Kategori: Nostalgi

Vem räknar och lite annat smått och gott

av Ingrid, publicerad i Corona, Nostalgi

Vem räknar hur många kunder det är i butikerna, för i enlighet med den nya pandemilagen har man nu fått listor på hur många som får vistas i en butik samtidigt. En lista över butikerna på Gotland finns på helagotland.se, för den som är prenumerant där. Till exempel får Coop i Roma ha 32 personer och det kan väl vara rimligt att hålla ordning på, men hur ska man göra på t ex Linds Växthus, där man får vara 243 inne samtidigt. Fast jag behöver antagligen inte bekymra mig över det, för det finns säkert någon fiffig digital lösning på det här problemet. Det blev ett riktigt busväder igår eftermiddag och kväll, så det var tur att jag gick ut på förmiddagen. Ännu när jag gick och la mig blåste och regnade det och så var det i morse också, men SMHI varnade för väderomslag med risk för ishalka och de fick rätt, för nu har det klarnat betydligt och solen glimtar till då och då och säkert är det risk för hala vägbanor, för det är nollgradigt. Jag håller mig nog hemma i dag, eller också blir det en tur i skogen. Jag får se?

Nu när alla helger är över och oxveckorna rullat in återgår tv-tablån till sitt gamla utseende och igår var det dags för den turkiska serien Modern och dottern och McLeods döttrar igen. Ordningen är återställd! Jag brukar se båda serierna via SVTPlay när jag slår mig ner i vardagsrummet för att dricka eftermiddagskaffe.

Jag hittade ett gammal konfirmationskort igår när jag röjde i en låda. Jag gick på läroverket då och vi var flera  från Klintehamn som gjorde det, så man ordnade en sommarkurs för oss. Vi var en liten trevlig grupp som undervisades av prosten Gustaf Sjöberg några dagar per vecka. Kortet är taget i prästgårdsträdgården.

31 juli 1955
Försättsbladet i bibeln jag fick vid komfirmationen

Jag minns inte vad alla heter, för killarna var från fastlandet och tillbringade bara somrarna här med sina föräldrar som hade sommarhus i Eksta eller Fröjel och flickan i mitten minns jag inte efternamnet på. Hon kom från Visby har jag för mig.  Uppifrån från vänster är det Tuula Pitkänen, Inger?, Laila Larsson och sittande Lena Andersson och så jag längst ut till höger. Givetvis var det mamma som hade sytt min konfirmationsklänning.

Nu ska jag ta fram strykjärnet, för jag har dammat och plockat bort alla juldukar, så nu ska de ordinarie strykas och läggas på plats. Nu har jag bara elljusstakarna och stjärnan kvar, men de får hänga med veckan ut, annars är julen bortstädad.

Dagens ordspråk:
Tomt huvud ger trötta fötter.

Trevlig tisdag!

Lördagspromenad

av Ingrid, publicerad i Klintehamn, Nostalgi, Promenader, TV

Jag kom upp lite sent i dag, för jag vaknade till vid halvåttatiden och tyckte att det var för tidigt så här på en söndag, så jag snodde ett varv i sängen och somnade om och helt plötsligt var klockan nästan nio och då fick jag fart.

Tänk så skönt det är att kunna få sitta vid köksbordet och i lugn och ro få dricka morgonkaffet, bre sig en macka, ta ett glas juice och ögna lite på gårdagens korsord som ännu har några gluggar som ska fyllas i. Nu ska jag en vända i badrummet så att jag kan få klä mig och sen får vi se om det blir en förmiddags- eller en eftermiddagspromenad i dag. Jag har sett blåa gluggar mellan molnen och solen har också visat sig.

Igår hade vi  ett par plusgrader, men tunga mörka moln låg som ett lock över oss och de såg ganska hotande ut, men de höll tätt i alla fall, så efter lunchen gick jag ut på en promenad och nu var jag trött på Valleskogen, så jag satte kursen söderut i stället.

När jag var barn och ungdom var det här huset en IOGT-lokal och huset byggdes 1899 för det ändamålet. HÄR har kusin Göran lagt ut en gammal bild av huset.

