Nu är det söndag igen och dags för dagens utmaning från Åke, Nacka 144. En utmaningen, som går ut på att man ska visa några foton från veckan som gått. Fem stycken får man ha med och v42 har jag varit så disciplinerad så att jag tagit ett foto varje dag och sparat till just det här och det är väl kanske så Åke tänkt sig att det ska fungera.
Måndag var jag och klippte mig. Här är Ida i full aktion, men det är inte jag som sitter i stolen, även om man kunde tro det.Till tisdagens eftermiddagskaffe åt jag upp den 12:te och sista kokosbollen, som jag köpte på Klinte Höstmarknad.På en promenad i torsdags gick jag förbi huset där min familj bodde under 50-talet.Halloween nalkas och i torsdags fick jag se den här fina skyltningenEn promenad i skogen lördag eftermiddag
Det var kallt i morse och som kallast i natt har det varit -1,7º, i alla fall enligt min termometer. Solen tittar fram mellan molnen då och då och björkarna vajar i vinden, det är ingen tvekan om att det är höst.
Jag sitter här och klickar och klickar, för min mus har blivit väldigt trött och fungerar bara när den vill. Jag har gjort ren den så gott jag kunnat, kabeln är kollad och den har fått en annan musmatta, men ingenting hjälper. Det måste nog bli en ny, för den här har jag inte tålamod med längre. 🤬
Nu är det söndag igen och dags för dagens utmaning från Åke, Nacka 144. En utmaningen, som går ut på att man ska visa några foton från veckan som gått. Fem stycken får man ha med och v41 har jag varit så disciplinerad så att jag tagit ett foto varje dag och sparat till just det här.
Kustgrillen på tisdagen (nej jag köpte ingenting)Den goda onsdagslunchenHöstfärger på min torsdagspromenadVallekvior en soli och fin fredag
Lördag och strålande solsken, så jag var ute och röjde ett tag. Jag ställde in solstolen och annat i förrådet och kånkade in de stora pelargonerna under tak så att de slipper mera regn. Nu får de stå där tills jorden torkat upp ordentligt, så att jag kan ta in dem
Solen är framme då och då i dag också, men det är mycket moln på himlen och det blåser hemskt. Jag är bjuden till Stenstugu på lunch i dag, så söndagen artar sig hur vädret nu än blir.
Jag läste en artikel om hur man ska ladda sin mobil för att batteriet inte ska bli förstört och det verkar som om jag sköter min precis som man ska, åtminstone när det gäller laddning.
Låt inte telefonen ladda hela natten ✔️
Använd originalsladdar och hela kablar ✔️
Undvik att tömma batteriet helt ✔️
Ladda inte alltid till 100% ✔️
Ta av skalet under laddning ✔️
Jag kan ha glömt att avbryta laddningen i rätt tid någon gång, men det är ett undantag. Jag försöker hålla den på 20-80%.
Vecka 41 startar med en ganska solig måndagsmorgon, men det är drypande fuktigt ute och det har kommit ett par mm regn i natt. Torkar det upp längre fram på dagen, ska jag gå ut och klippa ner höstanemonerna lite, för nu har de blommat över och ser allmänt skräpiga ut.
Tiden går fort när man har roligt och i morse kom det ett dokument från SPF som jag skulle skriva ut och då krånglade skrivaren. Utskriften var knappt läsbar. Jag använder inte skrivaren så ofta längre och blev tvungen att köra en rengöring av skrivarhuvudet och inte kom jag ihåg hur man skulle göra det. Det tog ett tag innan den fungerade som den skulle, men till slut gick det att skriva ut med bra resultat. Där gick den förmiddagen!
Glad måndag är det Carita som har hittat på och här kommer min glada måndagsbild från gårdagens årsdagkalas, som blev väldigt trevligt och välsmakande.
Ett helt fantastiskt kaffebord. Det bortersta fatet är en tårta i form en ett helt chokladberg av Petit Chouer. Så gott!
Det blev en riktigt varm och skön måndag igår och på förmiddagen gick jag ut på en Klinterunda. Jag hade bara en tunn blus på mig, men det blev nästan svettigt i alla fall.
Mitt ärende igår var att jag skulle lägga det här brevet på brevlådan vid Coop. Vi har visserligen en låda här vid Odvalds också, men jag ville vara säker på att det kommer fram i tid och en promenad är ju aldrig fel.
Förr, när man skrev brev då och då, fanns de alltid kartor med frimärken hemma, men nu är det något väldigt sällsynt. Givetvis hade jag inga frimärken, men jag gick in på PostNords hemsida för att kolla vad det kostar att skicka ett brev och då fick jag se att man kunde köpa ett digitalt frimärke. Frimärken är i och för sig vackra och pryder ett kuvert, men det kastar man ju ändå så fort det är öppnat. Om man inte har något speciellt intresse för frimärken förstås.
Jag slog till, köpte ett frimärke och fick koden via mejl. Nu vill det till att PostNord sköter sig så att inte min iver att prova nymodigheter får sig en knäck.
Det var ödsligt på Coops parkering igår kl 10:30 – tre bilar på hela parkeringen och då var en av dem från PostnordVallekvior och nästan hemma igen
När jag kom hem var det dags för lunch och sen gick jag ut och la mig i solstolen en stund och njöt av solen och värmen och sedan pysslade jag i täppan ett tag.
Igår startade den sista säsongen av den australiska såpan ”Hemma igen” och intrigerandet fortsätter och dramatiken avtar inte på något sätt. 10 avsnitt är den här omgången på och nu ska jag vara sparsam och bara se två per dag.
Solen skiner, det är nästan 20º och det ser ut att bli en fin tisdag också och jag ska väl ge mig iväg på en shoppingtur så småningom, Men först en vända med vattenkannan.
