i dag, så det var en pina att stå och vänta på bussen, men till slut kom den.

När jag kom till busstationen fanns det en stadsbuss som gick ner till lasarettet och det passade rätt bra in med mina tider, så jag slapp gå i snålblåsten.

Jag hade två ärenden på lasarettet: AK-mottagningen ville ha ett blodprov och Endokrinmottagningen ville ge mig en spruta för att stärka mitt skruttiga skelett.

Jag tog en bild ut över havet medan jag satt och väntade

På lasarettet hade jag stämt möte med goda vännen Ann-Marie, som också hade ett ärende dit och när vi var klara körde hon upp till Östercentrum och sedan gick vi på Siesta och fikade och fick oss en pratstund. Sen skulle jag gå och handla och då följde hon med som smakråd och när jag var färdig skjutsade hon mig till busstationen. Vi kom dit precis i lagom tid, för bara några minuter senare gick det en buss till Klintehamn, som jag dessutom kunde åka med hela vägen hem till Odvalds.

Det var rätt mycket folk med bussen och när vi kom till Vibble stod det tre polisbilar där och fem, sex poliser och en av dem kom ombord på bussen och kollade att alla passagerare använde bälte. Det har jag aldrig varit med om förut! Det satt en tjej mitt emot mig, som inte använde bältet och hon blev tillsagd att ta på sig det. ”Vi vill inte behöva ringa hem till dina föräldrar och meddela att du skadats i en trafikolycka för att du varit obältad”, sa polisen.

Ha en fin fortsättning på måndagen!

Skidvinter

Igår började jag dagen med att förbereda i köket och hallen inför den där avloppspolningen, som jag har skrivit om tidigare. Jag tömde diskbänkskåpet, tog bort mattorna, kollade att det var rent i golvbrunnen i badrummet och skottade bort snön från uppfarten. När jag var ute såg att spolbilen stod en bit bort på vår gata, så de var på gång.

Sen var det dags att ta en promenad till Trygghetspunkten för att lämna ett blodprov som endokrinmottagningen ville ha inför nästa Proliaspruta mot osteoporos. Den ska man ha två gånger om året och nu är det dags igen. Det var en vacker januaridag med -5º och solsken, men halt som attan när jag tassade iväg dit och jag var glad att det är så pass nära och att jag hade mina dubbar under stövlarna.

När jag kom hem var det dags att laga lite lunch och jag hade precis hunnit äta och plockat bort, när det var dags för besök av killarna som skötte spolningen. Det gick snabbt och smidigt. De påstod att det är bra standard på våra ledningar, trots att de är över 40 år gamla. Så fort det var klart och de lämnat lägenheten för att fortsätta hos min granne, ställde jag i ordning i diskbänkskåpet igen och svabbade av golven och la tillbaka mattorna.

Vid 22-tiden igår när jag gick till sängs hade vi -12º, men i dag är det bara runt nollan. Det ska bli snö och hårda vindar i dag igen och Destination Gotland har senarelagt eller ställt in flera turer i dag. Jag läste på helagotland om en man som tog skidorna till jobbet….

Det gjorde Åke också. Här är han på väg till skogen med motorsågen i ryggsäcken. ♥

Trevlig onsdag!

My time of fame

Jag har just kommit hem efter ett besök på Klinte Trygghetspunkt, för läkaren i Hemse ville ha ett blodprov taget. Det var lite jobbigt att gå dit, för det är fruktansvärt halt, men jag hade mina nya broddar, så jag tog mig fram utan problem. De funkar rätt bra och är relativt lätta att ta av och på.

Den här vinterns snöröjning är verkligen under all kritik och sand verkar man inte ha råd med, Protesterna på helagotland.se och i pressen talar sitt tydliga språk.

Provtagningen gick smärtfritt och bra och när jag kom hem gick jag in och hämtade sopkvasten för att sopa av terrassen lite och så tog jag krattan och räfsade upp löven på gräsmattan där det låg som tjockast. Det är mycket kvar, men det får ligga, för nu har jag ställt in krattan och spannet för säsongen.

I en lövhög nedanför terrassdörren låg den här lilla talgoxen. Den har säker gjort en missbedömning och flugit in i glasrutan.

WP undrar:

Ne,j det kan jag inte påstå, men det närmaste jag kan komma det är nog när jag 2009 vann en bloggtävling i kategorin Övrigt och fick åka till Stockholm och ta emot ett priset. Det var Annika Jankert som var prisutdelare och när jag stod där på den lilla scenen fick jag i alla fall hålla ett lite kort och improviserat tacktal.

