Det är ett helt underbart väder den här söndagsmorgonen och nu strålar solen från en klarblå himmel och det är alldeles vindstilla. Jag behöver väl inte ens nämna att det blir en promenad på förmiddagen.
Idag är det enligt Allnakku Jaullaikars dag, eller på svenska Jullekars dag och förr lekte vi mycket på julen. Och med förr menar jag i första hand när jag var barn och vi lekte inte bara på julen utan på andra kalas också när släkten samlades.
Det var inte bara barnen som lekte, utan de vuxna var också med och de verkade ha minst lika roligt som vi barn. Vi Snottrade, lekte Packa pappas kappsäck, Ett skepp kommer lastat, Charader och Syltkrukor och vi spelade Fillipin när vi fick dubbelnötter och en massa andra lekar.
Har du lekt syltkruka någon gång? Man valde ut en syltförsäljare och en köpare och övriga var olika sorters sylt. De som var sylt satte sig på huk på golvet med händerna i sidorna så att armarna bildade öron att bära krukan i. Köparen smakade av sylten och den som inte var god kastades. Jag har glömt vad det riktigt gick ut på, men jag glömmer aldrig när pappa var hallonsylt och skulle bäras ut…….
När jag gifte mig med Åke och introducerades i den släkten upptäckte jag att deras släkt- och julkalas var helt annorlunda mot våra. Det var stora kalas med både släktingar och grannar och där lekte man inte. Nej, där fick barnen roa sig själva. Kvinnorna satt för sig och pratade om det deras hjärtan var fyllda av och det blev för det mesta prat om barn, mat och sjukdomar. Männen satt för sig och pratade jordbruk, jakt och fiske och det kunde också hända att de samlades i ett rum för sig själva och spelade kort. Det var trevliga tillställningar med mycket och god mat, men den enda underhållningen var möjligen att något försigkommet barn fick läsa en dikt.
Ljusstaken, som står på bordet, finns fortfarande kvar på gården, sliten och skavd efter att ha hängt med varje jul i sjuttio år, men drickeskannan i förgrunden fick flytta med till Odvalds, för den ville ju Åke ha juldrickan i. Pappersbonaden på väggen ovanför Gustav minns jag mer än väl, för den fanns ännu kvar på Stenstugu när jag kom dit. Den rullade man ihop försiktigt, försiktigt, så att man kunde använda den år efter år och blev det någon reva i den lagade man den med tejp.
På senare år har ett annat fenomen kommit in i firandet – Musiken och sången!
När Eva flyttade tillbaka hit från Sicilien med sin musikaliska familj, blev sång och musik ett naturligt inslag de gånger vi träffas på Stenstugu på helger och årsdagar. Claudio spelar och sjunger och det gör yngste sonen Edoardo också och vi övriga försöker tralla med så gott vi kan.
I år blir det ju givetvis inga julfester och inga jullekar heller, men jag saknar inte de där stora julkalasen, för de tillhör en sedan länge flydd tid. Nu roar vi oss på ett mycket stillsammare sätt. Vi ser på TV!
Dagens ordspråk:
Ingen vet vad han förmår förrän han har försökt.
Ha en skön söndag!
Livet efter 80 
Olika släkter har olika traditioner och man får försöka skapa sina egna eller få till en bra blandning. Helt klart lektes det mer förr och som barn var vi alltid på en stor julfest med dans kring granen. Dagens barn och ungdomar roar sig på ett annat vis. Levande musik är en härlig tillgång.
Även här är vädret helt ok så det blev en lite längre morgonpromenad än vanligt. Man får helt enkelt passa på.
Kram
Ja, alla har sina seder och bruk och med årens lopp har man ju sett hur stora skillnaderna kan vara.
Det gäller verkligen att passa på när solen behagar visa sig.
Kram
Så trevligt du skriver om jullekar och förberedelser inför den kommande julen. Många fina minnen har du och det var ett mycket trevligt inlägg att läsa
Tack snälla du för de orden!
God fortsättning på 2021!
Så roliga jular ni hade hemma i din familj! Bara att tänka på att föreställa en syltburk!!! Men ni har ju trevligt nu också, med musik och sång!
Även här lyser solen idag, så nu ska jag äntligen komma ut på en promenad!
Det har varit frost i natt här, men är nu ca 2 grader. Det får bli skogspromenad, där är ingen halka…
Ha en riktigt bra dag, kram, Monica
Jag har just kommit hem från en promenad i skogen. På asfalten var det alldeles för halt idag.
Kram
Jag minns jularna hos farmor. Där var uppdelningen mellan män och kvinnor precis så som du beskriver, men jag hade en faster som var väldigt barnkär och hon lekte alltid med oss barn. Det finns nog stora variationer mellan julfirandena. Kram
Ja, visst finns det olika sätt att fira både jul och andra högtider och det ena är inte bättre än det andra.
