När jag gick upp för ett par timmar sedan visade sig solen ett tag, men nu börjar det mulna till igen. Det är blåsigt, men vi har några plusgrader i alla fall. Fast jag struntar i vädret och börjar dagen med att Hoppa på tåget, för som vanligt på lördagarna inbjuder lokförare Åke till en tur och veckans tema är Å och en å har vi minsann i Klintehamn, det har nog alla som läst min blogg upptäckt, för den är ett kärt bildmotiv.
Vår Å heter Robbjensån, men kallas nog oftast för Klinteån. Den är bara drygt fyra kilometer lång och den sista biten innan mynningen i Klintehamnsviken rinner den genom samhället. Jag ser avsnitt av den i stort sett varje gång jag är ute och går. Nu är det ett tag sedan, men jag har sett havsöringar i ån flera gånger, både vid vattenfallet, vid branddammen och vid Norra kustvägen.
Vattenfallet vid Robbjens. Här kan man få se öringarna hoppa uppför trappan på sin väg upp mot lekplatserna.Vid Suderviljan finns det en laxfälla där man räknar hur många öringar som passerarBranddammen vid Donnersgatan hade nog en viktig funktion en gång i tiden.Här har ån runnit under Åbrovägen….…för att senare passera i närheten av Coop på sin fortsatta väg mot Klinteviken…….och här är den snart framme, för på andra sidan vägen öppnar sig så småningom Klinteviken och Robbjensån är i mål.
…men kylig onsdagsmorgon och på helagotland.se varnar man för svår halka på vägarna med ”fläckvis is”. Hoppas att alla tar det lugnt i trafiken i dag! Här är gräset och taken vita av frost och nu vid niotiden har vi -1º.
Jag gav mig iväg på en Klinterunda igår och det blev en dräglig promenad, även om det var kallt och blåsigt, men man kan ju inte sitta inne och vänta på våren. Fast jag kunde ha haft ett par fodrade handskar i stället för de tunna. Går man med rollator kan man ju inte stoppa händerna i fickorna om det blir kallt.
Lekplatsen vid Torget är under renovering.Det var stilla och lugnt både vid Kiosken och Kustgrillen
På Coop var det också rätt lugnt trots att det var tisdag, men de flesta är nog och handlar på förmiddagen. Det är förunderligt så mycket man kan packa på rollatorn och så lätt den rullar trots ett par kassar.
På hemvägen kunde jag inte låta bli att ta ett foto av Vallemo, som låg och lyste så vackert i solskenet.
När jag plockat in min handel var det gott att sätta sig framför tv:n med en kopp kaffe och sen blev jag sittande där, förutom en vända då och då ut i köket, där ett korsord låg på köksbordet och lockade. Snillekrysset kräver många vändor med penna och suddgummi (och fråga google) innan det är klart.
Det blev en solig och fin dag igår och efterhand som dagen gick såg jag bättre och bättre på det nyopererade ögat och i dag märker jag ingen skillnad på höger och vänster. Jag ser lika bra på båda på långt håll, men måste använda glasögonen när jag ska läsa, lösa korsord eller pilla med mobilen.
När fredagsstädningen var avklarad, putsade jag mässingsljusstakarna och diskbänken och sedan åt jag lunch. Sen satte jag mig framför tv:n, men ändrade mig och gick ut på en Klinterunda i stället. Det var kallare än jag väntat mig, men det är bara att inse att nu har vi vinter på gång. Vi har varit bortskämda med en mild, fast väldigt grå, november.
Mitt barndomshem under många år
När jag kom ut i Vallekvior stannade jag till och ropade högt för mig själv: ”Vad i hela friden!!” Den stora pilen som mamma och pappa planterade var skövlad och alla grenarna låg på marken. I och för sig var det nog behövligt, för den hade blivit alldeles för stor för en liten villaträdgård, men det såg konstigt ut och kändes lite vemodigt.
På Coop lockade amaryllisarna till köp, men jag lät mig inte luras den här gången.
Fast jag var godissugen, så jag gick in en sväng i alla fall och köpte lite lösgodis. Dumle och Marianne är favoriterna för tillfället.
Jag gick hem via Åbrogatan
Den här lördagsmorgonen är det ett strålande solsken och nollgradigt, men i morse hade vi -2,5º och det var vitt av frost i gräset. Jag ska väl se om jag kan ta mig ut en tag i dag också. Jag har ju lite att göra i uteförrådet om inte annat. Krukor ska tömmas på jord och golvet städas av.
….lurade ut mig på en promenad igår när städningen och lunchen var avklarad. Solen sken och det var nästan ingen blåst och 11-12 plusgrader. Det är länge sedan jag varit ute vid hamnen annat än med bil, så jag satte kursen dit och jag ångrade nästan att jag inte gett mig iväg innan lunchen, för då hade jag ju kunnat inta den på Hamncaféet. Det är länge sedan jag var där också.
Sillgrisslan i infarten till samhället pryder sin plats bredvid den nya rondellen.Vid en av fiskebodarna stod det en tillsalu-skyltDet är nästan tomt på båtar längs småbåtsbryggan den här tiden på åretWarfsholmsbron
Det blev verkligen en behaglig promenad och när jag kom hem tog jag mig en kopp kaffe och satte mig vid köksbordet och löste ett korsord, jag satt vid datorn en stund, tog mig lite kvällsmat och sedan hamnade jag givetvis framför tv:n och såg det första avsnittet på den nya säsongen av Ten Pounds Poms. På kvällen såg jag På Spåret och sedan ett avsnitt av Jeopardy innan jag gick till sängs lite extra tidigt. Jag hade ju lite sömn att ta igen.
