Den här veckan vill Klimakteriehäxan att vi berättar om våra tankar kring det där med att blogga
Varför envisas jag med att fortsätta blogga (nu på det tjugoandra året)? Därför att bloggande blivit en viktig del i mitt sociala liv och det är så stimulerande.
Varför byter jag inte layout på min blogg så ofta som jag gjorde förr? Därför att jag trivs med ”Karuna” som jag haft i många år nu.
Varför letar jag så sällan efter nya bloggbekanta? Därför att jag inte har något större behov av det.
Varför har jag inga annonser i min blogg? Därför att jag inte gillar annonser i bloggar som jag själv besöker. Dessutom har jag erfarenhet av att annonser i en sån här ”tantblogg” ger väldigt lite pengar.
Varför har jag aldrig bytt till att göra podd, som ju är mera ”inne”? Därför att jag aldrig har haft en tanke på det ens. Det räcker så bra att hålla igång en vanlig blogg utan att krångla till det.
Jag gläder mig åt en ganska solig måndagsmorgon, men det har varit kallt i natt och om inte min termometer fått fnatt, så har vi haft -10º som kallast. Nu vid 10-tiden är det +5º.
Glad måndag är det bloggvännen Carita som inspirerar till och igår tog jag många bilder, som det är roligt att titta på både i dag och andra dagar. Jag har en speciell Alba-mapp.
Farmor Eva bjöd på en jättegod söndagslunch och farfar Claudio fick hjälp av Alba med underhållningen.
När jag kom hem fram på eftermiddagen hamnade jag vid datorn ett tag och sedan var det dags för kvällens tv-tittande. Igår började ”Mästarnas Mästare” och det gillar jag, så nu är det trevliga söndagskvällar att se fram emot.
Sen såg jag på ”Pretty Woman” på kanal 3 ett tag, men tröttnade efter ett par reklamavbrott och gick och la mig. Annars tillhör ”Pretty Woman” en av de där filmarna som jag kan se om och om igen,
När lördagens köttgryta puttrat färdigt och jag ätit lunch, gick jag ut på en promenad i Vallekvior och på Barkan. En lite blek sol värmde gott och jag fick ta av mig både mössa och handskar och öppna upp jackan i halsen.
Jag hittade massor av snökrokus och vintergäck och när jag egentligen gett upp hoppet fick jag se årets första blåsippa och ett par meter längre fram ännu en. De första blåsipporna är verkligen härliga vårtecken och nu vet jag att de är på gång även i Vallekvior.
Precis när jag kommit hem ringde min syster Kerstin och när vi pratat färdigt kokade jag kaffe och satte mig framför tv:n och såg några avsnitt till av ”Lost”. Jag såg inte på Melodifestivalen, men jag var ju nyfiken på vem som skulle vinna, så medan jag väntade på omröstningen såg jag en dansk film på Netflix, som heter Sult på danska, Hunger på svenska, med skådespelarna Rosalinde Mynster och Joachim Fjelstrup i huvudrollerna som Mia och Emil. Det var inte en film om hungerproblemen i världen utan om hungern efter ett barn.
Eva o jag sommaren 1962
Jag är lite svag för danska filmeroch serier och den här gillade jag, även om ämnet, barnlöshet och kampen för att bli gravida, kanske inte var så muntert.
Efterhand som Mia och Emil kämpade med olika behandlingar, som tärde hårt på deras förhållande, kunde jag inte låta bli och sitta och tänka på mina egna ”problem”.
Det var ett helt motsatt förhållande, för när jag var ung gällde det att inte bli med barn. I alla fall så länge man var ogift! Jag hade aldrig en tanke på att jag kanske skulle bli barnlös, utan att jag skulle få barn förr eller senare tog jag för givet.
Sedan de där tonårs- och ungdomsåren och efter att ha fått tre barn, har jag insett, att bli gravid är en stor gåva, som inte är förunnat alla och att få tre friska barn är en ännu större gåva.
Filmen var slut precis lagom tills omröstningen av Melodifestivalen började och visst vann KAJ, som vad jag har förstått varit favorittippade och deras låt är ju glad och klämmig, men hur den kommer att göra sig i Basel är nog tveksamt. Ska de sjunga på svenska där också?
Söndagsmorgonen har varit ganska kylslagen och när jag kom upp vid åttatiden hade vi nollgradigt och nu på förmiddagen är det bara ett par plusgrader. Jag är bjuden till Stenstugu på lunch i dag och det ser jag fram emot.
På lördagarna utmanar lokförare Åke oss och uppmanar de som känner för det att ”hoppa på tåget”. I dag gäller det Sleven i Grytan. Jag är måttligt kreativ och tar uppgiften bokstavligt. Jag var på Konsum igår och de hade extrapris på grytbitar av nötkött, så idag fick jag användning för både sleven och grytan.