Kram
Du får minnen från barndomen att dyka upp igen. Riktigt trevligt faktiskt. Jag minns också kalas med en del lekar du nämner. Packa pappas kappsäck och ett skepp kommer lastat bland annat. Undrar om dagens barn har någon aning alls om dessa… Likaså kommer jag ihåg uppdelningen framåt kvällen med damerna för sig och herrarna i ett annat rum. Egentligen var allt detta riktigt trevligt. Kommer även ihåg att orkade man inte äta upp alla bullar ock kakor – 7 sorters minst! – så fick man dem med sig hem i en påse.
Du har så rätt Lena, det där med kakpåse var väldigt viktigt och den seden är inte helt utdöd här på Gotland. Kakpusen är viktig när det är storkalas.
Det jag minns från barndomen var förstås alla förberedelser som nästan tog livet av mamma. Allt städande och bakande och fernissanden så det luktade fernissa överallt och yllesockarna fastnade i kletet. Vi hade en julgran med levade ljus mitt i salen och vi dansade runt den. Några fyllgubbar kom och var med på julen. Tomte hade vi förstås och en massa mat men jag gillade inte grisfötter och lutfisk.
Grisfötter hade vi aldrig, men däremot var lutfisken väldigt viktig och jag minns svartsoppa också. Den var lite otäck faktiskt.
Kram
Man minns ju sin barndoms jular, var väl mest vi barn som lekte fast inte så mycket vad jag kan minnas.
Vi satt ju där i ”barnens” hörna med eget bord och drack julmust till maten.
Ett år fick jag plötsligt sitta vid ”vuxenbordet”, det var ett stort steg för ett litet barn antar jag men minns att jag hellre ville sitta med mina kusiner, fast det sa jag inte.
Fint att läsa om era traditioner tycker jag, tack för att du delar med dig.
Ha det underbart nu Ingrid.
Det hade nog sina sidor att sitta vid barnbord, men lite frihet innebar det kanske i alla fall.
Ha det så bra du också och en god fortsättning på 2021!
Vad jag minns var det bara barnen som lekte när vi var på julkalas. Packa pappas kappsäck, ett skepp kommer lastat och filipin minns jag. Syltburken har jag aldrig hört talas om.
Härligt solsken idag så det blev en promenad på förmiddagen.
Kram
Mina föräldrar och farbröder och fastrar var nog väldigt lekfulla av sig.
Jag har varit ute jag också och det var ju tur att vi gick ut på förmiddagen, för nu mulnar det till igen. Kram
Det är intressant att läsa om olika traditioner.
Vädret har varit fint och vi har gått två långpromenader
Kram Anki o Minton
Så härligt för er! Jag gick en promenad på förmiddagen och det var jätteskönt.
Kramar till er båda!
Alla dessa kalas! Vi brukade ha släktkalas på annandag Jul, maken och jag, och sen var det också kalas hos hans mormor och så mostern. Sen var vi rätt slutkalasade! Så minns jag förstås hemma hos farmor och farfar för länge sen, vi kusiner satt i köket vid barnbord förstås.
Visst är det roliga minnen att plocka fram. 🎅
Vad det du som fick solen i förmiddags.
Intressant och roligt att läsa om dina olika slags julfirande. Syltkruka hade jag aldrig hört talas om. Att musiken kommit in måste vara mysigt och att din dotter flyttat hem och minskat avståndet geografiskt borde ha många fördelar.
Jullekar och stora kalas minns jag från min barndom och uppväxt. Allt har sin tid brukar jag oftast tänka. Det gäller att göra det bästa och vara tacksam för det man har. Ibland lättare sagt än gjort.
Jag önskar dig en fin ny vecka.
Kram, Bosse
Tack Bosse och detsamma önskar jag dig!
Kram
Spännande att läsa hur ni firade och lekte … ingenting jag har något minne av – det kunde hända att vi spelade kort eller lade pussel, men inte mer än så 🙂
Kram
Jag hade tydligen lekfulla föräldrar och fastar och farbröder.
Kram
Många högtider firas olika i olika familjer.
Jag känner inte igen leken som syltburkar.
En liknande ljusstake fanns i mitt barndomshem.
Kul att du känner igen ljusstaken!
Kram
Jag har fått ärva en liknande ljusstake som kommer från min farmors barndomshem. Dvs det var farmors far som införde den året 1890 står det under. Min farmor var näst yngst född 1904. Farmor hade 12 syskon… jag vet att dom två äldsta fick hon aldrig se, Amerika du vet. Min lillebror har varit över på samma ort dit en bror for. Han forskade bra och kom långt… Han viste att den brodern inte fick några barn så det var svårt… däremot tror han att han hittade graven. Men det finns ju en hel del Jonsson där borta på kyrkogården…
Det är intressant med hela den här emigrationen till Amerika. Min svärmor och hennes två systrar och svärfar och två av hans bröder emigrerade och det finns även släkt på pappas sida i USA.