I dag har jag varit på Hemse vårdcentral för en årskontroll och träffade en ny läkare, som inte var helt överens med de föregående om att det är polynueropati som gör att jag får ont när jag går. Hon tror snarare att det är åderförkalkning i benens kärl, så kallad fönstertittarsjuka och det är något jag varit inne på själv när jag suttit här och googlat. Det är väl inte så mycket muntrare att lida av det, men nu ska det göras nya undersökningar, så får vi se vad hon kommer fram till och en rad nya blodprover fick jag lämna i dag. Hon var i alla fall väldigt trevlig och förtroendeingivande.
Det var ganska soligt och fint väder i morse när jag åkte, men det har mulnat till mer och mer och nu hänger regnet i luften.
Väderläget i dag 13:30
Fronterna närmar sig från två håll. Det ska bli spännande att se vad det blir av det den här gången.
Igår kväll fick vi 5 mm, så dem har jag varit ute och tömt ur regnmätarna, så att jag kan ha koll på hur mycket det blir i dag. Det verkar i alla fall inte som om man behöver tänka på att vattna rabatterna.
När jag kom tillbaka till Klintehamn var det lunchdags, så jag svängde in till Konsum och köpte mig några grillade kycklingben och lite potatissallad. Nu har jag suttit här vid datorn ett tag och får lite dåligt samvete för att jag inte gick ut på en lunchpromenad i stället, men ett referat från vår höstupptakt skulle lämnas in till helagotland.se och så kände jag mig lat.
…är kanske inte förbi trots allt! Jag har ju grämt mig över att jag har börjat få så svårt att gå och försämringen har kommit kvickt. Jag har fått diagnosen polyneuropati, men hittills har jag kunnat ta rejäla promenader i alla fall. Det har bara gällt att försöka stå ut den där första smärtsamma kilometern, sen har det gått bra och jag har gått 10000-12000 steg utan problem.
Under vistelsen på Sicilien var det ganska besvärligt och jag blev lite begränsad och ville inte ge mig iväg ut på några längre turer. Fötterna surrade och domnade och jag fick ont i benen och kände mig allmänt vinglig.
Innan jag åkte hade jag beställt ett par kompressionssockor, men de kom först samma dag vi skulle åka, så jag provade dem aldrig, men igår tog jag på dem och i morse upptäckte jag till min förvåning att fotproblemen som genom ett under är borta! Fötterna kändes helt normala när jag gick omkring här hemma. Inte ens när jag stod och fönade håret kände jag av dem. Det brukar jag annars göra sittande på toan. Nu kunde jag stå framför spegeln.
Så sockorna åkte på i dag igen och när morgonpysslet var avklarat gick jag glad i hågen ut på en Klinterunda, för det är en solig och fin dag med behagliga 19º, men jag fullföljde inte planen, för jag fick så ont i benen, så jag vände på halva vägen. Det blev bara Barkan fram till Djurgårdslundsvägen och tillbaka. Fast det kanske var dumt att vända, för när jag väl kom hem kändes det ganska bra.
Även om nu sockorna inte fixade mina problem med benen och gångförmågan, så ska jag absolut köpa flera par (med tå), för om det var så enkelt att slippa det irriterade surrandet och domningarna är de absolut värda sitt pris. Eller jag kanske skulle prova knästrumpor??
Nästa vecka ska jag till Vc i Hemse och då ska jag prata med läkaren där om vad som finns att göra. Jag vill ju kunna få några rörliga år till…..
Nu ska jag fixa till lite lunch, sen behöver mitt eukalyptusvide, Hakuro Nishiki, ansas lite.
…..på mina vader, så jag hade lite svårt att somna igår kväll. Jag provade att smörja fästingbetten med xylocainsalva och när inte det hjälpte, tog jag till hydrokortisonkräm, med inte heller den hade någon större effekt. Då jag upp för tredje gången och tog en allergitablett och till slut somnade jag. Fitbit är inte helt nöjd med att jag bara sovit lite drygt fem timmar i natt och de timmarna bara lätt sömn, men jag känner mig rätt pigg ändå. I dag känner jag inte av betten alls, så jag satsar nog på en allergitablett i kväll också.