Den här lördagsmorgonen är det novembergrått med regn hängande i luften, men vindstilla. Vi får väl se hur dagen utvecklas, men det känns som om det var tur att jag passade på att vara ute igår.
…igår innan jag kom hem från min Klinterunda. Precis efter lunch kunde man ana solen, men när jag väl kom iväg hade den försvunnit och det hade redan börjat stänka en aning, men jag gav mig av i alla fall. Jag började med att gå till apoteket, för jag skulle köpa en ny flaska med ögondroppar. Nästa vecka är det dags för högerögat och då måste man ha en ny flaska till det.
Ännu finns det blommor på tobaksplantorna längs Donnerska huset.
Efter besöket på apoteket fortsatte jag min runda och när jag var framme vid Coop gick jag in och handlade, men jag fick ta det långa benet före på hemvägen, för nu började det stänka ordentligt.
Det är ju annars en helt fantastisk mild och fin november vi har. I dag är det 11,5º och solen tittar fram och i grannarnas rabatter blommar ännu dahlior. Jag kollade i mina 10-årskalendrar och det här milda novembervädret är faktiskt lite av rekord. Inte något år av de tjugosex, som jag har noterade, har det varit så varmt den femte november. Däremot har det funnits år då det varit både kallt och till och med snö.
Telia håller ännu på och spammar och för en stund sedan fick jag 15 st no-reply@en massa konstiga adresser.com och Telia beklagar så mycket i dag också och säger att de fortfarande jobbar på det…..
Jag gick ut på en promenad igår eftermiddag, för jag ville ut och röra på mig lite och vädret var behagligt, så jag tog en vända Coop tur och retur.
Det är en enormt vacker höst i år.På hemvägen mötte jag en konstig katt på Åbrogatan, som stannade och strök sig mot mina ben när jag pratade med den. Vilken fantastisk färg den hade!En höstkamouflerad kisse som får representera Caritas måndagsutmaning
Google och AI fick jobba och de kom fram till att det här är en afrikansk tabby som också kallas Sokoke-katt. En kattras från Kenya som är känd för just det bruna mönstret. Den var verkligen vacker och väldigt vänlig och följde med mig en bit på min väg mot Odvalds.
Carina kom och hämtade mig igår, så jag slapp ut och köra i mörkret och lufisken smakade väldigt bra. Blir det ingen mer så har jag i alla fall fått en portion i år. Sen bjöd de på kaffe och en god glassbåt.
I dag är det en mulen och grå måndagsmorgon, men det blåser inte i alla fall och det är 10º varmt. Jag har startat en maskin tvätt och nu ska jag ta en vända med vattenkannan.
De här skulle nog gilla att bli omplanterade också.
Visst finns det en hel del vinterprydnader till gravarna redan på Suderviljan, det upptäckte jag på gårdagens shoppingrunda, så nu kan jag lägga upp en plan inför kommande helg. Lyktorna står redan uppradade på diskbänken, redo med nya batterier. Jag vet att det är charmigare med levande ljus, men det blåser ju så hemskt hela tiden, så det är hopplöst att få dem att brinna.
Sen fortsatte jag min promenad till Coop och fick handla det som stod på min lista och på hemvägen tog jag en sväng in på Åvallegården, för jag ville ta några aktuella foton därifrån, till det jag egentligen ville skriva om i dag.
Jag vet, jag har skrivit om det förut, men i början av 50-talet, när min familj flyttade till det här huset i Vallekvior, blev vi närmaste granne med en byggarbetsplats, äldreboende Åvallegården.
När mamma sedan blev änka 1957 behövde hon ett jobb och då fick hon en tjänst på Åvallegården som biträde. Hon arbetade där i lite drygt tjugo år, tills hon gick i pension och sina fem sista år i livet blev hon själv en av de boende och även svärmor Rut bodde där några år. Kanske är det därfördet svider lite extra i hjärtat när jag läser om att Åvallegården går samma öde till mötes som f.d. Klintehemmet. Verksamheten läggs ner och byggnaden går en okänd framtid till mötes.
Åvallegården, som i dag har 24 platser, stängs vid årsskiftet och samtliga boende erbjuds att flytta till Odvalds.
Lite drygt sjuttio år sedan jag som barn såg Åvallegården växa till sig har jag det senaste året gått en promenad då och då och tittat på hur det nya särskilda boende på Odvalds utvecklats. Där kommer det att bli plats för 60 boende i ett plan.
Det nya särskilda boendetpå Odvalds i Klintehamn (jag har inte lyckats klura ut vad det ska heta) De här fotona tog jag i måndags.
Om man jämför miljön vid Odvalds med den på Åvallegården, ser det här mera ut som ett fängelse än ett boende. Fast det kommer säker att se annorlunda ut när man kommer igång med planteringar av de stora markytorna. Det ska vara färdigt för inflyttning till årsskiftet 25/26.
I dag är det en mulen och småregnig onsdag och så ska det visst förbli, i alla fall enligt radions väderleksrapport, så det var ju tur att jag var ute igår. Jag lär nog hålla mig inomhus, om jag inte får någon avisering om att den efterlängtade musen anlänt till Coop förstås.
Livet efter 80 