Grytan börjar ordna till sig, men det dröjer nog ett tag innan jag får någon lördagslunch
Internationella kvinnodagen bör bli kvinnfålkis dag på gutamål. Kvinnfålksmänske kan man också säga, och då hörs det ju att kvinnor är både folk och människor.
Så står det i Allnakku i dag och nog är det märkligt att det fortfarande finns behov av att påpeka att även kvinnor är människor. Människor som i många fall vårdar andra människor och här på Gotland är sämst betalda i landet. Enligt en artikel på helagotland.se tjänar gotländska biträden 4000 kronor mindre än kollegorna i Stockholm. Det är skamligt!
Igår blev det ingen promenad, för jag hade några ärenden som krävde biltransport, så det blev en tur med Golfen på eftermiddagen. När jag skulle ge mig iväg fick jag en pratstund med en granne och jag kunde inte motstå att ta ett foto av hennes vackert blommande gräsmatta.
Sällan har jag sett snökrokusen blomma så rikligt som i år och massor av bin tar för sig av godsakerna
Igår fick jag mejl nr 3 från den där engelska advokaten som vill ge mig en massa pengar. Han är så besviken på att jag inte hör av mig, för om jag inte gör det snart, kommer pengarna att tillfalla engelska staten och det vore ju synd. Nu är vi nästan kompisar och hans mer formella avskedshälsning, har utbytts mot ett käckt Peter.
I dag ser det ut att bli ännu en fin vårvinterdag med nästan 8 plusgrader. Jag ska ta ut en trädgårdsstol från förrådet, för jag var ute och kollade på terrassen och det är riktigt skönt där. Där kan man sitta och lapa sol en stund.
Solen skiner den här fredagsmorgonen och det ser riktigt härligt ut och SMHI lovar upp till 10 plusgrader i dag. Jag ska väl försöka ta mig ut på en promenad när fredagsstädningen är avklarad, men först svaren på dagens fredagsfrågot.
1.Hur upplevde du 90-talet? Det var en tid full av arbete både hemma och borta. Vi hade gjort oss av med mjölkkorna och jag hade börjat jobba utanför hemmet.
2.Vad gjorde du på 90-talet? Utvecklades och lärde mig en massa nya saker.
3.Vilken trend minns du bäst? Jag är inte speciellt trendmedveten, så det är ingenting som jag har någon koll på.
4.Vad för musik lyssnade du på? En hel del italienskt snurrade på skivspelaren, med en dotter på Sicilien blev det så.
5.Vad var bättre då jämfört med nu? Min personliga situation var bättre på den tiden, för det är inte roligt att sitta här ensam och som det ser ut i världen just nu, var nog det mesta bättre.
Igår blev det inte av att gå ut, för efter lunch satte jag ett par kakdegar. Det har varit tomt i kakburkarna länge nu. Det är gott att ha något till kaffet.
Russinkakorna fick lite för mycket färg på undersidan, annars är de helt ok
Onsdagen blev en rätt slapp dag, men jag gjorde lite nytta i alla fall, för jag beskar och planterade om doftrankan. Den missade jag när jag höll på med planteringar förra veckan, men det var tur att det blev av igår i alla fall, för den hade ”ätit upp” all jord och innehållet i krukan bestod bara av en tät rotklump, så jag måsta använda en kniv för att kunna rensa upp och minska ner rötterna lite. Nu får vi se vad den tycker om min behandling. Den är ju lite speciell, för den är ett arv efter mamma och jag har drivit upp den från frö. Fröna satte jag i augusti 2021, så det vore ju på sin plats att den ville blomma snart.
I dag är det torsdag och solen skiner så vackert och det är 7º, men det blåser som attan. Fast jag har lä på uteplatsen och där var det riktigt behagligt upptäckte jag när jag var ute och kollade läget.
Det tittar upp mer och mer i rabatten
Skojare och bedragare finns det gott om och i dag har helagotland.se en artikel om en man, en ordförande i en gotländsk förening, som blivit av med 165000:- av sina egna pengar och 800000:- av föreningens. Han hade fått ett fakturakrav och i samband med att han ringde för att kolla vad det rörde sig om, lämnade han ut sitt bankID.
För en tid sedan fick jag ett mejl från den här tjusige advokaten, som ville erbjuda mig ett arv efter någon okänd människa och igår fick jag en påminnelse om att han behövde ha kontakt med mig för att kunna fullfölja överlåtelsen.
Jag tycker nästan att han ser ut som en av de där stiliga militärerna från USA, som brukar vilja bli vän med mig på Facebook och Instagram. En skojare är han uppenbarligen.
De här bedragarna är på gång hela tiden och man kan inte vara nog försiktig, för de är skickliga! Och det är oss äldre de ger sig på. Det är starkt av den där föreningsordföranden att gå ut med sin berättelse, androm till varnagel.
Livet efter 80 