Ska du bara välja en sommarpratare…

….i år, välj då Marie Nilsson Lind!

Jag kan inte göra annat än att citera Aftonbladets rubrik:

Du, det här var rent fantastiskt.

Kristoffer Bergström avslutar sin recension av dagens program på följande sätt:

Efter att ha kritiserat ett par sommarprat vände sig läsare till mig med befogade frågor om jag drack pressade citroner och ättika till frukost. Jag hade inget bra svar. Varför så sur?

Men ska det gå att berömma program måste det ske utifrån någon sorts nivåer, då inte alla möter samma lovord. Basketspelaren Amanda Zahui var exempelvis klart mer lyssningsvärd än en kock och en arkitekt. Berättarproffsen Jonas Hassen Khemiri och Stina Wollter var ännu bättre.

Och överst finns en himmelsk nivå. En där varje ord glöder. En där du inte fattar vad de andra håller på med, vad du håller på med, vad du just varit med om.

På den nivån finns i sommar hittills bara Marie Nilsson Lind.

Trevlig kväll!

Vaffö gör de på detta viset?

Det soligt, varmt och skönt och jag har varit ute i soprummet och sprayat ättika på soptunnorna för att slippa fluglarver. Jag vet inte riktigt om det hjälper, men läste någonstans på nätet att det skulle funka. Vi har hämtning en gång i veckan nu på sommaren, men det blir ändå rätt äckligt efter några dagar.

Härom dagen pratade Eva om att det är så irriterande när folk sitter på bussen och pratar högt och ljudligt i mobilen med högtalarfunktionen påslagen, så man tvingas lyssna på, inte bara den som sitter på bussen, utan även den de talar med.

Igår när jag var på vårdcentralen i Hemse var jag utsatt för samma sak. En äldre kvinna satt, med mobilen bekvämt liggande i knät, och pratade med en manlig bekant, högt och ljudligt så att samtliga i väntrummet kunde ta del av samtalet.  Vilket oskick!

Får jag ett samtal i offentlig miljö svarar jag bara om jag måste och är jag på en restaurang t ex och måste svara, går jag ut. Här satt hon och pratade om sina privata mellanhavanden som om det angick hela världen.

Hallå, här är jag!! Lyssna på mig, för det jag har att säga till Kalle är jätteviktigt och det måste sägas just nu, så att alla i bussen, eller i väntrummet får höra det. Det angår alla! Och vet Kalle om att högtalaren är på? Han kanske inte alls är intresserad av att hans tankar sprids till allmänheten. Vad säger GDPR om det här?

Vaffö gör de på detta viset? Det kan man verkligen fråga sig. Högtalarfunktionen är ett bra hjälpmedel många gånger, men i offentlig miljö borde den vara förbjuden. Vi har så många fiffiga förbud, så varför inte ett till. 🙂

 

Dagens ordspråk:
Den som är stark måste också vara snäll.

 

Jag avskyr….

…de här biobag-påsarna som Konsum infört i stället för de små plastpåsarna till frukt o grönt som de haft förut. Jag inser ju varför de har gjort det och det är ju vällovligt att tänka på miljön, men finns det inget alternativ som inte luktar så äckligt! De är tillverkade av samma material som de påsar vi har att samla kompost i, men där kan jag acceptera lukten. Det ska ju slängas alltihop.

Jag vill nästan inte äta det som har varit i dem och har börjat fundera på att skaffa några egna småpåsar som man kan använda i stället för dem. Dessutom är de av dålig kvalité! Risken är stor att påsen spricker och så står man där med potatis rullande längs golvet.

I dag var det en kvinna som stoppade ner två flaskor öl i en sån påse, i stället för att betala för en vanlig kasse. Påsen gick sönder och båda flaskorna krossades och ölet flödade över hela golvet. Det tog en bra stund innan allt var uppstädat efter det missödet. Döm om min förvåning då hon, när hon fick nya ölflaskor, gjorde om samma manöver igen, men den gången gick det bra.

Det är sommar och varmt och skönt i dag också och på förmiddagen fällde jag upp parasollet och stod under det och planterade det jag köpte igår.

Sedan tvättade jag trädgårdsmöblerna och sanerade på uteplatsen, så nu är det fint där i alla fall till midsommar. Om inte höskörden på Stenstugu ställer till det alltför mycket firar vi nog midsommarfton här hos mig.

Dagens ordspråk:
Rent samvete beror ofta på dåligt minne.

Nu blev det kort

Ungefär sedan lunch har vi haft solsken och det är rätt varmt, men blåsten är hemsk. Mina krukor med penséer som var så fina är totalförstörda. Vinden har vräkt omkull dem så de hänger längs kanterna. Jag hade tänkt och ha dem länge till, men nu får jag nog ta bort dem, för jag tror inte att de går att rädda. Jag trodde att det skulle hjälpa att de stod inne mot väggen, men det gjorde det inte. Nu får jag lägga upp en plan för inköp av lite sommarblommor nästa vecka.