I det här huset sysselsattes och fostrades massor av klintebarn under många år av idealister från nykterhetsrörelsen och alla ungar var välkomna, barn till nykterister såväl som barn till fyllerister. Här var jag med och spelade barnteater, vi hade maskerader och påsk- och julfester och mycket annat. Klintehamns Föreläsningsförening, där mamma och pappa var medlemmar, utnyttjade också lokalen och här hörde jag forskaren Sten Bergman berätta om sina resor och här såg jag Ramido från Spanien dansa flamenco och hit fick man gå och se filmer. Jag har många härliga minnen därifrån.

Innan jag kom fram till huset vek jag av från Donnersgatan och in på Sicklingsvägen, där jag gick förbi gamla Klintehemmet, genom skogen och sedan via gamla järnvägsbanken fram till dammen eller viltvattnet, som det väl egentligen ska kallas.

En korallapel (tror jag att det är)  på baksidan av gamla Klintehemmet. Trädet är ännu fullt av lysande gula små äpplen,
Inte en fågel i sikte i viltvattnet

Jag måste nog ta och försöka använda mina stavar, som jag skaffade för länge sedan och aldrig använder, för jag känner att jag säckar ihop i ryggen när jag inte tänker på att sträcka på mig. Med stavarna kanske det blir lite lättare att räta upp sig. Tanken stärktes när jag mötte ett par bekanta i närheten av dammen. En av dem gick med stavar och hon sa att det var så bra.

Det var inte så mycket att se vid dammen och det var väldigt blött och lerigt där, så jag fortsatte på järnvägsbanken ut till Värsändevägen och gick sedan via den hem till Odvalds igen.

Vattnet kommer brusande uppifrån Mölner och ner genom vattenfallet i Jörgens trädgård.
Ute på stora landsvägen igen
Hemma på Odvalds igen

Det var en rätt behaglig promenad, men visst var det skönt att komma in i värmen igen och koka sig en kopp kaffe. Sen la jag mig i soffan och slappade framför tv:n ett bra tag innan jag satte mig vid datorn ett tag, för att kolla upp fotona från min promenad och förbereda den här söndagens blogginlägg.

På kvällen såg jag givetvis Stjärnorna på slottet och jag tycker att det var ett trevligt avsnitt. Kjell Willhelmsson hade en hel del att berätta om sitt liv och drog en massa göteborgshistorier som fick till och med den tillknäppta Ernst Billgren att dra på smilbanden. Det verkar annars inte vara det lättaste.

Dagens ordspråk:
Allt skulle bli bättre om det kunde göras två gånger.

Ha en skön söndag!

Telegram

av Ingrid, publicerad i Nostalgi

Det är ganska grått den här trettondagsaftonen och det har kommit lite nysnö i natt, men inte så mycket att det täcker gräset. Det ser halt ut, så ska det bli någon promenad i dag får det nog bli i skogen.

Kommer du ihåg förr i tiden när man kunde gratulera till olika händelser genom att skicka telegram? Jag kom att tänka på det igår eftermiddag när jag skulle leta efter en sak och hamnade i en låda där pärmen med gamla telegram ligger. Där finns några vanliga telegram, men de flesta är lyxtelegram.

Om lyxtelegrammen kan man läsa i Wikipedia:
Lyxtelegram var en särskild form av telegram använd vid gratulation eller kondoleans. Under åren 1912 till 1977 fanns möjlighet att via Telegrafverket, sedermera namnändrat till Televerket, få telegram utskrivna på en speciellt utformad blankett. Behållningen av denna verksamhet tillföll Nationalföreningen mot tuberkulos. Lyxtelegram kom att utgöra en kulturell företeelse då blanketternas bilder ofta skapades av kända konstnärer. Drygt 100 olika blanketter förekom. Totalt sändes mer än 140 miljoner lyxtelegram, och Nationalföreningen mot tuberkulos fick in 53 miljoner kronor. Initiativtagaren till lyxtelegrammen var grosshandlare Gustaf Hagberg i Göteborg.

Tänk så praktiskt det var, för hade man glömt någon högtidsdag och kom på det samma dag, kunde man sända ett telegram och vara säker på att det kom fram, för de levererades alltid omgående.

