I morse låg jag och väntade på att klockan skulle bli halvåtta, för då plingar mobilen till, i alla fall när det är vardag, men i dag hände ingenting? Jag gick upp och stod med den i handen och funderade på vad det var för fel, men så kom jag på det. Det är ju söndag i dag! Ute var det alldeles mulet och termometern visade på 12º. Det fick bli söndagfrukost vid köksbordet.
Molnen skingrades dock och det blev en solig och fin förmiddag och när jag pysslat färdigt stoppade jag en liten plastpåse i ficka och gick till skogen för att se om det fanns några blåbär och det gjorde det. De var väldigt små, men goda ändå, så jag plockade så mycket att det skulle räcka till söndagsefterrätt.
Nu har jag ätit och om en halvtimme är det dags för Sommar i P1 och det ska avnjutas i solstolen. Nu har jag inga större förhoppningar om dagens program, för värden är en för mig totalt okänd person, Alexandro Alesso Lindblad, DJ och musikproducent, men jag har blivit överraskad förr, så visst ska han få en chans.
Dagens ordspråk:
Älska mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst.
Trevlig söndag!





Hon var väldigt trevlig att lyssna på och efter att ha hört henne berätta om arbetet på IVA nu i coronatider, så inser man verkligen allvaret i att följa alla påbud från FHM och göra allt som står i ens makt för att slippa råka ut för covid-19.
Hans berättelse borde alla föräldrar, som har barn och ungdomar som strävar mot en proffskarriär i någon sport, lyssna till så att de i tid lär sig se varningstecknen när sporten får för stor betydelse, när sporten blir livet, när man inte tar hänsyn till någonting utom sina egna resultat.

När jag stod där i köket och ordnade skramlade det till i brevinkastet och på dörrmattan låg ett kuvert. Det var ingen räkning, för det var för litet för det. Nej det var en sommarpresent från Åke, en bloggvän sedan många år tillbaka. 