Jag tog bilen när jag skulle till frissan, för jag skulle åka och handla på Konsum när jag var färdig där och på vägen låg det massor av grenar och ris från träden runt omkring och en och annan soptunna också. På Konsum kunde jag inte motstå en kartong jordgubbar, men det köpet ångrar jag, för de var inte alls goda. De holländska som jag köpte för några veckor sedan var mycket bättre. Man borde få provsmaka innan man bestämmer sig tycker jag!

Sommarfrisyr

Trevlig onsdagskväll!

Jag är den på stranden som…

…gärna solar, men undviker att bada. Jag är en riktig badkruka och jag tycker att det är väldigt besvärligt och byltigt att hålla på och byta om i sanden. Jag tycker att det är trevligare att svalka av mig genom att bara gå och strosa i vattenbrynet. Ska jag bada föredrar jag en pool.

Sen kan man kanske fråga sig varför jag åker till stranden om jag inte vill bada? Förr var det mycket för friden och stillheten. Utanför Stenstugu är det väldigt mycket trafik sommartid och att få byta ut trafikbruset mot ljudet från vågorna och skrattande glada barn var helt underbart.

Nu är det kanske mer för att jag inte tycker att det är så lockande att klä av mig och ligga och sola med folk från området spatserande alldeles i närheten. Jag sitter ofta och gärna ute, men påklädd. Man är ju ingen pangbrud längre precis.

Det var dagens utmaning från Orsakullan.

Trevlig fredag!

Hundratals hedrade Josefin Nilsson med ljusmanifestation i Stockholm i kväll

Jag såg filmen om Josefin Nilssons liv igår eftermiddag och det var fruktansvärt att se hur destruktiv en kärlek kan vara. Att den starka, vackra, glada människan bröts ner så totalt att det faktiskt ledde till hennes allt för tidiga död.

Och vad blev hans straff, en villkorlig dom! Han borde fått livstid, precis som vilka andra mördare som helst. Nej, i stället fortsätter Dramaten att hålla honom under armarna och låter honom fortsätta att spela där, precis som om ingenting hänt.

Se filmen, ”Älska mig för den jag är” som kommer på SVT1 den 29 mars, eller se den på SVTPlay.

 

Därför ogillar jag…

I morse när jag vaknade tyckte jag att solen glimtade till genom springorna i persiennen, men nu är det mulet och regnar lite lätt igen. Igår regnade det i stort sett hela dagen. Jag hade ett ärende till vaktmästarens kontor och genade över gräsmattan och det var så surt så det klafsade om skorna. Jag vet att vi behöver regn, men lite trist är det allt.

Till dagens första utmaning: Orsakullan tycker att vi, den här Kvinnfolksdagen ska skriva om något vi ogillar och varför vi ogillar det. Här kommer något jag verkligen ogillar och det handlar om våra pengar.

Därför ogillar jag… de nya mynten och att bankerna inte hanterar kontanter.

Om vi börjar med de nya mynten, så är en- och tvåkronorna verkligen besvärliga att skilja på. Och de måste  vara av dålig kvalité, för trots att de inte varit i omlopp så länge, så ser en del av dem väldigt missfärgade och fula ut. Jag, som är så gammal så att jag var med på den tiden då det fanns ett- och tvåöringar, upplever de små kopparfärgade mynten som just det och en viss förvirring kan uppstå i min hjärna, när jag står med dem i handen och ska räkna hur mycket pengar jag har. Femkronan och guldtian får dock godkänt.

Sen är det tvåhundringen som också ställer till det, kanske inte för mig personligen, men i min funktion som kassabiträde med en begränsad växelkassa, är den verkligen en stötesten. På Kupan har vi ett anslag om att vi inte växlar in femhundrasedlar, men tvåhundringar kan vi ju knappast neka att ta emot.

Skulle det bli ebb i växelkassan finns det heller ingen bank dit man kan gå och växla, för den enda bank vi har i Klintehamn numera är Handelsbanken och de hanterar inte kontanter. Att Konsum inte vill agera växlingskontor har jag full förståelse för, men ändå hjälper de oss ibland.

Häromdagen fick jag gå till bankomaten och göra fem uttag á 100:-, för att vi var utan växel. Förr kunde man göra ett uttag på 400:- och fick då fyra hundralappar, men det går ju inte i dag, för då får man två tvåhundringar och det är inte till mycket hjälp.

Riksbankschefen Stefan Ingves har flera gånger krävt att bankerna ska få lagstadgad skyldighet att förse allmänheten med kontanter, men han verkar inte lyckas med det konststycket. För föreningslivet innebär det av vi i Klintehamn, måste köra flera mil när vi ska sätta in pengar, trots att vi har en bank på samhället.

Trevlig fredag!