Jag gick upp vid åttatiden och satt länge vid köksbordet och löste Lyckokvadraten och dagens sudoku. Det är ju onsdag och då får det ta lite tid! Sedan blev det sedvanligt morgonpyssel, men i dag behövde jag inte gå ut och vattna, det hjälper vår Herre till med.
Dags för kylskåpsrengöring och det var behövligt. När jag var klar fick jag ta en vända ut i soprummet med kompost och glasburkar och flaskor.
Dagens lunch
Dagens värd i Sommar i P1 är Jila Mossaed, författare och akademiledamot och hon ska väl få en chans hon också. Få se om det går lika illa för henne, som för gårdagens värd Robert Fux, skådespelare och dragartist, honom hade jag inte tålamod med särskilt länge.
I dag var det dags för ett besök i Visby igen. Jag hade fått en kallelse till endokrinmottagningen för en Proliaspruta för min osteoporos. Den ska man ha en gång var sjätte månad och nu var det dags igen. Det regnade lite lätt i morse, men jag tänkte att det inte skulle bli så mycket av det. Fast försäkerhets skull tog jag en lätt sommarjacka och ett paraply med mig när jag gick iväg till 07.55-bussen.
Det är ett bra tag sedan jag åkte buss senast, men jag kunde konstatera att nu fungerade betalterminalerna och det var slut på gratisåkningen. När vi kom fram till Visby var det fortfarande riktigt mulet och jag funderade på om jag skulle ta en stadsbuss ner till lasarettet, men jag hade gott om tid, så jag gav mig iväg till fots och tog vägen över Klinten. Det är ju så fint där!
När jag bara hade en liten bit kvar började det regna och det regnade ganska ordentligt, så jag var tacksam över min jacka och paraplyet, utan det hade jag blivit ordentligt våt. Jag kom fram i god tid och när jag anmält mig, gick jag till restaurangen och beställde kaffe och en leverpastejmacka.
När jag hade fått min spruta hade molnen skingrats och solen börjat skina igen, så jag kunde ta på mig jackan så att den torkade i solskenet. Nu gick jag till Botaniska trädgården och där är det helt fantastiskt vackert nu. Det var inte så mycket folk där, så jag gick i godan ro och tog en massa kort och här kommer några av dem:
När jag lämnade Botaniska kunde jag ju inte låta bli att ta ett foto av Fiskargränd
Nu knegade jag mig uppför backarna mot Östercentrum igen. Jag hade ingen större plan för resten av dagen, men när jag fick se en frisersalong som lockade med dropin gick jag in där. Håret har varit i längsta laget nu ett tag och min frissa har barnledigt, så det har fått växa och växa. Jag tog en rövare och gick in och en söt thailändska, som det var lite svårt att kommunicera med, åtog sig klippningen. Det var ju en chansning, men det blev rätt bra tycker jag.
Vackra planteringar på Östercentrum
Vad skulle jag göra nu? Det gick en buss hem tio minuter senare, så när jag lämnade frissan skyndade jag mig och hann med den och den gick hela vägen till Odvalds så jag kunde kliva av precis här utanför. Fitbit rapporterade ändå 10 000 steg när jag var nästan framme vid lägenheten och till min förvåning fick jag se att det kommit 10 mm regn medan jag varit borta. Nästan 20 mm på två dagar alltså!
Medan jag sitter här vid datorn och skriver lyssnar jag på dagens sommarvärd Erik Grönwall, som berättar om sin musikkarriär och sin cancer och den jobbiga behandlingen som gjorde att han höll på att ge upp musiken, men han lyckades kämpa sig igenom alla svårigheter.
Jag har haft turen att få vara ganska frisk och några större operationer har jag inte gjort, men två mindre i alla fall. Den första var när jag var barn och jag vet inte riktigt när det var, för jag har inga större minnen av den.
Operation nr 1 var en ren skönhetsoperation. Jag hade väldigt utstående öron, så mina föräldrar ordnade så att jag fick åka till Stockholm och träffa en plastikkirurg som fixade till dem. Jag har svaga minnen av tanten jag delade sal med och operationen gjordes under lokalbedövning, så jag har svaga minnen från den också, men allra mest minns jag att vi någon dag efter operationen var på en teater och såg Annie Get Your Gun. Jag väckte en viss uppmärksamhet, för jag hade ännu huvudet i ett stort bandage.
