Det är en mulen måndagsförmiddag, men vi har +8º och då kan man ju inte vara annat än glad. Jag provtvättar och det verkar som om Enricos handpåläggning fungerade, men det är väl inte värt att ropa hej förrän programmet kört färdigt.
Jag tänkte lägga in sillen också nu på förmiddagen, men då hade jag inte tillräckligt med ättika hemma. Det är i och för sig ingen brådska, men om vädret fortsätter att vara skapligt kanske jag tar en promenad ner till Konsum efter lunchen, Nu kan jag ju inte skylla på halkan!
Nu har jag släppt loss några tomtar
Tomten, som står på bordet, är ett arv efter mamma och den har funnits sedan jag var barn. Den har fått sina törnar genom åren och bland annat har den fått söka upp både ortopeden och hattmakaren.
Igår började jag med att åka på gravarna med mina nyinköpta ljus och det var inte lätt att få dem att brinna i blåsten och de Krister o Thomas varit där med i lördags hade slocknat de också. Förra året hade jag batteriljus och det ska jag absolut satsa på nästa år. Det kanske inte är så charmigt, men de lyser i alla fall.
Förutom blåsten var det faktiskt riktigt skönt väder med behagliga 10º och även om man inte kunde kalla det för solsken, så fanns solen där i alla fall. Jag kom hem igen vid halvtolvtiden och då skulle jag väl egentligen ha lagat lunch, men jag ville passa på att ta en promenad medan det ännu var skönt ute, så när jag satt in bilen i garaget gav jag mig iväg igen.
Jag gick inte så långt utan höll mig på BarkanNär jag kom fram till Klinteskolan satte jag mig på en bänk en stund här vid den lille tyngdlyftaren och sedan vände jag hemåt igen.
Jag hade rester kvar sedan lördagen, så en sen lunch var snabbt fixad. Den kolliderade nästan med eftermiddagskaffet, men vad gör det.
Dagligt skrivförslag
Hur hanterar du skärmtiden för dig själv?
Jag har inga som helst tankar på att begränsa min skärmtid, utan jag kör på precis så mycket jag vill. Datorn står ständigt redo och mobilen också. Däremot tittar jag normalt aldrig på tv förrän fram mot eftermiddagen när det börjar bli dags för kaffe.
I dag är det 6 november också kallad Gustav Adolfsdagen. En dag som man enligt Allnakku kan kalla för Tukdagen: När novemberdimman tätnar och dagarna är korta och mörka, är det inte så lätt att se ljust på tillvaron. Dimma heter tukå eller tuke,tjåkkå eller tjåkke på gutamål.
Tukdagen är ett ord jag aldrig hört användas men däremot sa man ofta tjåcke när det var disigt eller dimmigt och tjåcke var det i morse, för dimman låg ganska tät över Odvalds ett tag, men nu har det lättat lite och vi har nästan 10º i dag också.
Få se vad jag hittar på den här måndagen? Återvinningen är öppen och jag skulle kunna tänka mig att göra ett besök där och bli av med lite skräp.
…då solen skiner och det nästan är vindstilla. Så fort jag uppdaterat det här måndagsinlägget ska jag gå ut på en promenad. Ett tag när jag just börjat blogga florerade det en massa mejl med roliga historier från olika nätvänner och i dag har jag letat fram ett av dem.
Vem är viktigast på arbetsplatsen?
I en stor kommun har fem kannibaler anställts som handläggare. Första arbetsdagen säger chefen: – Ni har nu fast arbete, tjänar bra och kan äta i vår matsal, så låt de andra människorna vara ifred! OK? Kannibalerna lovar att inte röra kollegerna.
Efter fyra veckor kommer chefen igen och säger: – Det saknas en städerska, är det någon av er som vet var det har blivit av henne? Alla kannibalerna skakar på huvudena och svär på att de inte har med saken att göra.
När chefen har gått vänder sig en av kannibalerna om till de andra: – Okej, vem av er miffon har käkat upp städtanten?? Den bakersta kannibalen svarar med låg röst och skuld i blicken: – Det var jag. – Hur dum kan man vara? , säger den förste. De sista fyra veckorna har vi ätit Områdeschefer, Teamledare, Projektledare och IT-konsulter utan att någon har märkt det och så skulle du prompt sätta i dig städkärringen!!!!!
Jag måste erkänna att jag känner mig måttligt glad i dag, för det är så mulet och mörkt att jag fick tända skrivbordslampan när jag sitter här vid datorn och det är tveksamt om det kommer att klarna upp.
Veckan ser ut att bli blöt. Nu gäller det att hålla koll på millimetrarna och rapportera in dem till Regnkollen Gotland, så att statistiken blir korrekt.
Igår blev det däremot en riktigt solig och fin dag, så trots blåsten gick jag ut på en Klinterunda och den var faktiskt riktigt behaglig. Nu var det lugnt och stilla på samhället igen och det fanns inga spår kvar efter lördagens marknad.
För att muntra upp mig lite den här dystra måndagen bytte jag bakgruden på mobilens låskärm. Bilden är från stranden vid Naxos Beach på Sicilien där jag hade några härliga dagar sista veckan i september i år och den får jag glädja mig åt nu i höstrusket.
Bloggvännen Carita tycker ju att vi ska muntra upp oss med någon trevlig bild på måndagarna och här kommer mitt bidrag den här soliga och vackra septemberdagen.
Den här brudorkidén har gjort mig glad hela sommaren och inte bara på måndagarna
Mamma Runa skulle ha fyllt 110 år i dag om hon levt, men hon lämnade oss 7/7 2002, 89 år gammal.
Jag tror att jag kan tala även för mina systrar, när jag säger att vi tänker på henne med tacksamhet.
Är det fler än jag som irriterar sig på WordPress.com för att de ändrat både kommentarsfunktionen och Läsaren? Att kommentera går väl så där, men Läsaren, som jag flitigt använder, blir jag inte helt klok på. Den som varit så bra! Nu är det ett fasligt klickande hit och dit, speciellt om man vill kommentera. De gör det inte enkelt för oss precis 😠
Gårdagens middag hos Carina och Bosse var verkligen toppen, för abborre är jag inte bortskämd med och det är en väldigt god fisk. Bosse hade tillagat den på två sätt och det ena var med traditionell kryddning med salt och citronpeppar, det andra var med cyrry och båda smakade lika bra.
Lille Fridolf tyckte att abborrarna doftade väldigt gott
När jag kom hem ringde jag till en gammal arbetskamrat och pratade gamla minnen, men sedan hamnade jag givetvis framför tv:n. Fast jag var rätt trött efter allt festande, så jag gick till sängs ovanligt tidigt.
Den här veckan har börjat med en ganska mulen och dimmig måndagsmorgon, men det lär ska klarna upp längre fram på dagen och jag hoppas att det stämmer. Vi (SPF Klintorten) ska ha grillpartaj på Snäckan i eftermiddag och då vill vi givetvis ha soligt och fint väder.
11 september är det i dag och det är ett datum som jag aldrig kommer att glömma och så är det nog för många av oss, som i realtid upplevde de förfärliga bilderna när Al Qaida år 2001 gick till attack med fyra kapade flygplan, en attack där 2996 personer dödades och över 6000 skadades. Här har man för ett par veckor sedan höjt Sveriges terrorhotnivå. Måtte vi slippa något liknande!
Livet efter 80 