Jag gillar inte den här snön, men barnen tycker i alla fall att det är roligt och vi har en fin pulkabacke precis i närheten. Jag tittade just ut genom fönstret och såg en vackert orange pulka, som försvann bort åt det hållet. Termometern är på plussidan och solen tittar fram då och då, så snön kanske inte blir så långvarig. Fast å andra sidan kommer det byar med påfyllning mellan solglimtarna.
I dag har vinterns första snöplogning här vid Odvalds avklarats
I dag är jag bjuden till Stenstugu på söndagslunch och hämtning är utlovad, så jag slipper bekymra mig för bilkörningen. I och för sig är det väl inga problem, men skönt ändå att slippa ta ut Golfen. Den står ju så bra där i garaget!
Jag tänkte på det där med julstjärnor, så här kan de också se ut – Sicilien 1 december 2006
….och en stor del av gårdagen tillbringade jag i tv-soffan efter min misslyckade promenad. Efter lunchen parkerade jag där och såg först några avsnitt av Six Feet Under och senare Vem bor här?. Det är helt otroligt så kreativa folk är och sådana fantastiska hem de har. I går var det Kyrkan och Blomsterhemmet som imponerade mest på mig. Att klura ut vem av de fem deltagarna som bor i vilket hem är jag väldigt dålig på, så nu försöker jag inte ens, utan njuter bara av alla galna infall de fått för att skapa sina personliga hem.
Vem bor här?
Jag fick en avisering från Netflix igår:
Jag har många avsnitt av Six Feet Under kvar att se och det kan kännas lite tjatigt till slut, så det blir alldeles utmärkt att få en ny omgång av The Crown att varva med..
20 november har vi i dag och det är grått som vanligt och det lär ska vara risk för både regn och snö, så jag håller mig nog inomhus och ska börja med att lämna in ett referat från torsdagens SPF-möte till tidningarna. Advent närmar sig och det är nästan läge att hämta in jullådan från förrådet och kolla om adventsstakarna fungerar. Vi får se hur långt arbetslusten sträcker sig……
Med tanke på gårdagens inlägg och klagovisan där, så är en tid nu bokad för ett nytt läkarbesök på vårdcentralen i Hemse. Kanske dumt att gnälla om det här i bloggen, men bloggtiteln tillåter det tycker jag. Såna här problem tillhör ju tydligen också Livet efter 80.
När jag var på biblioteket senast hade jag fått ett uppdrag av min granne Rut. Det var en bok hon ville att jag skulle låna till henne, men just den hon ville ha fanns inte inne, så bibiliotekarien förslog en annan, Märta av Kerstin Kalström. Igår kom Rut tillbaka med boken och sa att den var så bra. ”Jag började och sen kunde jag inte sluta”, sa hon. ”Läs den!”
När jag morgonpysslat färdigt satte jag och läste och boken är verkligen fängslande och det gick för mig. som för Rut, jag kunde inte sluta läsa.
Författaren Kerstin Kalström är fåröbo och i boken skildrar hon sin svärmor Märta och hennes liv i början av 1900-talet och fram till hennes död 1970.
Märta kom från fattiga förhållanden och blev bortlämnad redan som 9-åring för att arbeta på gården Kalbjärge på Fårö. Ett liv fyllt av arbete med mjölkning av kor, slit på åkrarna och i skogen.
När Märta träffade Adolf från granngården gifte de sig och fick tolv barn och hon slet dygnet runt för att få allt att gå ihop.
Det blev dags för lunch och då blev jag tvungen att ta en paus, men sedan fortsatte jag att läsa tills boken var utläst. Då var det dags för eftermiddagskaffe och novembermörkret började lägga sig. Jag tände några värmeljus och satte på tv:n. Den turkiska serien The Taylor har kommit med en ny säsong och jag hade några avsnitt kvar att se. Tala om kontraster!
Så slösade jag bort den tisdagen, men i dag ska jag försöka skärpa mig. Det är faktiskt solsken just nu, så en vända ut i täppan för att rensa bort de sista kärleksörten passar alldeles utmärkt. En sista gräsklippning skulle inte heller skada.
Det fortsatte att vara dimmigt igår, men rätt behagligt ändå, för det var alldeles vindstilla. Jag plockade ihop det jag skulle lämna till återvinningen och tog en sväng dit på förmiddagen. Det mesta kan man lämna här i vårt soprum, men det är en del som måste vidare.
Nere vid återvinningen och vägen ut dit var det verkligen tjåkke. Lantmännens silosar och vindkraftverket försvann nästan i dimma.
Efter lunchen tog jag tag i städningen av sovrummet, som funnits med i planeringen ett tag och bytte gardiner där. På sommaren har jag en tjock gardin som håller morgonsolen ute, men på vintern har jag gärna något lättare, så att jag får in lite mera ljus i rummet. Och det var skönt att få dammsuga av hyllan med fotoalbum och pocketböcker, för det blir väldigt dammigt just i sovrummet där man klär av och på sig.
Nu har jag bytt till vintergardinen i sovrummet, för nu ”lider” jag inte av någon morgonsol längre.
Dagligt skrivförslag
Vilket var ditt favoritämne i skolan?
I den vanligt folkskolan var det absolut svenska som jag gillade bäst och jag var rätt duktig på det och fick ofta mina uppsatser upplästa. Engelska tyckte jag också om och det fick vi börja läsa i femte klass, men då via den tidens utbildningsradio. Det var väl helt enkelt så, att det inte fanns så många lärare som var bra på engelska och det kanske inte heller fanns utbildningsmateriel. Förr läste man nog tyska som första språk. I realskolan fick jag börja läsa det också och språk blev en ny favorit.