I min pärm finns det telegram från när och fjärran sända till vår bröllopsdag, när vi fyllde jämna år och när vi fick barn. Sedan finns det ett som jag klurat på ett tag. Det är sänt till Ingrid Svanborg 23 maj 1958 och det står bara Vi gratulerar! Familjen Sture Jönsson. Jag kan inte komma på något annat än att det måste varit när jag tog Realexamen.

Här är några av de 32 telegram vi fick när vi gifte oss:

Nu finns det visst en ny möjlighet om man skulle vilja skicka något liknande, men utan servicen att få det utburet samma dag, för nu skickas det med vanlig postgång eller e-post och då ser jag ingen vits med att betala 50:- för en sådan tjänst. Då kan man ju lika gärna köpa ett gratulationskort och skicka det själv.

Dagens ordspråk:
Den som ruvar på hämnd håller sina sår öppna.

Ha nu en riktigt trevlig Trettondagshelg!

Jullekars dag

av Ingrid, publicerad i Jul, Nostalgi

Det är ett helt underbart väder den här söndagsmorgonen och nu strålar solen från en klarblå himmel och det är alldeles vindstilla. Jag behöver väl inte ens nämna att det blir en promenad på förmiddagen.

”Månen vandrar sin tysta ban och frosten lyser vit på taken”  över Odvalds i dag kl 08:15 -2,5º

Idag är det enligt Allnakku Jaullaikars dag, eller på svenska Jullekars dag och förr lekte vi mycket på julen. Och med förr menar jag i första hand när jag var barn och vi lekte inte bara på julen utan på andra kalas också när släkten samlades.

Det var inte bara barnen som lekte, utan de vuxna var också med och de verkade ha minst lika roligt som vi barn. Vi Snottrade, lekte Packa pappas kappsäck, Ett skepp kommer lastat, Charader och Syltkrukor och vi spelade Fillipin när vi fick dubbelnötter och en massa andra lekar.

Har du lekt syltkruka någon gång? Man valde ut en syltförsäljare och en köpare och övriga var olika sorters sylt. De som var sylt satte sig på huk på golvet med händerna i sidorna så att armarna bildade öron att bära krukan i. Köparen smakade av sylten och den som inte var god kastades. Jag har glömt vad det riktigt gick ut på, men jag glömmer aldrig när pappa var hallonsylt och skulle bäras ut…….

När jag gifte mig med Åke och introducerades i den släkten upptäckte jag att deras släkt- och julkalas var helt annorlunda mot våra. Det var stora kalas med både släktingar och grannar och där lekte man inte. Nej, där fick barnen roa sig själva. Kvinnorna satt för sig och pratade om det deras hjärtan var fyllda av och det blev för det mesta prat om barn, mat och sjukdomar. Männen satt för sig och pratade jordbruk, jakt och fiske och det kunde också hända att de samlades i ett rum för sig själva och spelade kort. Det var trevliga tillställningar med mycket och god mat, men den enda underhållningen var möjligen att något försigkommet barn fick läsa en dikt.

Jul på Stenstugu någon gång i mitten på 50-talet. Med på bilden är från vänster Åkes syster Barbro, min svärmor Rut, svåger Martin, Åkes farbror Gustav, svärfar Adolf, Åkes bror Harry och hans fru Mejan och så skymtar man två barn också:  Ingrid och Ulla.

Ljusstaken, som står på bordet, finns fortfarande kvar på gården, sliten och skavd efter att ha hängt med varje jul  i sjuttio år, men drickeskannan i förgrunden fick flytta med till Odvalds, för den ville ju Åke ha juldrickan i. Pappersbonaden på väggen ovanför Gustav minns jag mer än väl, för den fanns ännu kvar på Stenstugu när jag kom dit. Den rullade man ihop försiktigt, försiktigt, så att man kunde använda den år efter år och blev det någon reva i den lagade man den med tejp.

På senare år har ett annat fenomen kommit in i firandet – Musiken och sången!
När Eva flyttade tillbaka hit från Sicilien med sin musikaliska familj, blev sång och musik ett naturligt inslag de gånger vi träffas på Stenstugu på helger och årsdagar. Claudio spelar och sjunger och det gör yngste sonen Edoardo också och vi övriga försöker tralla med så gott vi kan.

I år blir det ju givetvis inga julfester och inga jullekar heller, men jag saknar inte de där stora julkalasen, för de tillhör en sedan länge flydd tid. Nu roar vi oss på ett mycket stillsammare sätt. Vi ser på TV!