Operation nr 2 gjordes när jag var i 25-årsåldern. Jag har haft ett födelsemärke på vänster kind. Det bekymrade mig aldrig speciellt mycket, men helt plötsligt började det blöda när jag tvättat mig och när jag kontaktade vår distriktsläkare blev jag omgående kallad till lasarettet för operation. Som tur var visade det sig sedan att födelsemärket var helt ofarlig.
Lördagen avlöpte lugnt och det var mulet större delen av dagen och fram mot kvällen kom det några regnstänk och några har det nog kommit i natt också, för i morse tömde jag ut 2 mm ur regnmätarna.
Nyheter från Jetpack
Nu har det dykt upp en ny funktion i editorn igen. Man kan ”Ask AI Assistant” om man behöver hjälp. Jag testade den första funktionen och stavade fel på lungt, tryckte på ”Rätta stavning och grammatik” och vips så stod det lugnt.
Sedan provade jag ”Förenkla” och vad hände då?
Now there’s a new feature in the editor. You can ask the AI Assistant for help. I tried the first feature and misspelled ”calm”, then clicked on ”Correct spelling and grammar” and voila, it said ”calm”. Then I tried ”Simplify”, what happened then?
Jag vet inte om jag tycker att det blev någon förenkling?!
Jag testade Expandera på första stycket i min text och mina tre rader resulterade i följande:
Jag har haft turen att få vara ganska frisk och några större operationer har jag inte gjort, men två mindre i alla fall. Den första var när jag var barn och jag vet inte riktigt när det var, för jag har inga större minnen av den. Trots att jag inte minns exakt när operationen ägde rum, kan jag ändå känna hur det har format min syn på hälsa och medicinsk vård. Att vara ung och behöva genomgå en operation var en skrämmande upplevelse för mig. Jag minns känslan av oro och osäkerhet inför vad som skulle ske. Men tack vare det omtänksamma och professionella teamet av läkare och sjuksköterskor kände jag mig trygg. Deras empati och omsorg hjälpte mig att hantera både fysisk och känslomässig smärta. Under min återhämtning fick jag också insikt i vikten av att ta hand om sin egen hälsa. Jag lärde mig att vara tacksam för min kropp och att vara medveten om att vårda den på bästa sätt. Genom att följa läkarnas råd och rehabiliteringsprogrammet kunde jag gradvis återfå min styrka och återgå till mitt normala liv. Efter den första operationen hade jag tur att slippa genomgå fler ingrepp under min uppväxt. Jag insåg att jag var en av de lyckliga som slapp större hälsoproblem och jag kände djup tacksamhet för detta. Men jag blev också mer medveten om att inte alla hade samma tur. Jag blev mer medveten om de människor som kämpade med sina hälsoproblem och behövde genomgå flera operationer för att återfå sin hälsa. Nu, när jag ser tillbaka på den tiden, känner jag en stark önskan att hjälpa andra som möter liknande problem.
Så nu vet ni, kära bloggläsare, om det dyker långa, långa blogginlägg, eventuellt på engelska, så är det inte mitt fel. Det är AI Assistenten som varit i farten. 😁
I dag har jag varit i Visby för ett besök hos tandläkaren och givetvis skulle jag åka buss och jag kollade mycket noga både igår kväll och i morse med vilken buss jag skulle åka. 10:an 9.55 skulle passa bra och den stannar dessutom här utanför. I god tid stod jag ute och väntade, för bussen kan ju vara tidig, men den kom aldrig! Okej, den kan ju vara sen… Men inte hur sen som helst och nu var klockan 9.55? Jag ringde till busstationen, där de kunde konstatera att bussen lämnat Klintehamn. Jag hänvisade till att jag sett i appen att den skulle passera Odvalds, men fick till svar att appen kunde man inte lita på?