Jag tog en promenad till Konsum igår och även om det blåste lite, var det ganska behagligt, men det blev ingen längre vända, utan när jag handlat det jag skulle ha, gick jag direkt hem. Det var rätt mycket folk i affären, som vanligt på tisdagarna och jag träffade några bekanta, så det blev en liten pratstund också.
Ännu har inte rosorna här på Odvalds gett upp helt
Efter en sen lunch satte jag mig vid datorn ett tag och gick igenom maj månad, för nu börjar det bli hög tid att göra en årskrönika över 2024. Jag startade tidigt, men nu har det legat nere ett tag, men man får ta en månad i taget helt enkelt. Det är roligt att ha en sammanfattning över vad som hänt under året som gått och praktiskt när minnet sviker.
En fråga förresten – Använder ni Nortons säkerhetsprogram? Det gör jag, eftersom det följde med datorn. Nu har de uppdaterat sitt program till en ny version, som hela tiden hittar problem som behöver åtgärdas på min dator. Givetvis kan de lösa det, men bara om jag betalar extra.
I dag har vi -3,7º, men nu skiner solen och det ser riktigt härligt ut, åtminstone när man sitter inne och tittar ut. Jag tror att jag tar och släcker adventsstjärnan och stakarna. Sen får vi se hur dagen utvecklas. Jag börjar få lite julklappsångest och det finns ju bara ett sätt att bota den……
I dag fyller mitt andra decemberbarn Bosse år, född två år och två dagar efter sin storasyster. Egentligen är han ju döpt till Bo, men det blir Bosse för det mesta.
Jag ville egentligen döpa honom till Anders, men det var jag ganska ensam om, så jag fick ge mig.
Igår var det verkligen en dyster dag med blåst och regn, men det kom inga större mängder i alla fall. Jag var ute för en stund sedan och tömde regnmätaren på måttliga 6 mm.
En del av söndagseftermiddagen fördrev jag vid datorn. 2024 börjar ju faktiskt gå mot sitt slut och det börjar bli dags att sammanfatta året för att få till en årskrönika. Jag brukar gå igenom en månad i taget och nu är januari månad klar i alla fall.
I dag är det dags förbloggvännen Caritas måndagsutmaning – Glad måndag. För så här på måndagsmorgnarna tycker hon att vi ska pigga upp oss med någon glad bild. Jag hade väl inga speciellt glada bilder att visa, så jag tog mobilen och gick ut.
Jag vet väl inte om de här heller är speciellt glada, men kökshörnan gläder mig ännu med vackra blommor och grön fin persilja och pellisarna, som står och väntar på att få komma in, har ännu en och annan blomma de också.
Och det är en ganska glad måndag faktiskt, för nu har regnet dragit vidare och i dag skiner solen igen och det blåser inte ens, så en måndagspromenad ska jag absolut ta mig nu på förmiddagen.
Det blev en solig och fin lördag och efter en förmiddag med diverse pyssel åt jag lunch och sedan tog jag vara på en strykhög och när den var avklarad, bestämde jag mig för att gå ut på en Klinterunda. Jag tog en tjock jacka på mig, för det blåste kallt och det var tur, för tack vare den blev det en riktigt behaglig promenad och jag kunde inte låta bli att ta några höstfoton.
När jag kom hem förde jag över fotona till datorn, men där gick det bara att öppna två av de åtta jag fört över. De andra sex var inte vanliga jpg-filer utan hade ändelsen heic. Jag googlade och hade mig, men blev inte klok på hur jag skulle göra, så jag tog bort heic-filerna från datorn igen och gav mig på mobilen i stället, för det var ju där problemet uppstått och då löste det sig.
Jag laddade ner en app som konverterar heic-filer till jpg. Visserligen fick jag slåss med en massa reklam, men så är det ju ofta med gratisappar, men annars fungerade det perfekt. Sedan var det bara att föra över de konverterade filerna till datorn igen och då gick de att öppna precis som vanligt. Nu har jag ändrat en inställning i mobilens kamerafunktion, som nog ska göra att det här inte händer igen, men helt säker är jag inte.
Jag beskriver det här lite onödigt utförligt kanske, men jag har sett, på facebook bland annat, att många har problem med det här nya filformatet och efterfrågar hjälp. Det svärs och det förbannas! 🤬
Nu till något helt annat!
Är du sugen på att koppla av med en trevlig, romantisk film kan jag rekommendera den alldeles sprillans nya filmen Lonely Planet på Netflix. Den släpptes i fredags och jag hittade den då jag satt och letade efter något att trevligt att titta på och jag blev lite extra nyfiken för att den utspelar sig i Marocko.
Åke och jag gjorde ett besök i Agadir i januari 1995 och då var vi bland annat med på en tvådagarstur till Marrakesh. Under den utflykten hade vi en helt fantastisk guide, som älskade sitt Marocko och frikostigt delade med sig av sin kärlek till landet. Den resan var verkligen en annorlunda upplevelse för oss, som aldrig varit utanför Europa tidigare.
Filmen kretsar kring en romanförfattare, spelad av Laura Dern, som drabbats av skrivkramp. För att kunna koncentrera sig på sitt författarskap åker hon till Marocko. Där träffar hon en ung man, Liam Hemsworth, och det som börjar som en enkel bekantskap utvecklas till en berusande kärleksaffär. Filmen skildrar Marocko precis som jag kommer ihåg landet, med myllret av försäljare och folk i basarerna, de vackra hotellanläggningarna och de fantastiskt vackra vyerna av landskapet och de vackra bergen.
Den här söndagen ser ut att bli en innedag, för det är väldigt mulet och blåsigt och SMHI pratar om regn fram på dagen. Det var tur att jag passade på att vara ute ett tag igår.
Livet efter 80 