Åke var med (det blev hans sista Stockholmsresa) och min syster Kerstin och hennes man Hassine också och jag fick en laptop i pris. Det var verkligen my time of fame.

Nu får vi se vad resten av den här gråmulna dagen bjuder. Det beror helt och hållet på arbetslusten! Man skulle ju kunna baka någon liten kaka till…..

Trevlig tisdag!

Grattis Bosse!

Det blev ett par trevliga timmar på Toftagården igår tillsammans med hela familjen och det fanns mycket gott att välja på och när alla var mätta och belåtna passade vi på att gratulera Bosse en dag i förväg och överlämna en present också. Mitt andra decemberbarn fyller alltså år i dag, men han vill inte fira det, så i dag får han vara i fred, men jag tror att han blev glad över uppvaktningen.

När jag ser vad jag hade på tallrikarna slås jag av att det ju inte ser speciellt mycket ut, men jag garanterar att jag var mer än mätt när vi åkte därifrån och igår kväll räckte det bra med en mugg glögg och lite mandlar och russin.

När jag kom hem började jag se en svensk serie på Netflix, som sägs ha blivit en global tittarsuccé, ”En helt vanlig familj heter den och ett barnbarn till en av mina bloggvänner spelar en av huvudrollerna. Alex Karlsson Tyrefors heter hon och i serien spelar hon dottern Stella, som plötsligt grips av polis och anklagas för mord. Då kommer slitningar inom familjen och en mörk hemlighet upp till ytan. Mycket spännande!

Det är en mulen måndagsmorgon med -3º, men än så länge är det uppehållsväder i alla fall. Hoppas att det fortsätter så för lite längre fram på förmiddagen ska jag ta en tur till vårdcentralen i Hemse och och tänkte passa på att handla lite innan läkarbesöket. Det börjar ju bli hög tid att tänka på julklappar.

Grattis på 60-årsdagen Bosse!

Glad måndag!

Mycket tv blir det….

….och en stor del av gårdagen tillbringade jag i tv-soffan efter min misslyckade promenad. Efter lunchen parkerade jag där och såg först några avsnitt av Six Feet Under och senare Vem bor här?. Det är helt otroligt så kreativa folk är och sådana fantastiska hem de har. I går var det Kyrkan och Blomsterhemmet som imponerade mest på mig. Att klura ut vem av de fem deltagarna som bor i vilket hem är jag väldigt dålig på, så nu försöker jag inte ens, utan njuter bara av alla galna infall de fått för att skapa sina personliga hem.

Vem bor här?

Jag fick en avisering från Netflix igår:

Jag har många avsnitt av Six Feet Under kvar att se och det kan kännas lite tjatigt till slut, så det blir alldeles utmärkt att få en ny omgång av The Crown att varva med..

20 november har vi i dag och det är grått som vanligt och det lär ska vara risk för både regn och snö, så jag håller mig nog inomhus och ska börja med att lämna in ett referat från torsdagens SPF-möte till tidningarna. Advent närmar sig och det är nästan läge att hämta in jullådan från förrådet och kolla om adventsstakarna fungerar. Vi får se hur långt arbetslusten sträcker sig……

Med tanke på gårdagens inlägg och klagovisan där, så är en tid nu bokad för ett nytt läkarbesök på vårdcentralen i Hemse. Kanske dumt att gnälla om det här i bloggen, men bloggtiteln tillåter det tycker jag. Såna här problem tillhör ju tydligen också Livet efter 80.

Ha en glad måndag!

Vad händer….

….i huvudet när man helt plötsligt drömmer att en helikopter försöker laga den höga skorstenen på Roma sockerbruk? Jag gick ut och kollade när jag hörde helikoptern (kan jag möjligen ha snarkat?) och då såg jag att skorstenen var skadad och helikoptern hängde i luften över den. Vilken syn jag måste ha haft, för det är några mil dit.

Jag vaknade till, gick upp en vända och när jag la mig igen fortsatte jag att vimsa om den där skadade skorstenen och sockerbruket, en fabrik som jag aldrig besökt ens.

I dag är det söndag, solen glimtar till då och då och jag bestämde mig för att ta en förmiddagspromenad. Det var jätteskönt ute, men jag fick vända om ganska kvickt, för jag fick så ont och benen bar mig inte. Det gjorde detsamma hur jag försökte.

När jag kom fram till skogen vände jag hemåt igen

I morgon ska jag ringa till vårdcentralen igen, för försämringen har gått så kvickt och fortsätter det så här ser framtiden allt annat än ljus ut. 😰

Trevlig söndag!