Jaha, då får jag ta bilen, men nu var klockan så mycket att jag nätt och jämt skulle hinna in till Visby i tid och hur lång tid skulle det ta att hitta en parkeringsplats? Jag ringde tandläkaren och berättade hur det låg till. ”Jag ska ringa patienten som har tiden efter dig, hon bor i Visby, så hon kanske kan komma en timme tidigare”, sa en väldigt tillmötesgående och trevlig tjej. ” Jag ringer upp om en stund.” Och det gjorde hon och kunde meddela att det funkande. Jag fick en ny tid och det fanns en buss från Klinte som passade perfekt, men jag kom ändå lite sent, för bussen var försenad med 10 minuter.
Nu är tanden lagad och kvickt och smärtfritt gick det. Det finns ingen som är så lätt på handen som min tandläkare och jag borde väl utdela Dagens ros tillVisby Tandvård, som på ett så elegant sätt löste mitt problem!
När jag var färdig hos tandläkaren var jag hungrig och gick till Siesta och fick mig kaffe och en räkmacka.
Nu blommar Visby!På Östercentrum höll Gotlandsmusiken konsert
När jag fikat snurrade jag runt lite i butikerna ett tag. Ursprungsplanen för dagen var annars att jag skulle gå ner och titta på ”Almedalen”, men lusten gick av mig, så jag gick till busstationen och tog närmaste buss hem i stället.
Vad ska man säga om själva bussresan då? Visst var bussen fräsch och fin, men sätena precis lika hårda och obekväma som på Bergkvarabussarna. Betalsystemen fungerade dåligt, för terminalen tappade kontakten med nätet när folk skulle betala med kort, så hela gäng fick bara gå ombord utan att betala. Det tog lång tid vid varje stopp, så det var inte att undra på att det inte gick att hålla tiden. Busschaufförerna har det inte lätt i semestertiden! Jag hörde på hemresan att chauffören sa till en resenär, som ville stiga av på något ställe utanför de ordinarie stoppen, att han inte kunde göra extrastopp, för han var redan en kvart försenad. Med tanke på dagens blamage inser jag, att om man har en viss tid att passa, ska man gå ner till Konsum därifrån bussarna utgår och inte förlita sig på eventuellt stopp vid Odvalds.
Något utesittande blev det inte igår, men jag gick ut på en promenad efter lunchen. Jag kände att jag måste ut och röra på mig, benen kändes surriga och stumma, men det var nog ett klokt beslut, för när jag väl kommit igång gick det riktigt bra.
Jag kunde ju inte motstå att ta ett foto av häcken med gula väldoftande rosor när jag passerade
Jag började med att gå till kiosken och lösa ut Morsdagsskrapet och när det var klart fortsatte jag ut till Warfsholmsbron för att kolla på svanarna, men det fanns inte en enda i närheten av bron. De låg längre in i viken, kanske för att få lite lä, för det blåste hemskt.
Englunds skor i Roma har öppnat en filial i Klintehamn
Jag tog ett foto av skylten på dörren när jag passerade där igår, så att jag ska kunna hålla koll på deras öppettider och då fick jag se, att de är ännu en av de butiker som inte tar emot kontanter. Nog är det märkligt att vi i Sverige inte ska kunna använda våra svenska pengar. 😡 Jag tycker att det är ett oskick av de affärer som gör så här och därmed utestänger en hel del kunder.
Sedan gick jag hem via Ekvägen, för jag ville kolla den här maffiga rhododendronbusken, men solen lyste rakt in på den, så bilden blev lite blackig i färgen, men enormt vacker är den i år igen.
I dag är det lördag och vädret påminner om gårdagens – hårda vindar och 16-17 grader. Blåsten gör att det torkar ut fort i jorden och jag har varit ute flera vändor med vattenkannan. Lådan med dill och rädisor behöver vatten både morgon och kväll.
Jag googlade på rädisor och de är väldigt nyttiga och det tror jag också. Jag gillar dem verkligen och nu äter jag några stycken varje dag. De börjar ta slut, men när jag tagit den sista ska jag så nya. Jag kan bli lite knallig i magen ibland, men när jag ätit rädisor behöver jag ingenting annat för att hålla magen i form, för de är väldigt fiberrika.
Livet efter 80 