Det är någon enstaka plusgrad i dag igen och det har ramlat ner en massa blötsnö på morgonen, men nu, vid elvatiden, tittar solen fram och det glittrar så vackert när den lyser på de våta björkarna och de små lamporna i min utebelysning ser nästan ut som om strömmen var på. Jag var tvungen att kolla att den verkligen var avstängd.
Jag kom sent upp i dag och har suttit länge vid köksborden, druckit mitt morgonkaffe, löst sudokut i GA och tittat på snön. Jag gillar inte snö, men visst är det vackert att titta på och man får väl glädja sig åt att barnen får åka pulka och göra snögubbar.
Januari och februari är en månad med många minnen och också påminnelser om hur förgängligt livet kan vara. I dag är det nio år sedan Åke fick den stroke som ändade hans liv. Sedan kommer hans årsdag, dödsdag och begravningsdag. Numera brukar jag tänka att även om han inte fått den där stroken hade han ändå knappast funnits i livet i dag, men det är en klen tröst. Vi kunde väl fått vara två några år till!
Förr var januari en månad då i ofta var ute och reste tillsammans. Åke fyllde år den 24 januari och vår första gemensamma utlandsresa gick till Rom det året han fyllde 50. Sedan blev det många vändor till Gran Canaria och även till Marocko, Azorerna och Madeira just under januari månad. Då var det stiltje inom jordbruket, alla kalvningar var avklarade och det gick lätt att få tag i avbytare, men vi var aldrig borta mer än en vecka. Längre kunde inte Åke vara hemifrån.
Många härliga minnen har jag i alla fall att tänka tillbaka på.
Dagens ordspråk:
Barn gör som du gör, inte som du säger.
Ha en fin lördag!
Livet efter 80 
Det blir så ljust med snö och sol. Vi har också sol och blå himmel. Har varit på en långpromenad och nu sitter jag på altanen väl påklädd och dricker kaffe.
Kramar från oss
Åh, du kan till och med sitta ute!
Det låter underbart.
Kramar till er
Är lite tokig så när solen visar sej virar jag in mej i filtar och går ut. Trots långpromenader med Minton behöver jag detta fär att må bra.
Kramar
Det låter förnuftigt! ♥
Undra om du har kvar solen. Här har den kommit fram vid tre-fyra tillfällen för att relativt snabbt försvinna igen. Vi hade tänkt gå en runda och fota innanför muren. Men inte om det är grått och snöar.
Förstår att detta datum är ett extra sorgligt datum för dig. Tänk om ni fått några år till ihop. Förstår också att januari var en bra månad för att åka iväg en vecka utomlands. Azorerna låg länge överst på min önskelista. Tänkte att det passade perfekt till min femtioårsdag. Så blev jag sjuk och det blev något helt annat. Maderira låg också på min tio-i-topp-lista. Solveig har varit där. Men att bo på Gotland tycker jag fortfarande är som att vara på en suverän semesterresa – året om. Vill bara flytta fram tiden ett par månader. Till blåsippornas tid. Önskar också att få avklarat två stick i armen. Var rädd om dig när du promenerar.
Kram, Bosse
Solen är (12.30) i stort sett försvunnen nu och vaktmästare har kört en vända med schaktbladet och sandspridaren. Det funkar bra här på Odvalds.
Jag såg att den här dagen förra året hade jag knoppande ormöga. Det dröjer nog ett tag innan de visar sig i år.
Gå försiktigt du också!
Kram
Jag är ingen större vän av snö men visst blir det ljusare och barnen uppskattar verkligen den.
Jag minns så väl när du skrev i bloggen om att Åke var sjuk men att det redan gått tio år kunde jag inte föreställa mig. Förstår att det är ett sorgligt datum i dag för visst skulle ni fått några år till tillsammans. Min pappa dog när han var 63 så jag har insett att man inget kan ta för givet utan man får vara tacksam för varje dag man är frisk.
Kram och god lördag!
Det gäller verkligen att ta vara på de fina dagarna och njuta av samvaro med nära och kära. Ingen vet hur länge man får vara med….
Kram
Förstår verkligen att du önskar att ni kunde ha fått vara två några år till! Men som du säger, du har många fina minnen att tänka tillbaka på!
Vi har varit gifta i 56 år nu och man får vara tacksam att vi har klarat oss så här länge! Får vi nu bara de här sprutorna, så kan vi kanske hänga med ett tag till…
Resorna är roliga att tänka tillbaka på och titta på gamla bilder. Vi började resa regelbundet i mitten på 80-talet, oftast i september-oktober, vi hade ju ingen gård att ta hänsyn till. Det har blivit en del resor sedan dess och jag minns dem alla med glädje!
Ingen snö här än, men temperaturen ligger strax under nollan.
Ha det så bra och var rädd om dig!
Kramar, Monica
56 år! Det är mycket och då slår ni oss med många år. Vi hann fira guldbröllop men sen dog Åke innan det hann blir 51 år.
Här har solen försvunnit och det snöar igen. Vaktmästaren har varit här och plogat och sandat. Det fungerar bra på Odvalds. ♥
Kram
Åke och jag har samma födelsedatum, 24 januari🧡.
Fint att du har så många vackra minnen från ditt liv.
Kramar och ta det försiktigt i snön och halkan!
I dag har jag hållit mig inne, för det har känts lite ruggigt och visst måste man ta det försiktigt. Kram
Oj 10 år sen! Ja många minnen har du att leva med.
Om vi får ha hälsan så firar vi 60 år som gifta nästa år.
Fint med lite vitt på marken hos dig, men helst vill man ju slippa snöskottningen.
Kram/Kicki
Oj, när jag såg din kommentar började jag räkna och det är faktiskt bar nio år sedan, för det var januari 2012. 60 år! Det är mäktigt att ha fått leva tillsammans så länge!
Kram
Det är klart att det är en väldigt speciell dag för dig, jag tänker varje år på det datum maken fick sin stroke, men det var sexton år sedan i november. Det blev ett mycket annorlunda liv, även om vi fortfarande har varandra.
Du fick behålla honom i alla fall. Åke levde bara 3 veckor efter stroken. Fast jag tror att han fick som han ville, för det var hans fasa att blir beroende av vård och kanske rent av behöva hamna på något hem.
Det är en svår fråga, det där.
Inte nog med att vi blev änkor efter våra män ganska nära varandra i tid för nio år sedan. Din Åke hade födelsedag på samma dag som min siste makes son, just den 24 januari fyllde han 45 år. Och just denna dag valde min make att lämna jordelivet. Fint gjort, sa begravningsentreprenören.
Vi har våra fina minnen.
Varm kram, Gerd
Ja, vi har våra minnen!
Kram
Minnena har vi alltid kvar, men ibland är de en klen tröst. Tänk så fort tiden går. Jag minns när du berättade att Åke blev sjuk. Så skönt ändå att du har alla dina barn i närheten. Kram
Att barnen bor här på Gotland alla tre är jag väldigt glad över. Det känns som en stor trygghet. Kram