…våra katter häromdagen och tankarna började mala….
Många katter passerade revy under åren på Stenstugu, för på en gård hör det liksom till att man har katt. De höll efter råttorna och mössen både ute och inne. De flesta var ladugårdskatter och levde på vad de kunde få tag i och mjölk, för varje gång vi mjölkade fylldes kattbacken på.
Fast visst hade vi katter inne också, även om de egentligen var ladugårdskatter och tillbringade åtminstone nätterna utomhus. De hade ju den trygga ladugården att söka värme och skydd i. Eva och Bosse hade sina katter och när Krister var liten hette katten Kalle.
De enda katter som Åke och jag fäste oss vid var Svarten och Grållen. Åke hittade dem på höloftet och de var så söta. Jag gick och tittade på dem ibland, men hade väl egentligen ingen tanke på att ta in dem. Men så blev kattmamman sjuk och dog och då fick jag ta ansvaret för kattungarna. Givetvis var det tänkt att de skulle bli ladugårdskatter de också, men de var ju så söta…..
De var kullsyskon, Svarten och Grållen, även om de troligen bara var halvbröder, för de var väldigt olika till utseende och även till sättet, trots att de var uppvuxna under samma förhållanden. Var och en av dem hade färdigheter som den andra inte delade.
Ser du vad Svarten gör? Det är vinter och kallt och han fryser om tassarna, så han har placerat båda framtassarna på svansen. Ibland lyckades han med konststycket att få en tass från bakbenen att hamna på svansen också. Tänk så klokt att använda svansen som värmedyna!
Svarten hade flera färdigheter som han var ensam om. Bland annat var han en duktig ekorrjägare. Under de elva åren han fanns på gården plockade jag upp ett antal ekorrsvansar från gräsmattan. För svansen var tydligen det enda som inte var ätbart. Nu kan jag ju knappast garantera att inte Grållen var skyldig till någon av resterna, men jag såg honom i alla fall aldrig med någon.
Dessutom var Grållen jätteduktig på att lösa sudoku och korsord. Något Svarten struntade totalt i. Här sitter han på kökssoffan, men ofta satt han på bordet och fascinerades av pennan och suddgummit.
Jag saknar dem väldigt, men skulle ändå inte vilja ha någon katt eller något annat djur igen. Det känns som om jag är färdigt med det!
Dagens ordspråk:
Livet är som en cykel. Slutar man trampa faller man av.
Trevlig tisdag!
Livet efter 80 