Något jag inte gillade var matte och det var alltid en stötesten som ställde till det för mig. Jag fick läsa extra kurser på somrarna, för att kunna hänga med och sedan fick jag tenta in på hösten för att få fortsätta.
När jag sedan började plugga på Komvux som 44-åring var jag väldigt rädd just för matten. Hur skulle det gå! Men nu visade det sig att huvudsaken var att kunna behärska miniräknaren och det klarade jag av, så det blev inga problem alls
I dag är det tisdag och gråvädret fortsätter och jag är glad att jag fick bort de tjocka, mörka gardinerna i sovrummet igår. Det var alldeles tillräckligt mörkt i alla fall när jag vaknade strax före åtta i morse. Jag hade tänkt starta dagen med att göra en kålpudding, men missade att ta ut köttfärsen ur frysen igår kväll, så jag får avvakta lite med det och börja med att ta vara på tvätten från igår. Inte är det mycket som ska strykas, men alltid är det något.
I dag är det den första november och också Allhelgonadagen, som alltid infaller då. Det är lite rörigt så här i månadsskiftet oktober/november med GGN, Halloween, Allhelgonadagen och så Alla Helgons dag, helgdagen som alltid infaller på en lördag.
Igår var det Halloween och jag var rädd att det skulle dyka upp några monster här och tigga godis, men jag fick inget besök och det var tur, för jag hade inget godis hemma. Det har jag sällan, för köper jag hem något äter jag omgående upp det. När det gäller godis är karaktären i stort sett obefintlig.
I min 10-årskalender för 1983-1993 kan man läsa om den här första vintermånaden och där står det:
November
Vintermånad haver 30 dagar och solen löper i skytten.
Vintermånad säger:
De rika, nu feta gäss av mig köper, jag hugger ved, till elden jag löper, till bad och okyskhet vill jag dig icke råda, eller att taga drick och åderlåta.
Det regnar inte i dag, så jag ska nog våga mig ut och inhandla lite gravprydnader och ljus och åka till kyrkogårdarna med dem. Igår regnade det hela dagen, så då var det inte att tänka på. I morse rapporterade jag in 22 mm till Regnkollen Gotland. Totalt har vi fått 109 mm under oktober månad, så det är inte att undra på att jag tycker att det varit en tråkig månad.
Igår kom Eva och Claudio och hämtade mig vid lunchtid och eftersom de skulle åka och handla på en stor affär, som även har en liten servering, passade vi på att äta lunch där.
Vi åt varsin arancini (de där topparna) och sedan gick jag med Eva och handlade. När vi var klara skjutsade de hem mig igen och så bestämde vi att vi skulle ses på La Spelonca på kvällen.
Utan för min lägenhet stod städvagnen, så jag satte mig ute och väntade tills städningen var avklarad och sen gick jag in och hämtade min badkasse och gick ner till stranden en stund.
Klockan sju sammanstrålade vi på La Spelonca, där Eva och Claudio åt spaghetti vongole och jag en härlig räkrisotto. Jag gillar spaghetti vongole jag också, men har blivit sjuk av det en gång, så nu vågar jag mig inte på det. Till efterrätt åt vi citronsorbé. Klockan var inte så mycket när vi ätit färdigt, så då gick vi till ett annat ställe, som också varit lite av ett stamlokus genom åren, Sikelia. (Det var ett ställe som Åke gillade.) En riktigt trevlig kväll!
I dag är det lördag och jag vaknade ganska tidigt, men gick upp en vända i badrummet, drack ett stort glas vatten och sen lyckades jag somna om igen och sov gott tills det var dags att gå och åta frukost.
Sedan gick jag till stranden. Vi hade bestämt att höras av, för Eva o Claudio skulle gå till sitt favoritställe, som drivs av en kompis till Claudio, så efter någon timme ringde jag till Eva och då var de på plats. Då gick jag dit och Eva gick emot mig, för att visa var de höll till. Det är massor av olika ställen längs hela stranden.
Eva funderar på att ta ett bad
Det blev lunchdags och här finns en servering, som också drivs Claudio kompis, så då gick vi dit och åt skinka och melon. Så gott!
Badade jag? Nej, men Eva o Claudio badade flera gånger. Det har blåst rätt mycket och det är lite knepigt att ta sig upp, så jag har inte vågat mig på det. Jag tog en skön dusch när jag kom hem i stället.
Det är varmt i dag också och jag har just kommit tillbaka till mitt svala hotellrum efter ett par ganska svettiga timmar på stranden, men där fläktade det lite i alla fall.
Det var inte så många där när jag kom, men det fylldes på efterhand. Parasoll nr 821 är mitt
Det blev en riktigt trevlig kväll på La Spelonca igår, restaurangen som förr drevs av bland annat Claudios bror och den har varit vårt stamlokus sedan första besöket på Sicilien, även om den på den tiden (1979) bara var var ett diskotek, sedan blev det en Spaghetteria som bara serverade pastarätter, i dag är det en ”riktig” restaurang.
Cllaudio, Alessandro (Claudios syster Theresas barnbarn) och nuvarande ägaren Claudios brorson Christian
När Eva kom till Sicilien som 18-åring jobbade hon först som barnflicka för Christian och sedan under många år på restaurangen och ett år sommarjobbade Krister där som servitör. Det är verkligen roligt att La Spelonca finns kvar i släkten Foti.
I dag är Eva hos frisören på förmiddagen. Det ska bli spännande att se vad han hittar på den här gången. Det kan bli lite vad som helst. Vi träffas lite senare för att äta lunch tillsammans.
Jag avslutar med några bilder från mitt hotellrum.
Livet efter 80 