I morse när jag vaknade tyckte jag att solen glimtade till genom springorna i persiennen, men nu är det mulet och regnar lite lätt igen. Igår regnade det i stort sett hela dagen. Jag hade ett ärende till vaktmästarens kontor och genade över gräsmattan och det var så surt så det klafsade om skorna. Jag vet att vi behöver regn, men lite trist är det allt.
Till dagens första utmaning: Orsakullan tycker att vi, den här Kvinnfolksdagen ska skriva om något vi ogillar och varför vi ogillar det. Här kommer något jag verkligen ogillar och det handlar om våra pengar.
Därför ogillar jag… de nya mynten och att bankerna inte hanterar kontanter.
Om vi börjar med de nya mynten, så är en- och tvåkronorna verkligen besvärliga att skilja på. Och de måste vara av dålig kvalité, för trots att de inte varit i omlopp så länge, så ser en del av dem väldigt missfärgade och fula ut. Jag, som är så gammal så att jag var med på den tiden då det fanns ett- och tvåöringar, upplever de små kopparfärgade mynten som just det och en viss förvirring kan uppstå i min hjärna, när jag står med dem i handen och ska räkna hur mycket pengar jag har. Femkronan och guldtian får dock godkänt.
Sen är det tvåhundringen som också ställer till det, kanske inte för mig personligen, men i min funktion som kassabiträde med en begränsad växelkassa, är den verkligen en stötesten. På Kupan har vi ett anslag om att vi inte växlar in femhundrasedlar, men tvåhundringar kan vi ju knappast neka att ta emot.
Skulle det bli ebb i växelkassan finns det heller ingen bank dit man kan gå och växla, för den enda bank vi har i Klintehamn numera är Handelsbanken och de hanterar inte kontanter. Att Konsum inte vill agera växlingskontor har jag full förståelse för, men ändå hjälper de oss ibland.
Häromdagen fick jag gå till bankomaten och göra fem uttag á 100:-, för att vi var utan växel. Förr kunde man göra ett uttag på 400:- och fick då fyra hundralappar, men det går ju inte i dag, för då får man två tvåhundringar och det är inte till mycket hjälp.
Riksbankschefen Stefan Ingves har flera gånger krävt att bankerna ska få lagstadgad skyldighet att förse allmänheten med kontanter, men han verkar inte lyckas med det konststycket. För föreningslivet innebär det av vi i Klintehamn, måste köra flera mil när vi ska sätta in pengar, trots att vi har en bank på samhället.
Trevlig fredag!