Dagens ordspråk:
Ingen vet vad han förmår förrän han har försökt.

Ha en skön söndag!

I dag flaggar jag….

av Ingrid, publicerad i Nostalgi

…för vårt tredje decemberbarn, Krister. Det är en annorlunda jul i år och det blev en annorlunda jul det året han föddes också. Inte hade jag väl trott att vi skulle tillbringa julen på BB. Barnmorskan som jag gick på kontroller hos, påstod att han skulle komma runt Lucia, men så blev det inte, för han tog god tid på sig och var större än sina syskon när han föddes.

Han är en liten sladdis, för det är nio år mellan honom och Bosse, men jag kände att jag absolut ville ha ett barn till. Jag var inte färdig med den delen av livet ännu och Åke var inte speciellt svårövertalad.

Krister påsken 1979 på Sicilien. Om två år fyller den här lilla sexåringen femtio och som vanligt undrar man över hur fort tiden har gått.

Grattis Krister!

‍🎄Så kan det gå‍🎄

av Ingrid, publicerad i Allnakku, Nostalgi

I dag står det i Allnakku att det är jaulgränsdagen:

Om det är vackert väder den här dagen passar den bra till julgranshuggning. Man kan bjuda sina vänner till en jaulgränsdag i skogen, ta med kaffe och grilla korv. Men börja tidigt, för dagarna är korta så här års. 

Trots att vi hade rätt mycket skog på Stenstugu var det alltid svårt att få tag i en lämplig gran. Vi hade lågt i tak och inte så stora rum, så det fanns vissa krav på hur den där granen skulle se ut. Första julen vi var gifta kom jag hem från BB med en liten Eva lagom till Anna-dagen och efter några dagar kom min mamma och inspekterade och samtidigt skulle vi ta en skogspromenad och passa på att se ut en gran till henne och en till oss själva också.

Mamma hittad snabbt en gran som hon ville ha och sa till Åke att hugga den.

-Nej, det är för tidigt, tyckte han.
-Jamen tänk om någon annan tar den, sa mamma.
-Det är ingen risk, det är ingen annan som vill ha den granen, retades han.

Åke satte ett balsnöre runt granen, så att han skulle veta vilken han skulle hugga när det var dags för leverans och så gjorde han även på den gran vi till slut bestämde oss för att ha själva.

Julen närmade sig och mamma, som jobbade som vårdbiträde på Åvallegården, ett pensionärshem i Klintehamn, ringde en dag och sa att hon ville ha granen, för hon var ledig och skulle julpynta.

Glad i hågen gick Åke ner i skogen försedd med yxa, men han kom inte hem speciellt kvickt, för han hittade inte mammas utvalda gran, utan bara en stubbe. Någon hade knyckt den. Han blev tvungen att leta efter en annan och det tog ett tag innan han fick tag i någon, men en gran fick mamma i alla fall och hon märkte givetvis ingenting. Det tog ett bra tag innan Åke erkände för henne vad som hänt. Han som varit så stöddig!

I dag är det mulet, småblåsigt och en lördag med lätt regn då och då, men det går säkert bra att gå i skogen och hugga en gran om man så skulle önska, men jag nöjer mig med min lilla bordsgran av plast. En Klinterunda har jag tagit mig i alla fall, så jag har fått lite frisk luft.

Dagens ordspråk:
Orent vatten släcker också eld.

Ha en fin fortsättning på dagen!

Solsken!

av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Väder

Jag kom osökt att tänka på Hasse och Tages revy Glaset i Örat och Lena Nymans sketch Stadslollan, när jag kom in i sovrummet och fick se att en stor sol började dyka upp mellan hustaken.

– Helt plötsligt lyste det en jävla jättelampa rätt i facet på en. Det var solen!  sa hon på sin härliga söderdialekt när hon hamnat ute på vischan.

+7º och solsken. Kan det bli bättre den 16 december?

Och jag väntar på att få tillbaka synen efter mina försök att ta ett foto av det skarpa solskenet. Så, nu kan jag se igen, det var fasligt så bländad jag blev!

Dagens ordspråk:
En god uppfostrare gör sig själv överflödig.

Ha en fin onsdag!